Om man slår upp synonymer till ordet vanhelga finner man bl.a kränka, skända, ohelga, orena, häda. Så nu har du en del att välja emellan;
Jag stod där på Stockholms Central, som vanligt, är jag nästen beredd att säga nu, med kläder, som tydligt visade att jag representerade Frälsningsarmén, där jag stod. Dessutom med en insamlingsbössa i handen, och tre Stridsrop över armen. Tre, därför att det var allt jag hade kvar av de fyrtio, som jag sålt av tidningens marsnummer. Jodå, lite stolt är jag allt för det…. Då kom hon plötsligt fram till och stack fram en liten broschyr som hon ville ge mig.
Hon representerade den grupp av Vittnen för Jehova, som stått en bit längre bort och delat ut sina tidningar Vakttornet och Vakna till förbipasserande. Faktiskt delat ut. Jag undrar var dom får pengar ifrån... Dom har dessutom tidningarna på flera olika språk, en idé som jag kanske borde sno av dem… Alltnog; Hon inledde konversationen med att fråga om jag var kristen. En ovanlig fråga till en uniformerad frälsningssoldat, men ok för den! Jag besvarade frågan jakande, samtidigt som jag tyckte att hon nog borde ge sin broschyr till någon annan. När hon inte fick ge mig sin boschyr härsknade hon till och menade, efter en kort samtal om min och hennes bibel, Nya Världens upplaga, som den heter, att jag vanhelgar, kränker, skändar, ohelgar, orenar, hädar Jehovas namn. Genom min blotta närvaro, får man förmoda…. Eller därför att jag dristade mig att ha synpunkter på att deras bibelöversättning på väsentliga punkter skiljer sig från grundtexterna. Hon blev allt argare, vilket förvånade mig. Det brukar inte vara Vittnenas strategi…… Och till slut drog hon till med att ” Du kommer att få med Jehova att göra” En straffande gud, precis som israeliterna uppfattade Gamla Testamentets gud. Innan Jesus kom. Och kanske är det skillnaden mellan henne och mig. Ett personligt möte med en kärleksfull Gud. Men hon gick i alla fall, kanske för att ge broschyren till någon annan, precis som jag föreslog.
När jag sen sålt mitt fyrtionde Rop gick jag fram till de övriga i gruppen Vittnen för att berätta för dem om tant Domeij, men dom var måttligt intresserade, trots att tant Domeij själv vittnade om, att hon tillhörde de 144.000, som enl. Jehovas Vittnen, intar en särställning och skall befolka himlen.
Tant Domeij? Ja vi kallade henne så, när jag var barn. Fast hon hette Erika. Hon bodde i mina föräldrars hus i en liten lägenhet, som hon fyllde med krukväxter, som var hennes stora passion. Hon firade inte jul, som alla vi andra, minns jag. Och hon arbetade som hemsömmerska. Det var ett fint jobb i lilla Örnsköldsvik på den tiden. Hon gick hem till grosshandlarfruarna och sydde deras kläder. Och så älskade hon som sagt blommor. En gång knackade hon på hos oss sent en kväll bara för att visa oss hur Nattens Drottning blommade. Det gör den bara under en enda natt! Därav namnet. Och väldigt sällan, dessutom.
Under en period var hon Jehovas enda Vittne i Ö-vik. Och jag minns att jag tillsammans med mina föräldrar var med om hennes begravning, som var en mycket märklig tillställning.Men tydligen lite extra för Vittnena, eftersom tant Domeij var en av de utvalda 144.000
Om allt det där hade jag velat berätta för Vittnena på Centralen. Men dom var inte intresserade. Dom fortsatte bara att sprida sina irrläror.
Och, han som gav en stor slant, bara för att han gått förbi mig förra förra gången utan att ge något alls, och därför fått dåligt samvete….. Han kanske såg nåt annat än en som stod där och vanhelgade. Jag tror faktiskt det och tänker fortsätta
