"We apologize....." Australiens förre premiärminister var den förste. I samband med med sitt tillträde uttalade han de förlösande orden. Årtionden av tystnad och förnekande bröts plötsligt. Och premiärministerns och parlamentets erkännande av övergrepp mot den australiska ursprungsbefolkningen, aboriginerna, kändes ärlig och uppriktig. Under mycket lång tid trängdes aboriginerna tillbaka med alla medel. Barnen togs från sina föräldrar för att uppfostras till "vita" och den mark, som man ägt i generationer beslagtogs. Fram till 1967 betraktades aboriginerna inte ens som medborgare i det land där man bott i 50000 år.
Några andra statsmän, ofta på andra sidan jordklotet, har följt efter och erkänt felsteg och övergrepp. Men i Sverige då?..
Här beslutade riksdagen år 1921 att inrätta Rasbiologiska institutet och dåvarande Medicinalstyrelsen gav tillstånd till sterilisering av människor, vars gener inte ansågs lämpliga att föra vidare. 63000 människor steriliserades under åren 1935-75 för att avlägsna oönskade människor ur samhället. En stor grupp utgjordes av förståndshandikappade, men även "lösdriveri", alkoholism och "sexuell lösaktighet" var skäl till sterilisering. Nu tvingas dagens svenska politiker be om ursäkt och på typiskt svenskt sätt sker detta genom att man betalar ut en ekonomisk ersättning. Steriliseringsersättning har hittills utgått med 279 miljoner kronor till 1595 personer som kunnat intyga att de tvångssteriliserats.
Här finns mycket att lära både för stater, organisationer och för oss alla som individer.
Vad kommer då morgondagens politiker att tvingas be om ursäkt för? Kanske för det sätt på vilket vi behandlar gamla människor i dag. Eller för det sätt på vilket vi behandlar klimatfrågan. Eller hur vi tar emot människor som flyr undan krig och förföljelse. Många gånger sitter ursäkten långt inne och kommer fram först när vi står där, inmålade i ett hörn.
Som kristna är vi förlåtelsens ambassadörer. Och det handlar om att vi måste vara föredömen såväl privat som offentligt. Hur behandlas t.ex homosexuella i den kristna s.k. gemenskapen i Sverige i dag? Och hur många invandrare har vi i dag i svenska frälsningsarmékårer i den så internationella Frälsningsarmén? Och fysiskt och psykiskt handikappade? Har de någon plats?
Jesu pedagogik var att inrätta små minisamhällen där det nya livet i gemenskap med honom kunde beskådas. Om livet i lärjungagruppen liksom i den första församlingen kunde man säga: Kom och se! Kom och se vad som sker när människor, som själva blivit förlåtna, lever ett nytt liv tillsammans. I den fungerande kristna församlingen är man även i dag snar till förlåtelse. I en fungerande kristen gemenskap behöver inte kommande generationer be om ursäkt för dagens försyndelser. I den gemenskapen lever man i förlåtelsen!
Vem eller vilka behöver jag be om förlåtelse i dag? Och du?
torsdag 29 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
Priden är över oss igen
Varje år i slutet av juli kommer den. Priden. Stockholms Pride-festival lär vara en av Europas största och mest seriösa. På andra håll är det bara fester och parader, men i Stockholm anordnas även seminarier, workshops och föreläsningar om homo, bi- och transpersoners situation. Och inget ont i det! Tvärtom! Situationen för dessa minoritetsgrupper och samhällets behandling av dem, behöver absolut belysas. Men det får väl ändå vara någon måtta. Det är ändå en liten minoritet som samlas i Stockholm i dessa dagar, och medias intresse för Pridefestivalen och för hbt-problematiken är närmast hysteriskt. I går hade DN tre stora artiklar, nyhetsprogrammen i TV hade flera inslag om festivalen och i alla nyhetsprogram i Sveriges Radio behandlades Pride ur alla tänkbara ( och otänkbara) infallsvinklar. Som t.ex en stockholmsvandring till olika platser som varit viktiga för diverse transpersoner.....
Jag brukar sällan försvara Kristdemokraterna och Göran Hägglund, men han är värd respekt och heder för sitt beslut att inte ställa upp i partiledardiskussionen på festivalen. Om man intar KD:s position i frågan om homosexualitet är det självklart, att man inte bör ställa upp. Liksom övriga partiledare är värda respekt för beslutet att utifrån sina ställningstaganden i frågan, ändå ställa upp. Och för övrigt är det väl ingen självklarhet för partiledarna att ställa upp, när festivalen kallar. Annat än som röstfiskare, då, möjligen. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att få intresse från politikerhåll för medverkan i kyrkokonferenser av olika slag. Och ändå är antalet kristna och kyrkomedlemmar i Sverige långt större än antalet hbt-personer.
Men detta handlar inte om kritik av Pridefestivalen eller av hbt-personer. Som kristen har jag, liksom de flesta kristna i vårt land inte mycket att stoltsera med, när det gäller hur dessa minoriteter behandlats. Och fortfarande behandlas. Fördömanden och uteslutning ur gemenskapen i stället för stöd och ett kärleksfullt bemötande, är fortfarande det vanliga, även i mitt eget samfund. Och en inbjudan till samfundsledare att delta i en diskussion på festivalen, skulle säkert inte mötas särskilt positivt. Men dessa rader handlar inte om det.
