För några år sedan, jag minns nu inte hur många, ersattes morgonandakten 06.50 i Sveriges Radio med programpunkten "Tankar för Dagen". Protester främst från kristet håll följde på förändringen. Avkristning! Sekularisering! Men så bra det har blivit!! Det tänks faktiskt många kloka tankar även utanför kyrkan. Och många okloka innanför kyrkans väggar också för den delen. En av fördelarna med mitt nya pensionärsliv är, att jag hinner lyssna till dessa tankar varje morgon.Dessutom går tankarna i repris 21.45 varje kväll.
Aase Berg är poet och litteraturkritiker. Hon har bland annat givit ut en trilogi om moderskap med diktsamlingarna Forsla fett, Uppland och Loss, och kom senast ut med essäsamlingen Uggla och ungdomsboken Människoätande människor i Märsta. Aase bor i Njutånger, Hälsingland. Det berättar SR på sin hemsida om den som tänkte för dagen i morse. Och du som sov, eller var på väg till jobbet, eller kokade kaffe eller något annat!! Lyssna i kväll. Det vara bara såååå bra.
Tankarna gick ungefär så här: Om man trots alla hundcoacher inte klarar av att uppfostra sin hund,vad gör man då? Och om man inte lyckas särskilt bra med barnuppfostran, trots alla familjekurser. Och om ingen ledarskapsutveckling i världen hjälper på jobbet.... Finns det inget hopp och ingen plats för mig då, om det nu är så, att det är ledarskapsgenerna som saknas? Och så gav hon svaret. Jo, skogen, naturen. Där lever växter och djur i ömsesidigt ointresse och respekt och där får också jag vara som jag är. Så långt Aase Berg.
Men kyrkan då? Det är väl också en sån plats. Fast med skillnaden att i församlingen lever vi i ömsidigt intresse för varann. Inte i ointresse. Ett ömsesidigt intresse och respekt, som gör att jag får vara som jag är och den jag är. Där uppskattas jag för just det. Jag räknas, jag finns. Precis som du. Med eller utan ledaregenskaper.
Jag har varit med i en kristen församling i snart femtio år, och vet att det kan vara så. Där Gud själv och den Bibel, som presenterar Honom, får vara i centrum som kompass för den gemensamma livsvandringen, blir församlingen den oas som ger både vila, kraft och inspiration. Men jag vet också, att det inte alltid är så. Församlingen kan också vara en plats där vi blir experter på att dölja konflikter i stället för att ta i tu med dem, och där vi säger elaka saker med snäll och from röst. Församlingen kan bli som Aases skog; en plats där jag är lika mycket värd som en snigel. En plats för ömsesidigt ointresse.
William Booth, Frälsningsarméns grundare, sa vid ett tillfälle att "våra liv är den enda Bibel,som människor läser" Och då blir min tanke för dagen i dag att försöka leva så, att människor kan läsa nåt fint och hållbart i mitt liv i dag. Och Du; Lyssna i kväll! 21.45 är tiden och P1 är kanalen.
