"Tänk, att du är sån," utbrast hon, och syftade uppenbarligen på mitt politiska engagemang. "Hur blev det så?" Ja tänk att jag är sån..... Kristen, frikyrklig lärare.Och väl hemmahörande i medelklassen nånstans, trots de uppenbara brister, som en sån klassindelning har. Då är man väl folkpartist..... Eller möjligen kristdemokrat. Det heter ju ändå KRISTdemokraterna. Men inte sån? Och med sån menade hon socialdemokrat.
Men jag är sån! Jag har alltid röstat på socialdemokraterna. Nej, en gång röstade jag faktiskt på centern. Det var då, när centern drev en radikal anti-kärnkraftspolitik, som gjorde intryck på den unge studenten. Är det någon, som i dag kan föreställa sig Maud Olofsson och centern som radikala och framåtsyftande? Nej jag tänkte väl det?
Det blev socialdemokraterna av flera skäl. Mina föräldrar var stabila gråsossar, Jag minns att min pappa grät när sossarna för första gången under efterkrigstiden förlorade regeringsmakten. Men dom kunde uttrycka sympati för flera av stans ledande högerpolitiker också. Rejält folk, som stod vid sitt ord....Men för mig blev det också socialdemokraterna av både religiösa och andra ideologiska skäl. Solidaritet och sammanhållning är för mig ord med en djupt kristen innebörd. Klara dej själv och satsa på dej själv är inte det! I den första församlingens egendomsgemenskap finns för mig grunden till min socialistiska grundhållning. Lyssnade och tittade du förresten på gårdagens ekonomiska debatt? Där visade Alliansen tydligt hur långt ifrån all form av egndomsgemenskap dom står. För Högern är skatt ett sätt för stat och kommun att stjäla pengar från den enskilde, inte ett sätt att dela med sig till gemensamma, angelägna projekt som skola, vård och omsorg.
Men varför partimedlem först nu? Det har att göra med mitt jobb. Inte så mycket på folkhögskolan, kanske, då var det nog mest tidsbrist, och ett stort engagemang i Frälsningsarmén som gjorde, och att det inte blev av. Men som ansvarig för såväl Frälsningsarméns information som för samfundets tidningar tyckte jag inte att det var lämpligt att skylta med ett partipolitisk engagemang. Det är ju både viktigt och självklart att kristna kyrkor står partipolitiskt neutrala och obundna. Inte minst gäller det för Frälsningsarmén, som har verksamhet i över hundra länder i alla världsdelar och med alla tänkbara samhällsskick. Men det är inte självklart för alla. Jag har haft soldatkamrater, som tyckt, att jag borde uteslutas ur Frälsningsarmén bara för att jag vid ett tillfälle inbjöd LO:s dåvarande ordförande Stig Malm till en samtalskväll på kåren. Och officerare, som oblygt burit skattesmitarnas medlemsmärke med texten "Hälften kvar" på sin frälsningsarméuniform, har jag också träffat.
Socialdemokrati är för mig demokratisk socialism. En tro på kraften i människors gemenskap. På värdet av att hålla ihop. Den tron har gjort mig till sån.... Sen köper jag naturligtvis inte allt, som partiet säger och står för. Jag tror också både att Göran Persson blev för stor på sig, och att Mona Sahlin inte kliver fram tillräckligt. Men grundfelet till den bristande populariteten är att vi fallit in i Högerns löftespolitik. Mer åt alla och mest åt dem som redan har! Och åt pensionärerna! När vi borde säga: Mer åt dom som behöver det mest och bäst. Sjuka, arbetslösa, unga utan bostad m.fl grupper. Och åt fattigpensionärerna.
Men vi vinner valet. Det blir bäst för allas skull!