Nej, det är mediabevakningen, som det är fel på. Pridefestivalen och vad som sker där, är ingen partikongress. Och inte heller något EM i friidrott.( som faktiskt börjar i dag) Vi talar fortfarande om en liten, visserligen förtryckt, men ändå liten, minoritet, som har en enastående och beundransvärd förmåga att göra PR för sin sak. Men medias uppgift är väl ändå att stå emot den formen av PR och påtryckningar för att självständigt beskriva och värdera vad som händer. När det gäller Pridefestivalen har samtliga media lagt sig platt för hbt-rörelsens lobbyister. Dåligt! Mycket dåligt!
Och så undrar jag när det skall arrangeras någon hetero-festival. Det finns visserligen många festivaler, och det går dåligt för somliga. Titta på Hultsfred och Arvika t.ex. Men det finns ingen heterofestival. Inte än i alla fall....
Jag brukar sällan försvara Kristdemokraterna och Göran Hägglund, men han är värd respekt och heder för sitt beslut att inte ställa upp i partiledardiskussionen på festivalen. Om man intar KD:s position i frågan om homosexualitet är det självklart, att man inte bör ställa upp. Liksom övriga partiledare är värda respekt för beslutet att utifrån sina ställningstaganden i frågan, ändå ställa upp. Och för övrigt är det väl ingen självklarhet för partiledarna att ställa upp, när festivalen kallar. Annat än som röstfiskare, då, möjligen. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att få intresse från politikerhåll för medverkan i kyrkokonferenser av olika slag. Och ändå är antalet kristna och kyrkomedlemmar i Sverige långt större än antalet hbt-personer.
Men detta handlar inte om kritik av Pridefestivalen eller av hbt-personer. Som kristen har jag, liksom de flesta kristna i vårt land inte mycket att stoltsera med, när det gäller hur dessa minoriteter behandlats. Och fortfarande behandlas. Fördömanden och uteslutning ur gemenskapen i stället för stöd och ett kärleksfullt bemötande, är fortfarande det vanliga, även i mitt eget samfund. Och en inbjudan till samfundsledare att delta i en diskussion på festivalen, skulle säkert inte mötas särskilt positivt. Men dessa rader handlar inte om det.
Nej, det är mediabevakningen, som det är fel på. Pridefestivalen och vad som sker där, är ingen partikongress. Och inte heller något EM i friidrott.( som faktiskt börjar i dag) Vi talar fortfarande om en liten, visserligen förtryckt, men ändå liten, minoritet, som har en enastående och beundransvärd förmåga att göra PR för sin sak. Men medias uppgift är väl ändå att stå emot den formen av PR och påtryckningar för att självständigt beskriva och värdera vad som händer. När det gäller Pridefestivalen har samtliga media lagt sig platt för hbt-rörelsens lobbyister. Dåligt! Mycket dåligt!
Och så undrar jag när det skall arrangeras någon hetero-festival. Det finns visserligen många festivaler, och det går dåligt för somliga. Titta på Hultsfred och Arvika t.ex. Men det finns ingen heterofestival. Inte än i alla fall....
måndag 26 juli 2010
Sedd men ändå älskad
Jag var på gudstjänst i går. Undrar förresten varför det heter på... En gudstjänst är ju något man är mitt inne i. En gudstjänst har inga åskådare, bara deltagare. Deltagare i ett möte mellan Gud och människa. Ett sånt möte var jag alltså med om i går. Ett 30-tal personer från förutom Sverige, även från Norge, Tyskland och USA. Och så predikanten, som kom från Finland. Men det var så länge sen, att hon hon räknar sig som åtminstone halvsvensk. Och så Gud själv. För Han var också där. precis som han lovat. " Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem".
Predikotexten var hämtad ur Psaltaren. I den 139 psalmen står det " Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du då nå mig även där och gripa mig med din hand" Verserna, som har nummer nio och tio i psalmen slutar med en punkt och inte med ett frågetecken. Alltså ett konstaterande. En Gud som ser och som vet. Gud som allestädes närvarande sa de gamle......
Men vad är det då Han ser, då Han tittar på mig? Och är det inte jobbigt att ha Hans blick på sig hela tiden? Bibeln beskriver på ett annat ställe min situation. Och säkert Din också.Paulus skriver i Romarbrevet att ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Det vill vi väl inte visa?
Ibland blir inte saker som jag tänker mig. Ibland räcker inte tiden och orken till. Jag orkar inte så mycket som jag skulle vilja. Jag är en typisk borde-människa. Man borde..... och så borde man.... Och det borde man också. Men så blir det ibland väldigt få av alla "borden" som blir gjorda. Jag vill en sak, men gör något annat. Och det händer ständigt.
Ibland gör det inte så mycket, ingenting alls faktiskt, somliga dagar, men ibland kan det kännas jobbigt. Att vilja, men inte förmå. Men då finns förlåtelsen där. Guds förlåtelse är faktiskt gränslös och mycket större än vad vi anar. För mig är det just förlåtelsen och en gränslös kärlek, som förlåtelsen är ett uttryck för, som är kärnan i det kristna budskapet. Att jag duger som jag är. Trots brister, trots att jag inte alltid räcker till och trots att jag inte ens försöker alltid.
