Filmen Änglavakt hade premiär i fredags. I filmen lever det välbärgade paret Ernst (Mikael Nyqvist) och Cecilia (Izabella Scorupco) ett perfekt och välordnat liv. Men paret råkar ut för alla föräldrars mardröm: att se sitt barn ligga hjärnskadat på en intensivvårdsavdelning med små utsikter att klara sig. Deras olika sätt att se på livet - han är rationell och jobbar på försäkringsbolag, medan hon är lite flummigare och tror på ödet - blir plötsligt, när katastrofen inträffar, ett stort problem. Men när allt ser som mörkast ut dyker främlingen Walter upp, absurt nog spelad av franske Tchéky Karyo. Med dans, sång och altruism vill han hjälpa paret till ökad självkännedom. Han kommer som änglavakt från högre makter…… Tänk om änglarna talar franska!! Detta apropå ett blogginlägg härom dagen.....
Är det kanske nu så, att högre makter, änglar och gudasända väsen ska ersätta demoner och blodsugande vampyrer på vita duken? Låt oss hoppas det i alla fall. Recensenterna är tämligen överens om att filmen har ett religiöst eller åtminstone kvasireligiöst budskap - Ängeln Walter uppmanar det förtvivlade paret att se framåt och tappa aldrig hoppet. I övrigt har väl recensionerna varit ganska svala. Men några recensenter vågar alltså t.o.m ta begreppet högre makter i sin mun eller var nu recensenter tar ord någonstans. Högre makter är väl f.ö. det närmaste svenska journalister vågar komma ordet Gud. När karibiska sprinters och brasilianska fotbollsspelare knäfaller och tackar sin Gud för segern, så rapporteras det i svenska media i bästa fall som att dom tackar ”högre makter”
Jag har inte sett filmen än, men ok för recensionerna ändå! Bättre med en halvskral film om änglar än massor om vampyrer som tonårstjejer förälskar sig i. Och kanske är det dessutom så att kyrkan och den kristna tron kan få draghjälp. Igen i så fall. Det är nämligen långt ifrån första gången, som konsten, och ibland vetenskapen också förresten, har öppnat dörren för det kristna evangeliet. Men tyvärr har kyrkan nästan alltid missat chansen. Kristna människor har gått och sett filmen, eller besökt teater eller vetenskapliga debatter, där frågor om liv och död, himmel och helvete aktualiserats, men utan att sen föra upp dessa livsfrågor på kyrkans egen dagordning. Minns Du filmen Änglar- finns dom? Det var med Jarl Kulle och Christina Schollin, alltså för hundra år sen….. Där ägnade sig kyrkan åt att förfasa sig över samlag och porrscener i stället för att försöka ge ett kristet svar på frågan om änglar finns. Och de flesta av Ingemar Bergmans filmer lyfter ju fram existentiella livsåskådningfrågor hela tiden. Liksom Jonas Gardell och många andra. Men kyrkans svar har i stort sett uteblivit. På sin höjd har man kunnat samla kyrkfolk till demonstationer utanför biografen om budskapet inte passat.
Och nu har kyrkan chansen igen. Finns det verkligen skyddsänglar? Vad säger Bibeln? Vilken roll spelar dom i så fall? Är Gud bara god? Och har Han all makt, verkligen? Var kommer i så fall ondska, olyckor och annat elände ifrån? Blir det tyst från kyrkans håll igen, blir det demonstrationer mot att skyddsängeln både använder svordomar och dricker rödvin, eller ska kyrkan den här gången ta en seriös diskussion om filmens budskap?
”Om dessa tiger ska stenarna ropa”, sa Jesus själv….
