Jag glänste ju häromdagen med att strö ett av de få tyska citat som jag fortfarande kan, omkring mig. Åke Erhardsson, min gamle tysklärare, må förlåta, men nästan det enda jag minns av mina tyskstudier är en rad prepositioner, som styr ackusativ eller dativ. Plus några som styr både och. An, auf, hinter, in, ohne,um..... Om honom, min gamle tysklärare, finns det också en del att berätta. En annan gång....
Men nu var det alltså att den som gör en resa kan berätta något. Jag har här på bloggen försökt att i ord och bild berätta om min och hustruns resa till Barcelona, och mycket mer finns att säga. Jag skulle t.ex kunna berätta om hotellet i det som fortfarande kallas Villa Olympica, olympiska byn. Ett hotell med en lyxsvit, som kostar 15000 kr natten att hyra in sig på. Vi bodde inte där. Men den är fullbokad varje natt ändå. Eller om utsikten från Mons Juic, berget där de fleta olympiska arenorna 1992 låg.Hisnande är bara förnamnet. OS i Barcelona var ju det OS där Freddie Mercury skulle sjunga sin låt Barcelona med Montserrat Caballé under invigningen, men han dog året innan i AIDS. Och det var ju det OS där Sverige bara tog ett guld. Genom Jan-Ove Waldner i bordtennis. Patrik Sjöberg tog silver i höjdhopp, men hans namn vill man ju knappt nämna efter "Mästarnas Mästare".
Eller varför inte berätta om tunnelbanan med alla dess långa gångar och vindlingar. Men så blir det, när det bara avgår tåg i en riktning från varje plattform. Bara mot La Pau. Inte mot Skarpnäck, Hagsätra och Farsta Strand från samma plattform. Eller om det hotell där vi bodde och där det klart visade sig att det finns många fler japaner och kineser i världen än svenskar. MÅNGA FLER!!! Det finns förresten en grupp på Facebook för såna som gillar Barcelona. Jag ska nog gå med där. Undrar hur många såna grupper för allting det finns på Facebook. Dom som vill ha konstgräs på fotbollsplanen i Skillingaryd har en t.ex.
Och jag skulle kunna berätta om hur jag blev bestulen redan första dagen av ficktjuvar i tunnelbanan. I trängseln var min plånbok, väl instoppad i en låst sidoficka på mina shorts, bara borta. Utan att jag märkt något annat än att det var trångt i vagnsdörren. Men innan tåget hunnit avgå dök en uniformerad vakt upp med min plånbok i handen! Tillsammans med två handlingskraftiga kollegor hade han fångat tjuven, och en koll visade att det verkligen var min plånbok. Inget var heller försunnit ur den, varför jag avstod från att kalla på polis. Under resten av veckan låg plånboken i hustruns handväska..... Det kanske finns nån facebookgrupp för såna som varit med om det också.
Jag har redan tappat plånboken en gång. På toaletten på resecentrum i Borås. Och den gången kom den aldrig tillbaka. Men det är en annan historia att berätta om, kanske. Wenn einer eine Reise tut....
