Jag hörde en gång en dansbandsmusiker säga att han tänkte så mycket på texterna när han sjöng sina olika låtar. Fullkomligt obegripligt, men ok då! Hjärta, smärta, hjärta, smärta….. Men jag undrar hur ofta vi tänker på Nolinge säteri i Grödinge socken, när vi i kväll står och sjunger, trallar, skrålar, nynnar på svenskt allsångsvis ( välj det mest lämpliga) om vår längtan just till detta herresäte.
Alltnog; Nolinge säteri (i äldre tid stavat Nohlinge) i Botkyrka kommun består av några ståtliga vita byggnader som är uppförda på en hög kulle invid södra infarten till Lida friluftsgård i Grödinge Socken, i Stockholms län. Det är alltså dit vi alla längtar i kväll. Det gjorde åtminstone Herman Sätherberg när han skrev Vintern ra, som faktiskt heter så. Längtan tiil landet.
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
Drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
Solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
Guldbelagda, azur skiftande,
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne
Ja, jag kommer! Hälsen glada vindar,
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
Sjö och berg jag vill dem återse,
Se dem än som i min barndoms stunder,
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.
Sången hade ursprungligen fyra och senare sex verser, och det är väl tur att vi inte sjunger alla. Med tanke på hur kallt det brukar vara på Valborg.
Vem var förresten Valborg, som vi står och eldar och fryser tillsammans med? Hon var född omkring 710, död 779, och hon var abbedissa. Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Hon blev sedermera abbedissa i Heidenheims nunnekloster, där hon dog år 779. Några år efter hennes bortgång fördes hennes kvarlevor till Eichstätt för att gravsättas den 1 maj. Valborg blev kanoniserad 870. Till hennes minne utvecklades en särskild kult under medeltiden, där bland annat häxtro och motverkandet av onda krafter hade stor betydelse. För att skydda sig mot häxorna började man i Tyskland tända bål. Och se där, valborgsmässobrasan!!,
Den andra sång, du du i kväll kommer att stå och sjunga, tralla, skråla, eller nynna på svenskt allsångsvis ( välj det mest lämpliga) heter helt enkelt Majsång och är skriven av Johan Ludvig Runeberg. Den har också fyra verser och som hjälp på traven får du inledningen här:
Sköna maj, välkommen
till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
väcktes vid din ljusning
Nu har du fått lite hjälp med att ta ton. Så sjung för full hals!
F.ö så fyller kungen år i dag, på Valborgsmässoafton. Men det har ju inte med ovanstående att göra det minsta dugg. Men det hade inte Cato den äldres avslutningsfras på alla sina tal heller: Han förföljde Roms gamla fiende Karthago med stort hat och avslutade alla sina senatstal, oavsett innehåll för överigt med orden "Ceterum/Praeterea censeo Carthaginem esse delendam" (För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras)Lite latin minns man=jag fortfarande.....
Trevlig Valborg!
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
Om nödvändigt och onödigt
Ett är nödvändigt för att citera Bibeln. Men vid närmare eftertanke så finns det en hel del som är nödvändigt. Och en väldig massa som är helt onödigt....
I dagens DN, som är mitt liv-och husorgan, beskrivs hur barn, som blivit slagna och misshandlade, får vänta i snitt 130 dagar från en polisanmälan till beslut om eventuellt åtal. Det är verkligen NÖDVÄNDIGT att den processen snabbas upp. Såg fem-sex polisbilar som kollade varsin bil längs väg 73 i går kväll. Två bilar hade säkert klarat det lika bra. ONÖDIGT slöseri med resurser, som hade kunnat användas bättre. Till att stötta misshandlade barn t.ex.
När jag ändå är inne på polisen, så kan jag inte förbigå fallet Johan Liljeqvist. Ham dog, 24 år gammal, efter ett polisingripande i Göteborg i april 2008. Trots att den rättsmedicinska undersökningen visade att det våldsamma gripandet ledde till Johans död ställdes ingen polis till svars. Förundersökningen las ner sedan en åklagare utan medicinsk kompetens kommer fram till att dödsorsaken var en annan. Jag undrar hur många undersökningar, där poliser, misstänks frör grovt övervåld, som läggs ner..... Alldeles NÖDVÄNDIGT att poliser inte får förhöra och utreda kollegor.
Det är också NÖDVÄNDIGT att skolan, vården och omsorgerna tillförs mer resurser. Det behövs fler lärare, mindre barngrupper i barnomsorgen, och bättre mat och ett värdigare liv för dem som bor på våra äldreboenden. Om skattehöjningar blir NÖDVÄNDIGA för att garantera det, så ok. Det är också ok att, om det blir NÖDVÄNDIGT, låna till NÖDVÄNDIGA investeringar i t.ex förbättringar i kollektivtrafiken och på järnvägen. Men kanske är inte en skattehöjning på 49 öre/l NÖDVÄNDIG? Den skulle drabba männsiskor i glesbygd, som behöver bilen för nytta och inte för nöje. Kanske ett ONÖDIGT förslag. Klart ONÖDIGT är det däremot att låna till skattesänkningar. Och dessutom onsvarigt
Därmed är jag inne på avdelningen ONÖDIGT. Det är fullständigt ONÖDIGT att arrangera ett ishockey-VM, utan de bästa spelarna samma år som man arrangerat ett OS, med de bästa spelarna i alla lag. ONÖDIGT och liksom överspelat redan. Och hur ONÖDIGT måste det inte kännas för Zlatan i dag om hans övergång från Inter till Barcelona grundades i att han ville vinna Champions League. Detta sedan hans Barca blivit utslagna av just----Inter. Men övergången styrdes väl av andra skäl också. Ett stavas väl pengar.....
Och hur ONÖDIGT, samvetslöst, simpelt och bedrägligt har inte Johan af Donner betett sig. Han, som under nio år stoppat pengar, avsedda för hjälp till de fattigaste i världen, i egen ficka. Åklagaren hävdar minst fem års fängelse. Ja sannerligen..... Sveket drabbar inte bara Röda Korset och Cancerfonden, där han arbetat, utan alla organisationer i insamlingsbranschen. Frälsningsarmén t.ex.
Och ONÖDIG har också 50-öringen blivit. I höst upphör den att gälla som betalningsmedel, och bl.a Frälsningsarmén samlar nu in 50-öringar för att hjälpa dem, som Johan af Donner bedragit. Så töm spargrisar, börsar, plånböcker och madrasser på 50-örinar och skänk dem till Frälsningsarmén. Det finns bössor uppställda både här och där.... Låt den insatsen bli NÖDVÄNDIG!!
I dagens DN, som är mitt liv-och husorgan, beskrivs hur barn, som blivit slagna och misshandlade, får vänta i snitt 130 dagar från en polisanmälan till beslut om eventuellt åtal. Det är verkligen NÖDVÄNDIGT att den processen snabbas upp. Såg fem-sex polisbilar som kollade varsin bil längs väg 73 i går kväll. Två bilar hade säkert klarat det lika bra. ONÖDIGT slöseri med resurser, som hade kunnat användas bättre. Till att stötta misshandlade barn t.ex.
När jag ändå är inne på polisen, så kan jag inte förbigå fallet Johan Liljeqvist. Ham dog, 24 år gammal, efter ett polisingripande i Göteborg i april 2008. Trots att den rättsmedicinska undersökningen visade att det våldsamma gripandet ledde till Johans död ställdes ingen polis till svars. Förundersökningen las ner sedan en åklagare utan medicinsk kompetens kommer fram till att dödsorsaken var en annan. Jag undrar hur många undersökningar, där poliser, misstänks frör grovt övervåld, som läggs ner..... Alldeles NÖDVÄNDIGT att poliser inte får förhöra och utreda kollegor.
Det är också NÖDVÄNDIGT att skolan, vården och omsorgerna tillförs mer resurser. Det behövs fler lärare, mindre barngrupper i barnomsorgen, och bättre mat och ett värdigare liv för dem som bor på våra äldreboenden. Om skattehöjningar blir NÖDVÄNDIGA för att garantera det, så ok. Det är också ok att, om det blir NÖDVÄNDIGT, låna till NÖDVÄNDIGA investeringar i t.ex förbättringar i kollektivtrafiken och på järnvägen. Men kanske är inte en skattehöjning på 49 öre/l NÖDVÄNDIG? Den skulle drabba männsiskor i glesbygd, som behöver bilen för nytta och inte för nöje. Kanske ett ONÖDIGT förslag. Klart ONÖDIGT är det däremot att låna till skattesänkningar. Och dessutom onsvarigt
Därmed är jag inne på avdelningen ONÖDIGT. Det är fullständigt ONÖDIGT att arrangera ett ishockey-VM, utan de bästa spelarna samma år som man arrangerat ett OS, med de bästa spelarna i alla lag. ONÖDIGT och liksom överspelat redan. Och hur ONÖDIGT måste det inte kännas för Zlatan i dag om hans övergång från Inter till Barcelona grundades i att han ville vinna Champions League. Detta sedan hans Barca blivit utslagna av just----Inter. Men övergången styrdes väl av andra skäl också. Ett stavas väl pengar.....
Och hur ONÖDIGT, samvetslöst, simpelt och bedrägligt har inte Johan af Donner betett sig. Han, som under nio år stoppat pengar, avsedda för hjälp till de fattigaste i världen, i egen ficka. Åklagaren hävdar minst fem års fängelse. Ja sannerligen..... Sveket drabbar inte bara Röda Korset och Cancerfonden, där han arbetat, utan alla organisationer i insamlingsbranschen. Frälsningsarmén t.ex.
Och ONÖDIG har också 50-öringen blivit. I höst upphör den att gälla som betalningsmedel, och bl.a Frälsningsarmén samlar nu in 50-öringar för att hjälpa dem, som Johan af Donner bedragit. Så töm spargrisar, börsar, plånböcker och madrasser på 50-örinar och skänk dem till Frälsningsarmén. Det finns bössor uppställda både här och där.... Låt den insatsen bli NÖDVÄNDIG!!
onsdag 28 april 2010
Här fattas visa beslut
Ordet möte har för alla oss, som är formade i frikyrkovärlden, en särskild betydelse. Det betyder helt enkelt gudstjänst. Men det ordet ville frikyrkan inte använda av rädsla för att upplevas som "förkyrkligad". Därför blev det "möte" i stället. Men det är inte det mötet som får plats på bloggen i dag, utan det möte som av andra människor tolkas som ett sammanträde, fast kanske lite mindre formellt. Åtminstone ibland.
Jag sökte i dag en person och blev av receptionisten upplyst om att han "satt i möte" Det torde ha betytt att han träffade några arbetskamrater för att prata igenom något som kanske hade med arbetsdagen att göra. Till andra möten kommer människor från andra avdelningar "i huset" eller från andra håll i landet. Men så långväga möten kallas ofta sammanträden. Med föredragningslista, sekreterare, lunchsallad och allt. Möten har bara kaffe och en macka med svettig ostskiva... Möten pågår ca en timme, inte mer, då blir det ett sammanträde. Vissa företag har inga stolar i mötesrummen, utan man samtalar stående. Allt för att mötena inte ska bli för långa.
Mötet är en del av den svenska demokratin. Både arbetsplatsmötet, partimötet och föreningsmötet. Men de två senare varianterna är knappast möten utan mera sammanträden. Med föredagningslista, sekreterare, lunchsallad och allt. Ordet demokrati betyder folkstyre, men inte styr folket så det stör genom mötena.Och inte genom sammanträdena heller. Det handlar ofta mera om att informera varann om vad man håller på med just nu. Och det är inte så illa det. Hur många gånger har man inte känt sig förbigången och snuvad på jobbet därför att man inte varit informerad. Eller kanske inte tagit till sig den information som faktiskt funnits.
Men alla möten är inte nödvändiga och inte heller särskilt effektiva. Man förväntas vara där, och man är där. Medan man tänker på annat och upplever sig störd och avbruten av något som var viktigare. Just då. Uppväxt som jag är i frikyrkomiljö ska jag nu be att få avge ett personligt vittnesbörd: Jag undrar om Ni anar hur många fullständigt meningslösa möten jag suttit på. Möten där samma sak som kom upp förra gången, kommer upp även den här gången, möten som tuggar om samma saker som tuggades i den förra arbetsgruppen man satt med i, och möten där man inte vågar fatta beslut utan där man hänskjuter, tar upp nästa gång, tittar på, låter något annat möte titta på, osv, osv. Och jag är säkert inte ensam om denna tidsödande erfarenhet
Alla möten tar tid. Mycket tid. Tid skulle ofta kunna användas bättre. Och möten som bara är sociala träffar borde kallas så. Det är möten, som inte för verksamheten framåt, och där medarbetarna inte blir ett dugg mera indragna i viktiga beslutsprocesser. Och för sådana sociala träffar är fredagsölet bättre. Där kan man träffas och bara umgås. Utan möteskrav. Fast på mina arbetsplatser drack man inget öl och därför hade man inget fredagsöl heller. Det var synd.
Men inte alla möten är dåliga möten. Långt därifrån. Goda tankar har tänkts, kloka erfarenheter har delats och kreativa framtidplaner har växt fram. Och man har gått från mötet styrkt över att vara på rätt väg.
Pensionärer brukar ju dela med sig av levnadsvisdom och strö goda råd omkring sig. Så här kommer ännu ett: Färre men effektivare möten. Kanske har du också en devis hängande o mötesrummet: Här fattas visa beslut...... Grubbla lite över ordet fattas i dag!
Jag sökte i dag en person och blev av receptionisten upplyst om att han "satt i möte" Det torde ha betytt att han träffade några arbetskamrater för att prata igenom något som kanske hade med arbetsdagen att göra. Till andra möten kommer människor från andra avdelningar "i huset" eller från andra håll i landet. Men så långväga möten kallas ofta sammanträden. Med föredragningslista, sekreterare, lunchsallad och allt. Möten har bara kaffe och en macka med svettig ostskiva... Möten pågår ca en timme, inte mer, då blir det ett sammanträde. Vissa företag har inga stolar i mötesrummen, utan man samtalar stående. Allt för att mötena inte ska bli för långa.
Mötet är en del av den svenska demokratin. Både arbetsplatsmötet, partimötet och föreningsmötet. Men de två senare varianterna är knappast möten utan mera sammanträden. Med föredagningslista, sekreterare, lunchsallad och allt. Ordet demokrati betyder folkstyre, men inte styr folket så det stör genom mötena.Och inte genom sammanträdena heller. Det handlar ofta mera om att informera varann om vad man håller på med just nu. Och det är inte så illa det. Hur många gånger har man inte känt sig förbigången och snuvad på jobbet därför att man inte varit informerad. Eller kanske inte tagit till sig den information som faktiskt funnits.
Men alla möten är inte nödvändiga och inte heller särskilt effektiva. Man förväntas vara där, och man är där. Medan man tänker på annat och upplever sig störd och avbruten av något som var viktigare. Just då. Uppväxt som jag är i frikyrkomiljö ska jag nu be att få avge ett personligt vittnesbörd: Jag undrar om Ni anar hur många fullständigt meningslösa möten jag suttit på. Möten där samma sak som kom upp förra gången, kommer upp även den här gången, möten som tuggar om samma saker som tuggades i den förra arbetsgruppen man satt med i, och möten där man inte vågar fatta beslut utan där man hänskjuter, tar upp nästa gång, tittar på, låter något annat möte titta på, osv, osv. Och jag är säkert inte ensam om denna tidsödande erfarenhet
Alla möten tar tid. Mycket tid. Tid skulle ofta kunna användas bättre. Och möten som bara är sociala träffar borde kallas så. Det är möten, som inte för verksamheten framåt, och där medarbetarna inte blir ett dugg mera indragna i viktiga beslutsprocesser. Och för sådana sociala träffar är fredagsölet bättre. Där kan man träffas och bara umgås. Utan möteskrav. Fast på mina arbetsplatser drack man inget öl och därför hade man inget fredagsöl heller. Det var synd.
Men inte alla möten är dåliga möten. Långt därifrån. Goda tankar har tänkts, kloka erfarenheter har delats och kreativa framtidplaner har växt fram. Och man har gått från mötet styrkt över att vara på rätt väg.
Pensionärer brukar ju dela med sig av levnadsvisdom och strö goda råd omkring sig. Så här kommer ännu ett: Färre men effektivare möten. Kanske har du också en devis hängande o mötesrummet: Här fattas visa beslut...... Grubbla lite över ordet fattas i dag!
tisdag 27 april 2010
Heder och brist på sådan
Du som följer min blogg ( detta är inlägg nummer 140 )vet att i programförklaringen finns inskrivet att i stort sett allt kan komma upp i bloggen. Stort likaväl som smått. Och förutom lite stolthet över att det faktiskt blivit 140 inägg, så kan jag nog konstatera att visst har det förkommit lite av varje i bloggspalterna. Smått, gott, stort, smått. Och till vilken nytta undrar jag ibland. Vem läser egentligen? Längst ned på bloggsidan har jag en räknare inlagd, så jag vet ungefär hur många som läser, men vilka är det som döljer sig bakom räknarens statistik? Ingen aning om detta, men det skulle var kul om Ni gav er till känna på något sätt.....
I dag finns det anledning att vara allvarlig. Det handlar om heder och brist på sådan. Socialstyrelsen fattade i går beslutet att en patient, som vill avbryta sin behandling har rätt till det. Ett beslut som är föranlett av ett brev från en kvinna, som respiratorberoende och totalföramad sedan 25 år, ber om hjälp att få avsluta sitt liv. Socialstyrelsen ger nu den enda rimliga vägledningen till vården. Kvinnan har rätt att bestämma över sitt eget liv. En bra riktningsgivare till dem, som har till uppgift att vårda, lindra och trösta. När inga såna insatser hjälper, och ett värdigt liv inte är inom räckhåll, ska en fullt beslutskompetent person inte tvångsvårdas. Jag vill känna att jag har ansvar för mitt eget liv hela livet. Så heder åt socialstyrelsen!
Inte lika mycket heder, eller rättare sagt ingen heder alls åt den förskolechef i Stockholm, som plockat ut miljonvinster ur en verksamhet, som är en avknoppning av fyra förskolor från kommunen till en penningstinn och skrupelfri skurk, som roffat åt sig tio miljoner, som var tänkta för barnverksamheten vid skolorna. Jag har i olika sammanhang, inte minst på ledarplats i Stridsropet, varnat för friskoletänket. Och nu har vi sett det igen. En väl fungerande verksamhet slumpas bort för nästan ingenting och och pengar förs över från skolverksamhet till några privata konton. Det kallas privatisering i den politiska debatten, och här ser vi på nytt effekterna. Och jag, som känner, inte ägaren, men väl rektorn för den privata verksamheten. Fy på dej!!!! Ingen hedersmedalj utdelas varken till dej eller till kommunens majoritet, som möjliggjorde försäljningen.
Och tänk om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen... Trots allt motstånd mot dem på Facebook och på andra ställen, ser det ju inte bättre ut just nu, mindre än ett halvår före valet. Är det möjligen så, att dom får stöd, därför att dom, som dom själva säger, "säger vad Ni tänker" Tänk om det är så illa, att det finns fler bruna skjortor än man kan tro i Sverige, och att fler stövlar, än man anar, står putsade i garderoben. Mycket heder åt Mona Sahlin, som tydligare än alla andra partiledare markerat att hon inte sätter sig i en regering som på något sätt blir beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Här måste alla andra partiledare, och inte minst statsministern, bli lika tydliga före valet. Om det nu är det dom menar och anser. Inga hedersmedaljer annars.
Och tänk om Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nya riksdagen. Vem ska då styra Sverige? Jimmy Åkesson???? Vänner, det var så det såg ut i Tyskland 1933. Och då tog en misslyckad målare och korpral från 1;a världskriget över. För att skapa ordning och reda..... Heder åt alla oss väljare om vi gemensamt förhindrar detta.
Och heder åt SL, som ska köpa nya tåg med kraftigare snöplogar....
I dag finns det anledning att vara allvarlig. Det handlar om heder och brist på sådan. Socialstyrelsen fattade i går beslutet att en patient, som vill avbryta sin behandling har rätt till det. Ett beslut som är föranlett av ett brev från en kvinna, som respiratorberoende och totalföramad sedan 25 år, ber om hjälp att få avsluta sitt liv. Socialstyrelsen ger nu den enda rimliga vägledningen till vården. Kvinnan har rätt att bestämma över sitt eget liv. En bra riktningsgivare till dem, som har till uppgift att vårda, lindra och trösta. När inga såna insatser hjälper, och ett värdigt liv inte är inom räckhåll, ska en fullt beslutskompetent person inte tvångsvårdas. Jag vill känna att jag har ansvar för mitt eget liv hela livet. Så heder åt socialstyrelsen!
Inte lika mycket heder, eller rättare sagt ingen heder alls åt den förskolechef i Stockholm, som plockat ut miljonvinster ur en verksamhet, som är en avknoppning av fyra förskolor från kommunen till en penningstinn och skrupelfri skurk, som roffat åt sig tio miljoner, som var tänkta för barnverksamheten vid skolorna. Jag har i olika sammanhang, inte minst på ledarplats i Stridsropet, varnat för friskoletänket. Och nu har vi sett det igen. En väl fungerande verksamhet slumpas bort för nästan ingenting och och pengar förs över från skolverksamhet till några privata konton. Det kallas privatisering i den politiska debatten, och här ser vi på nytt effekterna. Och jag, som känner, inte ägaren, men väl rektorn för den privata verksamheten. Fy på dej!!!! Ingen hedersmedalj utdelas varken till dej eller till kommunens majoritet, som möjliggjorde försäljningen.
