Julen är traditionernas tid. Det börjar redan före första advent och sen blir det bara mer och mer. Bättre och bättre eller värre och värre, beroende på hur man ser det. Adventskonserter, som ungefär innan tredje advent förvandlas till juldito.Förr skulle fisken lutas i går, på Annadagen, fast nu har vi ingen aning om när den maskinellt lutade långan eller stören blev lutfisk. Sen blir det lucia med lussekatter med saffran, pepparkaksbak, julklappsinköp, julkortsskrivning och, ja du känner till allt det där..... Och slutligen blir det då jul med alla julens traditioner och beståndsdelar, där ingenting skall saknas. Allt skall stå på sin vanliga plats. Fråga bara Gustaf Svensson!
Tradition är ju en form av förförståelse. Det har alltid varit så, och därför skall det fortsätta så. I vår familj har vi alltid haft en levande julgran, och brottas just nu med om vi skall övergå till plastgran i stället. Ett problem därför att traditionen säger .....
På söndag är det tredje advent, och då är det inte alls lika många som går till kyrkan som på första advent, då man ju enl. traditionen ska gå dit. Men vi som går dit även nu på söndag, för troligen möta Johannes Döparen, en råbarkad och oslipad predikant, som levde i öknen. Vem var han egentligen? Traditionen placerade honom i ett av två tänkbara fack. Antingen var den efterlängtade Messias, eller också var har Elia, som kommit tillbaka. Elia hade ju inte dött, utan hämtats till himlen av en vagn. Och enl. traditionen skulle han komma tillbaka strax innan jorden gick under. Tänk om det var han!!
Men Johannes Döparen var ingen traditionsbärare.Han presnterade sig som vägröjare för Livet självt. Den som kommer efter mig, sa Johannes, ska spränga alla traditioner. Han, den som kommer, är ju LIVET självt. Och jämfört med det livet är alla våra julkrubbor, fåraherdar, änglasånger, vise män, marior och jesusbarn bara små snyggt inslgana julklappar, som vill påminna om Livet självt.
Traditioner är förutsägabara. Det har alltid varit så. Fråga Gustaf Svensson! Men livet är inte förutsägbart. Traditioner är mysiga och vackra, det är inte alltid livet. Häromdagen dog min morbror, den äldsta i vår släkt. Inte helt oväntat, men alls inte enl traditionen. Livet kan vara obehagligt, det är inte traditionen. Min svägerska har opererats för bröstcancer och det är dessbättre ingen tradition. Traditionen bekräftar sånt vi gillar, medan livet hela tiden vill förändra oss och vår förståelse av detta liv.
Jultraditionerna hyllar familjen, och det är inte bara Topelius som vill ha ett hem med barn i ring. Men Maria födde sitt barn i ett land som var ockuperat, och den heliga familjen befann sig, med henne höggravid, i Betlehem därför att ockupationsmakten bestämt det.Och hur ofta påminner flykten till Egypen oss om alla de miljoner människor, som just den här julen är på flykt?
Livet är mycket mer komplicerat än vad traditionen vill säga oss. Det oväntade händer alltid mitt i livet. Men julen är mysig och varm också. Kanske för att ge oss tid att fylla på, för att på allvar orka möta det oväntade när det kommer. För det kommer, och det hade Gustaf Svensson missat, han som ju själv är en tradition.