Att vara kristen är alltså något mycket mer än att vara med i en förening för människor med olika sorters religiösa intressen, och en förening, som ibland håller på att stressa ihjäl folk med alla sina aktiviteter. Det är att vara sedd av den Den Allseende. Sedd men ändå älskad. Och det talade Gud om till ett 30-tal personer på Söder i Stockholm en sommarsöndag i juli. Det var fint att få vara med.
Predikotexten var hämtad ur Psaltaren. I den 139 psalmen står det " Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du då nå mig även där och gripa mig med din hand" Verserna, som har nummer nio och tio i psalmen slutar med en punkt och inte med ett frågetecken. Alltså ett konstaterande. En Gud som ser och som vet. Gud som allestädes närvarande sa de gamle......
Men vad är det då Han ser, då Han tittar på mig? Och är det inte jobbigt att ha Hans blick på sig hela tiden? Bibeln beskriver på ett annat ställe min situation. Och säkert Din också.Paulus skriver i Romarbrevet att ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Det vill vi väl inte visa?
Ibland blir inte saker som jag tänker mig. Ibland räcker inte tiden och orken till. Jag orkar inte så mycket som jag skulle vilja. Jag är en typisk borde-människa. Man borde..... och så borde man.... Och det borde man också. Men så blir det ibland väldigt få av alla "borden" som blir gjorda. Jag vill en sak, men gör något annat. Och det händer ständigt.
Ibland gör det inte så mycket, ingenting alls faktiskt, somliga dagar, men ibland kan det kännas jobbigt. Att vilja, men inte förmå. Men då finns förlåtelsen där. Guds förlåtelse är faktiskt gränslös och mycket större än vad vi anar. För mig är det just förlåtelsen och en gränslös kärlek, som förlåtelsen är ett uttryck för, som är kärnan i det kristna budskapet. Att jag duger som jag är. Trots brister, trots att jag inte alltid räcker till och trots att jag inte ens försöker alltid.
Att vara kristen är alltså något mycket mer än att vara med i en förening för människor med olika sorters religiösa intressen, och en förening, som ibland håller på att stressa ihjäl folk med alla sina aktiviteter. Det är att vara sedd av den Den Allseende. Sedd men ändå älskad. Och det talade Gud om till ett 30-tal personer på Söder i Stockholm en sommarsöndag i juli. Det var fint att få vara med.
måndag 19 juli 2010
När världen kom till stan
I lördags kom världen till stan. Den stämde träff i Kungsträdgården, och det kom 1200 från 94 olika nationer. Där kom dansare från Brasilien och Indien, vi fick lyssna till folkmusik från Italien och Zambia, brassband från England, och mina egna favoriter, storbandet Australia Big band, med fantastisk storbandsjazz på menyn. Tillsammans med vår egen soul-kung Samuel Ljungbladh och många, många fler hade dom Frälsningsarmén som minsta gemensam nämnare. I fyra dagar har Frälsningsarmén i Sverige varit värd för World Youth Convention i Stockholm, en internationell ungdomskongress. Och lördags fick vi andra ett smakprov.
Frälsningsarmén är en stor internationell gemenskap, mycket större än vad vi i Sverige i allmänhet förstår. Drygt 2 miljoner frälsningssoldater finns i mer än hundra länder i alla världsdelar. Själv träffade jag Ben Cotterill, frälsningssoldat från England, som i ett halvt år arbetat i ett internationellt HIV/AIDS-team i Indien. Praktisk solidaritet på gräsrotsnivå. Och det är nog så världen skall bli bättre. Människor från olika länder träffas, utbyter erfarenheter och blir vänner. Och man skjuter sen inte på sina vänner. Annat än med fotboll då möjligen.....
I dag kommer nämligen världen till Göteborg. Den här gången i form av 35000 unga fotbollsspelare från 71 nationer som under en vecka ska delta i Gothia Cup. Man träffas, utbyter erfarenheter och blir vänner här också. Tänk om världsfreden byggs av byggstenar som heter World Youth Convention och Gothia Cup!
Världen har ju annars varit här länge.Klimat-och miljökrisen är internationell, liksom de olika finanskriser, som avlöser varandra. För att inte tala om klyftan mellan rik och fattig, som fortfarande är ett blödande sår i världskroppen. I Zambia har unga frälsningsarmémusikanter inga instrument och inga noter, och i fjol var det flera lag från Afrika, som var anmälda till Gothia Cup, men som inte kunde komma därför att dom saknade utrustning eller pengar till resan.
I Almedalen kunde ju de stora överlevnadsfrågorna ha diskuterats, och kanske gjordes det också. Men mellan skål och vägg i så fall. För bara en vecka efter Almedalen så är den svenska politiska debatten tillbaka på sandlådenivå. Ska besinskatten höjas med 49 öre litern och ska barnen få betyg från 13 eller 14 års ålder.....
Var finns de kreativa samtalen om en helt annan världsordning, där stora frågor får bli stora och där små frågor får förbli små? Var skapas förutsättningar för en mänskligare värld i sammanhållning och gemenskap, och när ska solidaritet bli något annat än ett slagord från den politiska vänstern? Vi får aldrig sluta att tro på samtalet som vapen, och på värdet i att träffas öga mot öga. Och då är nog World Youth Convention och Gothia Cup på sikt viktigare än t.ex. klimatmötet i Köpenhamn i vintras. Succé i det ena fallet. Totalfiasko i det andra...