Och tänk om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen... Trots allt motstånd mot dem på Facebook och på andra ställen, ser det ju inte bättre ut just nu, mindre än ett halvår före valet. Är det möjligen så, att dom får stöd, därför att dom, som dom själva säger, "säger vad Ni tänker" Tänk om det är så illa, att det finns fler bruna skjortor än man kan tro i Sverige, och att fler stövlar, än man anar, står putsade i garderoben. Mycket heder åt Mona Sahlin, som tydligare än alla andra partiledare markerat att hon inte sätter sig i en regering som på något sätt blir beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Här måste alla andra partiledare, och inte minst statsministern, bli lika tydliga före valet. Om det nu är det dom menar och anser. Inga hedersmedaljer annars.
Och tänk om Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nya riksdagen. Vem ska då styra Sverige? Jimmy Åkesson???? Vänner, det var så det såg ut i Tyskland 1933. Och då tog en misslyckad målare och korpral från 1;a världskriget över. För att skapa ordning och reda..... Heder åt alla oss väljare om vi gemensamt förhindrar detta.
Och heder åt SL, som ska köpa nya tåg med kraftigare snöplogar....
måndag 26 april 2010
Äntligen måndag
Måndagen är en klart undervärderad möjlighet. Alltför många möter denna fantastiska dag med en suck. Eller med ett stönande redan i sängen, kanske... En hel lång vecka framför. Igen!!
Några exempel på måndagsaktiviteter från en möjlighetstänkare: Alla, som har ett arbete att gå till, har på måndag möjligheten och förmånen att få träffa alla sina härliga arbetskamrater igen efter en lång helgs avbrott. Och vi andra, som är pensionärer har allsköns trevliga pensionärsaktiviteter att gå till. Men jag undrar varför arrangörer av dylika aktiviteter tycks tro att ALLA pensionärer spelar bingo. Jag känner knappt en enda pensionär, som har bingospelandet som huvudintresse. Frälsningsarmén har t.ex något som nu, i könsnivelleringens tid, kallas Träff för daglediga, och som nästan överallt infaller just på måndag. Både män och kvinnor, de allra flesta pensionärer, träffas då till en meningsfull eftermiddag med både kaffe och intressanta programinslag. Men inte en enda bingobricka, så långt ögat når.Tidigare hette gruppen Hemförbundet och riktade sig då enbart till kvinnor. De flesta var pensionärer då också, och inget bingo då heller.
Måndag är väl också den dag då vi har möjligheter att ta i tu med sånt, som vi skulle ha tagit i tu med redan förra veckan, eller förförra, eller förrförrförra, men som av någon anledning inte blev av just du. Börja motionera, städa undan vintergarderoben eller skriva det där mailet. I dag är det måndag och då är det dags....
Dags är det också att skifta däck på bilen. Det har förresten just i år varit dags länge. Detta eftersom i år, när vintern var längre och hårdare än på mycket länge, då skulle vinterdäcken av två veckor tidigare än tidigare år. Men vi har ju våra regler, och dom ändrar man inte på bara så där..... Men i dag, på måndag är det verkligen dags. Men eftersom det är en myndighetsbestämmelse vi talar om, så har de allra flesta av oss redan rättat in oss i ledet och bytt däck. Vi svenskar är nämligen världens mest myndighetslydiga folk. Har MYNDIGHETEN sagt så, då är det så. PUNKT. Vi lär därför också vara det enda folk, som när vi tömmer brevlådan, så tittar vi först efter de bruna kuverten. Det kan ju vara polisen, eller skatteverket, eller försäkringskassan, eller folkbokföringen, eller....... Just Försäkringskassan har förresten gått över till ljusa kuvert. Kanske någon folklighetsdrive??
Just den här måndagen kan vi också läsa i tidningen om att några lägre tjänstemän på brittiska UD inför påvens besök i England kommit med så vågade programförslag att utrikesministern tvingats be Vatikanen om ursäkt. Vad sägs om att be påven förrätta ett homosexuellt bröllop, inviga en abortklinik samt be om om ursäkt för den spanska armadans försök att invadera England 1588? Dessa lägre placerade tjänstemän har dock nu omplacerats.Kanske är påven och den katolska kyrkan inget att skämta om just i dessa dagar? Deras bekymmer kanske vore nåt för ett eget blogginlägg. Någon annan dag än en måndag, dock....
Hur hamnade nu måndagsbloggen på brittiska UD? Kanske just därför att det är måndag och vi därför har 168 timmar på oss att tänka, drömma, vara kreativa och konstruktiva. Och vänliga och kärleksfulla. Till nästa måndag.
Själv ska jag sälja Stridsrop på Centralen. Det är ju måndag.
Några exempel på måndagsaktiviteter från en möjlighetstänkare: Alla, som har ett arbete att gå till, har på måndag möjligheten och förmånen att få träffa alla sina härliga arbetskamrater igen efter en lång helgs avbrott. Och vi andra, som är pensionärer har allsköns trevliga pensionärsaktiviteter att gå till. Men jag undrar varför arrangörer av dylika aktiviteter tycks tro att ALLA pensionärer spelar bingo. Jag känner knappt en enda pensionär, som har bingospelandet som huvudintresse. Frälsningsarmén har t.ex något som nu, i könsnivelleringens tid, kallas Träff för daglediga, och som nästan överallt infaller just på måndag. Både män och kvinnor, de allra flesta pensionärer, träffas då till en meningsfull eftermiddag med både kaffe och intressanta programinslag. Men inte en enda bingobricka, så långt ögat når.Tidigare hette gruppen Hemförbundet och riktade sig då enbart till kvinnor. De flesta var pensionärer då också, och inget bingo då heller.
Måndag är väl också den dag då vi har möjligheter att ta i tu med sånt, som vi skulle ha tagit i tu med redan förra veckan, eller förförra, eller förrförrförra, men som av någon anledning inte blev av just du. Börja motionera, städa undan vintergarderoben eller skriva det där mailet. I dag är det måndag och då är det dags....
Dags är det också att skifta däck på bilen. Det har förresten just i år varit dags länge. Detta eftersom i år, när vintern var längre och hårdare än på mycket länge, då skulle vinterdäcken av två veckor tidigare än tidigare år. Men vi har ju våra regler, och dom ändrar man inte på bara så där..... Men i dag, på måndag är det verkligen dags. Men eftersom det är en myndighetsbestämmelse vi talar om, så har de allra flesta av oss redan rättat in oss i ledet och bytt däck. Vi svenskar är nämligen världens mest myndighetslydiga folk. Har MYNDIGHETEN sagt så, då är det så. PUNKT. Vi lär därför också vara det enda folk, som när vi tömmer brevlådan, så tittar vi först efter de bruna kuverten. Det kan ju vara polisen, eller skatteverket, eller försäkringskassan, eller folkbokföringen, eller....... Just Försäkringskassan har förresten gått över till ljusa kuvert. Kanske någon folklighetsdrive??
Just den här måndagen kan vi också läsa i tidningen om att några lägre tjänstemän på brittiska UD inför påvens besök i England kommit med så vågade programförslag att utrikesministern tvingats be Vatikanen om ursäkt. Vad sägs om att be påven förrätta ett homosexuellt bröllop, inviga en abortklinik samt be om om ursäkt för den spanska armadans försök att invadera England 1588? Dessa lägre placerade tjänstemän har dock nu omplacerats.Kanske är påven och den katolska kyrkan inget att skämta om just i dessa dagar? Deras bekymmer kanske vore nåt för ett eget blogginlägg. Någon annan dag än en måndag, dock....
Hur hamnade nu måndagsbloggen på brittiska UD? Kanske just därför att det är måndag och vi därför har 168 timmar på oss att tänka, drömma, vara kreativa och konstruktiva. Och vänliga och kärleksfulla. Till nästa måndag.
Själv ska jag sälja Stridsrop på Centralen. Det är ju måndag.
söndag 25 april 2010
Äras den som äras bör
Det blev HV! Efter sex mycket jämna matcher föll avgörandet i går kväll. Ordet MYCKET i föregående mening känns t.o.m. lite för svagt och intetsägande. Extremt, historiskt eller osannolikt kanske hade passat bättre. Men kör för mycket då. Fem av de sex matcherna gick till förlängning, eller sudden, som det heter på hockeyspråk, och den sjätte vanns med uddamålet. Men nu, när krutröken lagt sig, känns det ändå som om HV är värdiga mästare och att rättvisa skipats. I min närmaste vänkrets får visserligen såväl MoDo som Södertälje röster, och mummel hörs om att ”nästa år ska guldet hem”, men äras den som äras bör. HV är bäst, och har tillhört de allra bästa under mer än ett årtionde. Så GRATTIS!
Äras bör även alla de, som så här års övar in och framför härliga vårkonserter av olika slag och på olika håll i landet. En kulturgärning av stora mått till glädje för oss lyssnare. Själv besökte jag en sån konsert i går, och den fyllde min själ med glädje. Kanske, som jag redan har påpekat på Facebook, var det lite lite vår, men väldigt mycket konsert. Så TACK!
Apropå vår och vårkonserter så är det ju Valborgsmässoafton snart. Då har Vintern rasat ut och Sköna Maj kommit till vår bygd igen. Och då sjungs det också! Inte alltid skönsång kanske, men traditionsbevarande och härligt. Tycker lite synd om våra nordiska grannländer, som inte får vara med om att slänga ut vintern på det sättet. Jo i svenskbygderna i Finland gör man det, liksom i Estland, Lettland, Tjeckien och delar av Tyskland. Och eldandet då? Jo, syftet med eldandet var att skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen. Risken för rovdjur är väl inte så stor på så många håll numera, och inte finns det så mycket kor heller. Men dom bör äras, som håller valborgsmässotraditionen vid liv. Liksom dom som jobbar för nykterheten under Valborg! Kung Carl XVI Gustaf fyller förresten år på Valborgsmässoafton, men han har inget med Valborgsfirandet att göra, som många faktiskt tror. Tvärtom, så har kungen och hans hus inte så mycket att glädjas åt just nu. Med bruten förlovning och allting…..
Mitt i förberedelserna för BRÖLLOPET ( ja det finns knappast bokstäver stora nog för att för att beskriva vad media säger om det som ska ske i juni) så bestämmer sig alltså Madde och hennes Jonas för att gå skilda vägar. Det är så hovet beskriver det i ett kortfattat pressmeddelande. Förlovningen är alltså bruten. Men tänk om media kunde låta det vara de drabbades ensak, men nej! Hovreportrar, f.d. hovreportrar och blivande hovreportar vältrade sig under hela dagen i går i deras olycka. Äras den som äras bör? Knappast någon i det här fallet. Och inte heller har flertalet av dessa reportar riktigt koll på historien, när dom påstår att detta är den första uppslagna förlovningen i den svenska kungahistorien. Icke så! Drottning Kristina förlovade sig 1640 med sin kusin, Karl Gustaf. Han som sedan blev den tionde. Hon bröt sedan den förlovningen. Äras dom som håller reda på historien.
Och både Björn Ulveus och Anja Persson, som fyller år i dag bör väl äras. Men kan man ära i efterskott? Postumt så att säga. Då bör även den svenske astronomen Anders Celsius, som avled just i dag, den 25 april 1744, äras. Det var ju han som kom på celsiustermometern. En uppfinning, som de flesta av oss använder varje dag.
Det är förresten +2 grader på Dalarö just nu
Äras bör även alla de, som så här års övar in och framför härliga vårkonserter av olika slag och på olika håll i landet. En kulturgärning av stora mått till glädje för oss lyssnare. Själv besökte jag en sån konsert i går, och den fyllde min själ med glädje. Kanske, som jag redan har påpekat på Facebook, var det lite lite vår, men väldigt mycket konsert. Så TACK!
Apropå vår och vårkonserter så är det ju Valborgsmässoafton snart. Då har Vintern rasat ut och Sköna Maj kommit till vår bygd igen. Och då sjungs det också! Inte alltid skönsång kanske, men traditionsbevarande och härligt. Tycker lite synd om våra nordiska grannländer, som inte får vara med om att slänga ut vintern på det sättet. Jo i svenskbygderna i Finland gör man det, liksom i Estland, Lettland, Tjeckien och delar av Tyskland. Och eldandet då? Jo, syftet med eldandet var att skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen. Risken för rovdjur är väl inte så stor på så många håll numera, och inte finns det så mycket kor heller. Men dom bör äras, som håller valborgsmässotraditionen vid liv. Liksom dom som jobbar för nykterheten under Valborg! Kung Carl XVI Gustaf fyller förresten år på Valborgsmässoafton, men han har inget med Valborgsfirandet att göra, som många faktiskt tror. Tvärtom, så har kungen och hans hus inte så mycket att glädjas åt just nu. Med bruten förlovning och allting…..
Mitt i förberedelserna för BRÖLLOPET ( ja det finns knappast bokstäver stora nog för att för att beskriva vad media säger om det som ska ske i juni) så bestämmer sig alltså Madde och hennes Jonas för att gå skilda vägar. Det är så hovet beskriver det i ett kortfattat pressmeddelande. Förlovningen är alltså bruten. Men tänk om media kunde låta det vara de drabbades ensak, men nej! Hovreportrar, f.d. hovreportrar och blivande hovreportar vältrade sig under hela dagen i går i deras olycka. Äras den som äras bör? Knappast någon i det här fallet. Och inte heller har flertalet av dessa reportar riktigt koll på historien, när dom påstår att detta är den första uppslagna förlovningen i den svenska kungahistorien. Icke så! Drottning Kristina förlovade sig 1640 med sin kusin, Karl Gustaf. Han som sedan blev den tionde. Hon bröt sedan den förlovningen. Äras dom som håller reda på historien.
Och både Björn Ulveus och Anja Persson, som fyller år i dag bör väl äras. Men kan man ära i efterskott? Postumt så att säga. Då bör även den svenske astronomen Anders Celsius, som avled just i dag, den 25 april 1744, äras. Det var ju han som kom på celsiustermometern. En uppfinning, som de flesta av oss använder varje dag.
Det är förresten +2 grader på Dalarö just nu
lördag 24 april 2010
Lilla julafton Del 2
För någon vecka sedan utlovade bloggaren en fortsättning av det julaftonsfirande som naturligt uppstår när bollen börjar rulla igen. Den enda boll, som rullat i den norra delen av landet har länge varit snöbollen, något som häromdagen drabbade bl.a. Strömsbergs IF i Tierp, där flera dm snö på planen medförde att laget hamnade i teve!! Matchen blev dock inställd.
Efter detta återfall hoppas vi nu att snöbollen definitivt fått ge vika för fotbollen även i norr, och då kan t.ex Bodens BK förbereda sig på premiär i div.1 Norra i helgen. Premiär förresten. Den skulle ha klarats av redan förra helgen, men då gick det som för tierpslaget. Dock utan teve-bevakning. Inställt alltså. Nu blir det inte Carlstad United hemma utan Gröndal borta som står för premiärmotståndet. Upplysningsvis så betyder BK i klubbnamnet Bandyklubb. Bodens Bandyklubb har dock inte på mycket länge, om ens någonsin haft bandy på programmet.
Mätt med norrländska mått så ligger Luleå granne med Boden. Det var ju f.ö. dom två städerna som inte kunde komma överens om var det gemensamma sjukhuset skulle ligga. Något som fick till följd att man byggde ett nytt mångmiljonbygge ute på landet mitt emellan städerna.. Kvar i Luleå finns dock IFK, som numera nör hemma i div.2 Norrland. Numera ja. Men IFK Luleå är faktiskt det nordligaste lag som spelat i allsvenskan. Premiärmotståndare på klassiska Skogsvallen i Luleå i år blir Tegs SK från Umeå. Lagkaptenen Kalle Norrbin andas optimism inför seriestarten, men det ska väl lagkaptener göra…..
Vandringen söderut för oss till Umeå och Umeå FC i div. 1 Norra. Nu känns det plötsligt lite fel att bara skriva om herrfotboll, då ju Umeå dominerat damfotbollen i landet under många år, och jag får verkligen återkomma till damerna. Lovar, men nu är det alltså herrfotbollen det handlar om. Umeå FC är ett av två umeålag som luktat allsvensk krutrök. Vilket är det andra? Det kunde vara en bra bloggfråga. UFC inledde i år seriepelet genom att besegra Sirius, och nu i helgen är det bortamatch mot Arameiska Syrianska som gäller. Det är förresten inte bra damfotbollen utan även alla intressanta invandrarlag som vore värda ett eget blogginlägg….
Tio mil söder om Umeå ligger Örnsköldsvik. Där hör Friska Viljor hemma. Det är den förening som erövrat flest svenska mästerskap av alla. Dock inte i fotboll utan i backhoppning och i den numera i Sverige utdöda idrotten Nordisk kombination. I fotboll hör FV, som det stolta namnet förkortas, numera hemma i div.3 Mellersta Norrland, och för en gammal FV:are som jag är det ofattbart långt ner i seriesystemet. I samma serie som Junsele och Salsåker/Ullånger. Den serien måste man ju med lätthet vinna….
I och med Hille IF har vi kommit till Gästrikland och div 3 Södra Norrland. Laget är nykomlingar i serien och nykomlingar brukar få det ganska svårt. Men det finns tradition i gävlelaget. Hille IF är en klubb med anor sedan 1922 och föreningen harr en bred verksamhet med runt 500 aktiva medlemmar, från Milboligans 5-6 åringar, fotbollsskola, pojk- och flicklag, juniorer och två herrlag i division tre och sex samt damlag i div IV. Herrlaget i div. tre begår sin premiär i helgen borta mot Falun, och det ska bli spännande att följa dem.
Och lite söderut längs E4 så är vi tillbaka i Tierp där vi började. Och kulan är i luften i hela landet
Efter detta återfall hoppas vi nu att snöbollen definitivt fått ge vika för fotbollen även i norr, och då kan t.ex Bodens BK förbereda sig på premiär i div.1 Norra i helgen. Premiär förresten. Den skulle ha klarats av redan förra helgen, men då gick det som för tierpslaget. Dock utan teve-bevakning. Inställt alltså. Nu blir det inte Carlstad United hemma utan Gröndal borta som står för premiärmotståndet. Upplysningsvis så betyder BK i klubbnamnet Bandyklubb. Bodens Bandyklubb har dock inte på mycket länge, om ens någonsin haft bandy på programmet.
Mätt med norrländska mått så ligger Luleå granne med Boden. Det var ju f.ö. dom två städerna som inte kunde komma överens om var det gemensamma sjukhuset skulle ligga. Något som fick till följd att man byggde ett nytt mångmiljonbygge ute på landet mitt emellan städerna.. Kvar i Luleå finns dock IFK, som numera nör hemma i div.2 Norrland. Numera ja. Men IFK Luleå är faktiskt det nordligaste lag som spelat i allsvenskan. Premiärmotståndare på klassiska Skogsvallen i Luleå i år blir Tegs SK från Umeå. Lagkaptenen Kalle Norrbin andas optimism inför seriestarten, men det ska väl lagkaptener göra…..
Vandringen söderut för oss till Umeå och Umeå FC i div. 1 Norra. Nu känns det plötsligt lite fel att bara skriva om herrfotboll, då ju Umeå dominerat damfotbollen i landet under många år, och jag får verkligen återkomma till damerna. Lovar, men nu är det alltså herrfotbollen det handlar om. Umeå FC är ett av två umeålag som luktat allsvensk krutrök. Vilket är det andra? Det kunde vara en bra bloggfråga. UFC inledde i år seriepelet genom att besegra Sirius, och nu i helgen är det bortamatch mot Arameiska Syrianska som gäller. Det är förresten inte bra damfotbollen utan även alla intressanta invandrarlag som vore värda ett eget blogginlägg….
Tio mil söder om Umeå ligger Örnsköldsvik. Där hör Friska Viljor hemma. Det är den förening som erövrat flest svenska mästerskap av alla. Dock inte i fotboll utan i backhoppning och i den numera i Sverige utdöda idrotten Nordisk kombination. I fotboll hör FV, som det stolta namnet förkortas, numera hemma i div.3 Mellersta Norrland, och för en gammal FV:are som jag är det ofattbart långt ner i seriesystemet. I samma serie som Junsele och Salsåker/Ullånger. Den serien måste man ju med lätthet vinna….
I och med Hille IF har vi kommit till Gästrikland och div 3 Södra Norrland. Laget är nykomlingar i serien och nykomlingar brukar få det ganska svårt. Men det finns tradition i gävlelaget. Hille IF är en klubb med anor sedan 1922 och föreningen harr en bred verksamhet med runt 500 aktiva medlemmar, från Milboligans 5-6 åringar, fotbollsskola, pojk- och flicklag, juniorer och två herrlag i division tre och sex samt damlag i div IV. Herrlaget i div. tre begår sin premiär i helgen borta mot Falun, och det ska bli spännande att följa dem.
Och lite söderut längs E4 så är vi tillbaka i Tierp där vi började. Och kulan är i luften i hela landet
fredag 23 april 2010
Om att ta eller smita undan
Det ska handla om ansvar i dag. Nåt som man modigt kan ta eller fegt smita undan. Och då vore det att smita undan mitt bloggansvar att inte börja med media.
Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta för oss andra i en begriplig och tilltalande form. Det lärde jag mig av självaste Stig Hadenius, Sveriges första professor i journalistik, som skrev en lärobok, som jag tog mig igenom under mina studier i statskunskap. Och detta var faktiskt i historisk tid, även om man kan ha svårt att tro det, när man läser meningen en gång till: Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta….
Media kallades ju också en gång den tredje statsmakten. Med bevakning och granskning som specialitet och uppdrag. I dag ägnar sig denna statsmakt, eller åtminstone stora delar av den, åt att skapa en alldeles egen och mycket skruvad verklighet. Exemplen är legio, dvs ett oräkneligt antal. Det är f.ö. ett intressant uttryck, som kommer av latinets legio 'romersk häravdelning', egentligen 'utvalt manskap', av lego 'uttaga', 'välja', 'utskriva'. Och uttrycket, som faktiskt kommer från Bibeln, betyder också just mycket stort eller oräkneligt antal. T.ex. övertramp i media….
