fredag 30 april 2010

Om att längta till Nolinge säteri och om Cato den äldre

Jag hörde en gång en dansbandsmusiker säga att han tänkte så mycket på texterna när han sjöng sina olika låtar. Fullkomligt obegripligt, men ok då! Hjärta, smärta, hjärta, smärta….. Men jag undrar hur ofta vi tänker på Nolinge säteri i Grödinge socken, när vi i kväll står och sjunger, trallar, skrålar, nynnar på svenskt allsångsvis ( välj det mest lämpliga) om vår längtan just till detta herresäte.

Alltnog; Nolinge säteri (i äldre tid stavat Nohlinge) i Botkyrka kommun består av några ståtliga vita byggnader som är uppförda på en hög kulle invid södra infarten till Lida friluftsgård i Grödinge Socken, i Stockholms län. Det är alltså dit vi alla längtar i kväll. Det gjorde åtminstone Herman Sätherberg när han skrev Vintern ra, som faktiskt heter så. Längtan tiil landet.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
Drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
Solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
Guldbelagda, azur skiftande,
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne
Ja, jag kommer! Hälsen glada vindar,
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
Sjö och berg jag vill dem återse,
Se dem än som i min barndoms stunder,
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.


Sången hade ursprungligen fyra och senare sex verser, och det är väl tur att vi inte sjunger alla. Med tanke på hur kallt det brukar vara på Valborg.

Vem var förresten Valborg, som vi står och eldar och fryser tillsammans med? Hon var född omkring 710, död 779, och hon var abbedissa. Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Hon blev sedermera abbedissa i Heidenheims nunnekloster, där hon dog år 779. Några år efter hennes bortgång fördes hennes kvarlevor till Eichstätt för att gravsättas den 1 maj. Valborg blev kanoniserad 870. Till hennes minne utvecklades en särskild kult under medeltiden, där bland annat häxtro och motverkandet av onda krafter hade stor betydelse. För att skydda sig mot häxorna började man i Tyskland tända bål. Och se där, valborgsmässobrasan!!,

Den andra sång, du du i kväll kommer att stå och sjunga, tralla, skråla, eller nynna på svenskt allsångsvis ( välj det mest lämpliga) heter helt enkelt Majsång och är skriven av Johan Ludvig Runeberg. Den har också fyra verser och som hjälp på traven får du inledningen här:

Sköna maj, välkommen
till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
väcktes vid din ljusning


Nu har du fått lite hjälp med att ta ton. Så sjung för full hals!

F.ö så fyller kungen år i dag, på Valborgsmässoafton. Men det har ju inte med ovanstående att göra det minsta dugg. Men det hade inte Cato den äldres avslutningsfras på alla sina tal heller: Han förföljde Roms gamla fiende Karthago med stort hat och avslutade alla sina senatstal, oavsett innehåll för överigt med orden "Ceterum/Praeterea censeo Carthaginem esse delendam" (För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras)Lite latin minns man=jag fortfarande.....

Trevlig Valborg!