Det har blivit ca 150 blogginlägg. Smått och gott om stort och smått. Precis som det utlovades i varudeklarationen. Kommentarerna har inte varit många alls, men dom som varit, har varit snälla och positiva. Men en god vän, vars omdöme jag litar på, menar att jag är alltför politiskt korrekt. Nästan som när du var informationschef i Frälsningsarmén. menade vännen i en kommentar. Då gällde det att gå en balansgång, men nu..... Sjung ut, vet ja.....
Så i dag skall det sjungas ut. Om stort och smått. Om min syn på behovet av ett regeringsskifte t.ex. Det måste bli stopp för vanvården av Sverige. Ökade klyftor, mer till dom som har och mindre till dom som saknar måste få ett slut. Rättvisan måste bli på modet igen, och då är det bara ett rödgrönt alternativ, som gäller. Fast lite orolig kan jag bli efter vänsterpartiets och miljöpartiets partikongresser. Ordet samarbete var inte det som nämndes oftast där inte..... Men utbildningsminister Björklund kanske Mona skulle försöka värva. Han vet vad han talar om, och betyg från sexan är inte alls dumt. Men, Mona, akta dej för Husmark-Pehrsson och Åsa Torstensson! Hur kan dom nånsin ha hamnat i en regering?
Jag är kristen, och soldat i Frälsningsarmén. Vår grundläggare, William Booth, såg några faror för Frälsningsarmén i framtiden. Förkyrkligande var en. Och det är precis det som sker just nu. Frälsningsarmén är en frikyrka bland andra frikyrkor. Och frikyrkorna har ju inte medvind direkt. Vi tonar ned begrepp som, kår, soldat och officer, och ersätter det med församling, medlem och pastor. Och vi syns allt mindre ute på gator och torg. Vi som skulle vara en armé mot all slags synd och ha gatan som kyrka.....Nu sjunger vi mest lovsång inne i våra "kyrkor". Lokaler sa vi förr, förresten....
Lovsång, ja. Det behöver sjungas ut om den också. Varför har lovsången blivit en programpunkt i våra "gudstjänster" ( möten sa vi förr) under ledning av särskilda lovsångsteam med en medelålder på snarare under än över 20 år? Skulle inte hela mötet och hela livet var en lovsång till en Gud, som lever, och vill oss väl? Och varför är de särskilda lovsångerna så svårsjungna?
Det behövs också sjungas ut om det oerhört ensidiga stöd för staten Israel, som förekommer i våra kyrkor. Vi som är så rädda att ta politisk ställning i andra fall kan t.o.m från talarstolar och plattformar uttala vårt oreserverade stöd för t.ex. Israels ockupation av palestinsk mark. Bosättningspolitiken får t.o.m. stöd av bibelcitat, helt ryckta ur sina sammanhang. Jag har bekanta, som är kristna och tillhör en kyrka i det palestinska Betlehem. När bad vi för dom och deras trossyskon i någon gudstjänst? Aldrig eller åtminstone inte lika ofta som vi talar om och ber för en stat, och ett folk, som inte erkänner Jesus som Herre och Frälsare. En stat som dessutom ligger i topp när det gäller militärutgifter och krigspotential.
Det finns annat att sjunga ut om också.Som vansinnet att ordna ett hockey-VM, där dom bästa inte kan eller vill vara med t.ex. Och under ett år där det redan ordnats en OS-turnering, där dom bästa ville och var med. Och i maj månad dessutom! Inga fler hockey-VM under OS-år, tack! Låt OS-turneringen räknas som VM också vart fjärde år.
Och så apparna till slut. Det råder ingen brist på apps eller appliction software som det egentligen heter. Apple har nyligen meddelat att det finns över 100 000 apps i deras App Store. Man behöver inte bläddra länge bland innehållet för att inse att det mesta av detta är ren smörja. Och dessutom är webben bättre sägs det av dom som vet.
Slutsjunget och utsjunget för den här gången. Gammelmansgnäll? Nej, hävdar jag.