Och exemplen, som alltså är legio, bara måste väl nu tas från bevakningen av sommarens HÄNDELSE. Ja , det händer ju bara en sak i sommar om man får tro dessa media. Victoria ska gifta sig med sin Daniel. Jag undrar om något av allt som skrivs, sägs eller visas i media om detta bröllop verkligen är sant. Och hur viktigt är det för oss att få veta allt detta? Bevaka och presentera fakta, var det ju…. Man får ju bara hoppas att stackars Westling i sin majestätsträning, för han genomgår faktiskt en sån, får lära sig att stå ut med denna fullständigt sjukligt lögnaktiga bevakning . Så republikan jag är, tycker jag synd om Westling. Han levde ju en gång ett alldeles vanligt liv, tar tagit studenten i Sandviken, legat i lumpen i Gävle och gått folkhögskola på Värmdö. Han måste ju minnas det livet. Minnas och sakna. Ett riktigt och äkta liv. Men media är helt ointresserat av det. Det är ju sant och äkta….
Och nog är det väl att ta sitt ansvar att ordna med web-enkäter och opinionsundersökningar om huruvida Daniel och hans Victoria ( är det möjligen majestätsbrott att nämna honom först….) ska gå tillsammans till altaret eller om Daniels svärfar ska överlämna sin dotter till mannen. Är det inte denne svärfar som har ett motto, som talar om ”För Sverige i tiden”? Överlämna sin dotter till hennes man.....
Och vad pysslar prinsessan Madeleine och hennes Jonas med? Det är bara att läsa Expressen eller Aftonbladet så får vi veta det. Men är vi intresserade? Egentligen? Jag hoppas verkligen inte det.
Det lär finnas anledning att blogga vidare om HÄNDELSEN. Allt annat vore väl att svika sitt ansvar som bloggare….
Och apropå att ta ansvar eller svika detsamma. Vi har val i höst och meningen med de allmänna valen är väl ändå att vi i val ska utse de personer, som vi vill ska leda, land, landsting och kommun åt oss. Då är det att svika sitt ansvar att hänvisa till folkomröstning, så fort det bränner till. Visst var förbudsfrågan, ATP, högertrafikomläggningen och kärnkraftsfrågan viktiga frågor, men varför har vi inte fått folkomrösta om nedrustningen i skolan, den dåliga maten på äldreboenden och barngruppernas storlek på dagis? Jag vill att politikerna ska avgöra frågan om förbifart Stockholm också, och inte hänvisa den till oss, bara för att den är svår. Om Mona fortsätter på den väg hon slagit in på med förbifarten lär det bli många folkomröstningar så länge hon har Lars Ohly med på tåget.
Nu tar bloggaren dock sitt ansvar och slutar. Det finns läsare, som klagar på att inläggen blir för långa. Och att lyssna till läsarna är också att ta ansvar…..
Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta för oss andra i en begriplig och tilltalande form. Det lärde jag mig av självaste Stig Hadenius, Sveriges första professor i journalistik, som skrev en lärobok, som jag tog mig igenom under mina studier i statskunskap. Och detta var faktiskt i historisk tid, även om man kan ha svårt att tro det, när man läser meningen en gång till: Medias uppgift är att bevaka och presentera fakta….
Media kallades ju också en gång den tredje statsmakten. Med bevakning och granskning som specialitet och uppdrag. I dag ägnar sig denna statsmakt, eller åtminstone stora delar av den, åt att skapa en alldeles egen och mycket skruvad verklighet. Exemplen är legio, dvs ett oräkneligt antal. Det är f.ö. ett intressant uttryck, som kommer av latinets legio 'romersk häravdelning', egentligen 'utvalt manskap', av lego 'uttaga', 'välja', 'utskriva'. Och uttrycket, som faktiskt kommer från Bibeln, betyder också just mycket stort eller oräkneligt antal. T.ex. övertramp i media….
Och exemplen, som alltså är legio, bara måste väl nu tas från bevakningen av sommarens HÄNDELSE. Ja , det händer ju bara en sak i sommar om man får tro dessa media. Victoria ska gifta sig med sin Daniel. Jag undrar om något av allt som skrivs, sägs eller visas i media om detta bröllop verkligen är sant. Och hur viktigt är det för oss att få veta allt detta? Bevaka och presentera fakta, var det ju…. Man får ju bara hoppas att stackars Westling i sin majestätsträning, för han genomgår faktiskt en sån, får lära sig att stå ut med denna fullständigt sjukligt lögnaktiga bevakning . Så republikan jag är, tycker jag synd om Westling. Han levde ju en gång ett alldeles vanligt liv, tar tagit studenten i Sandviken, legat i lumpen i Gävle och gått folkhögskola på Värmdö. Han måste ju minnas det livet. Minnas och sakna. Ett riktigt och äkta liv. Men media är helt ointresserat av det. Det är ju sant och äkta….
Och nog är det väl att ta sitt ansvar att ordna med web-enkäter och opinionsundersökningar om huruvida Daniel och hans Victoria ( är det möjligen majestätsbrott att nämna honom först….) ska gå tillsammans till altaret eller om Daniels svärfar ska överlämna sin dotter till mannen. Är det inte denne svärfar som har ett motto, som talar om ”För Sverige i tiden”? Överlämna sin dotter till hennes man.....
Och vad pysslar prinsessan Madeleine och hennes Jonas med? Det är bara att läsa Expressen eller Aftonbladet så får vi veta det. Men är vi intresserade? Egentligen? Jag hoppas verkligen inte det.
Det lär finnas anledning att blogga vidare om HÄNDELSEN. Allt annat vore väl att svika sitt ansvar som bloggare….
Och apropå att ta ansvar eller svika detsamma. Vi har val i höst och meningen med de allmänna valen är väl ändå att vi i val ska utse de personer, som vi vill ska leda, land, landsting och kommun åt oss. Då är det att svika sitt ansvar att hänvisa till folkomröstning, så fort det bränner till. Visst var förbudsfrågan, ATP, högertrafikomläggningen och kärnkraftsfrågan viktiga frågor, men varför har vi inte fått folkomrösta om nedrustningen i skolan, den dåliga maten på äldreboenden och barngruppernas storlek på dagis? Jag vill att politikerna ska avgöra frågan om förbifart Stockholm också, och inte hänvisa den till oss, bara för att den är svår. Om Mona fortsätter på den väg hon slagit in på med förbifarten lär det bli många folkomröstningar så länge hon har Lars Ohly med på tåget.
Nu tar bloggaren dock sitt ansvar och slutar. Det finns läsare, som klagar på att inläggen blir för långa. Och att lyssna till läsarna är också att ta ansvar…..
torsdag 22 april 2010
Manligt och kvinnligt.Eller?
Jag är man. På alla tänkbara sätt. Det verkar onödigt att påpeka kanske, men med tanke på den lilla betraktelse som får utgöra mitt blogginlägg i dag, kan det i backspegeln visa sig vara viktigt att veta. Alltså;
Det tar ca sju sekunder för maten att passera från munnen ned till magen.En människas hårstrå kan hålla för en vikt av tre kilo.Längden av en penis är tummens längd gånger tre. En människas lårben är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens. Människan använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står upp.
Kvinnan har nu läst hela den här betraktelsen.
Mannen tittar fortfarande på sin tumme......
Mer än så blir det inte i dag. Jo kanske ändå. För att visa, att den som skrivit ovanstående betraktelse ägnar sig åt ont förtal, och att jag inte alls sitter och tittar på tummen, menar jag, så krävs det kanske lite mer. Efter tio år i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, ska jag i dag återvända för ett kortare nedslag i det nu heter Studieförbundet Bilda. Jag har lovat att ingå i ett berdningsutskott inför förbundsstämman, och detta utan att riktigt veta vad det innebär. Är det manligt kanske? Att hoppa på nåt utan att veta vad det innebär..... Det sägs ju ibland att kvinnan tänker efter före. Men det är nog också bara ont förtal. En kvinna ingår nämligen också i utskottet, och hon vet nog lika lite...
En annan gång ska jag blogga mer om studieförbunden och studiecirkeln. Studiecirkeln är klart undervärderad som både form för inlärning och som gemenskapsform. Och den har varit så viktig för att bilda svenska folket att den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. Men det får bli en annan gång.
Men jag sitter inte och tittar på tummen......
Det tar ca sju sekunder för maten att passera från munnen ned till magen.En människas hårstrå kan hålla för en vikt av tre kilo.Längden av en penis är tummens längd gånger tre. En människas lårben är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens. Människan använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står upp.
Kvinnan har nu läst hela den här betraktelsen.
Mannen tittar fortfarande på sin tumme......
Mer än så blir det inte i dag. Jo kanske ändå. För att visa, att den som skrivit ovanstående betraktelse ägnar sig åt ont förtal, och att jag inte alls sitter och tittar på tummen, menar jag, så krävs det kanske lite mer. Efter tio år i styrelsen för det som då hette Frikyrkliga Studieförbundet, ska jag i dag återvända för ett kortare nedslag i det nu heter Studieförbundet Bilda. Jag har lovat att ingå i ett berdningsutskott inför förbundsstämman, och detta utan att riktigt veta vad det innebär. Är det manligt kanske? Att hoppa på nåt utan att veta vad det innebär..... Det sägs ju ibland att kvinnan tänker efter före. Men det är nog också bara ont förtal. En kvinna ingår nämligen också i utskottet, och hon vet nog lika lite...
En annan gång ska jag blogga mer om studieförbunden och studiecirkeln. Studiecirkeln är klart undervärderad som både form för inlärning och som gemenskapsform. Och den har varit så viktig för att bilda svenska folket att den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. Men det får bli en annan gång.
Men jag sitter inte och tittar på tummen......
onsdag 21 april 2010
Vad kostar det?
En god vän tycker inte att jag ska skriva ”man” så ofta i min blogg. Skriv ”jag” i stället! Det blir mer personligt då. OK då! Jag undrar vad Eyjafjallajökull har kostat hittills. Totalt sett, menar jag. Det finns det nog inga beräkningar på och ingen som vet. Och man kan ju heller inte varken anklaga eller ställa en vulkan till svars….
Ett är dock klart. Vulkanutbrottet på Island har kostat och kostar den europeiska flygindustrin miljonbelopp--- varje dag. I Sverige har denna industri nu knackat på hos Maud Olofsson och bett om statsstöd. Och i Tyskland flyger man ändå, trots förbud. Trots förbud. Fast jag undrar om Maud Olofsson kommer att punga ut med några stödpengar. Hon var ju måttligt intresserad av såna lösningar, när bilindustrin var i kris. Och man, dvs. jag kan ju undra om säkerheten nu blivit en ekonomisk fråga. Kan man tumma på säkerheten i luften om den kostar för mycket? Det tycks ju faktiskt så. Hörde Ni det alla Ni, som varit flygrädda redan tidigare?
Kostar monarkin och kungahuset för mycket? Jag vet inte, men det finns säkert jämförande undersökningar mellan kostnader för monarkin i jämförelse med om vi hade haft republik. Men i går fick vi veta att stödet för monarkin rasat under 2000-talet. I dag är det bara drygt hälften av befolkningen som stöder denna obsoleta institution. Obsolet, förresten... Ordet betyder väl annars ”tagen ur bruk” och det är ju inte monarkin. Inte än! Själv har jag dock inte på länge träffat någon, som kan ge ett enda sakligt argument för ett behållande av monarkin. Och tänk om det är Westlings fel att stödet minskar!! En teori är, att ett skäl till det förlorade stödet är att monarkin blivit för ”vanlig”, och därmed ännu mer ojämlik och orättvis. Det gick väl an när prinnsessor gifte sig med prinsar. En kvarleva från gången tid. Men när vanliga hederliga killar från Ockelbo träder in på scenen…...
Säkert är dock att fotbollshuliganerna kostar för mycket. Åtta polisbilar på plats för att bevaka en cupmatch mellan Värmdö IF från div.2 och Hammarby. Och hundratals poliser på varje stockholmsderby. Jag betalar gärna skatt för att vi ska kunna ha poliser i samhället. Men inte på folknöjet fotboll. Vart är fotbollen på väg? Kanske blir problemet mindre om spelet blir bättre? Nej, förmodligen inte, huliganerna vet inget om fotboll och är inte ett dugg intresserade heller. Men fotboll är inte bara kostnader. Det kan vara fest också. Mer än elva tusen på Söderstadion i går. På en match i superettan. Och nästan inget bråk alls!!! Trots Hammarby...
Och nu ska stockholmarna i en folkomröstning få avgöra om förbifarten kostar för mycket. Det låter ju demokratiskt och fint, men vad har vi då politikerna till? Vi väljer väl politiker för att dom för att dom ska fatta goda och bra beslut åt oss. Och även svåra beslut. Och själv kommer jag nog att rösta för förbifarten. Detta trots att jag inte behöver sitta i bilkö varje morgon.
Och du, min vän, som inte tycker om ”man"; man, dvs. jag, undrar vad en resa med transsibiriska järnvägen kostar. Det har varit min dröm mycket länge, och efter att sett några reportage i TV blir längtan inte mindre. Man, dvs. fortfarande jag, borde verkligen göra drömresan…..
Men vad kostar det?
Ett är dock klart. Vulkanutbrottet på Island har kostat och kostar den europeiska flygindustrin miljonbelopp--- varje dag. I Sverige har denna industri nu knackat på hos Maud Olofsson och bett om statsstöd. Och i Tyskland flyger man ändå, trots förbud. Trots förbud. Fast jag undrar om Maud Olofsson kommer att punga ut med några stödpengar. Hon var ju måttligt intresserad av såna lösningar, när bilindustrin var i kris. Och man, dvs. jag kan ju undra om säkerheten nu blivit en ekonomisk fråga. Kan man tumma på säkerheten i luften om den kostar för mycket? Det tycks ju faktiskt så. Hörde Ni det alla Ni, som varit flygrädda redan tidigare?
Kostar monarkin och kungahuset för mycket? Jag vet inte, men det finns säkert jämförande undersökningar mellan kostnader för monarkin i jämförelse med om vi hade haft republik. Men i går fick vi veta att stödet för monarkin rasat under 2000-talet. I dag är det bara drygt hälften av befolkningen som stöder denna obsoleta institution. Obsolet, förresten... Ordet betyder väl annars ”tagen ur bruk” och det är ju inte monarkin. Inte än! Själv har jag dock inte på länge träffat någon, som kan ge ett enda sakligt argument för ett behållande av monarkin. Och tänk om det är Westlings fel att stödet minskar!! En teori är, att ett skäl till det förlorade stödet är att monarkin blivit för ”vanlig”, och därmed ännu mer ojämlik och orättvis. Det gick väl an när prinnsessor gifte sig med prinsar. En kvarleva från gången tid. Men när vanliga hederliga killar från Ockelbo träder in på scenen…...
Säkert är dock att fotbollshuliganerna kostar för mycket. Åtta polisbilar på plats för att bevaka en cupmatch mellan Värmdö IF från div.2 och Hammarby. Och hundratals poliser på varje stockholmsderby. Jag betalar gärna skatt för att vi ska kunna ha poliser i samhället. Men inte på folknöjet fotboll. Vart är fotbollen på väg? Kanske blir problemet mindre om spelet blir bättre? Nej, förmodligen inte, huliganerna vet inget om fotboll och är inte ett dugg intresserade heller. Men fotboll är inte bara kostnader. Det kan vara fest också. Mer än elva tusen på Söderstadion i går. På en match i superettan. Och nästan inget bråk alls!!! Trots Hammarby...
Och nu ska stockholmarna i en folkomröstning få avgöra om förbifarten kostar för mycket. Det låter ju demokratiskt och fint, men vad har vi då politikerna till? Vi väljer väl politiker för att dom för att dom ska fatta goda och bra beslut åt oss. Och även svåra beslut. Och själv kommer jag nog att rösta för förbifarten. Detta trots att jag inte behöver sitta i bilkö varje morgon.
Och du, min vän, som inte tycker om ”man"; man, dvs. jag, undrar vad en resa med transsibiriska järnvägen kostar. Det har varit min dröm mycket länge, och efter att sett några reportage i TV blir längtan inte mindre. Man, dvs. fortfarande jag, borde verkligen göra drömresan…..
Men vad kostar det?
tisdag 20 april 2010
I sällskap med en tegelsten
I fyra månader har jag levt i sällskap med en tegelsten nu. Men ingen fara….. Jag har inte bytt ut hustrun, ej heller har hon förvandlats till någon dylik. Nej jag har i dagarna läst ut min julklappsbok. Jag fick i julklapp boken ”De fattiga i Lodz” av Steve Sem-Sandberg. Boken är en riktig tegelsten på nära 700 sidor, och den bygger på den kollektivt skrivna Gettokrönikan, som på drygt 3 000 sidor dokumenterar händelserna i gettot i Polen, från födslar till deportationer.
Det Sem-Sandberg skriver, är en roman om det nära nog obeskrivbara. Fiktivt, ja, men outhärdligt nära det dokumentära. Gettot i Lodz var näst störst i Polen med över tvåhundratusen inspärrade judar och har efterlämnat ett större arkivmaterial än något annat getto.
Tegelstenen är tung, och då inte bara till omfattningen. Det är som om Steve Sem-Sandberg låtit sig infiltreras av all denna dokumentation, kompletterad med vittnesmål av överlevande, för att kunna skriva sin bok. Så har det också blivit en i alla avseenden tung krönika, en berättelse om nära nog alla aspekter av det liv som levdes i gettot. Så tung att åtminstone jag knappt har orkat läsa mer än 30-40 sidor åt gången. Och då ofta med tårfyllda ögon.
Det märkliga är ändå att den berättande rösten verkar komma in¬ifrån gettot. Sem-Sandberg har gjort gettots historia till sin. Vi möter ett myller av människor på några kvadratkilometer, avskurna från all kontakt med den omgivande världen. Och ändå är gettot till en början ett litet samhälle som med förtvivlat mod försöker fungera genom fabriker, skolor, barnhem, sjukhus, ja även en satirisk teater.
Huvudperson både i romanen och i gettot är den av tyskarna utsedde ordföranden för gettots juderåd, Chaim Rumkowski. När Sem-Sandberg ställer denna ytterst kontroversiella och omdebatterade man i centrum för sin roman visar han bokstavligt vad en anpassning till döds innebär. Genom att göra gettot till ett slavarbetsläger som i hög takt producerade varor för den tyska krigsmakten säkrade Rumkowski visserligen matransoner och kunde åtminstone förlänga liv. Så varade också gettot i Lodz längre än något annat, ända in i augusti 1944.
Samtidigt var Rumkowski en despot som inte drog sig för att förödmjuka och utnyttja dem som var helt beroende av honom. Särskilt kluvet var hans förhållande till barnen i gettot som han dels älskade och beskyddade, dels förgrep sig på.
De mest svåruthärdliga sidorna handlar om ”de förskräckliga dagarna” då gettot tvingades utlämna alla barn under tio år. I sitt ofta citerade tal frågar sig Rumkowski om gettot självt ska utföra denna vidriga uppgift eller överlåta den åt tyskarna.
När jag läser hans roman slås jag även av hur de flesta skildringar av Förintelsen formar sig till berättelser om överlevnad, eftersom de överlevande är de enda som kan berätta. Steve Sem-Sandberg vet, liksom vi alla egentligen, att de allra flesta gick under. Av judarna i Lodz och dem som transporterats dit fanns 877 kvar då gettot slutligen befriades. 877 av mer än 200.000! Och det är den sanningen han väljer att lyfta fram.
En näst intill outhärdlig läsupplevelse, men ändå oförglömlig….. LÄS DEN!!
Det Sem-Sandberg skriver, är en roman om det nära nog obeskrivbara. Fiktivt, ja, men outhärdligt nära det dokumentära. Gettot i Lodz var näst störst i Polen med över tvåhundratusen inspärrade judar och har efterlämnat ett större arkivmaterial än något annat getto.
Tegelstenen är tung, och då inte bara till omfattningen. Det är som om Steve Sem-Sandberg låtit sig infiltreras av all denna dokumentation, kompletterad med vittnesmål av överlevande, för att kunna skriva sin bok. Så har det också blivit en i alla avseenden tung krönika, en berättelse om nära nog alla aspekter av det liv som levdes i gettot. Så tung att åtminstone jag knappt har orkat läsa mer än 30-40 sidor åt gången. Och då ofta med tårfyllda ögon.
Det märkliga är ändå att den berättande rösten verkar komma in¬ifrån gettot. Sem-Sandberg har gjort gettots historia till sin. Vi möter ett myller av människor på några kvadratkilometer, avskurna från all kontakt med den omgivande världen. Och ändå är gettot till en början ett litet samhälle som med förtvivlat mod försöker fungera genom fabriker, skolor, barnhem, sjukhus, ja även en satirisk teater.
Huvudperson både i romanen och i gettot är den av tyskarna utsedde ordföranden för gettots juderåd, Chaim Rumkowski. När Sem-Sandberg ställer denna ytterst kontroversiella och omdebatterade man i centrum för sin roman visar han bokstavligt vad en anpassning till döds innebär. Genom att göra gettot till ett slavarbetsläger som i hög takt producerade varor för den tyska krigsmakten säkrade Rumkowski visserligen matransoner och kunde åtminstone förlänga liv. Så varade också gettot i Lodz längre än något annat, ända in i augusti 1944.
Samtidigt var Rumkowski en despot som inte drog sig för att förödmjuka och utnyttja dem som var helt beroende av honom. Särskilt kluvet var hans förhållande till barnen i gettot som han dels älskade och beskyddade, dels förgrep sig på.
De mest svåruthärdliga sidorna handlar om ”de förskräckliga dagarna” då gettot tvingades utlämna alla barn under tio år. I sitt ofta citerade tal frågar sig Rumkowski om gettot självt ska utföra denna vidriga uppgift eller överlåta den åt tyskarna.