Frälsningsarmén är en stor internationell gemenskap, mycket större än vad vi i Sverige i allmänhet förstår. Drygt 2 miljoner frälsningssoldater finns i mer än hundra länder i alla världsdelar. Själv träffade jag Ben Cotterill, frälsningssoldat från England, som i ett halvt år arbetat i ett internationellt HIV/AIDS-team i Indien. Praktisk solidaritet på gräsrotsnivå. Och det är nog så världen skall bli bättre. Människor från olika länder träffas, utbyter erfarenheter och blir vänner. Och man skjuter sen inte på sina vänner. Annat än med fotboll då möjligen.....
I dag kommer nämligen världen till Göteborg. Den här gången i form av 35000 unga fotbollsspelare från 71 nationer som under en vecka ska delta i Gothia Cup. Man träffas, utbyter erfarenheter och blir vänner här också. Tänk om världsfreden byggs av byggstenar som heter World Youth Convention och Gothia Cup!
Världen har ju annars varit här länge.Klimat-och miljökrisen är internationell, liksom de olika finanskriser, som avlöser varandra. För att inte tala om klyftan mellan rik och fattig, som fortfarande är ett blödande sår i världskroppen. I Zambia har unga frälsningsarmémusikanter inga instrument och inga noter, och i fjol var det flera lag från Afrika, som var anmälda till Gothia Cup, men som inte kunde komma därför att dom saknade utrustning eller pengar till resan.
I Almedalen kunde ju de stora överlevnadsfrågorna ha diskuterats, och kanske gjordes det också. Men mellan skål och vägg i så fall. För bara en vecka efter Almedalen så är den svenska politiska debatten tillbaka på sandlådenivå. Ska besinskatten höjas med 49 öre litern och ska barnen få betyg från 13 eller 14 års ålder.....
Var finns de kreativa samtalen om en helt annan världsordning, där stora frågor får bli stora och där små frågor får förbli små? Var skapas förutsättningar för en mänskligare värld i sammanhållning och gemenskap, och när ska solidaritet bli något annat än ett slagord från den politiska vänstern? Vi får aldrig sluta att tro på samtalet som vapen, och på värdet i att träffas öga mot öga. Och då är nog World Youth Convention och Gothia Cup på sikt viktigare än t.ex. klimatmötet i Köpenhamn i vintras. Succé i det ena fallet. Totalfiasko i det andra...
torsdag 15 juli 2010
Lite lagom sommarilska
Mitt senaste blogginlägg hade ju rubriken SLUT, och tanken var väl, även om det inte var utsagt, att det skulle vara SLUT på bloggandet för en tid. Sommarstängt alltså. Men så händer det ju saker, som gör att man, dvs.jag, bara måste skriva av mig. Så här kommer lite lagom sommarilska:
SJ, som en gång marknadsförde sig som "hela folkets järnväg" har nu lyckats låsa in massor av folk i X2000-tåg, som inte går att öppna, när dom blivit stående på linjen. 250 personer blev t.o.m sittande i sex timmar utan tillgång till varken vatten eller frisk luft. Och detta ingalunda i ödemarken, utan strax utanför Flemingsberg, mitt i Sveriges folktätaste område. Vad skulle ha hänt om någon på tåget blivit sjuk i den 60-gradiga värmen? Vet inte säger SJ, som hänvisar till Trafikverket. Det är dom som i det här fallet har ansvaret. Inte SJ, alltså!!!! Men passagerarna får i alla fall 800 kr för att dom satt inlåsta i sex timmar. Och så lovar SJ att inte polisanmäla de passagerare, som i ren desperation slog sönder fönsterrutorna på tåget för att få luft. Stiligt SJ!! Lövhalka, snökaos, och nu sommarvärme. Men det får vara nog nu! Vad ska vi med höghastighetståg till, om dom ändå står stilla på spåren. Och det är väl dags för Ulf Adelsohn att lämna över ordförandeklubban till någon annan nu.
Och så har Sven-Otto Littorin lämnat in som arbetsmarknadsminister. Det är bra det. Det är nog få arbetsmarknadsministrar, som förstört så mycket på arbetsmarknaden under så kort tid. Kan vi sen också få socialförsäkringsminister Husmark-Pehrsson att avgå redan före valet, så vore det ännu bättre... Men Littorin avgick av privata skäl. Privata skäl, som är djupt tragiska, och beslutet är därför värt respekt. Ingen respekt skall däremot visas Aftonbladet, som fortsätter att strö salt i såren. Littorin har minsann köpt sex av en prostituerad kvinna för fyra år sen. Anna heter hon förresten. Och Aftonbladet litar mer på henne än på Sven-Otto Littorin. Det gör inte jag. Jag har haft en viss respekt för, om inte Aftonbladet, så dock för Lena Mellin, som en duktig journalist. Det är slut med det nu. Värdelöst Lena Mellin och Aftonbladet!!
