Candace och Cornell. Det är så dom heter, mina nya kårledare, själasörjare och herdar. Och Voeller i efternamn. Dom kommer till Sverige och Vasakåren den 19 juli från USA. Ett ganska ovanligt grepp med kårledare från ett annat land, trots att ju Frälsningsarmén är en jättestor internationell familjegemenskap. Jag har nära två miljoner syskon i drygt 100 länder i alla världsdelar. Det är stort i en värld, som trots allt tal om internationalisering och globalisering är så trångt nationalistisk på så många områden. Vi har ju inte glömt klimatmötet i Köpenhamn. Där var dom stora inte så globala minsann… Men nu ska alltså globaliseringen flytta in på Vasakåren, och det känns spännande...
Jag vet inget alls om dem, men har i alla fall blivit vän med dem på Facebook, och det är ju alltid en bra början. Från många års kontakter med Frälsningsarmén i USA vet jag i alla fall, att det kan bli en intressant mix av olika frälsningsarmékulturer. Men det är väl det som är globalisering, eller åtminstone en del av den. Spännande ska det i alla fall bli att välkomna dem in i vår gemenskap. Trots att språket säkert kommer att sätta upp lite hinder, åtminstone i början. Detta trots att hon, Candace , tycks ha nån form av svensk eller åtminstone skandinavisk bakgrund.
Apropå språk förresten. Jag försökte mig på en konversation på franska i går på Centralen. Det gick inte så bra, och Lisen Lovén, som lärt mig all franska jag kan, eller snarare har kunnat, skulle nog ha gråtit över hur resultatet av hennes ansträngningar lät….. Jag hade denna Lisen som lärare i franska under ett år på gymnasiet för hundra år sen, och under det året hörde vi henne aldrig säga ett enda ord på svenska. En utsökt metod för språkinlärning, och inte blev det sämre av att hon skrev svarta tavlan, som faktiskt var svart och en krittavla på den tiden, överfull med text minst ett par, tre, gånger varje lektion. Men det hjälpte föga i går på Centralen, och jag undrar, om den franska damen förstod varifrån tåget till Uppsala skulle gå. En uniformerad frälsningssoldat på Stockholms central tas annars ibland som en SJ-anställd. Så långt har anonymiteten gått, även om jag sluppit glåpord om vinterns tågkaos.
Annars är ropförsäljningen på Centralen en av veckans höjdpunkter. Frälsningsarmén syns, och jag träffar mängder av trevliga människor, som tycker om att vi finns där i vimlet. Och sen säljer jag ju lite tidningar också. I går fick jag också tillfälle att rätta ut frågetecknen ( eller åtminstone några) hos den unga tjejen, som undrade vad det är för skillnad mellan oss och Jehovas Vittnen, som ju också står där med Vakna och Vakttornet. All skillnad i världen, förklarade jag. Och främst då synen på Jesus och frälsningen. Jehovas vittnen anser inte att Jesus är identisk med guden Jehova, men att han är sin fars avbild. Han är skapad direkt av Jehova och fanns med vid universums skapelse, i form av ärkeängeln Mikael. Den klassiska kristna treenighetsläran, att Fadern, Sonen och den helige Ande är tre i en, avvisas helt. I sin egen bibelöversättning har man infört namnet Jehova 137 gånger, trots att namnet inte finns med någonstans i de bevarade grundtexterna. Fast allt det där hann jag ju inte berätta för tjejen på Centralen. Men hon fick med sig ett Stridsrop....
Smått och gott om smått och stort. Det ska ju min blogg handla om enl. varudeklarationen. Och det handlar väl även det här blogginlägget, det etthundraförsta i ordningen, om…