När jag läser hans roman slås jag även av hur de flesta skildringar av Förintelsen formar sig till berättelser om överlevnad, eftersom de överlevande är de enda som kan berätta. Steve Sem-Sandberg vet, liksom vi alla egentligen, att de allra flesta gick under. Av judarna i Lodz och dem som transporterats dit fanns 877 kvar då gettot slutligen befriades. 877 av mer än 200.000! Och det är den sanningen han väljer att lyfta fram.
En näst intill outhärdlig läsupplevelse, men ändå oförglömlig….. LÄS DEN!!
måndag 19 april 2010
Inte bara för siffernissar och kalenderbitare
Frälsningsarméns internationella årsbok är som alla andra årsböcker en guldgruva för siffernissar och kalenderbitare. En bok full med siffror och statistik över vad som har hänt under det gångna året i den världsvida Frälsningsarmén. Men också ett imponerande vittnesbörd om något av allt vad Frälsningsarmén uträttat under det gånga året i de nära 120 länder, där vi har verksamhet.
Frälsningsarmén består av nära två miljoner soldater och civilmedlemmar och verksamheten vid cirka 55 000 kårer och sociala verksamheter leds av nära 19 000 officerare tillsammans med 107 000 anställda. 612 000 barn undervisas i Frälsningsarméns söndagsskolor och 120 000 sångare och musikanter presenterar ett evangelium i toner. 495 000 elever undervisas av nära 15 000 lärare vid frälsningsarméskolor i olika länder. Sex universitet och 253 yrkesskolor erbjuder högre, specialiserad utbildning, och vid ett 70-tal sjukhus kan Frälsningsarmén erbjuda nära 4000 patienter kvalificerad vård. Så kan sifferuppräkningen fortsätta… 700 gatubarn får ett nytt hem på ett 30-tal olika platser i olika länder och drogmissbrukare erbjuds hjälp vid mer än 300 olika institutioner. Nåt att bita i för alla siffernissar....
Men Frälsningsarmén är inte bara detta. Frälsningsarmén ger också snabb och effektiv hjälp vid katastrofer av olika slag. En svår jordbävning här, den svåraste cyklonen någonsin där.... Översvämningar och svåra skogsbränder, och Frälsningsarmén är där. Sir Winston Churchills ord att överallt där behovet finns, där finns Frälsningsarmén, besannas gång på gång. Och Frälsningsarmén är också påtryckningar på beslutsfattare och lagstiftare, eftersom Frälsningsarmén alltid står på de drabbades sida.
Men Frälsningsarmén är inte främst en humanitär hjälporganisation. Frälsningsarmén är ett evangeliskt trossamfund med sin grund i Bibeln. Vårt mål är att människor skall få möjlighet att möta Jesus i en livsförvandlande frälsningsupplevelse och vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud och till andra människor. När Jesus säger att ” vad ni har gjort mot en av dessa minsta, som är mina bröder, det har ni gjort för mig” ( Matt 25:40), presenterar han också den viktiga grunden för Frälsningsarméns tjänst för en lidande värld. Och den lidande världen finns såväl i Trollhättan som i Boden, såväl i Rio de Janeiro som i Kapstaden. Eller som William Booth sa när han en gång ombads definiera målgruppen för Frälsningsarmén. Others blev svaret. Dom andra! Dom som ännu inte nåtts av det glada budskapet
Men främst är Frälsningsarmén den enskilde frälsningssoldaten, som i sitt vardagsliv presenterar ett alternativt sätt att leva. Ett liv med andra prioriteringar och andra mål än dem som kommersialism och prestigetänkande vill erbjuda. Och också med ett vittnesbörd, som består mer av handling än av ord.
Mer verkstad och mindre ord…..
Frälsningsarmén består av nära två miljoner soldater och civilmedlemmar och verksamheten vid cirka 55 000 kårer och sociala verksamheter leds av nära 19 000 officerare tillsammans med 107 000 anställda. 612 000 barn undervisas i Frälsningsarméns söndagsskolor och 120 000 sångare och musikanter presenterar ett evangelium i toner. 495 000 elever undervisas av nära 15 000 lärare vid frälsningsarméskolor i olika länder. Sex universitet och 253 yrkesskolor erbjuder högre, specialiserad utbildning, och vid ett 70-tal sjukhus kan Frälsningsarmén erbjuda nära 4000 patienter kvalificerad vård. Så kan sifferuppräkningen fortsätta… 700 gatubarn får ett nytt hem på ett 30-tal olika platser i olika länder och drogmissbrukare erbjuds hjälp vid mer än 300 olika institutioner. Nåt att bita i för alla siffernissar....
Men Frälsningsarmén är inte bara detta. Frälsningsarmén ger också snabb och effektiv hjälp vid katastrofer av olika slag. En svår jordbävning här, den svåraste cyklonen någonsin där.... Översvämningar och svåra skogsbränder, och Frälsningsarmén är där. Sir Winston Churchills ord att överallt där behovet finns, där finns Frälsningsarmén, besannas gång på gång. Och Frälsningsarmén är också påtryckningar på beslutsfattare och lagstiftare, eftersom Frälsningsarmén alltid står på de drabbades sida.
Men Frälsningsarmén är inte främst en humanitär hjälporganisation. Frälsningsarmén är ett evangeliskt trossamfund med sin grund i Bibeln. Vårt mål är att människor skall få möjlighet att möta Jesus i en livsförvandlande frälsningsupplevelse och vår tjänst har sin källa i kärleken till Gud och till andra människor. När Jesus säger att ” vad ni har gjort mot en av dessa minsta, som är mina bröder, det har ni gjort för mig” ( Matt 25:40), presenterar han också den viktiga grunden för Frälsningsarméns tjänst för en lidande värld. Och den lidande världen finns såväl i Trollhättan som i Boden, såväl i Rio de Janeiro som i Kapstaden. Eller som William Booth sa när han en gång ombads definiera målgruppen för Frälsningsarmén. Others blev svaret. Dom andra! Dom som ännu inte nåtts av det glada budskapet
Men främst är Frälsningsarmén den enskilde frälsningssoldaten, som i sitt vardagsliv presenterar ett alternativt sätt att leva. Ett liv med andra prioriteringar och andra mål än dem som kommersialism och prestigetänkande vill erbjuda. Och också med ett vittnesbörd, som består mer av handling än av ord.
Mer verkstad och mindre ord…..
söndag 18 april 2010
Lilla julafton
Den här helgen är en riktig festhelg för alla fotbollsvänner. Inte julafton, men nästan. De flesta serierna i södra och mellersta Sverige drar i gång i helgen, och då kan inget avhålla bloggaren från att titta på några av paketen i säcken. Det är bara att stoppa ned handen och plocka upp ett paket. Och på den första lappen står det då Dalkurd;
Dalkurd grundades av en grupp kurder i Dalarna - därav namnet. Kurderna styr fortfarande klubben, men sportchefen Elvan Cicen vill inte att Dalkurd ska kallas för en invandrarförening.Laget har idag 14 olika nationaliteter, och drivs som vilken annan klubb som helst. På fem säsonger har laget vandrat från division 6 Dalarna till division 1 Norra. Under den tiden har laget bara förlorat fyra matcher. Hela nio spelare i dagens A-trupp har varit med från Division 6. Känner på mig att laget kommer att tillhöra mina favoriter i år. Premiären är avklarad och den slutade 0-0 mot Västerås
Jag drar nästa klapp och på den står det Skoftebyn. Skoftebyns IF hör hemma i div. 3 Nordvästra Götaland. Man inldde seriespelet med en tuff drabbning mot en av seriefavoriterna, Melleruds IF som kommer från division 2. Matchen slutade 2-1, ett riktigt pangresultat för Skoftebyn. Laget är väl förberett, och man förfogar över en jämn och stark trupp. Konkurrensen är hård om varje plats, vilket blir viktigt för att hålla hela året. För den som är dålig i geografi kan jag berätta att Skoftebyn är en stadsdel i södra Trollhättan.
Heby AIF blir nästa lag. Laget hör hemma i div 3 Norra Svealand tillsammans med bl.a. en del lag från stockholmsområdet. Heby är väl annars mest känt för sina brottare och brottarna låg länge i eliten bland svenska brottarklubbar. Detta medan fyrstadsbrottningarna ännu var ett stort evenemang i Sverige. Men nu är det alltså fotboll som gäller i Heby. Mitt tips blir en mittenplacering i en serie där Råsunda vinner. Premiären är avklarad och Kungsängen besegrades med klara 3-0.
Tyresö FF har som vision att vara den mest attraktiva fotbollsklubben i södra Stockholm genom att erbjuda sina fotbollslag den högsta kvalitén både vad gäller topp och breddverksamhet. En viktig del i Tyresö FF:s vision är ett ännu starkare socialt fokus. Detta jobbar man med i projektet Schysst framtid. Som vuxen förälder, ledare, tränare eller supporter har man mycket viktig uppgift och laget vädjar om stöd från alla håll för att nå de högt ställda sociala målen. Bara därför vill man ju heja på laget, som i seriepremiären i div.3 Östra Svealand nådde 2-2 mot Älvsjö AIK.
Jag lovar att återkomma med ytterligare ett svep när planerna torkat upp i de norra delarna av landet. Gissar att Ni längtar efter lite nytt om Anundsjö. Ersboda och Kalix eller några andra storheter. Hille t.ex
Men det allra bästa denna lilla julaftonshelg var väl ändå att Värmdö IF var bara såå nära att slå ut Hammarby ur svenska cupen. Min inställning till Bajen är väl känd för alla som följer min blogg. Ju fler förluster dess bättre! Ängelholm gjorde sitt för några dagar sen och nu var Värmdö från div.2 nära att lyckas med sitt renhållningsarbete. Det krävdes kvittering på övertid och förlängning för Bajen att vinna matchen med 3-2. Det är bara att hoppas att GIF Sundsvall gör sitt på tisdag önskar
En fotbollsnörd
Dalkurd grundades av en grupp kurder i Dalarna - därav namnet. Kurderna styr fortfarande klubben, men sportchefen Elvan Cicen vill inte att Dalkurd ska kallas för en invandrarförening.Laget har idag 14 olika nationaliteter, och drivs som vilken annan klubb som helst. På fem säsonger har laget vandrat från division 6 Dalarna till division 1 Norra. Under den tiden har laget bara förlorat fyra matcher. Hela nio spelare i dagens A-trupp har varit med från Division 6. Känner på mig att laget kommer att tillhöra mina favoriter i år. Premiären är avklarad och den slutade 0-0 mot Västerås
Jag drar nästa klapp och på den står det Skoftebyn. Skoftebyns IF hör hemma i div. 3 Nordvästra Götaland. Man inldde seriespelet med en tuff drabbning mot en av seriefavoriterna, Melleruds IF som kommer från division 2. Matchen slutade 2-1, ett riktigt pangresultat för Skoftebyn. Laget är väl förberett, och man förfogar över en jämn och stark trupp. Konkurrensen är hård om varje plats, vilket blir viktigt för att hålla hela året. För den som är dålig i geografi kan jag berätta att Skoftebyn är en stadsdel i södra Trollhättan.
Heby AIF blir nästa lag. Laget hör hemma i div 3 Norra Svealand tillsammans med bl.a. en del lag från stockholmsområdet. Heby är väl annars mest känt för sina brottare och brottarna låg länge i eliten bland svenska brottarklubbar. Detta medan fyrstadsbrottningarna ännu var ett stort evenemang i Sverige. Men nu är det alltså fotboll som gäller i Heby. Mitt tips blir en mittenplacering i en serie där Råsunda vinner. Premiären är avklarad och Kungsängen besegrades med klara 3-0.
Tyresö FF har som vision att vara den mest attraktiva fotbollsklubben i södra Stockholm genom att erbjuda sina fotbollslag den högsta kvalitén både vad gäller topp och breddverksamhet. En viktig del i Tyresö FF:s vision är ett ännu starkare socialt fokus. Detta jobbar man med i projektet Schysst framtid. Som vuxen förälder, ledare, tränare eller supporter har man mycket viktig uppgift och laget vädjar om stöd från alla håll för att nå de högt ställda sociala målen. Bara därför vill man ju heja på laget, som i seriepremiären i div.3 Östra Svealand nådde 2-2 mot Älvsjö AIK.
Jag lovar att återkomma med ytterligare ett svep när planerna torkat upp i de norra delarna av landet. Gissar att Ni längtar efter lite nytt om Anundsjö. Ersboda och Kalix eller några andra storheter. Hille t.ex
Men det allra bästa denna lilla julaftonshelg var väl ändå att Värmdö IF var bara såå nära att slå ut Hammarby ur svenska cupen. Min inställning till Bajen är väl känd för alla som följer min blogg. Ju fler förluster dess bättre! Ängelholm gjorde sitt för några dagar sen och nu var Värmdö från div.2 nära att lyckas med sitt renhållningsarbete. Det krävdes kvittering på övertid och förlängning för Bajen att vinna matchen med 3-2. Det är bara att hoppas att GIF Sundsvall gör sitt på tisdag önskar
En fotbollsnörd
lördag 17 april 2010
Bara ett vulkanutbrott
Jag har bara väntat på det. På att någon bloggare skulle se Eyjafjallajökull och det som sker där som ett tidens tecken. Ett tecken på att domedagen kommer och att Jesus kan väntas på skyarna. Självklart har vulkanutbrottet lite domedag över sig och mycket riktigt; domedagsbloggarna har börjat dyka upp. Och också bloggar där kristna hoppar på varann om huruvida vulkanutbrotten finns förutsagda i Bibeln eller inte. Problemet är nog allvarligare än så.
Själv tror jag inte att det är domedagen, utan det är ett vulkanutbrott, men vi behöver naturligtvis ändå vara redo när Jesus kommer. Jag tror också att det många gånger är okunskap om vad Bibeln egentligen säger, när folk pratar om domedagen hit och dit. Inte minst i tider som dessa är det viktigt att komma ihåg att Jesus inte kom för att döma, utan för att rädda en hel värld. Han kom för vår frälsnings skull. Och frälsta, räddade, blir vi när vi tar emot honom. Och än finns det faktiskt tid.
Det här är alltså ”bara” ett vulkanutbrott, varken mer eller mindre. Och inte nödvändigtvis något tidens tecken. Men ordet BARA känns lite malplacerat och är därför satt inom citationstecken. Och det pågår med oförminskad kraft. Ingen vet hur lång tid det kan ta innan vulkanen lugnar ner sig, säger Reynir Eyvindur Böðvarsson , seismolog i Uppsala, och lite av en kändis i svenska media numera. Jag kan förresten aldrig upphöra att fascineras över islänningarnas namn. Hördur Hilmarsson och Gudfinna Johannisdottir är två andra. Men det är en annan historia.
Utbrottet kan pågå i dagar eller också i veckor eller månader, säger Bödvarsson ,och påminner om Eyjafjallajökulls senaste utbrott 1821. Då pågick aktiviteten i över ett år. Ett år med flygstopp i hela Europa!!! Då går min semesterresa till Barecelona om en månad upp i rök. Eller snarare i aska….. Men det är väl ett mindre problem i så fall. Det som pågår just nu beräknas kosta en miljard om dagen, bara för svenskt näringsliv. För Island, som redan står på randen till konkurs, är det stora problemet just nu förutom hotande översvämningar, att askmolnens giftiga ämnen fluor och svavel sprids. Boskap som får i sig de giftiga ämnena med gräset på marken och vattnet de dricker. Och de förgiftas och kvävs. I molnen finns också mikroskopiska glaspartiklar och det är enligt Bödvarsson dessa glaspartiklar, som är farliga för flygplanens jetmotorer. Fluor förresten? Det är väl det jag borstar tänderna i…..
Jag slås av hur oerhört sårbart vårt samhälle är. Och hur lätt vi tvingas stå handfallna när själva naturen tar ton. Och då påminns även jag om Bibelns ord om rådlösheten vid tidens slut… Men jag tror att det nu borde handla mer om sammanhållning, hjälpsamhet och kreativt tänkande än om rådlöshet. Kanske kommer det,som vi uppfattar som katastrof, att hjälpa oss till nya uppfinningar och nya sätt att sköta kommunikationen mellan människor än genom dyra och sårbara flygresor. Och klimatet kan komma att påverkas om molnet ligger kvar länge. Är inte det ytterligare ett skäl att att påskynda ansträngningarna mot ett mer klimatsmart samhälle?
Men framför allt får vi kristna inte ta det inträffade till intäkt för nån sorts skrämselpropaganda om att Eyjafjallajökull ska sätta punkt för tiden. Bibeln igen: Ingen vet dagen eller stunden, säger Jesus i Matteusevangeliet. Men håll er vakna!!!
Själv tror jag inte att det är domedagen, utan det är ett vulkanutbrott, men vi behöver naturligtvis ändå vara redo när Jesus kommer. Jag tror också att det många gånger är okunskap om vad Bibeln egentligen säger, när folk pratar om domedagen hit och dit. Inte minst i tider som dessa är det viktigt att komma ihåg att Jesus inte kom för att döma, utan för att rädda en hel värld. Han kom för vår frälsnings skull. Och frälsta, räddade, blir vi när vi tar emot honom. Och än finns det faktiskt tid.
Det här är alltså ”bara” ett vulkanutbrott, varken mer eller mindre. Och inte nödvändigtvis något tidens tecken. Men ordet BARA känns lite malplacerat och är därför satt inom citationstecken. Och det pågår med oförminskad kraft. Ingen vet hur lång tid det kan ta innan vulkanen lugnar ner sig, säger Reynir Eyvindur Böðvarsson , seismolog i Uppsala, och lite av en kändis i svenska media numera. Jag kan förresten aldrig upphöra att fascineras över islänningarnas namn. Hördur Hilmarsson och Gudfinna Johannisdottir är två andra. Men det är en annan historia.
Utbrottet kan pågå i dagar eller också i veckor eller månader, säger Bödvarsson ,och påminner om Eyjafjallajökulls senaste utbrott 1821. Då pågick aktiviteten i över ett år. Ett år med flygstopp i hela Europa!!! Då går min semesterresa till Barecelona om en månad upp i rök. Eller snarare i aska….. Men det är väl ett mindre problem i så fall. Det som pågår just nu beräknas kosta en miljard om dagen, bara för svenskt näringsliv. För Island, som redan står på randen till konkurs, är det stora problemet just nu förutom hotande översvämningar, att askmolnens giftiga ämnen fluor och svavel sprids. Boskap som får i sig de giftiga ämnena med gräset på marken och vattnet de dricker. Och de förgiftas och kvävs. I molnen finns också mikroskopiska glaspartiklar och det är enligt Bödvarsson dessa glaspartiklar, som är farliga för flygplanens jetmotorer. Fluor förresten? Det är väl det jag borstar tänderna i…..
Jag slås av hur oerhört sårbart vårt samhälle är. Och hur lätt vi tvingas stå handfallna när själva naturen tar ton. Och då påminns även jag om Bibelns ord om rådlösheten vid tidens slut… Men jag tror att det nu borde handla mer om sammanhållning, hjälpsamhet och kreativt tänkande än om rådlöshet. Kanske kommer det,som vi uppfattar som katastrof, att hjälpa oss till nya uppfinningar och nya sätt att sköta kommunikationen mellan människor än genom dyra och sårbara flygresor. Och klimatet kan komma att påverkas om molnet ligger kvar länge. Är inte det ytterligare ett skäl att att påskynda ansträngningarna mot ett mer klimatsmart samhälle?
Men framför allt får vi kristna inte ta det inträffade till intäkt för nån sorts skrämselpropaganda om att Eyjafjallajökull ska sätta punkt för tiden. Bibeln igen: Ingen vet dagen eller stunden, säger Jesus i Matteusevangeliet. Men håll er vakna!!!
fredag 16 april 2010
En bordemänniskas självdeklartion
Man borde nog bekänna på en gång. Speciellt om man är jag, så är det en massa saker som denne man borde....Motionera mer,jobba mer i trädgården nu när man blivit pensionär och har tid,ta kontakt med vänner som man inte träffat på länge. Och göra det irl och inte bara på facebook. Listan kunde bli lång på sånt som man, dvs. jag borde.....
Men karaktäristiskt för oss bordemänniskor är att när någon handlingskraftig person träffar oss efter någon tid, och hurtfriskt ställer frågan om vi gjort något av allt det där som vi borde, så blir svaret bara alltför ofta: "Nej---- men det borde man...."
Man, och man är fortfarande jag, borde också glädjas åt hur rik man är. Och då tänker jag inte på de tillgångar som just i dessa dagar ska redovisas i den allmänna självdeklarationen. Som åtminstone förr skulle undertecknas med "på heder och samvete" Men hedern och samvetet är kanske bortrationaliserat.Det räcker ju för de flesta med ett sms eller med ett knapptryck på datorn så har man gjort det som tidigare tog minst en kväll att få till med köksbordet fullt av bankböcker, skuldebrev, inkomstsammanställningar mm mm i en lång rad. I dag vet ju skattmasen redan allt om mig, och då är det kanske inte så noga med hedern och samvetet heller. Det är det ju inte i många andra sammanhang heller. Fråga t.ex. de direktörer, som frejdigt höjer sina bonusar, oavsett hur dåligt företaget gått under året. Heder och samvete?? Och vart har alla diskussioner om integriteten tagit vägen, nu när inte bara skattmasen utan också många andra vet allt om oss. Men nu väljer jag att på heder och samvete intyga, att jag inte har något att dölja. Och det kanske inte gör något. Så; På heder och samvete är det inte så mycket bevänt med den rikedom som nu ska redovisas till skatteverket. Så det så!
