Jag har varit bortrest några dagar. Tilsammans med hustrun har jag besökt "stenarna där barn jag lekt" för att bli lite litterär och tala med Heidenstam. Vi har alltså varit Nolaskogs. För den fåkunnige så är Nolaskogs det område av Höga Kusten som ligger norr om Skuleskogen, med Ö-vik som centralort. Det är ju f.ö. tänkt att Ö-vik ska bli ännu mer centralt fr.o.m. den 28 augusti när kungen ska inviga Bottniabanan. Åtta år försenad, och 11 miljarder dyrare än budgeterat, skär den redan nu som ett sår genom den fagra bygden. Och under det första året ska det bara vara nöjligt att åka mellan Ö-vik och Umeå.... Jag har aldrig trott på det där projektet och gör det inte nu heller. Trots ett supermodernt resecentrum alldeles vid foten av Paradiskullen. Paradiskullen är ju den hoppbacke, som Ö-vik ståtar med som enda stad i Sverige att ha mitt i stan. Flera hoppbackar men inga backhoppare.... Så kan det gå i den stad som i den gamla nationalsporten backhoppning har flera svenska mästerskap än någon annan förening i någon sport över huvudtaget....
Där har vi hälsat på syskon och goda vänner och upplevt några alldeles underbara dagar i glada vänners lag... Och där, på en anslagstavla hos våra vänner upptäckte jag den. Dikten om hur det skulle bli om jag fick leva om mitt liv.
Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle slappna av och ta det lugnt.
Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.
Jag skulle ta färre saker på allvar.
Jag skulle ta fler chanser.
Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.
Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.
För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt
timme efter timme, dag efter dag.
Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om skulle jag haft fler.
Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag.
Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ha med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.
Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag resa med mindre packning.
Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten.
Jag skulle dansa mer.
Jag skulle åka fler karuseller.
Jag skulle plocka flera maskrosor.
Visst är det en fascinerande tanke? Att leva om sitt liv. Vad skulle jag försöka undvika, och vad skulle jag lägga mitt krut på? Jag skulle gifta mig med samma kvinna, omge mig med samma underbara familj, och leva större delen av mitt yrkesliv på folkhögskola. Jag skulle lägga mitt liv i Guds hand och jag skulle rösta socialdemokratiskt. Men sen finns det mycket i dikten som mitt hjärta klappar för....
Men varken du eller jag får leva om våra liv. Det går inte i repris och vi har bara en chans. Då känns det viktigt att leva det så bra som möjligt.
Och att äta mer glass och mindre potatis.....
