Bokmässan börjar i dag, och det är lika bra att erkänna att jag längtar dit. Under flera år hade jag tillfälle att som informationschef och chefredaktör vara med om bokmässan som en del av jobbet. Oh, vilka festdagar det var! Sista helgen i september varje år bjuder Bokmässan in till en fyra dagar lång litteraturfest. I år är det 26:e gången som författare, nobelpristagare, förlag och bokälskare möts mellan montrar och på scener för att tillsammans utforska det skrivna ordet. Och jag är inte där!!
I år står Afrika och afrikansk litteratur i fokus. Det är Bokmässans hittills största temasatsning, och jag som vet så lite om afrikansk litteratur. Jag kommer på att jag bara känner till sydafrikanska författare, och i år hade man kunnat lära känna författare som Lubna Ahmad al-Hussein (Sudan), Sefi Atta (Nigeria), Petina Gappah (Zimbabwe), Maaza Mengiste (Etiopien) och Irene Sabatini (Zimbabwe). Enl. mässans program är dom delar av den nya afrikanska generationen författare som just nu erövrar världen.
Nobelpristagaren Nadine Gordimer kommer till bokmässan, och hon var nog min första afrikanska läsupplevelse. Läs, läs, läs!” upprepar hon ständigt och berättar om de världar som öppnades för henne som barn på biblioteket i Springs, en liten gruvstad norr om Johannesburg. Som 14-åring publicerade hon sin första novellsamling. Större delen av hennes författarskap har präglats av kampen mot apartheid. Episka verk som Bevararen (1975), Burgers dotter (1980) och Julys folk (1982) väver ihop det offentliga med det personliga i modigt avslöjande skildringar av våld och förtryck. Men det var inte bara det hon skrev utan också hennes politiska verksamhet, som spelade en viktig roll under vägen mot frihet från landets förtryckarregim, som fascinerade mig. Hennes hem var platsen för många hemliga politiska möten och samtal.
När apartheidregimen avsatts började ett nytt liv också för Gordimer som författare. Hennes senaste roman, Börja leva, som kom på svenska 2006, har jag ännu inte läst. Men det kommer, var så säker!
John Maxwell Coetzee, är en annan av mina favoriter. Han mottog Nobelpriset i litteratur år 2003, och om Du inte har läst t.ex hans Onåd, som kom ut 2000, bör du göra det snarast!!
Breyten Breytenbach borde jag läsa mer av. Han är både konstnär och författare. Han
hade haft flera framgångsrika konstutställningar i Paris och Amsterdam under 1960-talet när han debuterade som författare 1964. Han engagerade sig också tidigt mot apartheidregimen. I augusti 1975 befann han sig hemligt och med falskt pass i Sydafrika för att organisera samarbete med ANC. Han greps och dömdes till nio års fängelse för samhällsomstörtande verksamhet. Efter sju år (varav två i isoleringscell) släpptes han efter påtryckningar från bland annat franska regeringen. Han är numera fransk medborgare. I Sanna bekännelser av en albinoterrorist, som är det enda jag hittills läst av honom, skildrar han sin tid i fängelse. Läs den!
André Brink, är både författare och vetenskapsman. Han är professor i litteraturvetenskap vid University of Cape Town sedan 1990. Brink, som skriver både på modersmålet afrikaans och på engelska, debuterade som författare 1958 och var en av de ledande gestalterna inom författargruppen Die Sestigers, den unga afrikaansspråkiga författargenerationen som uppstod på 1960-talet. Dessa författare var bland de första som använde de vita boernas språk, afrikaans, för att kritisera apartheidsystemet i Sydafrika. Jag har läst "Det kom en stormvind" och "På andra sidan tystnaden" och vill läsa mer.
Och i dag öppmar alltså bokmässan med mycket mer av Afrika, och jag är inte där. Så jättetrist!! Men nästa år lovar jag att hänga på låset.Därför att "flitigt läsa gör dej klok, därför läs varanda bok," som den kloke Falstaff Fakir skaldade.
