....gör detsamma har Han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord" Vi är säkert många som sjungit med i den gamla söndagsskolsången. Och detta som en påminnelse om att evangeliet gäller alla överallt. Och åtminstone jag sjöng utan att nånsin ha sett andra människor än vita. Jo en gång kom det en missionär på hemlandssemester och höll ett missionsföredrag. Och han var "i sällskap med en levande neger" Jo, det stod faktiskt så på affischen. Och ingen reagerade över ordvalet, man kom därför att man var nyfiken.....
Evangeliet gäller alla. Lika mycket och överallt. Som ärkebiskopen konstaterade i sin kommentar till biskop Eva Brunnes predikan i Storkyrkan; Varje gång man går i kyrkan riskerar man att få¨höra att alla människor är precis lika mycket värda. Den risken tog sverigedemokraterna vid gudstjänsten i samband med riksmötets öppnande, och dom klarade inte av att höra det, utan reste sig och gick. I deras Sverige är det ju dom blonda och blåögda som gäller....
Evangeliet är politiskt, därom råder ingen tvekan, och evangeliets förkunnare borde i varje predikan kasta sig in i den politiska hetluften. Vi har ju Segerfursten på vår sida. Frågor om miljön, om resursernas fördelning, om varför en del har allt medan andra saknar allt, osv är frågor som Bibeln inte väjer för. Och det borde inte vi som kristna göra heller Tyvärr ger vi i stället alltför ofta svar på frågor som människor inte ställer, och där har vi också ett viktigt svar på frågan om varför den kristna tron i vårt land marginaliseras alltmer.
Men evangeliet är självklart inte partipolitiskt, och därför är det trist när ex- radikaler som t.ex Göran Skytte måste ta på sig en stockkonservativ kostym för att liksom "bekänna" sin kristna tro. Och som ett brev på posten var också Skytte snabbt framme och fördömde biskop Brunnes predikan som vänsterpropaganda. Och på samma sätt förhåller det sig med den s.k. kristna högern, stark i USA, men med fäste också i Sverige hos stora delar av trosrörelsen. Till höger får man tydligen stå politiskt som kristen, men inte till vänster. Man måste som kristen ensidigt stödja Israel, och man måste som kristen se islam som den stora faran för västvärlden.
Men jag vägrar! Jag längtar efter en radikal kristen förkunnelse där kyrkan vågar vara kyrka och därmed först på plan i dom stora överlevnadsfrågorna. Hur ska våra gemensamma resurser fördelas? Varför slutar inte den rika västvärlden att ensidigt genom s.k. avtal suga ut den fattiga majoriteten av jordens befolkning. Hur ska vi skapa en värld som är möjlig att leva i för våra barn och barnbarn? Bibeln talar om solidaritet, sammanhållning, gemenskap, allas lika värde, och framförallt talar den om kärlek. Ord som ofta förekommer också i den kristna förkunnelsen, men också ord, som då alltför ofta förlorat innebörd och sprängkraft.
På min arbetsplats utspann sig en dag följande samtal. En arbetskamrat säger: "Jag röstar på KD-- av religiösa skäl". Varpå en annan såger: "Och jag röstar på socialdemokraterna-- av samma skäl". Så är det. Evangeliet är politiskt sprängstoff, men står höjt över partipolitikens ofta små futtigheter. Alla är lika, och alla är lika mycket värda. Jesus älskar alla barnen på vår jord. Den dag kyrkan vågar förkunna det fullt ut och också ta konsekvenserna av den förkunnelsen kommer den kristna tron att bli viktig för människor igen.
