839 är numret på den buss som i alla år tagit oss, som reser kommunalt från Handen till Dalarö. Nej, inte riktigt alla, under de första åren var det Busstrafiken Stockholm - Södertörn (BSS),en avdelning inom Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön, som skötte kommunikationerna, och buss nr 5 som tog oss från Skanstull, där köptemplet Ringen nu står, till Dalarö, via Handen. Men sen länge är det alltså 839:an som sköter det där.
Halvvägs till Dalarö ligger längs 839:ans färdväg hållplatsen Gålövägen, där bl.a gästerna på kortidsboendet Ryssvik stiger av och på busen. I informationen om Ryssvik står att läsa, att det är ett korttidsboende där toleransen är hög, och det är nog bara förnamnet... Gålögubbarna, som hyresgästerna ofta kallas, stiger knappast på och av bussen, åtminstone inte av. Då handlar det mera om att dom rullar, eller ramlar av, och åtminstone mina tankar har då ofta gått till personalen, som har att ta hand om dessa bussresenärer när dom kommer hem till boendet. Liksom till 839:ans chaufförer, som har att hantera dessa skrålande och stökiga passagerare. Men det har chaufförerna skött med lika stort tålamod och jämnmod som dom transporterat tonåringar, som ofta beter sig som om dom äger bussen. Ända tills i går.
Bussen avgick 18.23 från hållplats H på Handenterminalen, och tre hyresgäster från korttidsboendet Ryssvik, alltså tre Gålögubbar, rullade in i bussen. Ganska snart började dom bryta mot SL:s ordningsstadga, som förbjuder förtärande av alkoholhaltiga drycker i bussen, vilket busschauffören, till en början vänligt men bestämt, också påpekade. Dom tre visade dock ingen överdriven respekt för SL:s ordningsstadga, och efter tre allt skarpare tillsägelser brast chufförens tålamod och för första gången under alla år jag åkt med 839:an, stannade han bussen och bad de tre stiga av. Vi var nu i höjd med Södersund, för dem som känner till geografin..... Därpå kallade han via radio på SL:s väktare, men dom hade nog gått för dagen. Klockan var ju vid pass 18.40... Då fick det bli polisen, och efter ca 45 minuter anlände en patrull, bestående av bil med blåljus och påslagna sirener samt två konstaplar från Södertörnsavdelningen. 45 min!! Det var tur att det var högröstade men fredliga gålögubbar det handlade om och inte beväpnade terrrorister som kidnappat bussen och busspassagerarna. Men polisen hade kört fel!!!! Har dom inte GPS vid utryckningar med blåljus, sirener och allt?
Men det är inte så enkelt att gripa dom som stör, som man kanske i förstone kan tro. Vittnen måste anmäla sig, vilket tre medpassagerare gjorde. Jag undrar hur dom gör, när dom ska till att gripa fotbollshuliganer. Vilka anmäler sig då som vittnen? Dom här tre fick i alla fall skriva under ett papper, och sen vidtog avhysningen. Den kvinnliga konstapeln såg ut att vara ganska ny i gamet och höll sig försiktigtvis i bakgrunden medan hennes manliga kollega med myndig stämma såg till att de tre fick lämna bussen. "Skjutsar ni hem oss då," blev deras naturliga fråga, men resultatet av den förhandlingen känner jag inte till nåt närmare. Både poliskonstaplarna och busschauffören möttes av applåder för sitt ingripande, som sagt det första i sitt slag jag varit med om under alla år. Nära en timme försenade kom vi så till Dalarö och jag steg av vid Kanalbron med många tankar i huvudet. Som t.ex vilken roll ett boende som Ryssvik spelar, varför det dröjt så länge innan busschaufförerna satte ned foten, varför polisen måste vara så byråkratisk och varför dom kör vilse under utryckning. Men framförallt vilka människöden som format de tre huvudpersonerna i vardagsdramatiken kl. 18.23 från Handen.
