Det är studenttider. Det torde ingen, som lever i närheten av en gymnasieskola ( eller hellre läroverk. Se nedan!) ha missat. Ja man behöver inte leva i närheten heller, direkt, med tanke på det ölskrålande och flaktjoande som utmärker dagens studentfirande. Det hörs ganska långt....
Den ljusnande framtid blev min den 8 maj 1964. Ser Ni det, alla Ni dagens studenter? Då tog vi studenten en hel månad innan övriga elever slutade skolan för våren. Vi kunde alltså gå och sprätta i studentmössa och studentkäpp framför näsan på avundsjuka, yngre kamrater i en hel månad. Och det gjorde vi också!!! Jag undrar i det andetaget vart studentkäpparna tagit vägen. Raka, av trä, och med en silverknopp högst upp. Såna ser man aldrig till numera.
Det regnade småspik hela den dagen den 8 maj 1964, vilket innebar att min studentmössa krympte, så att den aldrig har blivit sig lik sen!! Och en gång, under en bussresa till Vilhelmina fick jag en oljefläck på den.En förkrympt, oljenedfläckad studentmössa. Men den ljusnande framtid var ändå vår. Hela livet låg framför oss, och det var bara att välja yrkesbana och framtidsperspektiv. Det kändes så, där vi stod på trappan inte bara till Högre Allmänna Läroverket i Örnsköldsvik utan också till själva livet. Nivellering och utslätning har förresten nått min gamla skola också. Nog låter väl Högre Allmänna Läroverket bra mycket pampigare än Nolaskolan? Absolut!!Och den ljusnande framiden bestod i att de flesta av oss blev lärare. Några blev bibliotekarier, och någon blev postmästare. Och en blev faktiskt advokat. Men för en arbetargrabb, som jag, var redan lärare en klassresa. Verkliga resor i geografin var det inte många som gjorde. Det som är prio ett för de flesta av dagens studenter.Och för oss var det inte jorden runt eller Australien som gällde, som för dagens studenter. Utan möjligen till Sollefteå för att göra lumpen. Eller till Uppsala för att börja plugga. Men den ljusnade framtid var vår!! Bättre och bättre dag för dag....
Det är sämre med framidstron hos dagens studenter.Arbetslöheten skymtar runt hörnet och inte alla har råd att göra drömresan. Men när dom springer ut så äger dom ändå världen. Och det gör dom alldeles rätt i. Hoppas bara att det inte regnar på studentmössan.
Och så var det sjungom. Det heter faktiskt så i Sätherbergs text, och inte sjung om. Sjungom studentens lyckliga dar.... Sjungom är en gammal presensform i 1:a person pluralis av verbet sjunga. Vi sjungom alltså. Vi sjunger om studentens lyckliga dar. Eller kanske, Vi besjunger.. Men här används nog verbformen som imperativ. En uppmaning alltså. Men det där ska jag inte fördjupa mig mer i. Det är nog bara latinstudenter anno 1964 som hänger med på det resonemanget och förstår den viktiga skillnaden....
Det viktiga är nog att dom också i år känner att den ljusnande framtid är deras. Det är dom väl värda! Och jag förlåter gärna både ölen och flaktjoandet. Så fruktansvärt okänsligt och klumpigt förresten av gatukontoret i Stockholm, som ville förbjuda flakåkandet runt Sergels torg. Men dom fick ju ändra sig. Också ett uttryck för demokrati. Studentdemokrati.