Skatter är ju annars sånt som vi bidrar med till det allmänna bästa, och om man får tro finansminster Borg, så går det ju bra för AB Sverige nu. Och då gör det kanske inte så mycket om lilla jag inte kan bidra med mer än vad det blev... Men det är nog inte så mycket Sverige som det går bra för, som för den rikaste procenten av landets invånare. Den som redan har har fått ännu mer under de senaste fyra åren, och från den som inte har, har tagits också det han har. En rent biblisk profetia. Men den orättvisan kan vi ändra på i september.
Nej min rikedom finns på andra håll. Jag upplevde den t.ex starkt i går tillsammans med den bönegrupp som jag tillhör. Rikedomen att få tro på Gud och få uttrycka den rikedomen tillsammans med vänner i en positiv gemenskap. Den rikedomen finns både i bönegruppen och i den större gemenskap, som min församling utgör. Och rikedomen i ett mer än fyrtioårigt äktenskap ( det går fort när man har roligt) och en fin familj. Och rikedomen i att vara tämligen frisk trots inträdet i pensionsåldern. Immateriella tillgångar kallas visst sånt, och Kronofodemyndigheten har redan 2002 utfärdat anvisningar för hur sådan skall redovisas. Men dom menar säkert nåt annat, så på heder och samvete hoppar jag nog över just den bilagan i deklarationen.
Och sen får man, och man är alltså fortfarande jag, väl gratulera Djurgården Hockey till den första finalsegern. Men riktigt på heder och samvete är det nog inte.
Men karaktäristiskt för oss bordemänniskor är att när någon handlingskraftig person träffar oss efter någon tid, och hurtfriskt ställer frågan om vi gjort något av allt det där som vi borde, så blir svaret bara alltför ofta: "Nej---- men det borde man...."
Man, och man är fortfarande jag, borde också glädjas åt hur rik man är. Och då tänker jag inte på de tillgångar som just i dessa dagar ska redovisas i den allmänna självdeklarationen. Som åtminstone förr skulle undertecknas med "på heder och samvete" Men hedern och samvetet är kanske bortrationaliserat.Det räcker ju för de flesta med ett sms eller med ett knapptryck på datorn så har man gjort det som tidigare tog minst en kväll att få till med köksbordet fullt av bankböcker, skuldebrev, inkomstsammanställningar mm mm i en lång rad. I dag vet ju skattmasen redan allt om mig, och då är det kanske inte så noga med hedern och samvetet heller. Det är det ju inte i många andra sammanhang heller. Fråga t.ex. de direktörer, som frejdigt höjer sina bonusar, oavsett hur dåligt företaget gått under året. Heder och samvete?? Och vart har alla diskussioner om integriteten tagit vägen, nu när inte bara skattmasen utan också många andra vet allt om oss. Men nu väljer jag att på heder och samvete intyga, att jag inte har något att dölja. Och det kanske inte gör något. Så; På heder och samvete är det inte så mycket bevänt med den rikedom som nu ska redovisas till skatteverket. Så det så!
Skatter är ju annars sånt som vi bidrar med till det allmänna bästa, och om man får tro finansminster Borg, så går det ju bra för AB Sverige nu. Och då gör det kanske inte så mycket om lilla jag inte kan bidra med mer än vad det blev... Men det är nog inte så mycket Sverige som det går bra för, som för den rikaste procenten av landets invånare. Den som redan har har fått ännu mer under de senaste fyra åren, och från den som inte har, har tagits också det han har. En rent biblisk profetia. Men den orättvisan kan vi ändra på i september.
Nej min rikedom finns på andra håll. Jag upplevde den t.ex starkt i går tillsammans med den bönegrupp som jag tillhör. Rikedomen att få tro på Gud och få uttrycka den rikedomen tillsammans med vänner i en positiv gemenskap. Den rikedomen finns både i bönegruppen och i den större gemenskap, som min församling utgör. Och rikedomen i ett mer än fyrtioårigt äktenskap ( det går fort när man har roligt) och en fin familj. Och rikedomen i att vara tämligen frisk trots inträdet i pensionsåldern. Immateriella tillgångar kallas visst sånt, och Kronofodemyndigheten har redan 2002 utfärdat anvisningar för hur sådan skall redovisas. Men dom menar säkert nåt annat, så på heder och samvete hoppar jag nog över just den bilagan i deklarationen.
Och sen får man, och man är alltså fortfarande jag, väl gratulera Djurgården Hockey till den första finalsegern. Men riktigt på heder och samvete är det nog inte.
torsdag 15 april 2010
Leg.magister
Major Björklund har pekat med hela handen igen.I riktning mot en yrkeslegitimation för lärare. Och till skillnad från de flesta av Jan Björklunds regeringskollegor känner jag en viss respekt för de av hans förslag som har koppling till skola och undervisning. Han har som skol- och utbildningsminister bidragit till ett antal viktiga förändringar i den svenska skolan under den senaste mandatperioden. Detta var onekligen på tiden och helt nödvändigt eftersom svenska elevers kunskaper har halkat efter resten av Europa under de senaste årtiondena.
Som jag ser det är en höjning av lärarnas status en nödvändighet. Läraryrket ska inte vara något som man hoppar på i brist på annat efter att man har läst enstaka kurser på något av Sveriges universitet. Läraryrket ska ha samma status som andra yrken med lika lång utbildning och framför allt måste lönerna höjas.
Nu föreslår alltså regeringen en legitimation för lärare. Endast de som är legitimerade lärare ska få rätt att sätta betyg, och endast legitimerade ska kunna få fasta tjänster. Utmärkt! Vem skulle vilja gå till en läkare som inte hade legitimation? Och vem skulle anlita en advokat som inte var utbildad advokat? Och det här handlar ju om människor, till vilka vi lämnar det bästa och viktigaste vi har. Våra barn.
Förslaget kan få flera positiva effekter. Det blir mindre intressant för skolor och inte minst friskolor att anställa obehöriga för att hålla nere lönekostnaderna. Det leder till en sanering av yrket, där obehöriga och/eller olämpliga personer inte får legitimation. Och det tydliggör vilka som har relevant utbildning och kunskaper. Något som i sin tur leder till en statushöjning av yrket. Slutligen kommer rättssäkerheten för elever att öka, när endast utbildade, legitimerade lärare får sätta betyg.
Men vilka skall då kunna få legitimation? Björklunds förslag är här en smula otydligt. Naturligtvis ska legitimationen grunda sig på lärarhögskola eller motsvarande meriter. Men då måste det som lärarhögskolorna levererar bli av högre kvalitet än vad fallet är i dag. Och jag tror inte heller att de akademiska meriterna i sig ska vara helt avgörande. Det viktigaste är dokumenterad pedagogisk fallenhet, men den kan i sanning dokumenteras på flera olika sätt.Under mina år som skolledare var många av de bästa lärarna förträffliga pedagoger, men med meriter från helt andra fält än lärarhögskolan. Så Björklund! Tryck mer på dokumenterad pedagogisk fallenhet och mindre på lärarhögskola i propositionen! Mångårig erfarenhet från olika delar av arbetslivet tillsammans med akademiska betyg i såväl pedagogik som i de ämnen som ingår i undervisningsskyldigheten kanske.... Ett viktigt problem för skolan är ju att många lärare inte har någon annan erfarenhet av verkligheten än just skolan. Som elev, som student vid lärarhögskolan och som lärare.
En from förhoppning kan väl också vara att Björklunds förslag kan leda till en sundare diskussion om läraryrkets status och villkor än hur lärarnas arbetstider ska räknas...... Och att den röd-gröna oppositionen är villig att ta en förbehållslös diskussion. Socialdemokraterna bär ju själva ett tungt ansvar för att den svenska skolan hamnat där den är i dag.
Men därifrån till att rösta på Björklund och hans kompisar i höst? ALDRIG!!!
Som jag ser det är en höjning av lärarnas status en nödvändighet. Läraryrket ska inte vara något som man hoppar på i brist på annat efter att man har läst enstaka kurser på något av Sveriges universitet. Läraryrket ska ha samma status som andra yrken med lika lång utbildning och framför allt måste lönerna höjas.
Nu föreslår alltså regeringen en legitimation för lärare. Endast de som är legitimerade lärare ska få rätt att sätta betyg, och endast legitimerade ska kunna få fasta tjänster. Utmärkt! Vem skulle vilja gå till en läkare som inte hade legitimation? Och vem skulle anlita en advokat som inte var utbildad advokat? Och det här handlar ju om människor, till vilka vi lämnar det bästa och viktigaste vi har. Våra barn.
Förslaget kan få flera positiva effekter. Det blir mindre intressant för skolor och inte minst friskolor att anställa obehöriga för att hålla nere lönekostnaderna. Det leder till en sanering av yrket, där obehöriga och/eller olämpliga personer inte får legitimation. Och det tydliggör vilka som har relevant utbildning och kunskaper. Något som i sin tur leder till en statushöjning av yrket. Slutligen kommer rättssäkerheten för elever att öka, när endast utbildade, legitimerade lärare får sätta betyg.
Men vilka skall då kunna få legitimation? Björklunds förslag är här en smula otydligt. Naturligtvis ska legitimationen grunda sig på lärarhögskola eller motsvarande meriter. Men då måste det som lärarhögskolorna levererar bli av högre kvalitet än vad fallet är i dag. Och jag tror inte heller att de akademiska meriterna i sig ska vara helt avgörande. Det viktigaste är dokumenterad pedagogisk fallenhet, men den kan i sanning dokumenteras på flera olika sätt.Under mina år som skolledare var många av de bästa lärarna förträffliga pedagoger, men med meriter från helt andra fält än lärarhögskolan. Så Björklund! Tryck mer på dokumenterad pedagogisk fallenhet och mindre på lärarhögskola i propositionen! Mångårig erfarenhet från olika delar av arbetslivet tillsammans med akademiska betyg i såväl pedagogik som i de ämnen som ingår i undervisningsskyldigheten kanske.... Ett viktigt problem för skolan är ju att många lärare inte har någon annan erfarenhet av verkligheten än just skolan. Som elev, som student vid lärarhögskolan och som lärare.
En from förhoppning kan väl också vara att Björklunds förslag kan leda till en sundare diskussion om läraryrkets status och villkor än hur lärarnas arbetstider ska räknas...... Och att den röd-gröna oppositionen är villig att ta en förbehållslös diskussion. Socialdemokraterna bär ju själva ett tungt ansvar för att den svenska skolan hamnat där den är i dag.
Men därifrån till att rösta på Björklund och hans kompisar i höst? ALDRIG!!!
onsdag 14 april 2010
Vårstädning
Våren är tiden för städning och löften om nya tag. Själv ska jag vårstäda bilen i dag. Efter däckbyte så känns det naturligt med både dammsugare och trasa.... Men städning behövs och genomförs också på andra områden. Gatukontoren sopar bort sand från gatorna i en omfattning som aldrig förr. Eller har i alla fall lovat att göra det. På Baldersvägen har vi inte sett till mycket av det, men det kommer nog.... Kanske. Gatsopare var annars ett lågstatusjobb i min ungdom, men då handlade det ju också om att sopa undan undan och plocka upp hästskit från gatorna. Ja, så långt tillbaka ligger min ungdom faktiskt.
På tal om att sopa upp skit, förresten, så presenterade landshövdingen i Stockholm, Per Unckel, i går ett program, som syftar just till det. Att sopa upp, eller kanske rent av förhindra fotbollshuliganernas framfart.Bra förresten att man i handlingsprogrammet talar just om huliganer och inte om fans. 17 olika myndigheter och organisationer har ställt sig bakom handlingsprogrammet. Alltifrån idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth till supportrarnas representant, Victor Capel från AIK:s Black Army.Målsättningen är att det ska vara tryggt och roligt att gå fotboll. Måtte gruppen lyckas!! Då ska jag börja gå på fotboll igen! För fotboll är alldeles ljuvligt så länge det är fotbollen och inte idioterna på läktarna som får regera. Klubbarna tar i överenskommelsen på sig ett stort ansvar när det gäller att hålla koll på sina egna supporters, SL lovar att sköta transporterna till och från arenorna effektivare, och åklagarna lovar att öka tempot när det gäller att fälla överträdare och utdöma tillträdesförbud redan till nästa hemmamatch.
Men huligansmen är inget renodlat fotbollsproblem. Polisen måste ingripa tidigare. Redan i parker långt från arenorna där s.k. fans, som f.ö. inte vet nåt om fotboll, samlas för att "göra upp", måste polisen finnas med. Under 2009 skedde nämligen de flesta fotbollsbråken utanför arenorna. Före och efter matcherna.Det är ett allmänt ordningsproblem, och alltså något för polisen i första hand.
Bra också att städlistan kom upp samma dag som Hammarby förlorade sin premiärmatch i Superettan. Hammarby är nämligen värst när det gäller huliganismen, och där hotas ju även det egna lagets både spelare och styrelse när det inte passar. I fjol förstörde ju de s.k. fansen flera matcher i allsvenskan, men rättvisa skipades och laget åkte ur. Hoopas nu bara att handlingsprogrammet från "de sjutton" får omedelbar effekt. Annars hotas ju Supperettan i år. En superetta som annars ser ut att kunna bli mer spännande och intressant än på länge. Med GIF Sundsvall som min favorit.
En viktigare vårstädning står väl annars den katolska kyrkan inför. Och kanske andra kyrkor och samfund också. Nu har sammanlagt tre fall av sexuella övergrepp på barn avslöjats inom den katolska kyrkan i Sverige. Är det skedda resultatet av ett systemfel, där avskaffande av celibatet är lösningen, eller är övergreppen begångna av enskilda perverterade individer, som kanske sökt sig till kyrkan i hopp om att där kunna få hjälp? Kyrkan måste lyfta frågan och den katolska kyrkan i Sverige borde kunna gå före.
Och dom som ska vara Mona Sahlins sopkvastar i valrörelsen är idel ministrar från Göran Perssons tid. Och även städprogrammet ser ut som om Göran Persson själv hade skrivit ut det. Lite fantasilöst och tunt.....
På tal om att sopa upp skit, förresten, så presenterade landshövdingen i Stockholm, Per Unckel, i går ett program, som syftar just till det. Att sopa upp, eller kanske rent av förhindra fotbollshuliganernas framfart.Bra förresten att man i handlingsprogrammet talar just om huliganer och inte om fans. 17 olika myndigheter och organisationer har ställt sig bakom handlingsprogrammet. Alltifrån idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth till supportrarnas representant, Victor Capel från AIK:s Black Army.Målsättningen är att det ska vara tryggt och roligt att gå fotboll. Måtte gruppen lyckas!! Då ska jag börja gå på fotboll igen! För fotboll är alldeles ljuvligt så länge det är fotbollen och inte idioterna på läktarna som får regera. Klubbarna tar i överenskommelsen på sig ett stort ansvar när det gäller att hålla koll på sina egna supporters, SL lovar att sköta transporterna till och från arenorna effektivare, och åklagarna lovar att öka tempot när det gäller att fälla överträdare och utdöma tillträdesförbud redan till nästa hemmamatch.
Men huligansmen är inget renodlat fotbollsproblem. Polisen måste ingripa tidigare. Redan i parker långt från arenorna där s.k. fans, som f.ö. inte vet nåt om fotboll, samlas för att "göra upp", måste polisen finnas med. Under 2009 skedde nämligen de flesta fotbollsbråken utanför arenorna. Före och efter matcherna.Det är ett allmänt ordningsproblem, och alltså något för polisen i första hand.
Bra också att städlistan kom upp samma dag som Hammarby förlorade sin premiärmatch i Superettan. Hammarby är nämligen värst när det gäller huliganismen, och där hotas ju även det egna lagets både spelare och styrelse när det inte passar. I fjol förstörde ju de s.k. fansen flera matcher i allsvenskan, men rättvisa skipades och laget åkte ur. Hoopas nu bara att handlingsprogrammet från "de sjutton" får omedelbar effekt. Annars hotas ju Supperettan i år. En superetta som annars ser ut att kunna bli mer spännande och intressant än på länge. Med GIF Sundsvall som min favorit.
En viktigare vårstädning står väl annars den katolska kyrkan inför. Och kanske andra kyrkor och samfund också. Nu har sammanlagt tre fall av sexuella övergrepp på barn avslöjats inom den katolska kyrkan i Sverige. Är det skedda resultatet av ett systemfel, där avskaffande av celibatet är lösningen, eller är övergreppen begångna av enskilda perverterade individer, som kanske sökt sig till kyrkan i hopp om att där kunna få hjälp? Kyrkan måste lyfta frågan och den katolska kyrkan i Sverige borde kunna gå före.
Och dom som ska vara Mona Sahlins sopkvastar i valrörelsen är idel ministrar från Göran Perssons tid. Och även städprogrammet ser ut som om Göran Persson själv hade skrivit ut det. Lite fantasilöst och tunt.....
tisdag 13 april 2010
Att dela Guds hållning mot Djävulskapet
Författaren Per-Olof Enqvist skrev för nu rätt länge sedan en novellsamling med namnet ”Berättelser från de inställda upprorens tid” och 1968 proklamerade revolutionära studenter överallt i Europa att ”det är rätt att göra uppror”.
Frågorna infinner sig; Har det funnit tider då det varit mer rätt än nu att göra uppror? Är det kanske så att vi nu befinner oss i de inställda upprorens tid? Nedskärningar och besparingar river stora revor i det allmänna välfärdsnätet, i såväl kommunhus, riksdagshus som i Bryssel fattas politiska beslut helt ovanför huvudet på medborgarna och klimatförändringar skapar vädersituationer som ingen känner igen. Och allt detta medan vi på sin höjd skäller och gnäller under fikapausen på jobbet eller möjligen skriver en insändare eller en debattartikel (ett försvinnande fåtal av oss!!). Men varför är inte riksdagshus, landstingshus och kommunhus fyllda av uppretade medborgare, som inte flyttar sig förrän de fått bindande löften om förbättringar i vården, skolan och omsorgerna och varför tvingar vi inte fram mer och effektivare forskning om människans nedbrytande inverkan på klimatet? Tånk bara på hur tyst det blivit efter klimatfiaskot i Köpenhamn för mindre än ett halvår sen. Är det möjligen därför att en tystnadens och accepterandets kultur breder ut sig över vårt land? De inställda upprorens tid.
Den situation som under 1800-talets senare hälft skapade våra folkrörelser påminde i hög grad om dagens situation. Maktmissbruk, utarmning av en maktlös underklass, och moralupplösning hotade att passivisera ett helt folk. Brännvinet och supandet blev den enda trösten. Men väckelserörelsen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen tog upp kampen, Vanliga människor fick kraft och mod att höja blicken, att formulera visioner om en bättre tingens ordning och att identifiera fienden. Man tog strid mot alkoholistdjävulen, kapitalistdjävulen och mot ”själva” Djävulen!
Hur förvaltar vi det arvet i dag? Var utkämpas kampen i dag? Är folkrörelserna fortfarande vägen till en samhällsgemenskap där vårdköerna är avskaffade, där skolan får tillräckligt med resurser,där försäkringstagarna fått tillbaka de pengar som kriminella direktörer bestulit dem på och där kärlek, solidaritet och sammanhållning blivit nåt annat än vackra ord utan innehåll?
Men; är inte kyrkan och därmed också Frälsningsarmén opolitisk, och bör då inte såna frågor ligga utanför vår intressesfär? Nej! Den kristna kyrkan har aldrig varit och får aldrig bli opolitisk i den meningen att den inte tar ställning mot maktmissbruk och förtryck. Kyrkan är kallad att dela Guds hållning mot Djävulskapet. Frälsningsarméns tradition är stolt när det gäller att göra synden konkret och synlig och på våra tidiga soldatmöten slipade man svärden för att rustas för uppror mot ondskan i alla dess former!
I ljuset av detta är det dags att göra uppror nu!! Det är dags att med de gammaltestamentliga profeternas tydlighet ta ställning för de svaga och förtrampade. Alla samhällssystem och alla politiska lösningar är inte lika bra!! Att nämna saker och ting vid deras rätta namn och att göra synden konkret är dessutom förmodligen det säkraste sättet att återskapa kyrkans trovärdighet.
Det är dags att göra uppror och att dela Guds hållning mot djävulskapet!!
Frågorna infinner sig; Har det funnit tider då det varit mer rätt än nu att göra uppror? Är det kanske så att vi nu befinner oss i de inställda upprorens tid? Nedskärningar och besparingar river stora revor i det allmänna välfärdsnätet, i såväl kommunhus, riksdagshus som i Bryssel fattas politiska beslut helt ovanför huvudet på medborgarna och klimatförändringar skapar vädersituationer som ingen känner igen. Och allt detta medan vi på sin höjd skäller och gnäller under fikapausen på jobbet eller möjligen skriver en insändare eller en debattartikel (ett försvinnande fåtal av oss!!). Men varför är inte riksdagshus, landstingshus och kommunhus fyllda av uppretade medborgare, som inte flyttar sig förrän de fått bindande löften om förbättringar i vården, skolan och omsorgerna och varför tvingar vi inte fram mer och effektivare forskning om människans nedbrytande inverkan på klimatet? Tånk bara på hur tyst det blivit efter klimatfiaskot i Köpenhamn för mindre än ett halvår sen. Är det möjligen därför att en tystnadens och accepterandets kultur breder ut sig över vårt land? De inställda upprorens tid.
Den situation som under 1800-talets senare hälft skapade våra folkrörelser påminde i hög grad om dagens situation. Maktmissbruk, utarmning av en maktlös underklass, och moralupplösning hotade att passivisera ett helt folk. Brännvinet och supandet blev den enda trösten. Men väckelserörelsen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen tog upp kampen, Vanliga människor fick kraft och mod att höja blicken, att formulera visioner om en bättre tingens ordning och att identifiera fienden. Man tog strid mot alkoholistdjävulen, kapitalistdjävulen och mot ”själva” Djävulen!
