När jag jobbade på Stridsropets redaktion var en av mina uppgifter att skriva två olika tidningsledare var fjortonde dag. En utåtriktad och gärna lite evangelisk, och en lite mera intern, för att elda massorna. Inte vet jag hur väl jag lyckades med varken det ena eller det andra, och en del av dessa alster blev heller aldrig publicerade. Av olika anledningar. När jag nu har börjat städningen, för att så småningom flytta från det hus, där vi bott i mer än fyrtio år, upptäcker jag då också en del av dessa icke-publicerade artiklar. Och nu, när jag inte har ansvar för något annat än för mig själv och mina egna tankar tilllåter jag mig att blogga fram ett och annat sånt alster.
Här kommer ett om pengar och hurvida det är fult att tjäna sådana..... Och när jag hänvisar till Frälsningsarmén beror det främst på att jag som sagt jobbade där när det begav sej.
"I Sverige lär några få procent av befolkningen äga 30% av rikedomen. Visst låter det mycket. Ingvar Kamprad är en av de rikaste personerna inte bara i vårt land, utan i världen nu och vi ser honom ofta i TV när han åker och öppnar nya IKEA- varuhus i världen. Jag gillar Kamprad, han har slavat ihop sin förmögenhet. Hans platta paket har blivit utskrattade och han har kämpat. Nu är han rik och nästan varje hem har minst en sak från IKEA. Är det då fult att tjäna pengar?
Man skall då komma ihåg, att det inte är så att Kamprad har madrassen full av pengar. Han investerar sina pengar i nya varuhus och säkerligen i andra företag. Dessa företag sysselsätter flera tusen personer. Personer som får chansen att tjäna egna pengar och kanske en dag uppfylla någon av sina drömmar. Kanske är det inte drömmar om en ny Ferrari ståendes i garaget. Kanske är det bara drömmen att en dag få göra den där resan till Thailand man drömt om, eller kanske bara en helg i Köpenhamn. Heder åt Kamprad och andra i hans ställning!
Jag är en av dem som anser att det är viktigt med ett skyddsnät. Både ett ekonomiskt och ett socialt. Frälsningsarmén möter många människor, där allt gått sönder i livet. Och då har generationer av svenskar kunnat lita på ett fungerande skyddsnät. Det har varit oerhört viktigt för många människor. Men man skall inte kunna "leva" på bidrag under en längre tid. Ett tag kan det vara nödvändigt, och kanske till och med bra för den enskilda individen. Men förr eller senare så behöver man ändå tjäna sina egna pengar. Men måste detta innebära att man skall kunna göra ekonomisk vinst på alla områden? Det behöver inte nödvändigtvis vara så.
Klyftorna har ökat de senaste åren. Men vad är det som har ökat? Förmågan till lyx? Sättet att få mat på bordet? Frälsningsarmén ser, att den klyfta som ökar, är förmågan att klara sin vardag. Klyftan mellan dem som har och dem som inte har. Ensamstående föräldrar får svårare att klara sig liksom studenter. Och pensionerna har inte följt prisutvecklingen i övrigt, något som politikerna snarast behöver se över. ( detta skrev jag innan jag själv blev pensionär!)Nu har möjligheter öppnats för privata ägare att driva sjukhus och skolor. Att driva en verksamhet kräver idéer om hur man kan förbättra den. Människor med idéer om en bättre sjukvård eller skola tillåts att pröva dem. Om de privata alternativen faller patienter och elever i smaken kan de utöka sin verksamhet, annars får de lägga ned.
Utvecklandet av en verksamhet kräver dock kunskap. Om det torde de flesta vara överens. Men är det bara vinstintresset som gör att människor vågar skaffa sig kunskap och pröva en idé. Jag tror inte det. Jag tror att samhället på nytt måste ta sitt ansvar för det som är samhällets kärnverksamheter. Och dit hör t.ex. vård och omsorg. De som jobbar i kärnverksamheterna måste få bättre betalt, bestämmelser måste förenklas och större frihet måste tillåtas. Alternativa idéer måste ges rum även i den offentliga sektorn. Och för mig är det inte främst en ägarfråga utan en fråga om inflytande."
Och nu undrar jag varför dessa tankar aldrig publicerades? Minnet sviker......
