Du har säkert träffat någon av oss. Förresten kanske du är en sån själv. En bordemänniska. Du vet en sån där, som alltid säger att ”man borde flytta till nåt varmare ställe”. Eller ”man borde byta jobb”. Eller ” till Australien borde man verkligen åka en gång till i livet” Eller kanske ”man borde nog byta bil snart” Sen när du träffar oss bordemänniskor långt senare och frågar oss hur det gick med allt det där som vi borde. Blev det av nånsin? Nej, men det borde man verkligen…..
Google har femton sidor om vad folk sagt om sånt som man borde. Och sen finns det säkert minst lika många sidor som borde ha funnits där….
Varför är vi nu såna, vi bordemänniskor? Det handlar säkert om en massa olika saker. Sånt som man inte kan förverkliga, men som man skulle vilja göra, om bara tiden och framförallt ekonomin tillät. Resa jorden runt t.ex. Det borde man. Och sånt som man inte prioriterar tillräckligt högt. Åtminstone om man är jag. Jag borde ha köpt mig en snöslunga i vinter. Eller åtminstone borde jag ha skaffat en ny snöskyffel, som är lättare än den jag har. Men det har inte blivit av liksom….. Väldigt mycket av mina borden finns i den gruppen, om jag tänker efter. Jag kommer mig liksom inte för. Det går ju bra ändå. Men visst borde man.....
Sen kan man nog dela in sitt personliga beslutsfattande i måsten och borden. Och då kommer alla måsten först. Sånt utan vilket varken vardagen eller nåt annat skulle fungera. Även vi, som inte är medvetna lutheraner, ( Frälsningsarmén är ju ett metodistiskt samfund!!!) har alldeles väldigt mycket av den lutherska pliktmoralen i oss. Men det kanske inte alls är Luthers fel, förresten. Birgitta Stolt skriver i sin bok, Luther själv — Hjärtats och glädjens teolog att det mera är den andre reformatorn, Calvin, som var den hårdföre, som ville låta oss drabbas av helvetet om vi inte gjorde rätt för oss. Hur som helst med det, men en massa måsten driver oss. Heter det förresten måsten och borden i pluralis? Ett borde och flera borden?
Nu är jag ju en självstyrande pensionär sedan en tid, och då borde ( där kom det igen) väl det har blivit färre måsten. Och alltså utrymme för annat. För borden. Men det där andra blir väldigt mycket borde, och inget annat. Och tänk om det är så att pliktmoral inte är något annat än maktens usla sätt att ge vanliga människor dåligt samvete och inget annat. Om det är så, då borde man verkligen ta i tu med det……
Så nu ska jag lista allt sånt som jag ska göra. Om inte Australien så åtminstone Kroatien en gång till i livet. En ny snöskyffel. Nej, förresten ser det ut som om just det behöver jag inte göra, men mer om det senare. En ny bil. Slänga bort en massa bra-att-hasaker, som inte kommit till användning de senaste femton åren. Plus en massa annat.
Och när vi ses igen om fem år då har jag gjort allt det där. Nej, men det borde man verkligen......
