Efter etthundranitton blogginlägg har idétorkan satt in! Hade det varit som förr, när man skrev på papper, hade detta papper nu varit alldeles blankt. Nu är det väl närmast dataskärmen som stirrar emot mig. Tom och utan varje form av kreativ utstrålning. Så vad göra?
Det är klart. Jag kunde ju skriva några rader om vardagen, som nu satt in igen efter påskens både aftnar, dagar och andra dagar. Om håglösheten när folk på nytt börjar trängas på bussar, i tunnelbanevgnar och i pendeltåg på väg till jobbet efter ledigheten. Men nej.... Förresten varför reser sig barn och ungdomar så sällan för äldre och erbjuder sittplats på dessa överfulla färdmedel numera? Det kunde man skriva lite om. Men det skulle säkert bara betraktas som pensionärgnäll, så nej.... Och dessutom är dessa barn och ungdomar lediga i dag. Eller om hur detta påsklov bör betraktas när lärarnas nya avtal nu ska förhandlas fram. Ett blogginlägg om det? Nej......
En av mina första stora poesiupplevelser var Gunnar Ekelöf. Tillsammans med Zacharias Topelius då. Han som skrev om Salamit och Sulamit och Vintergatan. Man nu var det alltså Ekelöf. Hans Perpetuum mobile skulle kanske kunna passa in i idétorkans blogginlägg:
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten
Den gamla hemliga skadligheten
Den gamla saliga flabbigheten
Den gamla skadliga skabbigheten
Den gamla skabbiga saligheten
Sedligheten den gamla smakliga
Skamligheten den gamla skändliga
Skalligheten den gamla vänliga
Skalligheten den gamla vanliga etc.
Nej det får nog vara det också....
Kanske lite om politikens idétorka då? Vi går ju in i valrörelsen nu och då kommer den ju att märkas allt tydligare. Idétorkan. Det blir löften om mer av det och mindre av det.Bidrag hit och avdrag där. Men var finns idéerna om ett nytt och annorlunda samhälle? Idétorka där också. Men det är ju så vanligt att det är inget att skriva om heller.....
Men lite om ishockey och SM-slutspelet kanske då? Där har dom ju kommit fram till semifinalerna och det är väl ok med Linköping, Djurgården och HV. Dom har ju andra förutsättningar med större upptagningsområden, bättre utbildningsmöjligheter och en massa annat än vad Örnsköldsvik och MoDo har. Men Skellefteå?? Vad har dom som inte MoDo har. Beläget längre norrut, en stad av ungefär samma storlek, ungefär lika trist på olika områden som Örnsköldsvik, men i SM-semifinal. Detta medan MoDo för andra året i rad missar slutspelet. Stavas skillnaden Hans Särkijärvi kanske. Eller möjligen Andreas Hadelöf. Tränare resp.målvakt. Det skulle man kanske kunna blogga om, men nej.....
Eller om Tiger och hans Elin. Nej, det är tillräckligt snaskigt redan, så det får också vara.
Men om Landskrona som reser sig mot det fullkomligt vansinniga och meningslösa våldet skulle jag kunna blogga. Absolut, men det får jag återkomma till.....
När idétorkan gått över.....
