Efter alla aftnar, dagar och mellandagar har du nu äntligen blivit vardag igen.Bussar och tåg är tänkta att gå enl. normala tidtabeller igen. Är tänkta att, alltså…. Affärerna återgår till normalt öppethållande. Om det nu är nån skillnad? Mellandagsreorna började ju redan klockan sju på juldagens morgon på en del ställen. Och skolorna börjar igen. Där märks i alla fall skillnaden, och inga samhällsförändringar i världen torde kunna ändra på längden på sommalov, jullov, sportlov och andra lov. Det vore intressant att veta vilken roll de olika lärarfacken spelar för detta förrestan Jag ska dock aldrig glömma reaktionerna när jag under min rektorstid råkade jämföra lärarnas arbetsvillkor med snabbköpskassörskornas stress i jultid. Och jag som trodde att vi var vänner och kollegor, lärarna och jag…..
Men nu är det alltså vardag igen. Och vad ser vi då fram emot efter alla aftnar, dagar och mellandagar.Vad är det jag ser fram emot? Frågan ställdes i en tidning nyligen, inför det nya året. Och svaren? En hoppades komma in på en utbildning, medan de övriga fem inte direkt kunde komma på någonting som man såg fram emot. Ibland kan jag känna igen mig i de fem, och säkert är det många som nu inför det nya året har svårt att komma på något att se fram emot. Det blir den vanliga lunken med dom vanliga rutinerna.
Men det är ju helt oacceptabelt. Alla människor borde ha någonting att se fram emot.
Det är ju själva drivkraften och glädjen i vardagen. Det kan vara små enkla saker
eller vilda drömmar, men har man ingenting att se fram emot får man ju heller inte kraften att klara av det som är jobbigt. Har man inget att se fram emot, är det risk att jag fyller mitt liv bara med problem.
”Vad är det jag ser fram emot?” borde man kanske fråga sig själv ibland. Om det då blir alldeles tomt i huvudet är det kanske dags att börja fundera över vad jag skulle kunna göra i mitt liv så att jag har någonting att se fram emot. Man behöver både småsaker i vardagen att se fram emot, kanske äta lunch med en god vän. Men man behöver också stora drömmar. Alla stora drömmar och visioner blir säkert inte förverkligade, men det man har väntat och planerat länge för, fyller en också med livskraft, både när man planerar och drömmer, och om väl dagen kommer då man får göra det man längtat efter.
Jag undrar ibland varför vi har så svårt att hitta något att se fram emot. Är det för att vi aldrig hinner tänka och känna efter vad det är vi längtar efter? Livet går ju så fort och blir det tråkigt på den ena TV-kanalen så slår vi genast över till nästa kanal. Får vi tråkigt bara ett ögonblick så fortsätter vi genast med något annat som kan förströ oss en stund. Kanske är det så att vi aldrig lugnar ned oss så mycket att vi hinner känna efter vad vi längtar riktigt efter. Nu är julen över och med den ledigheten för de flesta. Och då blir frågan viktig. Det är viktigt att hitta något att se fram emot, för att man ska må bra.
Det kyrkan står för, handlar väldigt mycket om hopp, förväntan och framtidstro. Det finns alltid nya möjligheter, och även om jag själv har svårt att se fram emot något, så vet vi att livet ibland erbjuder oss nya och oväntade möjligheter, som vi själva inte har kunnat förutse. Vi har ett ansvar för att se till att vi har något att se fram emot. Vi kan själva vara med och skapa. Men sedan är livet så generöst att det hela tiden bjuder på nya möjligheter, som vi inte har kunnat förutse. Så till och med den mörkaste dagen kan helt plötsligt förvandlas till en ljus dag.Vi får alltså vara hoppfulla och ha kvar ett hopp och en förväntan på framtiden även när vi själva inte direkt har något som vi ser fram emot. Våga vara barnsligt nyfiken, som när man som barn kunde vakna och känna en spänning och förväntan över vad den här dagen ska innehålla.
Och så är ju också varje dag faktiskt en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dej given, från himlen, besinna det. Precis som vi sjunger i den gamla psalmen