Garanti är annars politikernas nya slagord. I Almedalen utfördades garantier för snart sagt allting. Vi utfärdar gå-ut-garanti och välja-mat-garanti för våra gamla. Så rösta på oss! Och olika vårdgarantier finns det ju redan gott om. Och ändå är det samma gamla vanliga sommarkaos i vården. Folk blir lika sjuka som under andra delar av året, men vårdpersonalen har semester. Och som det så klokt sas i en radiointervju i går: Det finns inga vikarier, som sår på kö för att hoppa in när personalen går på semester. Mycket bättre lön till all vårdpersonal skulle lösa en del problem, men inte grundproblemet. Vi kommer inte att ha råd med all sjukvård till alla, oavsett vad krämporna består av. Redan nu knäar akutmottagningarna under trycket av människor, som inte borde vara där, utan som borde plåstra om sig själva eller vända sig till vårdcentralen på måndag. Men framförallt behöver vi politiker, som vågar säga var gränserna går för hur tidgt födda barn vi ska rädda till ett värdigt liv. Eller hur gamla månniskor vi ska förlänga livet på. Och till viket pris. Men det modet saknas hos dagens politiker, som hellre lovar allt åt alla för att bli omvalda.
Frälsningsarmén ordnar i dagarna en internationell konferens i Stockholm, där mer än ett tusen ungdomar från 100 länder kommer samman för att samtala om framtidsfrågor. Både för det egna samfundet, men också för världen. Den värld, som dom ska forma och leva i. Men-- och i Sverige är det ett stort men-- konferensen anordnas av Frälsningsarmén, som är ett kristet samfund, och som sånt, per defintion ointressant för svenska media. Svenska journalister vet inget om kristen tro, och kristen verksamhet, och därför rapporterar dom heller inget om det. Det är få saker, som journalister är så rädda för, som för att visa sin egen okunnighet. Tro mig, jag har levt nära dessa media i flera år. Så lite sommarilska där också. Men samtidigt en uppmaning till unga kristna att välja journalistyrket. Ni behövs där. Hellre fler kristna journalister än fler kristna jurister eller ekonomer.
Men sommarilskan dominerar inte mitt sommarglada sinnelag. Så GLAD SOMMAR!
SJ, som en gång marknadsförde sig som "hela folkets järnväg" har nu lyckats låsa in massor av folk i X2000-tåg, som inte går att öppna, när dom blivit stående på linjen. 250 personer blev t.o.m sittande i sex timmar utan tillgång till varken vatten eller frisk luft. Och detta ingalunda i ödemarken, utan strax utanför Flemingsberg, mitt i Sveriges folktätaste område. Vad skulle ha hänt om någon på tåget blivit sjuk i den 60-gradiga värmen? Vet inte säger SJ, som hänvisar till Trafikverket. Det är dom som i det här fallet har ansvaret. Inte SJ, alltså!!!! Men passagerarna får i alla fall 800 kr för att dom satt inlåsta i sex timmar. Och så lovar SJ att inte polisanmäla de passagerare, som i ren desperation slog sönder fönsterrutorna på tåget för att få luft. Stiligt SJ!! Lövhalka, snökaos, och nu sommarvärme. Men det får vara nog nu! Vad ska vi med höghastighetståg till, om dom ändå står stilla på spåren. Och det är väl dags för Ulf Adelsohn att lämna över ordförandeklubban till någon annan nu.
Och så har Sven-Otto Littorin lämnat in som arbetsmarknadsminister. Det är bra det. Det är nog få arbetsmarknadsministrar, som förstört så mycket på arbetsmarknaden under så kort tid. Kan vi sen också få socialförsäkringsminister Husmark-Pehrsson att avgå redan före valet, så vore det ännu bättre... Men Littorin avgick av privata skäl. Privata skäl, som är djupt tragiska, och beslutet är därför värt respekt. Ingen respekt skall däremot visas Aftonbladet, som fortsätter att strö salt i såren. Littorin har minsann köpt sex av en prostituerad kvinna för fyra år sen. Anna heter hon förresten. Och Aftonbladet litar mer på henne än på Sven-Otto Littorin. Det gör inte jag. Jag har haft en viss respekt för, om inte Aftonbladet, så dock för Lena Mellin, som en duktig journalist. Det är slut med det nu. Värdelöst Lena Mellin och Aftonbladet!!
Garanti är annars politikernas nya slagord. I Almedalen utfördades garantier för snart sagt allting. Vi utfärdar gå-ut-garanti och välja-mat-garanti för våra gamla. Så rösta på oss! Och olika vårdgarantier finns det ju redan gott om. Och ändå är det samma gamla vanliga sommarkaos i vården. Folk blir lika sjuka som under andra delar av året, men vårdpersonalen har semester. Och som det så klokt sas i en radiointervju i går: Det finns inga vikarier, som sår på kö för att hoppa in när personalen går på semester. Mycket bättre lön till all vårdpersonal skulle lösa en del problem, men inte grundproblemet. Vi kommer inte att ha råd med all sjukvård till alla, oavsett vad krämporna består av. Redan nu knäar akutmottagningarna under trycket av människor, som inte borde vara där, utan som borde plåstra om sig själva eller vända sig till vårdcentralen på måndag. Men framförallt behöver vi politiker, som vågar säga var gränserna går för hur tidgt födda barn vi ska rädda till ett värdigt liv. Eller hur gamla månniskor vi ska förlänga livet på. Och till viket pris. Men det modet saknas hos dagens politiker, som hellre lovar allt åt alla för att bli omvalda.
