När jag som ung sommarjobbade på Örnsköldsviks Allehanda hade rubriksättarna en viktig uppgift. Dom skulle genom snärtiga rubriker skapa intresse för vad journalisterna sedan skrev. När jag sedan för några år sedan gjorde ett nytt inhopp på den journalistiska banan hade alla rubriksättare försvunnit, åtminstone från Stridsropet. Om dom nu nånsin funnits där... Men kvällstidningarna har nog fortfarande sina rubriksättare kvar. Säkert för att möta konkurrensen från olika bildmedia, där vi ju inte ens behöver anstränga oss med att läsa. Men var och en sin egen rubriksättare så här kommer bloggarens bidrag.
1+3=2; Visst skulle vi väl kamma hem två nya OS-medaljer i sprintstafetterna. Damlaget, Charlotte Kalla och Anna Haag skulle ta guld (1) och herrlaget, Marcus Hellner och Theodor Pettersson skulle ta brons.(3) Detta trots den försvagning som det innebar att Emil Jönsson var sjuk och inte kunde ställa upp. Men det var väl den amerikanske författaren Edgar Allan Poe som sa, att det är svårt att spå, speciellt om framtiden. Damlaget fick, trots en magnifik insats nöja sig med en silvermedalj (2), och för herrarna gick det inte alls. Teodor Pettersson visade sig vara en ordentlig felsatsning och även utan ett olyckligt fall, hade han blivit frånåkt. Om man nu skulle ha en sprinter, varför satsade man då inte på Björn Lind, undrar bloggaren försynt. Den svenska laguttagningen kan väl inte ha berott på att sprinttränaren är norrman, speciellt nu när Norge tog guld. Nej tanken är alltför fult konspiratorisk.
Frälsningsarmén har fått ett nytt, eller snarare nygammalt högkvarter. Av de tre byggnader på Östermalm, där man huserat sedan tidigt 1900-tal, har blivit en (3=1) Till dig, som undrat, varför Frälsningsarmén med hjärta för de svaga, hamnade med sitt högkvarter på det förnäma Östermalm, vill jag bara berätta att när Frälsningsarmén kom dit, var Östermalm, eller Ladugårdslandet fortfarande rena vischan med gott om mark och billiga tomtpriser. Och sen har man blivit kvar där, i egna fastigheter. Två av fastigheterna ska dock nu säljas, och det tredje huset har byggts om till en modern och ändamålsenlig kontorsbyggnad. Kontorslandskap och hissar med inbyggd spökröst, minsann. Det är inte klokt vad man kan åstadkomma med gamla kåkar. Fast lite Fort Knox har det blivit med låsta dörrar överallt. Där finns nu ett nedbantat högkvarter inrymt. Nedbantat efter en omorganisation, syftande till att frigöra resurser från administration till operativ verksamhet för både själar och kroppar..... Det är bara att hoppas att det går att lära gamla hundar att sitta....
Och 6,5 i rubrikekvationen ( eller kanske multiplikationen, eller något annat) då? Jag har drabbats av diabetes. Diabetes, typ 2. Tidigare kallade men den formen av sjukdomen för åldersdiabetes, men det har man slutat med. Och tur är väl det! Jag är inte gammal. Eller känner mig åtminstone inte så!
Men i rutinerna för mig ingår numera att kontrollera blodsockret regelbundet. Visserligen var jag rent usel i matematik, och slutade med det så fort jag bara kunde i gymnasiet, men ändå; ett genomsnitt av mina morgonvärden visar att mitt blodsocker då ligger på ca 6,5. Utmärkt, säger min barska, men duktiga diabetessköterska. Och då tror jag på henne.
Alltså; 1+3=2; 3=1: 6,5. Kanske en ny karriär som rubriksättare.....
