Jag har varit både vargunge och scout. För den fåkunninge så var vargungar dåtidens miniorscouter. Vi slutade varje möte med att avge löftet. Att göra sitt bästa. Att vara redo.... Har man slutat med det nu ? Nu låter det snarare bland tio-åriga killar ( och tjejer med för den delen) ”Hata, hata AIK....” När blev det fel att avge löften, och dessutom att försöka hålla dem? Vore intressant att forska lite i när och varför det gick snett på det området.... Jag hade en scoutkompis, som avgav samma löften som jag. Att alltid vara redo. Att göra sitt bästa. Han blev så småningom landslagsmålvakt i hockey. Undrar om det har nått samband...? Dom som aldrig lovat nåt, utan bara står och gapar ”hata, hata...” blir nog inga landslagsmän i alla fall....
Min mamma var med i Hemförbundet. Och nu har min fru har blivit medlem där. Hemförbundet var länge namnet på Frälsningsarméns kvinnoorganisation, en av världens största för övrigt. Dom avgav också länge ett löfte varje gång dom träffades. Dom lovade att varje morgon fatta ett viktigt beslut. Nu har utvecklingen ( eller nivelleringen eller vad det är) nått även dit, och Hemförbundet har blivit en träff för daglediga, både män och kvinnor, Där har min fru alltså blivit med. Trots att jag ju också är dagledig, har jag inte följt med henne dit än, och därför vet jag inte om man fortfarande läser det motto, och avger det löfte som man i många, många år, gjorde i den gruppen varje vecka. Det är synd om man har slutat med det, ty det är verkliga visdomsord, som man varje morgon lovade att försöka leva efter;
”Jag vill i dag försöka att leva i enkelhet, uppriktighet och lugn; övervinna varje böjelse till missnöje, oro, missmod,orenhet och själviskhet; öva mig i glädje, i storsinthet, barmhärtighet och vanan av helig tystnad; vinnlägga mig om sparsamhet i mina utgifter, noggrannhet i mitt samtal. Nit i tjänsten, trohet i det som anförtros mig och en barnslig förtröstan på Gud”
Så alldeles väldigt bra!! Läs gärna löftet en gång till! Jag vill i dag försöka.... Vanliga enkla vardagsmänniskor tar på ett vardagsnära sätt i tu med frågor som politiker och andra beslutsfattare aldrig tycks kunna lösa. Säkert har det betytt massor för generationer av hemförbundsdamer. Leva i enkelhet; Ett löfte om att försöka leva resurssnålt, energisnålt och med skölden uppe mot kommersialismens och reklamens alla angreppsförsök. Och detta i en tid när resursslöseriet hotar hela planeten. Övervinna varje böjelse till själviskhet; En uppmaning till solidaritet och gemenskap i en värld där egoismen och ensam-är-stark-tänkandet breder ut sig. Öva mig i vanan av helig tystnad; Tystnaden blir allt viktigare, och är dessutom en bristvara i en tid då olika budskap försöker överrösta varann och då så mycket sägs, som aldrig blir gjort. En tystnad som vill lära mig att lyssna inåt. Vinnlägga mig om sparsamhet i mina utgifter; Klyftan mellan dom som har och dom som saknar blir allt större i vårt samhälle. Och då behöver sparsamheten komma på modet igen hos dem som har. Detta för att kunna dela med sig. Och det är väl ofta damerna i hemförbundet som visat den största generositeten när det gäller att ge. Noggrannhet i mitt samtal; Om det nån gång har behövt påminnas om det så är det väl nu. För aldrig har det väl pratats så mycket skit, både offentligt och privat, som nu. Trohet i det som anförtros mig; Tänk vad snabbt vi glömmer. Men det var ju bara i går som försäkringsdirektörer, aktiespekulanter och svindlare på hög nivå ansågs smarta och gladeligen tog emot miljoner i bonus.. Skandia får väl stå som samlingsnamn.... En barnslig förtröstan på Gud; För Frälsningsarmén och hela den kristna kyrka, som Frälsningsarmén är en del av, är gudstron det centrala. Det är tron på Gud och förtröstan på att Han förmår, som är den kraftkälla som gör det möjligt att våga leva framsynt i en svår tid.
Varför är det bara kvinnor och medlemmar i Hemförbundet som fått avge såna löften? Är det kanske därför att dom tänker lite mer och lite längre än vad vi män gör? Eller? Det måste väl också vara bättre att avge löften och försöka hålla dem, än att inte lova något, med motiveringen att man kan ändå inte hålla vad man lovat. Tittade i går på ”Fråga Doktorn” och ett program om nyårslöften. Sluta röka. Gå ner i vikt. Börja motionera. Mycket intressant. Hemförbundets motto och löfte behöver både jag och säkert vi lite till mans ta till oss. Lova att försöka praktisera en enkel livsstil, som utmanar pryltänkande och överflöd. En livsstil, som utstrålar tilllit och förtroende. Lova, och kanske håller det ett tag... Precis som nyårslöften. Så; Fatta varje morgon följande beslut......
