Rättsröta

Rättsröta är ett begrepp som myntades 1950 och snabbt vann stor spridning i den svenska pressdebatten där rättsskandaler, korruption och maktmissbruk på hög nivå i samhället kritiserades. Debatterna om Kejneaffären (1950-51) och Haijbyaffären (1952-53) gavs mycket stor uppmärksamhet, främst i storstadspressen. I samband med dem riktades beskyllningar mot främst polisen för att på otillbörligt sätt ha påverkat rättvisans gång av hänsyn till önskemål från höga statstjänstemän, ministrar och det kungliga hovet. Speciellt blev Haijbyaffären mycket uppmärksammad. Affären kretsade kring påstådda rättsövergrepp initierade av överståthållaren Torsten Nothin till följd av en påstådd homosexuell relation mellan Gustaf V och restaurangdirektören Kurt Haijby som slutligen kom att dömas för utpressning. I 50-talets rättsrötedebatt framträdde särskilt Vilhelm Moberg som frän samhällskritiker.

Detta som en bakgrund till mitt påstående att anklagelserna mot Wikileaks grundare Julian Assange om begångna våldtäkter under hans besök i Sverige är en ny rättsröteskandal. För mig är det uppenbart,att USA utsätter svenskt rättsväsende för påtryckningar för att hitta något att anklaga Assange för. Något som skulle kunna sätta stopp för Wikileaks angrepp på inte minst USA. Jag tror alltså inte ett ögonblick på att Assange har begått några våldtäkter under sitt besök i Sverige. Rättsröta!

Och vad är det faktum att mordet på Olof Palme aldrig kommer att klaras upp,om inte en annan rätteröteskandal. Det begicks allldeles för många fel av polisen under de första timmarna efter mordet,för att jag inte skall tro,att polisen var inblandad. I högsta grad och på hög nivå.

Och blir Ekmanaffären en ny rättsskandal? Ekmanaffären? Jag talar om djurgårdsspelaren Nils Ekmans dråpförsök på Brynäs Jakob Silferberg mitt under pågående elitseriematch. En slashing, som om den bara hade tagit lite annorlunda, hade kunnat leda till döden. Det värsta jag sett i den vägen, säger erfarna matchfunktionärer. Ekman, som i sina bästa stunder, är en riktigt hyfsad ishockeyspelare, fick matchstraff, och nu talas det om en relativt lång avstängning. För försök till dråp?

Jag är klart medveten om svårigheterna att tillämpa allmänna rättsprinciper i samband med matcher och tävlingar. Rakt av så att säga. Men här passerades en gräns. När man höjer klubban långt över huvudet, siktar och slår så hårt man nånsin orkar, måste andra instanser än domare och disciplinnämnder ingripa. Skillnaden mellan mord och dråp är att att dråp begås i hastigt mod, medan mord är planerat i förväg. Ekman utdelade ett slag, som kunnat vara dödande, i hastigt mod, och bör dömas därefter. Idrotten, och i det här fallet hockeyn, vimlar av liknande exempel. MoDo:s buse Anton Hedman misshandlade exempelvis Djurgårdens Andreas Holmqvist så illa att näsbenet knäcktes. För detta straffas han med en avstängning från tre matcher. Utanför rinken hade staffsatsen blivit en helt annan. Jan-Axel Alavaara,också han i MoDo på den tiden, körde avsiktigt på domaren i en SM-slutspelsmatch mot Djurgården 1998 och stängdes av i åtta månader, sammanlagt 22 matcher.

Men Nils Ekmans tilltag var av ett helt annat slag. Han bör självklart stängas av på livstid, och en brottsutredning bör inledas. Annars är en ny rättsröteskandal under uppsegling.