Kyrkan stod en gång mitt i byn. Både bokstavligt och bildligt. Byn bredde ut sig runt kyrkan och kyrkan var det nav, runt vilket det mesta i samhället kretsade. Där döpte man sina barn, där gifte man sig och där begravde man sina döda. Det var i kyrkan man träffades, och fick både lyssna till prästens predikan och fick del av skvallret på kyrkbacken efter gudstjänstens slut
I går kunde vi läsa att Svenska Kyrkan räknar med att förlora ca en miljon medlemmar under den närmaste tioårsperioden. Detta samtidigt som frikyrkorna omorganiserar, slår ihop och samverkar, allt för att försöka möta en kris både när det gäller medlemsantal, ekonomi och s.k. betjänade, dvs.gudstjänstbesökare, som pågått under många år. Om alla pastorer som i dag kör buss och taxi i stället för att leda en församling, skulle sluta med det, skulle det snabbt bli kris i våra kommunikationer....
Varför nu detta? Ja, ett enda, enkelt svar saknas naturligtvis. Men kyrkan, som en gång gjorde anspråk på att presentera vägen till Gud och som erbjöd frälsning, dvs. kontakt med en utomvärldslig, överjordisk verklighet, tycks i dag ha svar på frågor som ingen längre ställer. Människans behov av ett andligt djup i sitt liv är evigt och oföränderligt, men kyrkan tycks inte förstå, att detta behov i dag tar sig helt andra uttryck än när kyrkan stod mitt i byn. Undantag finns, där lokala kyrkor utför ett viktigt arbete både för enskilda människor och för samhället, men dessa verksamheter tycks vara just....undantag.
Kyrkorna finns i dag ofta på fel ställe. Det som var "mitt i byn" är i dag antingen en avfolkad glesbygd, eller ett affärscentrum, som är folktomt på kvällar och söndag förmiddagar, när gudstjänster och andra kyrkliga aktiviteter äger rum. Och kyrkan, som en gång medverkade till de mest genomgripande förändringar av människors liv, som tänkas kan, har i dag i stort sett förvandlats till samlingsplatser för folk med traditionellt religiösa intressen. Vittnebörden om att "Han har blivit frälst, han super inte längre, och inte slår han sin fru heller. Och dessutom har han slagit sönder fiolen" har tystnat på många orter. Och detta trots att alkholmissbruket är lika stort nu som då, och detta trots att män fortfarande misshandlar kvinnor nu som då. Hur det är med fiolen kan kanske kvitta i sammanhanget. Kyrkan har i vårt land förvandlats till en föreningskyrka. Man är antingen med i kyrkan eller aktiv i partiet eller facket. Om man nu är aktiv alls. Man spelar antingen på mittfältet i laget eller kornett i musikkåren. Sällan både och. Skillnaden mellan det religiösa livet i Sverige och t.ex i USA är på det området slående. Och så sent som i går kunde man höra en tv-kommentator säga, när en fotbollsspelare från Zambia gjorde korstecken och tackade Gud efter att ha gjort ett avgörande mål, att "det finns så mycket vidskepelse i Afrika". Att sen kyrkfolket i USA tillhör de starkaste försvarna av vanliga människors rätt att beväpna sig är en annan sak.....
Kan då kyrkan komma mitt i byn igen? ja, vi som tror på en Gud, som har all makt, tror naturligtvis det. Men då måste det bli ett slut på det andliga navelskådandet. Kyrkan måste kliva in på banan igen, och på nytt bli en aktiv del i samhället både lokalt och nationellt. Vad uträttar t.ex kristdemokraterna i dag i riksdagen? Annat än att stå längst till höger i de flesta frågor. Och på vilket sätt ställer den kristna, socialdemokratiska broderskapsrörelsen evangeliet i centrum i olika politiska diskussioner. Jag bara frågar....
Jag är själv aktiv i Frälsningsarmén, och borde naturligtvis inte kasta sten i glashus, kan man tycka. Men Frälsningsarmén skapades som en kyrka för dem, som övriga kyrkor hade glömt, och man blev horornas, alkoholisternas och de hemlösas kyrka. Och detta inte tack vare sina uniformer eller sin musik, utan därför att man fanns ute bland folk. Frälsningsarmén gjorde tidigt det offentliga rummet till sin kyrka. Och ord och handling gick hand i hand. Jag tycker om berättelsen om hur Frälsningsarméns grundläggare, William Booth, frågade sin son: " Min son, vet du inte om att folk sover under broarna i natt?" Jo, blev svaret. " Men varför gör du inget åt det då"? Ord och handling!! Och vi, liksom övriga kyrkor och samfund måste tillbaka dit. Barn far illa, folk vräks och blir hemlösa,alkohol-och drgmissbruket går allt längre ner i åldrarna, arbetslösheten antar groteska proportioner, och dom som redan har får mer, medan dom som saknar får mindre i ett allt mer orättfärdigt samhälle.
Kyrkan måste tillbaka mitt i byn och det måste säljas fler Rop på Centralen. Själv sålde jag 25 i går.....
