Verklighetsflykt? Längtan till sol och sommar eller åtminstone bort från snö och kyla? Drömmar? Eller bara ren njutning? Kanske lite av varje, men nu blir det ett inlägg om fotboll. Ägnade en del av gårdagseftermiddagen och dito kvällen åt att se två matcher, en i Premier League och en i La Liga. England resp. Spanien för den oinitierade. Arsenal-Everton slutade 2-2 och Racing, Santander, besegrade Sevilla med2-1. Lite synd tycker jag om Everton, på tolfte plats i Premier League, som höll spelet väl uppe mot tredjeplacerade Arsenal, och bara var minuter från segern. Och vädret(eller ovädret) var absolut inget argument mot att Sverige borde gå över till en höst-vår serie. Snöfallet påminde om en svensk bandymatch före inomhusarenornas tid. I matchen i Sevilla, på en grön och inbjudande plan, trots den spanska vintern, fick jag se ett nytt underbarn blomma ut. Jag måste hålla utkik i fortsättningen efter Racings 18-årige Canales, som med sina två läckra mål knäckte Sevilla, på femte plats i ligan. Vad månde bliva av den gossen? Matchen visade också prov på den höga klass spansk fotboll håller, och Racing, på tolfte plats i ligan, skulle lätt ta en toppplacering i Allsvenskan. Jag vågar sätta en slant på att Spanien går långt i sommarens VM. Däremot har det länge varit en gåta för mig, att England, med så många lirare av klass, inte får fram något landslag i yppersta världstoppen. Stopp i kvartsfinal i sommar, kanske. Att låta lag bli uppköpta av exilpolitiker från Thailand eller oligarker från Ryssland kanske inte är någon bra idé trots allt.
Jag har redan sagt att Sverige omgående borde gå över till att spela en höst-vårserie med final en vacker och varm försommarsöndag. Konstgräsplaner borde vara ett måste för alla lag som siktar mot Europa. Den som minns fjolåret med final både i serien och i cupen under två kalla, regniga och dimmiga novemberdagar håller säkert med. Skärpning förbund och seriemakare!! En titt på de nyss påbörjade förberedelserna inför säsongen 2010 får mig väl knappast heller att hoppa högt och skrika till av glädje. Elfsborg, IFK Göteborg och Kalmar torde väl tillhöra den allsvenska toppen även i år. AIK har förlorat alltför många av de bästa, för att kunna upprepa fjolårets succé, och det var synd, att man inte kunde behålla allsvenskans i mitt tycke ende lirare av internationell klass, Ivan Obolo. Och nykomlingarna Mjällby och Åtvidaberg höjer nog varken nivå eller tittarsiffror i årets upplaga av en serie på nedre delen av skalan över klass och nivå på de nationella ligorna.
I Supperettan MÅSTE det bara bli Sundsvalls år I år. Men till det, liksom till funderingar inför sommarens godbit, VM I Sydafrika, lovar jag att återkomma.