Frälsningsarmén ordnar i dagarna en internationell konferens i Stockholm, där mer än ett tusen ungdomar från 100 länder kommer samman för att samtala om framtidsfrågor. Både för det egna samfundet, men också för världen. Den värld, som dom ska forma och leva i. Men-- och i Sverige är det ett stort men-- konferensen anordnas av Frälsningsarmén, som är ett kristet samfund, och som sånt, per defintion ointressant för svenska media. Svenska journalister vet inget om kristen tro, och kristen verksamhet, och därför rapporterar dom heller inget om det. Det är få saker, som journalister är så rädda för, som för att visa sin egen okunnighet. Tro mig, jag har levt nära dessa media i flera år. Så lite sommarilska där också. Men samtidigt en uppmaning till unga kristna att välja journalistyrket. Ni behövs där. Hellre fler kristna journalister än fler kristna jurister eller ekonomer.
Men sommarilskan dominerar inte mitt sommarglada sinnelag. Så GLAD SOMMAR!
måndag 12 juli 2010
SLUT
Det är slut nu! På fotbolls-VM, alltså. Och av 32 lag blev det till slut Spanien kvar.GRATTIS SPANIEN! Världsmästare i världens största sport! Kan det bli större? Spanien blev bättre och bättre. Från premiärförlust mot Schweiz till finalseger mot Holland. Bäst när det gäller..... Fast lite synd får man ju tycka om Holland. Tredje finalförlusten. Sen kan jag inte heller förstå, varför man inte kan införa sudden-death även i fotboll. I sak hade det inte inneburit mer än fem minuter i går, men det är mera principen. Principen, Sepp Blatter, principen. Och så skulle man ju slippa den fruktansvärt orättvisa straffläggningen. Det är väl inte orsak till en straffspark att man inte lyckats avgöra efter 120 minuters spel. Men FIFA tycks vara ett stockkonservatismens fäste av världsklass...... Och fotboll är ju också en engelsk företeelse i grund och botten.
Floppar då? Italien och Frankrike naturligtvis.Och Danmark var om inte en flopp så en liten besvikelse. Klart sämre än i kvalet, där dom ju matchade Portugal och skickade Sverige in i fotbollsskuggan.
När det gäller Italien och Frankrike så är det kanske för många storstjärnor, som inte kan anpassa sig till att spela i ett nytt lag, landslaget. Och i så fall är det ju förbundskaptenen, som bär ansvaret. Erik Hamrén menar t.ex. att man kan inte behandla alla lika i ett lag. Såna som Zlatan måste få det utrymme, som deras stjärnstatus kräver. Rätt, men mycket osvenskt sagt. Och hur gör man när laget består av elva Zlatan?? Och jag undrar hur tyske Löw burit sig åt. Av ett lag bestående av järnkaminer, där såna som Sigge Parling och Prawitz Öberg skulle ha platsat, har Löw fått fram ett gäng lekfulla kreatörer, som tycks ha roligt också. Ett tyskt lag som har roligt när dom spelar. Vem trodde det var möjligt? Jo, han har pensionerat nästan ett helt lag. Hörde du det, Hamrén? Titta i U-20truppen i stället för i listan över spelade landskamper!
Är flipp motsatsen till flopp? Om det är så, så blir väl Uruguay och Paraguay båda två turneringens flippar. Små länder med lite folk, men med en ljuvlig fotbollskultur. Ska bli intressant att följa dem. Och Afrika kommer på bred front...
Och slut är det också i Almedalen. Av det som började med att Olof Palme avslutade sin semester med ett tal från ett lastbilsflak i Almedalen har det blivit.... ja jag vet inte vad. Och under ett valår blir det ju ännu värre. I år blev alla partier välfärdens ambassadörer, plötsligt. T.o.m moderater och kristdemokrater, som väl knappast har kunnat stava till ordet välfärd ens, tidigare. Och kommunerna, som tidigare inte behövt några extra tillskott, ska också få av rikshushållare Borg. Allt åt alla, plötsligt. Men när Göran Hägglund, den mest konservative av alla blåfärgade i alliansen, plötsligt börjar citera socialistiska deviser om förmåga och behov, då känns det nästan som att höra någon svära i kyrkan..... Blodet isar sig nästan.
Men det är bra, att alla nu tycks vara åtminstone nästan överens om nya tag för skolan. Kontroll och krav behövs i den verksamheten, som uppelevs oengagerande och tråkig av så många. Men också mycket av kreativitet och lust.Och där har ju major Björklund varit pådrivande, det medges utan omsvep från denna penna.
Och så fort det kan bli slut. En familj som vi umgås med, fick häromdagen telefon om att farfar i familjen drunknat. I kyrkan sa man förr att "må vi så betänka vår egen förestående bortgång......" Så sant även mitt i den ljusaste och varmaste sommaren. Så sant.....
Floppar då? Italien och Frankrike naturligtvis.Och Danmark var om inte en flopp så en liten besvikelse. Klart sämre än i kvalet, där dom ju matchade Portugal och skickade Sverige in i fotbollsskuggan.
