Man borde nog bekänna på en gång. Speciellt om man är jag, så är det en massa saker som denne man borde....Motionera mer,jobba mer i trädgården nu när man blivit pensionär och har tid,ta kontakt med vänner som man inte träffat på länge. Och göra det irl och inte bara på facebook. Listan kunde bli lång på sånt som man, dvs. jag borde.....
Men karaktäristiskt för oss bordemänniskor är att när någon handlingskraftig person träffar oss efter någon tid, och hurtfriskt ställer frågan om vi gjort något av allt det där som vi borde, så blir svaret bara alltför ofta: "Nej---- men det borde man...."
Man, och man är fortfarande jag, borde också glädjas åt hur rik man är. Och då tänker jag inte på de tillgångar som just i dessa dagar ska redovisas i den allmänna självdeklarationen. Som åtminstone förr skulle undertecknas med "på heder och samvete" Men hedern och samvetet är kanske bortrationaliserat.Det räcker ju för de flesta med ett sms eller med ett knapptryck på datorn så har man gjort det som tidigare tog minst en kväll att få till med köksbordet fullt av bankböcker, skuldebrev, inkomstsammanställningar mm mm i en lång rad. I dag vet ju skattmasen redan allt om mig, och då är det kanske inte så noga med hedern och samvetet heller. Det är det ju inte i många andra sammanhang heller. Fråga t.ex. de direktörer, som frejdigt höjer sina bonusar, oavsett hur dåligt företaget gått under året. Heder och samvete?? Och vart har alla diskussioner om integriteten tagit vägen, nu när inte bara skattmasen utan också många andra vet allt om oss. Men nu väljer jag att på heder och samvete intyga, att jag inte har något att dölja. Och det kanske inte gör något. Så; På heder och samvete är det inte så mycket bevänt med den rikedom som nu ska redovisas till skatteverket. Så det så!
Skatter är ju annars sånt som vi bidrar med till det allmänna bästa, och om man får tro finansminster Borg, så går det ju bra för AB Sverige nu. Och då gör det kanske inte så mycket om lilla jag inte kan bidra med mer än vad det blev... Men det är nog inte så mycket Sverige som det går bra för, som för den rikaste procenten av landets invånare. Den som redan har har fått ännu mer under de senaste fyra åren, och från den som inte har, har tagits också det han har. En rent biblisk profetia. Men den orättvisan kan vi ändra på i september.
Nej min rikedom finns på andra håll. Jag upplevde den t.ex starkt i går tillsammans med den bönegrupp som jag tillhör. Rikedomen att få tro på Gud och få uttrycka den rikedomen tillsammans med vänner i en positiv gemenskap. Den rikedomen finns både i bönegruppen och i den större gemenskap, som min församling utgör. Och rikedomen i ett mer än fyrtioårigt äktenskap ( det går fort när man har roligt) och en fin familj. Och rikedomen i att vara tämligen frisk trots inträdet i pensionsåldern. Immateriella tillgångar kallas visst sånt, och Kronofodemyndigheten har redan 2002 utfärdat anvisningar för hur sådan skall redovisas. Men dom menar säkert nåt annat, så på heder och samvete hoppar jag nog över just den bilagan i deklarationen.
Och sen får man, och man är alltså fortfarande jag, väl gratulera Djurgården Hockey till den första finalsegern. Men riktigt på heder och samvete är det nog inte.
