Den som lever eller levt i Föreningssverige vet, att vi nu lever i julmässornas tid. Det vet förresten alla, som tar en helgpromenad i en vanlig svensk stad den här årstiden också. Julmässor och dito marknader överallt.PRO har, Frälsningsarmén har och idrottsföreningen har. Liksom baptisterna och IOGT. Och alla andra. Och ofta samtidigt.
Detta sagt som en introduktion till dagens blogginlägg, som handlar om ett mycket trevligt besök hos goda vänner i Karlskoga. God mat, fin gemenskap och ett besök i grannstaden. Med 700 kakor i Lusasken. Lusasken är den säregna sparbössa, som givit Kristinehamn dess smeknamn. Lusasken har alltså inget med små otrevliga kryp att göra, utan det är en bössa där stadens invånare i hundratals år lagt pengar. Från början var bössan och pengarna avsedda för fattiga sjömän, och bössan tömdes varje år vid tiden kring lucia. När sjömännen styrde kosan hemåt, sade de ofta, att de skulle hem till Lusseasken. Därav namnet. Bössan töms fortfarande på luciadagen och pengarna tillfaller sjöräddningen. Där, i eller vid lusasken, bjöds invanare och tillfälliga besökare förliden lördag på åtminstone fyra julmarknader. Undrar förresten vad det är för skillnad för julmässa och julmarknad. En gissning är att en julmässa också bjuder på olika programinslag som sång och musik, medan en julmarknad är just det; en marknad. Då var nog det här mera en julmarknad. På Frälsningsarmén i Kristinehamn.
Om Frälsningsarmén i Kristinehamn finns åtskilligt att säga. Som att man håller sig med en utmärkt hornmusikkår, eller blåsorkester, som den fåkunninge skulle säga. En hornmusikkår, som haft samma ledare i mer än 50 år! Det är såna män, och kvinnor också för den delen, som håller föreningsssverige vid liv. Så heder åt Palle! Man kan också säga, även om det ligger lite utanför ämnet, att Frälsningsarmén i Kristinehamn nog är den kår, som skickat flest ungdomar till Frälsningsarméns konfirmationsläger på Dalarö genom åren. Åtminstone under dom 26 år som jag kan överblicka. Gunnar, Anders, Anette, Elisabeth,Tomas, Anders igen,Per,Lars, Ann-Christine, Anna-Lena, Karin, Liselotte. Och många, många fler. Nej, föresten; det ligger inte alls utanför ämnet. Flera av dom fanns där den här lördagen för att sälja lotter, koka kaffe, bära fram lotterivinster och allt annat som hör till en julmarknad. Så återseendet blev kärt för mig!!
Men att sälja lotter, koka kaffe och bära fram lotterivinster är bara en bråkdel av allt som hör samman med en julmarknad. Den består av förarbete, genomförande och efterarbete. Och det är samma människor, som gör allt det jobbet. Och på många håll handlar det om en krympande skara. Kanske underlag för ett annat blogginlägg om föreningslivets kris. Men den här lördagen var det ingen kris. Det hade bakats, sytts, stickats, tiggts ihop och burits och hämtats i veckor. Där fanns t.ex hon, konfirmandmamman, som bakat 700 kakor som skulle både ätas och säljas den här dagen. 700 kakor för att stödja Frälsningsarméns arbete. Och när man bakat, stickat, sytt, tiggt ihop och burit lättar man själv på plånboken och är med och köper. Och sen städar man undan, och bär hem det blivit över. Det kan ju vara bra att sälja på en vårmarknad eller en syföreningsförsäljning till våren. Och allt detta naturligtvis helt ideellt och utan en tanke på ersättning. Kärlek till Verket kallas sånt. Ett arbete som läggs ned för att skaffa medel till sånt som i frälsningsarmésammanhang brukar kallas frälsningskriget.
Och folk kommer. Julmarknader hör till sånt, som fortfarande lockar folk till kyrkor och föreningslokaler av olika slag. Dom som kom till Frälsningsarmén i Kristinehamnn dem här lördagen, bidrog med över 40 tusen kronor till verksamheten. 40 tusen plus alla dom timmar i förarbete och efterarbete som man lade ner, omräknat i pengar. Det blir minst...... Nej, föreningsfolket räknar inte så. Dom bara gör det arbetet ändå. Och dom minst tre andra marknader i stan samma dag gav säkert åtskilliga tusen till andra lika behjärtansvärda verksamheter dom också. Liksom alla hundratals andra likande aktiviteter överallt i Föreningssverige. Och nästa helg blir det likadant på hundratals andra håll..... 700 kakor i en annan ask nån annanstans. Så gör ett besök, du också!