Hur förvaltar vi det arvet i dag? Var utkämpas kampen i dag? Är folkrörelserna fortfarande vägen till en samhällsgemenskap där vårdköerna är avskaffade, där skolan får tillräckligt med resurser,där försäkringstagarna fått tillbaka de pengar som kriminella direktörer bestulit dem på och där kärlek, solidaritet och sammanhållning blivit nåt annat än vackra ord utan innehåll?
Men; är inte kyrkan och därmed också Frälsningsarmén opolitisk, och bör då inte såna frågor ligga utanför vår intressesfär? Nej! Den kristna kyrkan har aldrig varit och får aldrig bli opolitisk i den meningen att den inte tar ställning mot maktmissbruk och förtryck. Kyrkan är kallad att dela Guds hållning mot Djävulskapet. Frälsningsarméns tradition är stolt när det gäller att göra synden konkret och synlig och på våra tidiga soldatmöten slipade man svärden för att rustas för uppror mot ondskan i alla dess former!
I ljuset av detta är det dags att göra uppror nu!! Det är dags att med de gammaltestamentliga profeternas tydlighet ta ställning för de svaga och förtrampade. Alla samhällssystem och alla politiska lösningar är inte lika bra!! Att nämna saker och ting vid deras rätta namn och att göra synden konkret är dessutom förmodligen det säkraste sättet att återskapa kyrkans trovärdighet.
Det är dags att göra uppror och att dela Guds hållning mot djävulskapet!!
söndag 11 april 2010
Bara bröst, Hanna och Bibeln
Malin är mitt äldsta barnbarn. Hon är 17 år och en glödande feminist. Jag blir glad när unga människor glöder för viktiga principer. Det visar att det, trots allt, finns hopp om en annan och bättre tingens ordning än den min generation lyckats producera. Hopp för framtiden alltså. Jag är nämligen mycket intresserad av framtiden också. Det är där jag ska tillbringa resten av mitt liv.
Vi pratar ibland, Malin och jag, om hur vi definierar begreppet feminism. Ofta är vi överens, men kanske inte alltid. Det är inte alls konstigt. Det är ändå två generationers skillnad mellan Malin och farfar.För mig är feminism en tanke om allas lika värde. Om samma möjligheter för män och kvinnor. Lika självklart som att svenskar och invandrare eller kristna och muslimer ska vara lika mycket värda, lika självklart borde det vara att män och kvinnor är det. Det blir självklart för mig eftersom Bibeln säger så. Men knappast någon rörelse har så många egna s.k. aktivister som förstör och förlöjligar den egna saken som feminismen.
Ta nätverket "Bara Bröst, t.ex! Jag såg ett inslag i Aktuellt för en tid sedan, där två unga tjejer fnittrande berättade att dom sagt till badvakten att "killar har minsann också bröst". De anmäler också saken till JämO och skriver en glödande debattartikel i Expressen. . Det är vad jag kallar frihetskamp, det!!!! Med sådana vänner behöver man knappast några fiender. Undrar om inte alla kvinnor med underbetalda jobb inom t ex vården, tycker att det finns viktigare frågor att ta strid för än rätten för några unga tjejer att visa brösten i badhuset. Hur mycket kan en medelålders kvinna med ett tungt och underbetalt jobb, eller en ung studerande ensamstående mamma med karriärambitioner, identifiera sig med Bara-bröst-nätverket? Och hur mycket känner dom sig för den delen hemma i det goda poltiska nätverket "Feministiskt Initiativ" som till en början satsade stort och konstruktivt på jämlikhetsfrågorna bara för att få se en samling lesbiska aktivister göra nätverket till sin egen lekstuga? Fast Malin är ett Gudrun-fan, så uppenbarligen gjorde partiledare Gudrun ett gott intryck vid sitt skolbesök!!
Män och kvinnor betraktas inte som lika mycket värda år 2010. Däri ligger problemet. Prestationer värderas olika. Frälsningsarmén har själv en ganska stolt tradition på jämställdhetsområdet. En del hos oss skulle visserligen betona ordet "ganska" mer än andra, men män och kvinnor har i mer än 150 år kunnat vara officerare på samma villkor, Frälsningsarmén kom till Sverige genom en kvinnas försorg och hon, Hanna Ouchterlony, blev rörelsens första ledare i en tid, då kvinnans roll i organisationslivet normalt var att ingå i kaffekommittén. Och en majoritet av samfundets officerare (pastorer) är fortfarande kvinnor. Men utåt mot samhället då? Inte heller vi har gjort allt vi kunnat för att den bristande jämlikheten mellan man och kvinna skall suddas ut därute.
Frågan har faktiskt också en teologisk infallsvinkel. Det handlar inte om man eller kvinna, säger Bibeln. Alla är ett i Kristus Jesus. Det finns mycket mer att göra på jämställdhetsområdet, och Bibeln säger att det är vi kristna som borde gå före. I skolan tillåts killar fortfarande ta mer plats än tjejer, och där borde vi som kristna höja vår röst. På jobbet råder inte lika lön för lika arbete och runt fikaborden florerar fortfarande sexskämten. Även där borde den kristna rösten höras. Liksom på de politiska mötena, där förutsättningarna för jämställdheten skapas.
Så Heja Malin! Jag är på Ditt lag.
Vi pratar ibland, Malin och jag, om hur vi definierar begreppet feminism. Ofta är vi överens, men kanske inte alltid. Det är inte alls konstigt. Det är ändå två generationers skillnad mellan Malin och farfar.För mig är feminism en tanke om allas lika värde. Om samma möjligheter för män och kvinnor. Lika självklart som att svenskar och invandrare eller kristna och muslimer ska vara lika mycket värda, lika självklart borde det vara att män och kvinnor är det. Det blir självklart för mig eftersom Bibeln säger så. Men knappast någon rörelse har så många egna s.k. aktivister som förstör och förlöjligar den egna saken som feminismen.
Ta nätverket "Bara Bröst, t.ex! Jag såg ett inslag i Aktuellt för en tid sedan, där två unga tjejer fnittrande berättade att dom sagt till badvakten att "killar har minsann också bröst". De anmäler också saken till JämO och skriver en glödande debattartikel i Expressen. . Det är vad jag kallar frihetskamp, det!!!! Med sådana vänner behöver man knappast några fiender. Undrar om inte alla kvinnor med underbetalda jobb inom t ex vården, tycker att det finns viktigare frågor att ta strid för än rätten för några unga tjejer att visa brösten i badhuset. Hur mycket kan en medelålders kvinna med ett tungt och underbetalt jobb, eller en ung studerande ensamstående mamma med karriärambitioner, identifiera sig med Bara-bröst-nätverket? Och hur mycket känner dom sig för den delen hemma i det goda poltiska nätverket "Feministiskt Initiativ" som till en början satsade stort och konstruktivt på jämlikhetsfrågorna bara för att få se en samling lesbiska aktivister göra nätverket till sin egen lekstuga? Fast Malin är ett Gudrun-fan, så uppenbarligen gjorde partiledare Gudrun ett gott intryck vid sitt skolbesök!!
Män och kvinnor betraktas inte som lika mycket värda år 2010. Däri ligger problemet. Prestationer värderas olika. Frälsningsarmén har själv en ganska stolt tradition på jämställdhetsområdet. En del hos oss skulle visserligen betona ordet "ganska" mer än andra, men män och kvinnor har i mer än 150 år kunnat vara officerare på samma villkor, Frälsningsarmén kom till Sverige genom en kvinnas försorg och hon, Hanna Ouchterlony, blev rörelsens första ledare i en tid, då kvinnans roll i organisationslivet normalt var att ingå i kaffekommittén. Och en majoritet av samfundets officerare (pastorer) är fortfarande kvinnor. Men utåt mot samhället då? Inte heller vi har gjort allt vi kunnat för att den bristande jämlikheten mellan man och kvinna skall suddas ut därute.
Frågan har faktiskt också en teologisk infallsvinkel. Det handlar inte om man eller kvinna, säger Bibeln. Alla är ett i Kristus Jesus. Det finns mycket mer att göra på jämställdhetsområdet, och Bibeln säger att det är vi kristna som borde gå före. I skolan tillåts killar fortfarande ta mer plats än tjejer, och där borde vi som kristna höja vår röst. På jobbet råder inte lika lön för lika arbete och runt fikaborden florerar fortfarande sexskämten. Även där borde den kristna rösten höras. Liksom på de politiska mötena, där förutsättningarna för jämställdheten skapas.
Så Heja Malin! Jag är på Ditt lag.
För sjusovare och andra
Kan man blogga en predikan? Är inte predikan en del av en gudstjänst, som i sig är en del av festen för församlingen….? Kanske, men det finns ju predikosamlingar av alla slag, så kanske ändå? Så kanske ett blogginlägg för dej som inte kan, inte vill eller inte orkar gå på gudstjänst i dag. Men också för andra.
Så här kommer en bloggad predikan. Jag ber dej först att läsa Joh 21:1-14
"Den här händelsen äger rum under en period av stor osäkerhet för lärjungarna. Dom hade vandrat tillsammans med Jesus i ett par år i Palestina, och dom hade just varit med om påskens dramatik. Just nu visste dom varken in eller ut. Dom var fortfarande omtumlade och vilsna. De kom ihåg närheten till Jesus i den sista måltiden. Sedan fruktan och sorg vid avrättningen – och efter högtiden surrade svårtolkade rykten om att han levde, trots allt. Vad betydde allt detta, egentligen? Skulle det nu bli som vanligt igen? Vad önskade lärjungarna och vad trodde de? Vi får egentligen inte reda på så mycket.
Men jag tror att vi, så kallade moderna människor, har väldigt mycket gemensamt med lärjungarna i den här situationen. De upplevde något viktigt, efter en hel natt av misslyckat fiske. Och det som hände på stranden knöt samman det som varit med det som skulle komma: de får hjälp att förstå vad de varit med om under några år – och en särskilt dramatisk vecka – och hur det har med deras framtid att göra. Samma slags ledtrådar som de fick av Jesus den här morgonen kan vara livsavgörande också för oss.
Vi har alla varit med om någon dramatisk period i våra liv. Det kan handla om liv eller död, stora känslor för en annan människa eller överväldigande upplevelser av något annat slag. Men någon gång tar den slut. Intensiteten släpper och allt återgår till det normala. Eller gör det verkligen det? Vi människor är väldigt olika. En del finner lust i förändring och häftiga händelser, och blir oroliga och rastlösa när det inte händer något. Lärjungen Petrus var ju en sån. Han är den ivrige, aktivisten bland lärjungarna. Den här morgonen hoppar han i vattnet för att komma först fram till Jesus. I andra berättelser får vi reda på hur Petrus ständigt är på hugget: Om nu Jesus skall tvätta hans fötter så borde han tvätta händerna och huvudet också. Det är han som hoppar fram och vill försvara Jesus med svärd i Getsemane. Men det är samme Petrus som på Pilatus’ gård lika snabbt blir ynklig och livrädd och utan att tänka sig för förnekar att han någonsin känt Jesus. Jesus har en hel del besvär med allt strul som denne överivrige följeslagare ställer till med.
Men det finns gott om andra slags människor: Både där på stranden och hos oss. Några av lärjungarna hade redan, säkert med tungt hjärta, återvänt till dagliga sysslor. Jakob och Johannes med sin bakgrund hade kanske redan försökt nystarta ett familjeföretag i fiskeribranschen. Tillsammans med pappa som dom lämnat i sticket tre år tidigare. Och Tomas, tvivlaren, var på något sätt Petrus raka motsats: han tänkte inte lättvindigt acceptera något som han inte hade goda skäl för. Dom finns där allihop. Och dom var Jesu lärjungar och efterföljare allihop.
Jesus har bruk för alla sorters lärjungar. Och när Jesus nu visar sig för lärjungarna är det inte nya besked eller läror som han kommer med. Han ser dem i ögonen, och hans budskap är ”jag ser dig, och du duger.”
Och det som händer nu är att Jesus ger sina fiskande vänner lite professionell rådgivning. "Om ni kastar ut nätet på andra sidan båten skall ni få se att det går bättre." Och det gjorde det också. De fick grymt mycket fisk, men trots det gick näten inte sönder. Är det Jesus, den kvalificerade konsulten, som mot bra betalning i form av starkare och mer tro kommer att fortsätta att stötta även oss sentida lärjungar med kvalificerade konsulttjänster? Får vi räkna med goda råd om gymnasievalet, om gynnsamma aktieplaceringar, om bergvärme är bättre än pellets eller för den delen var det nappar bäst när vi är ute och fiskar? Den tanken kallas för framgångsteologi. Vi kan inte förbjuda någon att tänka så. Men precis som med andra märkliga gärningar som Jesus gjorde så finns nog här en lite djupare historia, men i förlängningen väldigt konkret, inte flummig alls.
Vi kan säkert alla erinra oss en håglös morgon. Vi skakar liv i oss efter en natt av oro och förvirrade tankar. Våra vänner på stranden hade inte heller haft någon lyckad natt. Morgonen var blek och lite småkall, de var trötta i kroppen och dessutom gruvade de sig för att berätta för dem där hemma att de inte fått någon fisk. Jesus dyker upp och fixar frukost. Han vänder stämningen. Det är kanske inte så konstigt. Men han säger inte: ”Skärp er nu grabbar och ge inte upp så lätt!”
Han ger dem ett sakligt råd, och de får nytt livsmod. Sedan, först efteråt, ser de att det är Herren som levererat det goda rådet.
Det är den ordningen som är rätt. Vi kan vara missmodiga och trötta. Rådet vi får är inte att rycka upp oss, utan att hålla utkik efter bättre alternativ, hitta gudomligt livsmod, ny kraft. Och det kan komma till oss den dystraste av morgnar, och från en Jesus som vi först inte känner igen. Den lilla killen på första bänk i skolsalen. Spärrvakten på tunnelbanan, som ler vackert med sina guldtänder från det inre av Turkiet. Eller en älskad livskamrat som ‐ bara genom att finnas där, en mulen morgon ‐ blir en budbärare om det gudomliga livsmodet. Jesus möter sina lärjungar. Han låter dem hitta krafter som de inte riktigt visste fanns där. Det finns ett modernt ord: empowerment, som ganska bra täcker detta. Vi kanske kan börja använda ordet bemyndigade på svenska; det markerar att Jesus vill se oss som vuxna, ansvariga och myndiga människor som skall vara medvetna om de resurser vi har fått. Det handlar i grunden inte om att rycka upp sig, inte om mental träning eller olika knep för att känna sig bra. Det handlar om att lära sig att vi får möta Jesus, livets Herre,genom andra människor. De ser på oss med Mästarens egna ögon och då blir vi starka.
Detta är att se på livet med samma perspektiv som lärjungarnas den där morgonen. Vi kan plötsligt skilja viktigt från oviktigt, vi hinner med det vi måste och kan lämna det andra ogjort.Vi orkar mer än vi tror och vi ser Herrens mening med vad vi har för oss. Vi kommer inte att kunna, eller ens vilja, sluta tampas med fyllda almanackor, förbereda lektioner, läsa läxor, skriva inköpslistor eller städa upp i våra hus och trädgårdar. Men vi behöver inte ta oss i kragen eller söka olika knep för att känna oss bra (feel‐good). Herren ger livsmodet och styrkan om vi bara vill öppna oss och känna igen Jesus‐ögonen. Hans blick möter oss när vi bäst behöver hjälp att leva."
Och som alla predikningar slutar även den här med AMEN.
Så här kommer en bloggad predikan. Jag ber dej först att läsa Joh 21:1-14
"Den här händelsen äger rum under en period av stor osäkerhet för lärjungarna. Dom hade vandrat tillsammans med Jesus i ett par år i Palestina, och dom hade just varit med om påskens dramatik. Just nu visste dom varken in eller ut. Dom var fortfarande omtumlade och vilsna. De kom ihåg närheten till Jesus i den sista måltiden. Sedan fruktan och sorg vid avrättningen – och efter högtiden surrade svårtolkade rykten om att han levde, trots allt. Vad betydde allt detta, egentligen? Skulle det nu bli som vanligt igen? Vad önskade lärjungarna och vad trodde de? Vi får egentligen inte reda på så mycket.
Men jag tror att vi, så kallade moderna människor, har väldigt mycket gemensamt med lärjungarna i den här situationen. De upplevde något viktigt, efter en hel natt av misslyckat fiske. Och det som hände på stranden knöt samman det som varit med det som skulle komma: de får hjälp att förstå vad de varit med om under några år – och en särskilt dramatisk vecka – och hur det har med deras framtid att göra. Samma slags ledtrådar som de fick av Jesus den här morgonen kan vara livsavgörande också för oss.
Vi har alla varit med om någon dramatisk period i våra liv. Det kan handla om liv eller död, stora känslor för en annan människa eller överväldigande upplevelser av något annat slag. Men någon gång tar den slut. Intensiteten släpper och allt återgår till det normala. Eller gör det verkligen det? Vi människor är väldigt olika. En del finner lust i förändring och häftiga händelser, och blir oroliga och rastlösa när det inte händer något. Lärjungen Petrus var ju en sån. Han är den ivrige, aktivisten bland lärjungarna. Den här morgonen hoppar han i vattnet för att komma först fram till Jesus. I andra berättelser får vi reda på hur Petrus ständigt är på hugget: Om nu Jesus skall tvätta hans fötter så borde han tvätta händerna och huvudet också. Det är han som hoppar fram och vill försvara Jesus med svärd i Getsemane. Men det är samme Petrus som på Pilatus’ gård lika snabbt blir ynklig och livrädd och utan att tänka sig för förnekar att han någonsin känt Jesus. Jesus har en hel del besvär med allt strul som denne överivrige följeslagare ställer till med.
Men det finns gott om andra slags människor: Både där på stranden och hos oss. Några av lärjungarna hade redan, säkert med tungt hjärta, återvänt till dagliga sysslor. Jakob och Johannes med sin bakgrund hade kanske redan försökt nystarta ett familjeföretag i fiskeribranschen. Tillsammans med pappa som dom lämnat i sticket tre år tidigare. Och Tomas, tvivlaren, var på något sätt Petrus raka motsats: han tänkte inte lättvindigt acceptera något som han inte hade goda skäl för. Dom finns där allihop. Och dom var Jesu lärjungar och efterföljare allihop.
Jesus har bruk för alla sorters lärjungar. Och när Jesus nu visar sig för lärjungarna är det inte nya besked eller läror som han kommer med. Han ser dem i ögonen, och hans budskap är ”jag ser dig, och du duger.”
Och det som händer nu är att Jesus ger sina fiskande vänner lite professionell rådgivning. "Om ni kastar ut nätet på andra sidan båten skall ni få se att det går bättre." Och det gjorde det också. De fick grymt mycket fisk, men trots det gick näten inte sönder. Är det Jesus, den kvalificerade konsulten, som mot bra betalning i form av starkare och mer tro kommer att fortsätta att stötta även oss sentida lärjungar med kvalificerade konsulttjänster? Får vi räkna med goda råd om gymnasievalet, om gynnsamma aktieplaceringar, om bergvärme är bättre än pellets eller för den delen var det nappar bäst när vi är ute och fiskar? Den tanken kallas för framgångsteologi. Vi kan inte förbjuda någon att tänka så. Men precis som med andra märkliga gärningar som Jesus gjorde så finns nog här en lite djupare historia, men i förlängningen väldigt konkret, inte flummig alls.
Vi kan säkert alla erinra oss en håglös morgon. Vi skakar liv i oss efter en natt av oro och förvirrade tankar. Våra vänner på stranden hade inte heller haft någon lyckad natt. Morgonen var blek och lite småkall, de var trötta i kroppen och dessutom gruvade de sig för att berätta för dem där hemma att de inte fått någon fisk. Jesus dyker upp och fixar frukost. Han vänder stämningen. Det är kanske inte så konstigt. Men han säger inte: ”Skärp er nu grabbar och ge inte upp så lätt!”
Han ger dem ett sakligt råd, och de får nytt livsmod. Sedan, först efteråt, ser de att det är Herren som levererat det goda rådet.
Det är den ordningen som är rätt. Vi kan vara missmodiga och trötta. Rådet vi får är inte att rycka upp oss, utan att hålla utkik efter bättre alternativ, hitta gudomligt livsmod, ny kraft. Och det kan komma till oss den dystraste av morgnar, och från en Jesus som vi först inte känner igen. Den lilla killen på första bänk i skolsalen. Spärrvakten på tunnelbanan, som ler vackert med sina guldtänder från det inre av Turkiet. Eller en älskad livskamrat som ‐ bara genom att finnas där, en mulen morgon ‐ blir en budbärare om det gudomliga livsmodet. Jesus möter sina lärjungar. Han låter dem hitta krafter som de inte riktigt visste fanns där. Det finns ett modernt ord: empowerment, som ganska bra täcker detta. Vi kanske kan börja använda ordet bemyndigade på svenska; det markerar att Jesus vill se oss som vuxna, ansvariga och myndiga människor som skall vara medvetna om de resurser vi har fått. Det handlar i grunden inte om att rycka upp sig, inte om mental träning eller olika knep för att känna sig bra. Det handlar om att lära sig att vi får möta Jesus, livets Herre,genom andra människor. De ser på oss med Mästarens egna ögon och då blir vi starka.
Detta är att se på livet med samma perspektiv som lärjungarnas den där morgonen. Vi kan plötsligt skilja viktigt från oviktigt, vi hinner med det vi måste och kan lämna det andra ogjort.Vi orkar mer än vi tror och vi ser Herrens mening med vad vi har för oss. Vi kommer inte att kunna, eller ens vilja, sluta tampas med fyllda almanackor, förbereda lektioner, läsa läxor, skriva inköpslistor eller städa upp i våra hus och trädgårdar. Men vi behöver inte ta oss i kragen eller söka olika knep för att känna oss bra (feel‐good). Herren ger livsmodet och styrkan om vi bara vill öppna oss och känna igen Jesus‐ögonen. Hans blick möter oss när vi bäst behöver hjälp att leva."