När det gäller Italien och Frankrike så är det kanske för många storstjärnor, som inte kan anpassa sig till att spela i ett nytt lag, landslaget. Och i så fall är det ju förbundskaptenen, som bär ansvaret. Erik Hamrén menar t.ex. att man kan inte behandla alla lika i ett lag. Såna som Zlatan måste få det utrymme, som deras stjärnstatus kräver. Rätt, men mycket osvenskt sagt. Och hur gör man när laget består av elva Zlatan?? Och jag undrar hur tyske Löw burit sig åt. Av ett lag bestående av järnkaminer, där såna som Sigge Parling och Prawitz Öberg skulle ha platsat, har Löw fått fram ett gäng lekfulla kreatörer, som tycks ha roligt också. Ett tyskt lag som har roligt när dom spelar. Vem trodde det var möjligt? Jo, han har pensionerat nästan ett helt lag. Hörde du det, Hamrén? Titta i U-20truppen i stället för i listan över spelade landskamper!
Är flipp motsatsen till flopp? Om det är så, så blir väl Uruguay och Paraguay båda två turneringens flippar. Små länder med lite folk, men med en ljuvlig fotbollskultur. Ska bli intressant att följa dem. Och Afrika kommer på bred front...
Och slut är det också i Almedalen. Av det som började med att Olof Palme avslutade sin semester med ett tal från ett lastbilsflak i Almedalen har det blivit.... ja jag vet inte vad. Och under ett valår blir det ju ännu värre. I år blev alla partier välfärdens ambassadörer, plötsligt. T.o.m moderater och kristdemokrater, som väl knappast har kunnat stava till ordet välfärd ens, tidigare. Och kommunerna, som tidigare inte behövt några extra tillskott, ska också få av rikshushållare Borg. Allt åt alla, plötsligt. Men när Göran Hägglund, den mest konservative av alla blåfärgade i alliansen, plötsligt börjar citera socialistiska deviser om förmåga och behov, då känns det nästan som att höra någon svära i kyrkan..... Blodet isar sig nästan.
Men det är bra, att alla nu tycks vara åtminstone nästan överens om nya tag för skolan. Kontroll och krav behövs i den verksamheten, som uppelevs oengagerande och tråkig av så många. Men också mycket av kreativitet och lust.Och där har ju major Björklund varit pådrivande, det medges utan omsvep från denna penna.
Och så fort det kan bli slut. En familj som vi umgås med, fick häromdagen telefon om att farfar i familjen drunknat. I kyrkan sa man förr att "må vi så betänka vår egen förestående bortgång......" Så sant även mitt i den ljusaste och varmaste sommaren. Så sant.....
torsdag 8 juli 2010
Bäst när det gäller
Jag borde väl glädjas åt att Spanien gått till final i fotbolls-VM. Jag hade ju tippat dom som ett av finallagen. Det andra, Brasilien, är hemma i Copacabana för länge sen. Men under resans gång har jag blivit förtjust i Tyskland, och vem kunde tro det. Stabbiga, fyrkantiga, ordentliga, tråkiga Tyskland har blivit unga, fräscha, kreativa, effektiva Tyskland, och dom fick min röst efter segrarna mot England och Argentina. Men som alltid, och alls inte bara i fotboll gäller det att vara bäst när det gäller, och det var Spanien. Efter en knackig, och på sin höjd medelmåttig turnering, gällde det i semifinalen för att gå vidare till landets första VM-final någonsin, och DÅ...... Grattis Spanien och nu avstår jag försiktigtvis från att tippa finalen.
Men borde jag egentligen ha börjat detta inlägg som jag gjorde? Borde man inte ta det viktigaste först? Så är det nog, och då ber jag om ursäkt. Verkligheten knackade på i går i form av arbetsmarknadsministern, eller numera f.d.arbetsmarknadsministern, Sven-Otto Littorin, som avgick. Av privata skäl. Starkt att, mitt under brinnade valrörelse, ändå välja familjen före regerandet och karriären. Det finns annars anledning att ha många synpunkter på Littorin som arbetsmarknadsminister, och hans nedrustning av flera av arbetsmarknadens hörnpelare. Men inte i dag! Han var bäst när det gällde. Familjen främst.
Sven-Otto Littorins agerande placerade också på nytt media och medias bevakning av offentliga personer i fokus, och debatten i Almedalen i går med företrädare för dessa media, visade bara, att dom inte var bäst när det gällde. Tvärtom! Sämst när det gäller. Det gällde inte att ta avstånd från inhoppen i den littorinska familjens privatliv, inte att be om ursäkt för att barnen också förföljts av dessa media, och inte att erkänna att media på nytt inte klarat av att se skillnad mellan personligt och privat. Nej inget av det. Här gällde det att skylla ifrån sig på andra. Det var inte jag! Inte vi på vår redaktion! Det måste ha varit någon privat bloggare. Vet man förresten om det Littorin säger är sant? Man häpnar! Kvalificerat skitsnack! Precis som tidigare överskred media här alla etiska gränser, och jag trodde betydligt mer och bättre om t.ex. Lena Melin från Aftonbladet och Britt-Marie Matsson från Göteborgsposten. Att Epressen och TV4 smutsat ner sig även i den här affären var väl däremot mer väntat. Sämst när det gällde!
