Var välkommen envar.....

Det torde väl inte ha undgått någon att jag under några dagar njuter av att vara morfar i Danmark. Jo, jag har mormor med också, för den som undrar. Våren är i antågande här, om än långsamt, barnbarnen är snälla och jag mår bra i största allmänhet.

Men som den gamle folkbildare jag ser mig som, ser jag mig naturligtvis om efter rötterna när jag ändå är här. Rötterna? Ja, jag passerade i dag en skylt i utkanten av Helsingör, där texten påminde mig just om rötterna. Den internationale Höjskole stod det. Just det. Höjskole. Det det var ju här i landet, i Rödding, som folkhögskolans vagga stod 1844. Upphovsmannen var Nicolai Frederik Severin Grundtvig – präst, författare och folkbildare. Grundtvig ansåg att de latinskolor som dittills funnits, bara skapat högfärdiga ämbetsmän. Ut med latinet, bort med allt "odanskt"! In med det levande ord; folkets diktning och historia, myter och sagor, visor och traditioner, kort sagt livsupplysning och livskunskap i stället för latin och död bokstav. Det här var ju också slutet av upplysningstiden, romantikens och nationalismens tidevarv.

Sverige fick sina första folkhögskolor; Önnestad, Hvilan och Lunnevad, år 1868. Jag minns en konferens på Önnestad. Där andades själva väggarna bildningstörst. Även om inspirationen kom från till oss från Danmark, så blev inriktningen en annan här. Om grunden i Danmark var romantisk, så blev den i Sverige mera materiell. Den svenska folkhögskolan skapades först och främst för att tillfredsställa behoven hos en samhällsklass på uppåtgående.
De nya kommunallagarna år 1862 gav ökat självstyre åt kommunerna. Ståndsriksdagen med adel, präster, borgare och bönder avskaffades 1866. Därigenom fick främst de välbärgade bönderna större inflytande och ökad makt. För att axla detta politiska ansvar behövde bönderna en skola som gav samhälls- och kommunalkunskap, föreningsteknik och mötesvana, något som den också ganska nya folkskolan visat sig otillräcklig för. Vid samma tid utvecklades jordbrukstekniken. Bondsönerna, för det var dom det gällde, skulle både utveckla bondenäringen och skapa det nya – kommunalpolitiken. Och dom blev också de första folkhögskoleeleverna.
De stora folkrörelserna – nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen – tog både de förtryckta, försupna och ofrälsta massorna och folkhögskolan till sitt hjärta. Så kallade rörelsefolkhögskolor växte fram. De konservativa krafterna varnade för socialisthärdar, de högkyrkliga för sekterism. Striderna kring de nya skolorna var både hårda och hätska. Men samhället hade förändrats, behoven var andra och folkhögskolan visade sig kunna tillgodose dem. Skolorna fungerade både som centrum för sin bygd och som hemvist för folkrörelsernas medlemmar, som där fick slipa sina svärd.

Se där lite folkbildningshistoria i kappsäcken. I dag finns det 150 folkhögskolor i Sverige. 150 verkliga friskolor, där skolstyrelse, personal och kursdeltagare TILLSAMMANS bestämmer mål och inriktning för varje skola och varje kurs. Inga centralt fastställda läroplaner och därav följer att det är nästan omöjligt att för den oinvigde förklara vad folkhögskola egentligen är. Det kan egentligen bara den förstå, som själv fått förmånen att växa på en folkhögskola. Själv har jag tillbringat nästan hela mitt yrkesliv i den miljön, så lite har jag nog växt.... På en folkhögskola handlar mycket om att lära sig att leva. Att möta livet i alla dess skiftningar. På folkhögskolan söker man bildning lika mycket som utbildning. Alla borde därför unna sig att få gå en kurs på folkhögskola.