Och som alla predikningar slutar även den här med AMEN.
lördag 10 april 2010
04-10
Jag undrar vilken internationell standard som säger att vi måste skriva den 10 april på det sättet. 04-10!! I går högtidlighöll man i Danmark minnet av att det var exakt 70 år sedan den nazityska ockupationen inleddes, så då var det alltså den 9 april. Så alltså är det den 10 i dag! Och det vet jag dessutom därför att jag köpte mig en USB-kabel för 269 kr i går. Så nu har jag samma datum både i datorn och i min nya telefon. Den 10 april.
Det finns ingen dag i almanackan, där så många svenskar fyller år som just i dag. Så GRATTIS alla 10-aprilare. Mikael Wiehe och Malin Baryard t.ex. Och Andreas Andersson, den gamle AIK-aren. Vart tog han vägen förresten? Undras om han inte är sportchef i Degerfors.
Vilken elegant övergång till Superettan i fotboll då... Den inleds ju i helgen och Degerfors är tillbaka. Du kommer under året att mötas av lite bloggtankar om Superettan i allmänhet och om GIF Sundsvall, laget i mitt hjärta, i synnerhet. Men det är väl en risk att det blir Hammarby, som tar hem spelet till slut. Med all rutin från allsvenskan. Men det vore illa. Verkligt illa! Jag har redan tidigare i min blogg sagt att det inte finns något lag, som jag tycker så genuint illa om som Hammarby!!
Deb 10 april föddes även William Booth. 1829 i Nottingham. Och 1865 kom han att passera ett litet kristet friluftsmöte utanför puben The Blind Beggar i London. Han blev ledare för den lilla gruppen och resten är historia. Frälsningsarmén!Frälsningsarmén har förresten aldrig varit så stor som den är nu. Nära två miljoner medlemmar i 120 länder i alla världsdelar. Och 1000 ungdomar från 100 av dessa länder intar Stockholm i juli. Bra med lite internationella impulser i den svenska ankdammen.
Den 10 april vigdes också de första kvinnliga prästerna i Sverige. 1960 var det, så det är femtioårsjubileum just i dag.Har inte läst eller hört något om att Svenska kyrkan tänker manifestera det på något sätt. Men där har man ju fortfarande problem med den frågan. När det gäller den jämlikheten har Frälsningsarmén däremot haft en klar policy från början. Redan William Booth sa ju att "många av mina bästa män är kvinnor" Och två kvinnliga världsledare är inte så tokigt, tycker jag. I en så mansdominerad värld, som även den kristna kyrkan är.
Ludvig den stammande, som var fransk kung dog förresten den här dagen 879. Han som var son till Karl den skallige. Intressant med dessa tillnamn till dåtidens kungligheter. Vi hade ju Erik den läspe och halte också. Så historien kanske kan ge Daniel av Ockelbo något lämpligt tillnamn. Jag har några att föreslå.men avstår....
Och innan jag glömmer det: GRATTIS alla Ingvar och Ingvor som har namnsdag i dag Och Tryggve i Finland. Och synd för kvarvarande Hezekiel och Ingvald, som kunde äta namnsdagstårta tidigare. I dag, 04-10
Det finns ingen dag i almanackan, där så många svenskar fyller år som just i dag. Så GRATTIS alla 10-aprilare. Mikael Wiehe och Malin Baryard t.ex. Och Andreas Andersson, den gamle AIK-aren. Vart tog han vägen förresten? Undras om han inte är sportchef i Degerfors.
Vilken elegant övergång till Superettan i fotboll då... Den inleds ju i helgen och Degerfors är tillbaka. Du kommer under året att mötas av lite bloggtankar om Superettan i allmänhet och om GIF Sundsvall, laget i mitt hjärta, i synnerhet. Men det är väl en risk att det blir Hammarby, som tar hem spelet till slut. Med all rutin från allsvenskan. Men det vore illa. Verkligt illa! Jag har redan tidigare i min blogg sagt att det inte finns något lag, som jag tycker så genuint illa om som Hammarby!!
Deb 10 april föddes även William Booth. 1829 i Nottingham. Och 1865 kom han att passera ett litet kristet friluftsmöte utanför puben The Blind Beggar i London. Han blev ledare för den lilla gruppen och resten är historia. Frälsningsarmén!Frälsningsarmén har förresten aldrig varit så stor som den är nu. Nära två miljoner medlemmar i 120 länder i alla världsdelar. Och 1000 ungdomar från 100 av dessa länder intar Stockholm i juli. Bra med lite internationella impulser i den svenska ankdammen.
Den 10 april vigdes också de första kvinnliga prästerna i Sverige. 1960 var det, så det är femtioårsjubileum just i dag.Har inte läst eller hört något om att Svenska kyrkan tänker manifestera det på något sätt. Men där har man ju fortfarande problem med den frågan. När det gäller den jämlikheten har Frälsningsarmén däremot haft en klar policy från början. Redan William Booth sa ju att "många av mina bästa män är kvinnor" Och två kvinnliga världsledare är inte så tokigt, tycker jag. I en så mansdominerad värld, som även den kristna kyrkan är.
Ludvig den stammande, som var fransk kung dog förresten den här dagen 879. Han som var son till Karl den skallige. Intressant med dessa tillnamn till dåtidens kungligheter. Vi hade ju Erik den läspe och halte också. Så historien kanske kan ge Daniel av Ockelbo något lämpligt tillnamn. Jag har några att föreslå.men avstår....
Och innan jag glömmer det: GRATTIS alla Ingvar och Ingvor som har namnsdag i dag Och Tryggve i Finland. Och synd för kvarvarande Hezekiel och Ingvald, som kunde äta namnsdagstårta tidigare. I dag, 04-10
fredag 9 april 2010
Om sura kärringar och Guds välsignelse
Do You know the Salvation Army from home? Of course I do. Everyone does!!
Först då lite språkträning alltså… Och i översättning sa den prydlige unge mannen från Kenya i går på Centralen, att det är väl klart att han känner till Frälsningsarmén. Det gör ju alla!!! I Kenya alltså….. Det var dessvärre länge sen det var så i Sverige, och om du orkar läsa blogginlägget till slut skall jag i slutet våga mig på en teori om en orsak.
Men först lite annat. Jag tillbringade alltså några timmar på Stockholms Central i går, sysselsatt med att som vanligt nu kränga Stridsrop. Och plötsligt mindes jag vad tidigare generationers Rop-försäljare alltid påpekat: Man måste önska folk Guds välsignelse. Och det hade jag ju inte gjort…. Så sagt och gjort. Jag gjorde tre försök med att varje gång någon gav ett bidrag önska bidragsgivaren Guds välsignelse. Dessvärre med mycket nedslående resultat. Ingen av de tre försökspersonerna hade en aning om vad jag menade. En trodde t.o.m att den tidning jag försökte sälja hette ”Guds Välsignelse” Ett utslag av sekulariseringen, och jag återgick snabbt till att helt enkelt käckt tacka för den gåva man gav!
Men Guds välsignelse har inte upphört. Det är bara vi och marknadsföringen av välsignelsen som tagit inte bara ett utan flera steg tillbaka. Den Gud som kräver rättvisa välsignade t.ex. i går det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Malin Pekul. Och detta trots att hon är muslim. Fantastiskt eller hur? Hon välsignades med mod att sjunga ut med sanningen att främlingsfientligheten och nu senast antisemitismen frodas i alla partier. Och att partianslutna invandrare själva står för mycket av detta. Utom i folkpartiet då förståss…. Erik Ullenhag, partisekreterare i folkpartiet, såg helt oförstående ut i den debatt som följde påMalin Pekuls uttalande.Trots att han enl. egen utsago varit i kontakt med partikamrater i Malmö. Man undrar på vilken planet Ullenhag och hans kamrater vistats, medan hakkorsen åter blivit synliga i Malmö.
Och välsignade, om än inte av Gud utan av regeringen, har dom blivit, som redan har mest i plånboken. Siffror, som presenterades i går, visade med all önskvärd tydlighet att det är de redan välfyllda plånböckerna som gynnats av regeringens politik sedan förra valet. Så nu finns svart på vitt, om nån nu tvivlade….
Och så var det surkärringen då. Hon kom fram till mig där jag stod med mina Stridsrop, och sa: ”Jag tycker att Ni ska lägga ner Stridsropet. William var mycket bättre.” William var Frälsningsarméns interna medlemstidning, och den lades, främst av ekonomiska skäl, ned vid förra halvårsskiftet. Jag försökte mig då på att förklara att Stridsropet främst är till för att presentera både Gud och Frälsningsarmén för dem som inte är med ( än), varpå hon klämde till med att ”Jag är med och jag vet minsann!” Med såna vänner behöver vi inga fiender. Då har vi glömt vilka vi är till för, och då är det inte konstigt att uttryck som ”Gud välsigne dej” framstår som helt obegripliga.
Men jag tror ändå på Guds välsignelse, så ”Gud välsigne dej och din dag!”
Och kampen mot Jehovas Vittnen fortsätter på Centralen…..
Först då lite språkträning alltså… Och i översättning sa den prydlige unge mannen från Kenya i går på Centralen, att det är väl klart att han känner till Frälsningsarmén. Det gör ju alla!!! I Kenya alltså….. Det var dessvärre länge sen det var så i Sverige, och om du orkar läsa blogginlägget till slut skall jag i slutet våga mig på en teori om en orsak.
Men först lite annat. Jag tillbringade alltså några timmar på Stockholms Central i går, sysselsatt med att som vanligt nu kränga Stridsrop. Och plötsligt mindes jag vad tidigare generationers Rop-försäljare alltid påpekat: Man måste önska folk Guds välsignelse. Och det hade jag ju inte gjort…. Så sagt och gjort. Jag gjorde tre försök med att varje gång någon gav ett bidrag önska bidragsgivaren Guds välsignelse. Dessvärre med mycket nedslående resultat. Ingen av de tre försökspersonerna hade en aning om vad jag menade. En trodde t.o.m att den tidning jag försökte sälja hette ”Guds Välsignelse” Ett utslag av sekulariseringen, och jag återgick snabbt till att helt enkelt käckt tacka för den gåva man gav!
Men Guds välsignelse har inte upphört. Det är bara vi och marknadsföringen av välsignelsen som tagit inte bara ett utan flera steg tillbaka. Den Gud som kräver rättvisa välsignade t.ex. i går det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Malin Pekul. Och detta trots att hon är muslim. Fantastiskt eller hur? Hon välsignades med mod att sjunga ut med sanningen att främlingsfientligheten och nu senast antisemitismen frodas i alla partier. Och att partianslutna invandrare själva står för mycket av detta. Utom i folkpartiet då förståss…. Erik Ullenhag, partisekreterare i folkpartiet, såg helt oförstående ut i den debatt som följde påMalin Pekuls uttalande.Trots att han enl. egen utsago varit i kontakt med partikamrater i Malmö. Man undrar på vilken planet Ullenhag och hans kamrater vistats, medan hakkorsen åter blivit synliga i Malmö.
Och välsignade, om än inte av Gud utan av regeringen, har dom blivit, som redan har mest i plånboken. Siffror, som presenterades i går, visade med all önskvärd tydlighet att det är de redan välfyllda plånböckerna som gynnats av regeringens politik sedan förra valet. Så nu finns svart på vitt, om nån nu tvivlade….
Och så var det surkärringen då. Hon kom fram till mig där jag stod med mina Stridsrop, och sa: ”Jag tycker att Ni ska lägga ner Stridsropet. William var mycket bättre.” William var Frälsningsarméns interna medlemstidning, och den lades, främst av ekonomiska skäl, ned vid förra halvårsskiftet. Jag försökte mig då på att förklara att Stridsropet främst är till för att presentera både Gud och Frälsningsarmén för dem som inte är med ( än), varpå hon klämde till med att ”Jag är med och jag vet minsann!” Med såna vänner behöver vi inga fiender. Då har vi glömt vilka vi är till för, och då är det inte konstigt att uttryck som ”Gud välsigne dej” framstår som helt obegripliga.
Men jag tror ändå på Guds välsignelse, så ”Gud välsigne dej och din dag!”
Och kampen mot Jehovas Vittnen fortsätter på Centralen…..
torsdag 8 april 2010
Paus
Paus är ordet för dagen. Som den uppmärksamme säkert noterat, tog bloggandet från den här ”pennan” en paus i går. Skälen var flera, men det viktigaste var nog tidsbrist. Detta trots pensionärstillvaron, som väl borde garantera obegränsad tillgång till just tid. Men…..
Men paus då? Lärarna slåss i avtalsförhandlingarna för de väl tilltagna pauserna i sina arbetsår. Jullov, sportlov, påsklov och inte minst sommarlov. Betalda pauser, som borde kunna utnyttjas bättre, eller nödvändiga fortbildnings- och fördjupningstillfällen i ett yrke, där förutsättningarna förändras hela tiden? Se där; arbetsgivarnas resp. de fackliga organisationernas ståndpunkter. Även om min egen tid i skolan börjar ligga några år tillbaka i tiden, kan jag dock se pausandet från båda håll. Och ett är klart: Det är bara en bråkdel av den s.k. undervisningsfria tiden, som av lärarna används till fördjupning och fortbildning. Det mesta blir hos de flesta just pauser. Men det finns faktiskt viktigare frågor att fundera över när det gäller skolan än ev. pauser och om lärarna ska få ha förtroendetid, som inte behöver förläggas till arbetsplatsen, inräknad i sin arbetstid. Vad ska lärare och elever syssla med under all tid, som faktiskt tillbringas i skolan t.ex. Varför halkar t.ex. Sverige hela tiden ned på listor över hur skolan står sig i olika internationella jämförelser? Det borde organisationen Sveriges kommuner och landsting som arbetsgivare ta sig en funderare över. I stället för att spilla krut på lärarnas ev.pauser.
I dag skrivs det nya startavtalet under. Presidenterna Medvedev och Obama möts i Prag för att skriva under avtalet, som skickar hundratals kärnvapen till skroten. Men tusentals finns ännu kvar, och vägen till målet, en kärnvapenfri värld, är ännu lång. Men kanske är detta en paus. En paus för kärnvapenmakterna att reflektera över kostnader och risker med innehav av kärnvapen, detta ultimata uttryck för krigets vansinne.
Är förtigande att betrakta som en paus? Ja, ljudmässigt i alla fall. I så fall måste det bli slut på katolska kyrkans paus i frågan om sexuella övergrepp. Nu sällar sig även Norge till länder där präster förgripit sig på barn och ungdomar. Pausen är slut nu! Ut på banan!!
Och på tal om banan är pausen för Tiger Woods också slut nu. Han ska börja ägna sig åt sitt jobb igen. Skvallerpressens alla gamar har får sitt, och US Masters på Augusta National, där Tiger vunnit fyra gånger, varav en gång med tolv (12!!)slag till godo på närmaste man, är platsen för en av idrottshistoriens mest omsrivna come-backer ( heter det förresten så i pluralis?) Det är inte utan att även jag, trots mitt totala ointresse för golf, blir lite nyfiken…
Och i hockey är det väl dags för säsongspaus för Skellefteå och Linköping nu. Båda lagen ligger under med 1-3 i matcher och båda har en måste-match på bortaplan i kväll. Och Djurgården i final!!! Vem trodde det? Inte jag i alla fall.
Och våren, som tog en ovälkommen paus i mina trakter på annandagen, är på G igen. Och själva pausen är kanske ett vårtecken. Aprilsnö ger fåragö, sa man i den gamla bondepraktikan. Så annandagens paus väljer jag att se som ett vårtecken.
Och nu tar bloggskrivaren paus…
Men paus då? Lärarna slåss i avtalsförhandlingarna för de väl tilltagna pauserna i sina arbetsår. Jullov, sportlov, påsklov och inte minst sommarlov. Betalda pauser, som borde kunna utnyttjas bättre, eller nödvändiga fortbildnings- och fördjupningstillfällen i ett yrke, där förutsättningarna förändras hela tiden? Se där; arbetsgivarnas resp. de fackliga organisationernas ståndpunkter. Även om min egen tid i skolan börjar ligga några år tillbaka i tiden, kan jag dock se pausandet från båda håll. Och ett är klart: Det är bara en bråkdel av den s.k. undervisningsfria tiden, som av lärarna används till fördjupning och fortbildning. Det mesta blir hos de flesta just pauser. Men det finns faktiskt viktigare frågor att fundera över när det gäller skolan än ev. pauser och om lärarna ska få ha förtroendetid, som inte behöver förläggas till arbetsplatsen, inräknad i sin arbetstid. Vad ska lärare och elever syssla med under all tid, som faktiskt tillbringas i skolan t.ex. Varför halkar t.ex. Sverige hela tiden ned på listor över hur skolan står sig i olika internationella jämförelser? Det borde organisationen Sveriges kommuner och landsting som arbetsgivare ta sig en funderare över. I stället för att spilla krut på lärarnas ev.pauser.
I dag skrivs det nya startavtalet under. Presidenterna Medvedev och Obama möts i Prag för att skriva under avtalet, som skickar hundratals kärnvapen till skroten. Men tusentals finns ännu kvar, och vägen till målet, en kärnvapenfri värld, är ännu lång. Men kanske är detta en paus. En paus för kärnvapenmakterna att reflektera över kostnader och risker med innehav av kärnvapen, detta ultimata uttryck för krigets vansinne.
Är förtigande att betrakta som en paus? Ja, ljudmässigt i alla fall. I så fall måste det bli slut på katolska kyrkans paus i frågan om sexuella övergrepp. Nu sällar sig även Norge till länder där präster förgripit sig på barn och ungdomar. Pausen är slut nu! Ut på banan!!
Och på tal om banan är pausen för Tiger Woods också slut nu. Han ska börja ägna sig åt sitt jobb igen. Skvallerpressens alla gamar har får sitt, och US Masters på Augusta National, där Tiger vunnit fyra gånger, varav en gång med tolv (12!!)slag till godo på närmaste man, är platsen för en av idrottshistoriens mest omsrivna come-backer ( heter det förresten så i pluralis?) Det är inte utan att även jag, trots mitt totala ointresse för golf, blir lite nyfiken…
Och i hockey är det väl dags för säsongspaus för Skellefteå och Linköping nu. Båda lagen ligger under med 1-3 i matcher och båda har en måste-match på bortaplan i kväll. Och Djurgården i final!!! Vem trodde det? Inte jag i alla fall.
Och våren, som tog en ovälkommen paus i mina trakter på annandagen, är på G igen. Och själva pausen är kanske ett vårtecken. Aprilsnö ger fåragö, sa man i den gamla bondepraktikan. Så annandagens paus väljer jag att se som ett vårtecken.
Och nu tar bloggskrivaren paus…
tisdag 6 april 2010
När idétorkan sätter in
Efter etthundranitton blogginlägg har idétorkan satt in! Hade det varit som förr, när man skrev på papper, hade detta papper nu varit alldeles blankt. Nu är det väl närmast dataskärmen som stirrar emot mig. Tom och utan varje form av kreativ utstrålning. Så vad göra?
Det är klart. Jag kunde ju skriva några rader om vardagen, som nu satt in igen efter påskens både aftnar, dagar och andra dagar. Om håglösheten när folk på nytt börjar trängas på bussar, i tunnelbanevgnar och i pendeltåg på väg till jobbet efter ledigheten. Men nej.... Förresten varför reser sig barn och ungdomar så sällan för äldre och erbjuder sittplats på dessa överfulla färdmedel numera? Det kunde man skriva lite om. Men det skulle säkert bara betraktas som pensionärgnäll, så nej.... Och dessutom är dessa barn och ungdomar lediga i dag. Eller om hur detta påsklov bör betraktas när lärarnas nya avtal nu ska förhandlas fram. Ett blogginlägg om det? Nej......
En av mina första stora poesiupplevelser var Gunnar Ekelöf. Tillsammans med Zacharias Topelius då. Han som skrev om Salamit och Sulamit och Vintergatan. Man nu var det alltså Ekelöf. Hans Perpetuum mobile skulle kanske kunna passa in i idétorkans blogginlägg:
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten
Den gamla hemliga skadligheten
Den gamla saliga flabbigheten
Den gamla skadliga skabbigheten
Den gamla skabbiga saligheten
Sedligheten den gamla smakliga
Skamligheten den gamla skändliga
Skalligheten den gamla vänliga
Skalligheten den gamla vanliga etc.
Nej det får nog vara det också....
Kanske lite om politikens idétorka då? Vi går ju in i valrörelsen nu och då kommer den ju att märkas allt tydligare. Idétorkan. Det blir löften om mer av det och mindre av det.Bidrag hit och avdrag där. Men var finns idéerna om ett nytt och annorlunda samhälle? Idétorka där också. Men det är ju så vanligt att det är inget att skriva om heller.....
Men lite om ishockey och SM-slutspelet kanske då? Där har dom ju kommit fram till semifinalerna och det är väl ok med Linköping, Djurgården och HV. Dom har ju andra förutsättningar med större upptagningsområden, bättre utbildningsmöjligheter och en massa annat än vad Örnsköldsvik och MoDo har. Men Skellefteå?? Vad har dom som inte MoDo har. Beläget längre norrut, en stad av ungefär samma storlek, ungefär lika trist på olika områden som Örnsköldsvik, men i SM-semifinal. Detta medan MoDo för andra året i rad missar slutspelet. Stavas skillnaden Hans Särkijärvi kanske. Eller möjligen Andreas Hadelöf. Tränare resp.målvakt. Det skulle man kanske kunna blogga om, men nej.....
Eller om Tiger och hans Elin. Nej, det är tillräckligt snaskigt redan, så det får också vara.
Men om Landskrona som reser sig mot det fullkomligt vansinniga och meningslösa våldet skulle jag kunna blogga. Absolut, men det får jag återkomma till.....
När idétorkan gått över.....
