Så kom den då, den tidpunkt, när bloggidéerna tog slut. Det är dags för det 205:e inlägget, ganska imponerande tycker jag själv, och jag har absolut ingenting att blogga om. En mig närstående vän, van bloggare och skicklig skribent, alltså allt det jag inte själv är i branschen, brukar råda mig att vara personlig i mitt bloggande. Alltså mindre världsproblem och mer mikrokosmos.....
I mitt mikrokosmos, liksom i ditt, är det den sista lördagen i september i dag. Än så skiner solen över den södra skärgården, men SMHI har hotat med regn fram på dagen. Och allt oftare tycker jag att dom brukar får rätt, väderprofeterna. Dom får väl allt träffsäkrare prognosverktyg kan jag tro. Så det får strax bli lördagspromenad medan tider är. Tillsammans med Lufsen. Lufsen är en hund, modell Jack Russellterrier. Jack Russell är en sann terrier, som älskar att jobba och inte drar sig för att vakta hemmet och hålla möss och råttor borta. Åtminstone om man får tro "Fakta och Information" på nätet. Själv har jag ingen aning om hur en sann terrier ska vara, men jag gillar Lufsen. Något förvånande för dem som känner mig väl och vet att hundar inte är min starka sida direkt. Nej i själva verket är det bara Lufsen, och hans danska kusin Lajka, som jag vågar omgås med. Undrar förresten om min dotters hund och min sons hund blir kusiner. Jag har det som arbetshypotes i varje fall.
I mitt mikrokosmos spelas också den femte omgången i hockeyns elitserie nu i helgen. Tre matcher i dag och tre matcher i morgon. Jag har liksom inte kommit igång med elitserien än, var ju utomlands när det körde igång. MoDo är ju fortfarande mitt lag, och dom har bytt mer än halva laget sen förra säsongen, och det behövdes verkligen. Förra säsongen var ju en riktig flopp och laget missade ju slutspelet. Det är ju 52 omgångar kvar av årets serie, så det är väl ingen mening att tippa nåt än. Men HV, Färjestad och Linköping i topp är väl inga högoddsare. Liksom att Södertälje och AIK hamnar i kvalserien. Södertälje för tredje året i rad i så fall.... På tal om MoDo så fyller Henrik Sedin 30 år i dag. Han är den tredje ex-modoit som blivit utnämnd till världens bästa hockeyspelare på kort tid. Enl.statistiker är det mer än osannolikt att en så liten stad producerar tre världs-ettor någonsin. Men så är det, och jag vill bara i all blygsamhet poängtera att jag kommer från denna lilla stad.....
I våras bloggade jag inför fotbollsstarten och om nån vecka skall jag kolla upp hur det gick för dom lag som jag tittade på lite speciellt. Dalkurd, Bodens BK, Friska Viljor, Hille och några fler. När en omgång återstår i de flesta serier vet jag redan att det gått bättre än väntat för Hille, och alldeles uselt för Bodens BK. Men mer om detta när dammet har lagt sig.
I morgon börjar vi höstens serie med bibelstudier på kåren. Vi rör oss i Apostlagärningarna, som ju är den enda av Bibelns böcker som inte är färdigskriven. Vi, dagens apostlar, skriver ju vidare på den varje dag. En spännande och och ibland lite skrämmande tanke. Och vi är en liten grupp som möts varje söndag morgon för att fundera över just det.
Den lilla gruppen är ju en studiecirkel i ordets allra bästa bemärkelse. 1902 lanserade Oscar Olsson den helt nya studieform han kallade studiecirkel i IOGT:s tidning Reformatorn. Den var en kombination av de existerande bildningsformerna läsecirkel, studiekurs och lånebibliotek, och just studiecirkeln är förmodligen vårt mest undervärderade pedagogiska verktyg. Och mycket mer än än ett pedagogiskt verktyg förresten. Social gemenskap, självkännedom och mycket mer. Nu när studieförbundens kataloger för hösten dimper ner i brevlådan borde du unna dej glädjen att anmäla dej till en studiecirkel. Engelska, knyppling, båtbyggeri, hembygdens historia, you name it.....
Så har en av mina favoriter fladdrat förbi i min TV den här morgonen. Torgny Lindgren, författaren, har intervjuats om sin senaste ( sista?) bok som heter Minnen. Han uttryckte i intervjun tvivel på vad minnet egentligen är, och att vi ofta skapar en minnesbild av hur vi ville att det skulle ha varit i stället för hur det egentligen var. Så är det förmodligen, och då låter vi det vara så tycker jag..... Det blir lättare att umgås med sitt eget mikrokosmos då.
