Är det sant?

Vi lever i eftervalstider, och nu ska de olika politiska majoriteterna upp till bevis. Är det sant det dom lovade i valet? Kommer skatten att sänkas, kommunikationerna att förbättras och jobben att komma fram? Erfarenheterna från tidigare säger väl att politiker lovar runt och håller ganska tunt. För inte hade väl alliansen inför valet 2006 lovat en nedmontering av välfärden på det sätt som skett i snabb takt under de fyra år som gått? Plus en massa annat.

Och vad är egentligen sant av allt det vi får i oss via massmedia? Min gamla farmor sa ofta att "det måste vara sant, eftersom det har stått i tidningen." I dag är det väl ofta tvärtom. Det kan inte vara sant eftersom det har stått i Svensk Damtidning eller rent av i Aftonbladet. Därför gillar jag grävande journalistik av typen Uppdrag granskning i SVT. Journalister som försöker få fram sanningen bakom rubrikena. Om det nu är sant det som Janne Josefsson och hans kompisar påstår. Man kan aldrig veta....

Religion i allmänhet och kanske kristendom i synnerhet gör ju anspråk på att stå för sanningen. Att vara kristen innebär då för mig att sätta tro till vad Bibeln säger. Väckelsens pionjärer ställde i en av sina sånger frågan: ”Är det sant att Jesus är min broder?” Och sången gav själv svaret: ” O, det broderskapet, se det gäller mer än allt vad här man nämna kan, ty i bredd med Jesus det mig ställer, ger mig rätt till samma arv som han." Vi sena tiders barn har säkert svårt att föreställa oss vad det betydde för synen på både sitt eget och andras människovärde att sjunga dessa strofer. Ty de som sjöng att man hade rätt att stå i bredd med Jesus var fattiga statare, torpare, tjänstekvinnor och exploaterade bruksarbetare. Människor som stod så nära slaveriet, som vi kommit i Sverige. I bredd med Jesus själv! På det sättet blev frälsningsupplevelse och medlemskap i kår och församling inte endast en religiös erfarenhet. Man blev också någon! Och i bredd med Jesus vågade man söka till folkhögskola, men fick sina kamraters förtroende på jobbet och man blev kommunalpolitiker. Väckelsens betydelse för att ge vanliga människor människovärde och självförtroende kan knappast överskattas. Det var sant det som förkunnades!

Men människovärdet är fortfarande i fara! Ett besök i en invandrartät förort, på en skola eller ett äldreboende i en fattig avfolkningskommun eller i en tättbefolkad förort med för den delen, övertygar snabbt den som eventuellt tvivlar på det. Och för övrigt räcker med att ta till sig reklambudskapen i TV eller i brevlådan. Det är den som har, som räknas. Rikedom, ungdom och skönhet ger människovärde. Men är det verkligen sant? Sekulariseringen har naturligtvis inneburit, att det inte längre räcker med att sjunga om Jesus som broder och om arvet däruppe i det höga för att övertyga om att sanningen och människovärdet finns nån annanstans. Men det man inte kan tala om, därför att ord förlorat sin betydelse, kan man visa i praktisk handling. Visa att det är sant...

Bibelns budskap, som den gamla sången av Lina Sandell från 1863 bygger på, gäller oförändrat. Som kristna har vi budskapet om ”samma himmel, samme Gud och Far” och vi har också att ansvar att förmedla det budskapet till de människor som i dag utnyttjas och exploateras på olika sätt. Det är sant också för dom. Arvet är också deras! Och precis som väckelsens pionjärer vann människors förtroende måste vi också förtjäna människors förtroende. Dagens kristna och dagens församlingar kan bara göra det genom att visa att vi litar på människor. De talar kanske ett annat språk, de kanske beter sig annorlunda, de är helt enkelt inte som vi. Men församlingens unika funktion skulle ju vara att olika barn leka bäst. Och detta därför att vi har samma rätt till arvet! Ett arv, som både ger vila i en hård livssituation och även kreativitet och framtidstro.

Och det är faktiskt sant. Jesus är min broder!!

Nu har vi chansen--- igen!

Först ett klarläggande då av vilka vi som bloggaren talar om. Bloggaren, dvs jag, talar i första hand om oss kristna. Dagens nyheter, ja inte tidningen enbart, utan nyheterna i dag talar bl.a om att allt färre når bara upp till grundnivån i föräldraförsäkringen. Liksom om vulkanutbrott och tsunami i Indonesien. Liksom om att en koleraepedemi brutit ut på Haiti. Och i Danmark har regeringen utfärdat speciella ghettodirektiv, som förbjuder folk i 29 speciellt utpekade bostadsområden i Danmark att bo just där dom bor. Precis som om några andra skulle flytta in i ett område,som av myndigheterna stämplats som ett ghetto.

Och vad har nu detta med oss som kristna här och nu att göra. Vi talar ofta om att kristendom är efterföljelse. Och i vår Mästares fotspår handlar det då om att göra evangelium. Att genom konkreta hjälpinsatser försöka förändra människors livsvillkor till det bättre. Kristet socialt arbete är inget som några speciella diakoner eller för den skull slumsystrar sysslar med, utan nu handlar det för oss alla som bekänner oss som kristna att bli kristna socialarbetare. Att göra gott mot en medmänniska. För att världen ska tro.

Kristendomen gör anspråk på att kunna tillhandahålla förebilder för etik och moral. I Bibeln finns budorden, där finns den gyllene regeln om att älska andra som sig själv och där finns Jesu undervisning om alla människors lika värde. Och Bibelns undervisning är bl. a tänkt att vara det filter, som skyddar oss från sådant som vi inte bör tillägna oss eller ta del av. Men kristna människors liv är numera den enda bibel, som de flesta människor läser. Kristna människor är i dag, kanske mer än någonsin, kallade att vara förebilder när det gäller etiska ställningstaganden och moraliskt handlande. Och det gäller såväl i smått som i stort. Att skilja på mitt och ditt, att handla och agera med tanke kommande generationer liksom att peka på andra värden i livet än dem kommersialismens vackra färger och höga röster vill erbjuda. Och här skulle nog västerlandets kristna församling vinna mycket på att prata mindre och göra mer.

I sammanhang som dessa finns alltid risken att kyrka och kristen tro får ytterligare en stämpel som nej-sägare. Det är då viktigt att kristen tro och vi som representanter för denna tro genom sina liv blir positiva förebilder för vänner, grannar och arbetskamrater.


Men bloggaren, dvs säga jag, menar med vi också Frälsningsarmén, där jag hör hemma. Vi har chansen--igen! Frälsningsarmén finns i mer än 120 länder, där olika former av sociala orättvisor breder ut sig. Och där nöden skriar! Med ett budskap om alla människors lika värde bör vi kräva plats på världsscenen med krav på sociala reformer. Men vi måste också fortsätta att vara de uppkavlade skjortärmarnas och den utsträckta handens armé. Och en kyrka för dom kyrklösa.

Nu har vi chansen---igen!