....där finns Frälsningsarmén. Så uttryckte sig Winston Churchill vid ett tillfälle, och just nu finns behovet bl.a i Haiti, där Frälsningsarmén sedan länge är verksam. Den förödande jordbävningen förstörde stora delar av huvudstaden Port-au-Prince, och trots att även Frälsningsarmén drabbades av stora materiella skador, var man omedelbart beredd till hjälpinsatser.
Till en början var det oklart hur många av de 52 barnen på Frälsningsarméns eget barnhem, som fanns i huset vid tidpunkten för jordbävningen. Senare rapporter säger att man nu saknar ett barn.
En amerikansk frälsningofficer flyger i morgon till Haiti, för att skapa sig en bild av hur arbetet med hjälpsändningar ska organiseras. Frälsningsarmén i USA är omedelbart beredd att transportera 285000 måltider till de nödställda. Fyra frälsningsarméterritorier på olika håll i världen har redan erbjudit ekonomisk hjälp, och den stående hjälpstyrkan vid det internationella högkvarteret i London står redan startklar.
Följ gärna Frälsningsarméns hjälpinsatser på http://www.salvationarmy.org/ihq/www_sa.nsf/vw-news/3BA710B2E3E57078802576AA004D0ED3?opendocument
I verkliga krislägen, som den här situationen, liksom vid tsunamin och många andra tillfällen, blir jag oerhört stolt över att tillhöra den internationella Frälsningsarmén. Att göra det Jesus skulle ha gjort....
onsdag 13 januari 2010
Vart har alla julgranplundringar tagit vägen?
För den okunnige kommer här en kort förklaring till denna snart bortglömda tradition. Julgransplundring innebär att man klär av och kastar ut advents- och julgranarna och plockar undan alla julprydnader på knutdagen som infaller den 13 januari. Julgransplundringen brukade ses som en avslutning på den över en månad långa period av firande från första advent och framåt som bland annat omfattar t.o.m. Trettonhelgen. Man dansade kring granen och lekte alla jullekar för sista gången. Traditionen har sitt ursprung i att man ursprungligen hängde bland annat äpplen och karameller i granen. Man plundrade alltså granen på godsaker och åt upp dem. Ett annat ord för julgransplundring är julgransskakning.
Pippi Långstrump har den kanske mest kända julplundringen. Vi får följa med när alla Pippis vänner kommer på besök till hennes snötäckta trädgård. Där leder ett spår med godis till en jättelik julgran som är full med godsaker och presenter. De kalasar på varmchoklad och kakor i en igloo, åker kälke ner för Villa Villekullas tak, dansar och sjunger runt granen, samt i gammal tjugondagsanda plundrar granen på skatterna.
När jag var barn så var det alltid så att det ordnades julgransplundring för barnen.. I skolan, på Frälsningsarmén och i kommunal regi på torget...Det var alltid en stor fest...med ringlekar och julsånger.... Och till slut bar man ut julgranen med gemensamma krafter. Ja, inte den kommunala på torget då. Den fick renhållningen ta reda på dagen efter. Den 9 januari 1961 hölls en alldeles speciell och minnesvärd julgransplundring på torget i Örnsköldsvik.Jag hade inte fyllt sexton år, och av, det jag trodde då var en slump, kom jag att i ringdansen stå vid sidan av en flicka som jag kände helt flyktigt. Hon var barnflicka i stan och kom så småningom att bli min flickvän, fästmö och fru. Nu har vi varit gifta i mer än fyrtio år. Inte undra på att jag gärna slår ett slag för julgransplundringens återinförande.
Jag undrar förresten om det är ett ålderstecken att vilja slå vakt om gamla traditioner? Nej, men en insikt om att vi måste kämpa mot historielösheten. Vi får inte lämna över vanligt folks historia, som visar sig i deras traditioner, till konservativa historieberättare enbart. Då blir det ofta kungarnas och maktens historia och inte folkets. Med julgransplundrinar och annat..... Och jag tycker, efter kontakter med barnbarnen, att historieundervisningen blivit bättre än den undervisning mina barn fick. Och julgransplundringen är ju en del av folkets historia.
I mon bloggintroduktion utlovade jag ju lite fortbildning. Och kanske är julgransplundring också folkbildning. En utmaning till Bilda och ABF i så fall.....
Pippi Långstrump har den kanske mest kända julplundringen. Vi får följa med när alla Pippis vänner kommer på besök till hennes snötäckta trädgård. Där leder ett spår med godis till en jättelik julgran som är full med godsaker och presenter. De kalasar på varmchoklad och kakor i en igloo, åker kälke ner för Villa Villekullas tak, dansar och sjunger runt granen, samt i gammal tjugondagsanda plundrar granen på skatterna.
När jag var barn så var det alltid så att det ordnades julgransplundring för barnen.. I skolan, på Frälsningsarmén och i kommunal regi på torget...Det var alltid en stor fest...med ringlekar och julsånger.... Och till slut bar man ut julgranen med gemensamma krafter. Ja, inte den kommunala på torget då. Den fick renhållningen ta reda på dagen efter. Den 9 januari 1961 hölls en alldeles speciell och minnesvärd julgransplundring på torget i Örnsköldsvik.Jag hade inte fyllt sexton år, och av, det jag trodde då var en slump, kom jag att i ringdansen stå vid sidan av en flicka som jag kände helt flyktigt. Hon var barnflicka i stan och kom så småningom att bli min flickvän, fästmö och fru. Nu har vi varit gifta i mer än fyrtio år. Inte undra på att jag gärna slår ett slag för julgransplundringens återinförande.
Jag undrar förresten om det är ett ålderstecken att vilja slå vakt om gamla traditioner? Nej, men en insikt om att vi måste kämpa mot historielösheten. Vi får inte lämna över vanligt folks historia, som visar sig i deras traditioner, till konservativa historieberättare enbart. Då blir det ofta kungarnas och maktens historia och inte folkets. Med julgransplundrinar och annat..... Och jag tycker, efter kontakter med barnbarnen, att historieundervisningen blivit bättre än den undervisning mina barn fick. Och julgransplundringen är ju en del av folkets historia.
I mon bloggintroduktion utlovade jag ju lite fortbildning. Och kanske är julgransplundring också folkbildning. En utmaning till Bilda och ABF i så fall.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)