Bloggaren började sin folkhögskoleexposé i Danmark. Så varför inte sluta där också. Där sjunger man fortfarande mycket mer än vi numera gör på folkhögskolorna i Sverige. På många skolor inleds fortfarande varje lektion eller åtminstone varje dag med sång. Sången som det levande ord. Det gjorde man en gång i Sverige också.Tusentals röster har sjungit folkhögskolesången. Undrar just hur Gunnar Sträng lät? Eller kommendören i Frälsningsarmén, Lennart Hedberg? Var välkommen envar, under ungdomens tak, som vill räcka oss hand till förbund, sjöng man. Så var välkommen du också!


.

När världen rasar..... eller gör den?

Min mobiltelefon håller på att gå sönder. Det är inget fel på funktionerna, jag kan fortfarande både ringa och sms:a, och jag använder faktiskt inte min mobil till något annat. Måste jag skämmas för det? Nej, det är själva på-och avstägningsknappen, som håller på att ge sig. När jag hade sagt god natt till den i går och stängt av den gick den inte att få igång igen. Denna katastrof upptäckte jag mitt i natten och naturligtvis gjorde den mig sömnlös. Katastrofer av den här dimensionen gör ju det. Hur skulle jag nu kunna hålla kontakt med världen? Och hur skulle världen kunna hålla kontakt med mig? I den mörka natten på Hallandsvej i Ålsgårde såg jag för min inre syn hela världen braka samman. Vad var Haiti, Chile och världsvälten mot en trasig mobiltelefon. Kan jag köpa en ny i Danmark? Vad skulle den kosta? Kan jag låna hustruns och stoppa i mitt eget simkort, eller kunde jag göra mobilen till ett böneämne kanske.... Tankarna trängde sig på och blandades i den mörka natten med andra, större tankar......

Så grydde den danska morgonen, och en liten dansk skruvmejsel blev räddningen. Mobiltelefonen fungerar igen. Och världen står kvar!!!Men--hur beroende har vi, och alltså även jag, gjort oss av prylar, som man för bara tio år sen med lätthet klarade oss utan. Naturligtvis ser jag värdet av både mobiltelefoner och datorer. Utan min lap-top hade t.ex det här inte kunnat skrivas, men ändå?? Har prylar, tekniska, elektroniska och andra, blivit vår tids både gud och tröstnapp? Såna frågor ger en helt annan dimension åt min nästan trasiga mobiltelefon.Vad är smått och vad är stort i mitt liv? Egentligen....

"Venskab är som sol i regnvejr", står det på en teckning, som hänger i det danska kök, där jag nu sitter. Vänskap som sol i regn. Vänskap som håller i alla väder. Ställ det mot en nästan trasig mobiltelefon. Vad är smått och vad är stort? Valet borde vara självklart, men smarta reklamnissar har gjort att det inte alls är självklart. Den mörka natten sa till mig: Tänk! Prioritera! Välj livet med kärlek och vänskap framför prylar! Även om det är en mobiltelefon från Nokia.

Apropå smarta reklamnissar förresten. Det är få saker som retar mig så mycket som när dom hoppar på mig med ett inställsamt, lismande leende, och utan att presentera sig bara frågar:"Vilket mobilabbonemang har du". Då brukar jag bli obstinat och lite tonårsuppkäftig och svara att jag inte alls förstår, vad om har med det att göra. Och det är samma sak med elbolag och annat, som går att teckna rakt av ute på gatan. Och när jag viker undan och ställer mig och tittar på kommersen ser jag, att det är folk, och främst kvinnor i övre medelåldern( +45) som dom hoppar på.
Skärpning alla reklamnissar!

Och det finns annat smått som också kan förstöra min dag. Som när jag plockat åt mig tidningen, bett om en skrappyramid, och väntar i kön på Pressbyran på att få betala. När det blir min tur frågar expediten alltid, och jag menar alltid: "Något mer?" Om jag ville ha något mer hade jag väl i allsin dar plockat med mig det också, innan jag ställt mig i kön. Men frågan ingår förmodligen i Pressbyråns säljträning.

Om jag aldrig slår av min mobiltelefon, så fungerar den igen. Och livet som morfar går vidare. Och det livet är stort!