Det är klart. Jag kunde ju skriva några rader om vardagen, som nu satt in igen efter påskens både aftnar, dagar och andra dagar. Om håglösheten när folk på nytt börjar trängas på bussar, i tunnelbanevgnar och i pendeltåg på väg till jobbet efter ledigheten. Men nej.... Förresten varför reser sig barn och ungdomar så sällan för äldre och erbjuder sittplats på dessa överfulla färdmedel numera? Det kunde man skriva lite om. Men det skulle säkert bara betraktas som pensionärgnäll, så nej.... Och dessutom är dessa barn och ungdomar lediga i dag. Eller om hur detta påsklov bör betraktas när lärarnas nya avtal nu ska förhandlas fram. Ett blogginlägg om det? Nej......
En av mina första stora poesiupplevelser var Gunnar Ekelöf. Tillsammans med Zacharias Topelius då. Han som skrev om Salamit och Sulamit och Vintergatan. Man nu var det alltså Ekelöf. Hans Perpetuum mobile skulle kanske kunna passa in i idétorkans blogginlägg:
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten
Den gamla hemliga skadligheten
Den gamla saliga flabbigheten
Den gamla skadliga skabbigheten
Den gamla skabbiga saligheten
Sedligheten den gamla smakliga
Skamligheten den gamla skändliga
Skalligheten den gamla vänliga
Skalligheten den gamla vanliga etc.
Nej det får nog vara det också....
Kanske lite om politikens idétorka då? Vi går ju in i valrörelsen nu och då kommer den ju att märkas allt tydligare. Idétorkan. Det blir löften om mer av det och mindre av det.Bidrag hit och avdrag där. Men var finns idéerna om ett nytt och annorlunda samhälle? Idétorka där också. Men det är ju så vanligt att det är inget att skriva om heller.....
Men lite om ishockey och SM-slutspelet kanske då? Där har dom ju kommit fram till semifinalerna och det är väl ok med Linköping, Djurgården och HV. Dom har ju andra förutsättningar med större upptagningsområden, bättre utbildningsmöjligheter och en massa annat än vad Örnsköldsvik och MoDo har. Men Skellefteå?? Vad har dom som inte MoDo har. Beläget längre norrut, en stad av ungefär samma storlek, ungefär lika trist på olika områden som Örnsköldsvik, men i SM-semifinal. Detta medan MoDo för andra året i rad missar slutspelet. Stavas skillnaden Hans Särkijärvi kanske. Eller möjligen Andreas Hadelöf. Tränare resp.målvakt. Det skulle man kanske kunna blogga om, men nej.....
Eller om Tiger och hans Elin. Nej, det är tillräckligt snaskigt redan, så det får också vara.
Men om Landskrona som reser sig mot det fullkomligt vansinniga och meningslösa våldet skulle jag kunna blogga. Absolut, men det får jag återkomma till.....
När idétorkan gått över.....
måndag 5 april 2010
En annan dag
Det är en annan dag i dag. Jag märkte det genast när morgontidningen inte låg i brevlådan som dem brukar. Detta trots att jag nyss betalt den dyra prenumerationen. En annan dag än andra dagar alltså. Och dessutom en Annandag, Förr brukade kvällstidningarna komma redan på förmiddagen såna annandagar. För att kompensera liksom. Men kvällstidningarna kommer ju på morgonen varje dag numera, så varför då fortsätta att kalla dem kvällstidningar? Kanske bara för att man inte kan prenumerera på dem. Varför då inte prenumerationstidningar och lösnummertidningar? Se där några morgonfunderingar i morgondimman framför den morgontomma brevlådan...
Apropå tidningar förresten, så har ju PO, pressens ombudsman, hamnat i blåsväder. Hon heter ju Yrsa Stenius, och hon har prickat Expressen för att ha kallat Jan Guillou för spion för hans kontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. För en gångs skull står jag här på Expressens sida. Man är spion om man samarbetar med främmande makt när det gäller uppgifter, som kan skada rikets säkerhet. Det har Guillou gjort. Och den mallige Guillou behöver dessutom en knäpp på näsan. Skulle nästan kunna dela ut den själv....
En Annandag. Om du går i kyrkan i dag ( vissa kyrkor har gudstjänst även i dag, trots att det är en annan dag) så får du höra om de två vandrarna på väg till Emmaus och hur dom fick sällskap med Jesus. Men på den tiden fanns det ingen annandag och promenaden skedde ”samma dag”.Detta enl. Luk.24:13. Och Lukas var ju läkare och dom brukar vara noggranna. Men det skedde ju så mycket på påskdagen att kyrkan väl inte fick plats med allt på samma dag när det skulle återberättas. Var det därför man inrättade en annandag, kanske? Nja… Den nuvarande annandagen regleras annars i lag efter ett riksdagsbeslut.Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. När vi gör något i Sverige så gör vi det grundligt. Så det var någon annan lag som tog bort Annandag Pingst.
Jag undrar hur historiskt bevandrad man måste vara för att koppla annandagen till Påskupproret? Det var i alla fall ett uppror på Irland som inträffade under påsken 1916. Upproret var ett försök av irländska republikaner att göra sig fria från det brittiska styret. Av olika anledningar blev inte upproret så omfattande som irländarna hade hoppats på, och det slogs ner med mycket blodiga metoder just på annandag påsk. En av upprorsledarna, som inte avrättades som det var tänkt, tack vare att han var född i USA, blev senare både premiärminister och president i Irland. Från dödscell till presidentpalats. Så kan det gå!!!
Men hur som helst; Annandagen är en annan dag än Annadagen. Den senare infaller den 9 december och är den dag då lutfisken ska läggas i blöt och julölet vara färdigbryggt. Och i Finland sägs vädret vara möjligt att spå från Annadagen. Där heter det att "Braskar Anna skall det bliva kallt om julen, slaskar det, blir väderleken mild". Det har vi Anders till…..
.
Apropå tidningar förresten, så har ju PO, pressens ombudsman, hamnat i blåsväder. Hon heter ju Yrsa Stenius, och hon har prickat Expressen för att ha kallat Jan Guillou för spion för hans kontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. För en gångs skull står jag här på Expressens sida. Man är spion om man samarbetar med främmande makt när det gäller uppgifter, som kan skada rikets säkerhet. Det har Guillou gjort. Och den mallige Guillou behöver dessutom en knäpp på näsan. Skulle nästan kunna dela ut den själv....
En Annandag. Om du går i kyrkan i dag ( vissa kyrkor har gudstjänst även i dag, trots att det är en annan dag) så får du höra om de två vandrarna på väg till Emmaus och hur dom fick sällskap med Jesus. Men på den tiden fanns det ingen annandag och promenaden skedde ”samma dag”.Detta enl. Luk.24:13. Och Lukas var ju läkare och dom brukar vara noggranna. Men det skedde ju så mycket på påskdagen att kyrkan väl inte fick plats med allt på samma dag när det skulle återberättas. Var det därför man inrättade en annandag, kanske? Nja… Den nuvarande annandagen regleras annars i lag efter ett riksdagsbeslut.Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. När vi gör något i Sverige så gör vi det grundligt. Så det var någon annan lag som tog bort Annandag Pingst.
Jag undrar hur historiskt bevandrad man måste vara för att koppla annandagen till Påskupproret? Det var i alla fall ett uppror på Irland som inträffade under påsken 1916. Upproret var ett försök av irländska republikaner att göra sig fria från det brittiska styret. Av olika anledningar blev inte upproret så omfattande som irländarna hade hoppats på, och det slogs ner med mycket blodiga metoder just på annandag påsk. En av upprorsledarna, som inte avrättades som det var tänkt, tack vare att han var född i USA, blev senare både premiärminister och president i Irland. Från dödscell till presidentpalats. Så kan det gå!!!
Men hur som helst; Annandagen är en annan dag än Annadagen. Den senare infaller den 9 december och är den dag då lutfisken ska läggas i blöt och julölet vara färdigbryggt. Och i Finland sägs vädret vara möjligt att spå från Annadagen. Där heter det att "Braskar Anna skall det bliva kallt om julen, slaskar det, blir väderleken mild". Det har vi Anders till…..
.
lördag 3 april 2010
2010, 2021, 2083, 2094…..
Påsken infaller första helgen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Det tidigaste möjliga datumet som påskafton kan infalla på är då den 21 mars, och det senaste är den 24 april. Mitt emellan dessa båda datum ligger den 7 april, som på sätt och vis alltså kan sägas vara nån sorts medelpåskafton. I år har vi alltså påskafton den 3 april, så vi är är ganska nära medel!
Påskafton är dessutom en ganska typisk mellandag. Men lugn nu! Inte rusa ut till någon mellandagsrea, du hittar ändå ingen sån. Jag menar bara att påskafton ligger mitt emellan och väntar…. Efter att ha frigjort sig från den långa fredagen väntar påskafton liksom på ljuset, glädjen och segern på påskdagen.
Sett ur nån sorts teologiskt perspektiv är kanske natten mellan påskafton och påskdag den mest spännande.Det var tidpunkten för dopet. Liksom den föregående fastan var dopförberedelsens tid. På påsknatten leddes katekumenerna, dopkandidaterna, in i baptisteriet, dopkapellet, där de fick klä av sig och avsvära sig djävulen och avlägga sin kristna trosbekännelse, innan de tre gånger nedsänktes i dopgraven. När de döpts smordes de med chrisma, smörjelseoljan, och ikläddes den vita alban, dopdräkten. Sedan fick de för första gången delta i församlingens nattvardsfirande.
Jag avundas ibland den katolska och kanske ännu mer de olika ortodoxa kyrkorna, som har behållit många av de urkristna traditionerna, bl. a då påsknattsmysterierna. Glädjande nog håller många av våra kyrkor också nu på att återupptäcka de olika mysterierna, och i många kyrkor hälsar man numera varandra på påsknatten med jubelropet: KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN---JA, HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN. Men varför i kyrkan? Varför inte på krogen eller mitt i påskfestandet nån annanstans? Där behövs påminnelsen om Kristi uppståndelse mer än väl!! I kyrkan vet man det liksom ändå. På ryska heter förresten söndag "vockresenje" ( eller hur det nu transkriberas) Det betyder just uppståndelse. Varje söndag en påminnelse om uppståndelsen!!
Medan jag ännu är kvar i teologin konstaterar jag att just påskafton spelade en viss roll vid tillkomsten av församlingen Livets Ord och den s.k. trosrörelsen i Sverige. Kenneth E. Hagin, var en amerikansk predikant, och hans församling, Rhema Bible Church, blev teologiskt mycket kontroversiell genom den s.k. JDS-läran ( JDS= Jesus Died Spiritually). Jesus måste i så fall ha dött den andliga döden just på påskafton. Rent kronologiskt menar jag. Ulf Ekman studerade hos Kenneth Hagin en tid innan han grundade Livets Ord och därav kopplingen. Men det skulle föra alldeles för långt att försöka analysera denna utväxt på det teologiska trädet, och jag tror inte ens att jag skulle klara det. Tror inte heller att JDS-läran spelar nån roll för trosrörelsen längre.
Annars är väl påskafton de många påskfesternas dag. När jag var barn var påskafton den enda dag då man fick äta så mycket man ville av något. Och då var det ju ägg det handlade om. Och då kappåt jag ägg med min bror utan minsta tanke på kolesterolet. Det var först på sjuttiotalet som vi fick lära oss att ägg innehåller kolesterol och att kolesterol är farligt. Nyare forskning visar emellertid att det finns olika sorters kolesterol, en dålig och en bra. Den nyttiga kolesterolen kallas HDL (High Density Lipoprotein). Den dåliga kolesterolen kallas LDL (Low Density Lipoprotein). Dålig kolesterol får vi i oss genom att äta mat med härdade fetter och transfetter. Dessa finns bland annat i kakor och chips. Ska det verkligen behöva vara en hel vetenskap att äta…..
Påskafton är också påskkärringarnas dag. En av dagarna i alla fall. Dom återvänder ju från Blåkulla på påskafton om jag minns rätt. Så då blir det till att vänta i dag då....
På tal om att vänta förresten: Påskafton infaller just den 3 april bara ytterligare tre gånger under 2000-talet.Nästa gång 2021 så det gäller att passa på. Sen dröjer det till 2083 och 2094….
Påskafton är dessutom en ganska typisk mellandag. Men lugn nu! Inte rusa ut till någon mellandagsrea, du hittar ändå ingen sån. Jag menar bara att påskafton ligger mitt emellan och väntar…. Efter att ha frigjort sig från den långa fredagen väntar påskafton liksom på ljuset, glädjen och segern på påskdagen.
Sett ur nån sorts teologiskt perspektiv är kanske natten mellan påskafton och påskdag den mest spännande.Det var tidpunkten för dopet. Liksom den föregående fastan var dopförberedelsens tid. På påsknatten leddes katekumenerna, dopkandidaterna, in i baptisteriet, dopkapellet, där de fick klä av sig och avsvära sig djävulen och avlägga sin kristna trosbekännelse, innan de tre gånger nedsänktes i dopgraven. När de döpts smordes de med chrisma, smörjelseoljan, och ikläddes den vita alban, dopdräkten. Sedan fick de för första gången delta i församlingens nattvardsfirande.
Jag avundas ibland den katolska och kanske ännu mer de olika ortodoxa kyrkorna, som har behållit många av de urkristna traditionerna, bl. a då påsknattsmysterierna. Glädjande nog håller många av våra kyrkor också nu på att återupptäcka de olika mysterierna, och i många kyrkor hälsar man numera varandra på påsknatten med jubelropet: KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN---JA, HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN. Men varför i kyrkan? Varför inte på krogen eller mitt i påskfestandet nån annanstans? Där behövs påminnelsen om Kristi uppståndelse mer än väl!! I kyrkan vet man det liksom ändå. På ryska heter förresten söndag "vockresenje" ( eller hur det nu transkriberas) Det betyder just uppståndelse. Varje söndag en påminnelse om uppståndelsen!!
Medan jag ännu är kvar i teologin konstaterar jag att just påskafton spelade en viss roll vid tillkomsten av församlingen Livets Ord och den s.k. trosrörelsen i Sverige. Kenneth E. Hagin, var en amerikansk predikant, och hans församling, Rhema Bible Church, blev teologiskt mycket kontroversiell genom den s.k. JDS-läran ( JDS= Jesus Died Spiritually). Jesus måste i så fall ha dött den andliga döden just på påskafton. Rent kronologiskt menar jag. Ulf Ekman studerade hos Kenneth Hagin en tid innan han grundade Livets Ord och därav kopplingen. Men det skulle föra alldeles för långt att försöka analysera denna utväxt på det teologiska trädet, och jag tror inte ens att jag skulle klara det. Tror inte heller att JDS-läran spelar nån roll för trosrörelsen längre.
Annars är väl påskafton de många påskfesternas dag. När jag var barn var påskafton den enda dag då man fick äta så mycket man ville av något. Och då var det ju ägg det handlade om. Och då kappåt jag ägg med min bror utan minsta tanke på kolesterolet. Det var först på sjuttiotalet som vi fick lära oss att ägg innehåller kolesterol och att kolesterol är farligt. Nyare forskning visar emellertid att det finns olika sorters kolesterol, en dålig och en bra. Den nyttiga kolesterolen kallas HDL (High Density Lipoprotein). Den dåliga kolesterolen kallas LDL (Low Density Lipoprotein). Dålig kolesterol får vi i oss genom att äta mat med härdade fetter och transfetter. Dessa finns bland annat i kakor och chips. Ska det verkligen behöva vara en hel vetenskap att äta…..
Påskafton är också påskkärringarnas dag. En av dagarna i alla fall. Dom återvänder ju från Blåkulla på påskafton om jag minns rätt. Så då blir det till att vänta i dag då....
På tal om att vänta förresten: Påskafton infaller just den 3 april bara ytterligare tre gånger under 2000-talet.Nästa gång 2021 så det gäller att passa på. Sen dröjer det till 2083 och 2094….
fredag 2 april 2010
" O tänk, det var även för mig"
Den gerillaledare från Galliléen, som med utgångspunkt från trakterna runt Kafarnaum, och som i media går under namnet 33-åringen, greps i natt i en av stadens parker. Troligen hade han lockats in i ett bakhåll av en av sina egna, och han greps, omgiven av sina nämaste medarbetare. Gripandet var dramatiskt och i det handgermäng, som uppstod, sägs en av guvernörens soldater ha förlorat ett öra! Hittills obekräftade uppgifter säger också att 33-åringen genom ett enkelt handgrepp fäst örat på plats igen.Detta är i så fall ett uppenbart brott mot kvacksalverilagstftninegn. I det tumult, som uppstod, flydde 33-åringens medhjälpare och kunde inte gripas.
Efter gripandet fördes 33-åringen, som redan på plats i parken bekräftade att han är den eftersökte, häktades redan under natten efter ett kort förhör. Han presenterade sig även som Jesus från Nasaret, med tillnamnet Människosonen. Då detta är en religiös benämning, deltog även representanter för det högre prästerskapet i häktningsförhandlingarna.
Då den omstörtande verksamhet, som 33-åringen stått i ledningen för under de senaste tre åren, ses som hot mot rikets säkerhet, överfördes han tidigt i morse till ockupationsmaktens guvernör. På vägen från biskopspalatset och till regeringskansliet hördes i fjärran en oförklarlig sång, som av en jättestor kör: ”O, tänk det var även för mig….” De prästerliga representanter, som förde 33-åringen till guvernören gick dock inte in i palatset, utan togs emot utanför av en vaktstyrka. Detta för att prästerna inte skulle orena sig inför den kommande påskhelgen.
På en fråga från guvernör Pilatus om 33-åringen verkligen betraktar sig som kung, ett påstånde som kan leda till döden, gav den anklagade svaret: Mitt rike är inte av den här världen” I förhöret lär 33-åringen även ha ställt den flosofiska frågan: Vad är sanning? En viktig fråga inte minst för media…..
Trots att guvernören under förhöret blivit övertygad om att 33-åringen utsatts för en komplott av det högre prästerskapet i landet, och i själva verket var oskyldig till deras anklagelser, dömdes han ändå till döden genom korsfästelse. Detta sedan guvernörens förhandlingar med representanter för prästerna blivit resultatlösa.
På vägen till avrättningsplatsen, dit 33-åringen fördes tillsammans med två andra dödsdömda, och dit han, till skillnad från de övriga, själv bar sitt kors, hördes på nytt den mystiska och oförklarliga sången i fjärran: "O. tänk, det var även för mig……".
Guvernör Pilatus lät som en maktdemonstration fasta ett anslag på 33-åringen kors.”Jesus från Nasaret, judarnas konung”.Texten var författad på flera språk. Detta trots protester främst från prästerna.
33-åringens dödskamp blev kort, och tidigt på eftermiddagen avled han. Och kören i fjärran sjöng nu ännu mycket tydligare: ”O tänk, det var även för mig. För syndare gick han i döden, och tänk, det var även för mig”
Är detta nu slutet? En genomgång av några av de uttalanden , som 33-åringen gjort under sina vandringar i landet tolkas av vissa uttydare, som att han skall uppstå från graven efter tre dagar och därigenom skapa möjligheter till evigt liv för sina efterföljare. Är det i själva verket det som den mystiska sången syftar på; ”O tänk det var även för mig…..”
Efter gripandet fördes 33-åringen, som redan på plats i parken bekräftade att han är den eftersökte, häktades redan under natten efter ett kort förhör. Han presenterade sig även som Jesus från Nasaret, med tillnamnet Människosonen. Då detta är en religiös benämning, deltog även representanter för det högre prästerskapet i häktningsförhandlingarna.
Då den omstörtande verksamhet, som 33-åringen stått i ledningen för under de senaste tre åren, ses som hot mot rikets säkerhet, överfördes han tidigt i morse till ockupationsmaktens guvernör. På vägen från biskopspalatset och till regeringskansliet hördes i fjärran en oförklarlig sång, som av en jättestor kör: ”O, tänk det var även för mig….” De prästerliga representanter, som förde 33-åringen till guvernören gick dock inte in i palatset, utan togs emot utanför av en vaktstyrka. Detta för att prästerna inte skulle orena sig inför den kommande påskhelgen.
På en fråga från guvernör Pilatus om 33-åringen verkligen betraktar sig som kung, ett påstånde som kan leda till döden, gav den anklagade svaret: Mitt rike är inte av den här världen” I förhöret lär 33-åringen även ha ställt den flosofiska frågan: Vad är sanning? En viktig fråga inte minst för media…..
Trots att guvernören under förhöret blivit övertygad om att 33-åringen utsatts för en komplott av det högre prästerskapet i landet, och i själva verket var oskyldig till deras anklagelser, dömdes han ändå till döden genom korsfästelse. Detta sedan guvernörens förhandlingar med representanter för prästerna blivit resultatlösa.
På vägen till avrättningsplatsen, dit 33-åringen fördes tillsammans med två andra dödsdömda, och dit han, till skillnad från de övriga, själv bar sitt kors, hördes på nytt den mystiska och oförklarliga sången i fjärran: "O. tänk, det var även för mig……".
Guvernör Pilatus lät som en maktdemonstration fasta ett anslag på 33-åringen kors.”Jesus från Nasaret, judarnas konung”.Texten var författad på flera språk. Detta trots protester främst från prästerna.
33-åringens dödskamp blev kort, och tidigt på eftermiddagen avled han. Och kören i fjärran sjöng nu ännu mycket tydligare: ”O tänk, det var även för mig. För syndare gick han i döden, och tänk, det var även för mig”
Är detta nu slutet? En genomgång av några av de uttalanden , som 33-åringen gjort under sina vandringar i landet tolkas av vissa uttydare, som att han skall uppstå från graven efter tre dagar och därigenom skapa möjligheter till evigt liv för sina efterföljare. Är det i själva verket det som den mystiska sången syftar på; ”O tänk det var även för mig…..”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)