Du är bäst när du är personlig. Det var så hon sa, min bloggkompis. Och med tanke på art hon har flera års och flerahundra inläggs försprång i bloggandet, så vet hon vad hon talar om. Så efter några dagars utflykt till det allmängiltiga kåserandet, så återvänder jag härmed till det personliga.
Det sägs ibland att det kan vara svårt att dra gränsen mellan det personliga och det privata. Det har jag aldrig upplevt. Kanske är det därför att jag inte varit tillräckligt personlig, men mera troligt därför att magkänslan säger till om jag nån gång skulle närma mig den privata sfären. Så du som söker något östmanskt privat kan sluta läsa här. Det blir inget sånt. Varken nu eller sen.
Jag var i Uppsala och gästade torsdagsträffen på Frälsningsarmén härom veckan. En torsdag alltså. "Var det bättre förr?" var temat och vi landade nog i att det var det inte. Var det nåt som var bättre förr så var det möjligen vi. Yngre, friskare, starkare och vackrare också, åtminstone en del av oss. Men utöver det så är det många faktorer som styr, när vi vill sjunga att "Vår bästa tid är nu". För mig känns det nästan som om jag skulle kunna klämma i med den versen i dag. Jag bestämde mig tidigt för att göra den här dagen till en riktig pensionärsdag. En lång promenad, läsning, radiolyssnande, en stunds ögonvila efter lunch och nu lite bloggande. Så min bästa tid hittills är kanske nu. Man kan i alla fall inte ha det mycket bättre, och på Facebook har flera vänner anmält sin avundsjuka.
På måndag blir det inte torsdagsträff men väl måndags sådan på sjätte kåren på Kungsholmen. "Glada tankar i november" står det att jag ska tala om då. Men i en kombination av lättja och tillfredsställelse med resultatet från Uppsala ska jag nog köra tema med variationer. Alltså ska jag ställa frågan om det var bättre förr-- på Kungsholmen. Men lite måste jag stuva om i manuset så att det blir glada tankar i november också. Som programmet utlovar. Som jag känner Frälsningsarméns hemförbund så blir det nog en del äldre soldater bland publiken. Och då kanske dom vill ha lite mer Frälsningsarmén och lite mindre Nils Ferlin. Fast lite Ferlin ska det nog bli i alla fall. Jag kanske göra dikten På Arendorffs tid till ett stående inslag i mitt kåserande om förr och nu. "På Arendorffs tid då var himmelen vid då var stjärnorna nära att se." Ferlin menar att det i alla fall var roligare förr. Och så var det kanske. "Det var lustiga år, men med slätkammat hår nivelleringen gjorde entré. Och så blev det så här: vi är lika som bär. Kan ni se något särskilt i de'? Folk betalar sin skatt och är snälla fastän inte ett skvatt originella. Nu är tillvaron platt som en nedsutten hatt. Ja' ser ingenting särskilt i de'". Arendorff lär förresten ha varit en kuf, som till och från umgicks med Nils Ferlin i Klarakvarteren.
Kufar hade vi förresten gott om på Frälsningsarmén då, förr, när det kanske var bättre eller kanske inte. Varje kår kan berätta om orginalen som satt som mötesbesökare söndag efter söndag. En del blev frälsta och satte på sig sin röda tröja, andra bara satt där för att till slut försvinna. I nivelleringens spår, kanske. Det är förresten trist att alla orginal har försvunnit. Både från Frälsningsarmén och från samhällsbilden. Det kanske man skulle säga nåt om på sexan. Den kallas ju så i folkmun, Frälsningsarméns sjätte kår. Om nu folkmunnen talar om den alls längre..... Och om den, folkmunnen alltså, inte gör det längre då är det i så fall Frälsningsarméns eget fel, och då kanske Frälsningsarmén borde rätta till det. Bli gatans kyrka igen! Håller jag på att lämna det pesonliga nu? Nej jag är också en del av Frälsningsarmén, och som den delen kan jag vara med och bekämpa det förkyrkligande av Frälsningsarmén som redan William Booth såg som en fara och en risk.
Men lite privat vågar jag kanske bli ändå, även om jag inte hittar någon koppling till ovanstående. Min dotter har inlett en ny karriär som vinterbadare!! Ett par gånger i veckan lögar hon sig i Öresunds böljor. Och detta i slutet av oktober! Men det är nog varmare i det danska vattnet än i Jungfrufjärden..... Och när hon måste ta med yxan till Langebro för att hugga upp en vak då stannar hon nog inne i stugvärmen.