Bäst när det gällde eller åtminstone rakryggad var däremot Solveig Ternström(c) eller numera (f.d c) Jag har väl aldrig sett Solveig Ternström som nån politiker av klass, men att lämna centerpartiet efter Maud Olofssons svek i kärnkraftsfrågan var rakryggat. Hur mycket hjälp hon sen kan ge Mona Sahlin och Maria Wetterstrand återstår väl dock att se. Maud Olofsson tyckte f.ö att Solveig Ternström, kunde ha varit mer aktiv i den interna partidebatten. Så sveket i kärnkraftsfrågan från centerns sida kanske är Solveig Ternströms fel. Maud Olofsson var sämst när det gällde. Son vanligt......
Bäst var väl inte heller Gudrun Schymans tilltag att bränna upp 100000 kr för att visa på skillander i lön och människovärde mellan män och kvinnor. Naturligtvis håller jag med i sak, men metoderna, Gudrun, metoderna??? Glädjande nog protesterade dock Frälsningsarmén mot tilltaget. Frälsningsarmén, som hjälper bl.a många lågavlönade, sjuka, utförsäkrade kvinnor kunde ha gjort mycket gott för dom pengarna. Så varför inte ett samarbete nästa gång. Frälsningsarmén och FI, det kan bli nåt!!
Men bäst när det gäller är fortfarande SMHI:s vädersajt. Sol, sol, sol, sol. Åtminstone i östra Svealand
Men borde jag egentligen ha börjat detta inlägg som jag gjorde? Borde man inte ta det viktigaste först? Så är det nog, och då ber jag om ursäkt. Verkligheten knackade på i går i form av arbetsmarknadsministern, eller numera f.d.arbetsmarknadsministern, Sven-Otto Littorin, som avgick. Av privata skäl. Starkt att, mitt under brinnade valrörelse, ändå välja familjen före regerandet och karriären. Det finns annars anledning att ha många synpunkter på Littorin som arbetsmarknadsminister, och hans nedrustning av flera av arbetsmarknadens hörnpelare. Men inte i dag! Han var bäst när det gällde. Familjen främst.
Sven-Otto Littorins agerande placerade också på nytt media och medias bevakning av offentliga personer i fokus, och debatten i Almedalen i går med företrädare för dessa media, visade bara, att dom inte var bäst när det gällde. Tvärtom! Sämst när det gäller. Det gällde inte att ta avstånd från inhoppen i den littorinska familjens privatliv, inte att be om ursäkt för att barnen också förföljts av dessa media, och inte att erkänna att media på nytt inte klarat av att se skillnad mellan personligt och privat. Nej inget av det. Här gällde det att skylla ifrån sig på andra. Det var inte jag! Inte vi på vår redaktion! Det måste ha varit någon privat bloggare. Vet man förresten om det Littorin säger är sant? Man häpnar! Kvalificerat skitsnack! Precis som tidigare överskred media här alla etiska gränser, och jag trodde betydligt mer och bättre om t.ex. Lena Melin från Aftonbladet och Britt-Marie Matsson från Göteborgsposten. Att Epressen och TV4 smutsat ner sig även i den här affären var väl däremot mer väntat. Sämst när det gällde!
Bäst när det gällde eller åtminstone rakryggad var däremot Solveig Ternström(c) eller numera (f.d c) Jag har väl aldrig sett Solveig Ternström som nån politiker av klass, men att lämna centerpartiet efter Maud Olofssons svek i kärnkraftsfrågan var rakryggat. Hur mycket hjälp hon sen kan ge Mona Sahlin och Maria Wetterstrand återstår väl dock att se. Maud Olofsson tyckte f.ö att Solveig Ternström, kunde ha varit mer aktiv i den interna partidebatten. Så sveket i kärnkraftsfrågan från centerns sida kanske är Solveig Ternströms fel. Maud Olofsson var sämst när det gällde. Son vanligt......
Bäst var väl inte heller Gudrun Schymans tilltag att bränna upp 100000 kr för att visa på skillander i lön och människovärde mellan män och kvinnor. Naturligtvis håller jag med i sak, men metoderna, Gudrun, metoderna??? Glädjande nog protesterade dock Frälsningsarmén mot tilltaget. Frälsningsarmén, som hjälper bl.a många lågavlönade, sjuka, utförsäkrade kvinnor kunde ha gjort mycket gott för dom pengarna. Så varför inte ett samarbete nästa gång. Frälsningsarmén och FI, det kan bli nåt!!
Men bäst när det gäller är fortfarande SMHI:s vädersajt. Sol, sol, sol, sol. Åtminstone i östra Svealand
onsdag 7 juli 2010
Det beror på hur man ser det
I söndags, när Fredrik Reinfeldt och moderaterna, enl. Reinfeldts egen utsago det enda arbetarpartiet, inledde veckan i Almedalen i söndags, passade Radioteatern på att sända dramatiseringen av Kertstin Thorvalls roman "När man skjuter arbetare". Boken gavs ut 1993 och är Kerstin Thorvalls skildring av föräldrarnas äktenskap, 1930-talets klassamhälle och skotten i Ådalen. Hon belönades med Moa Martinson-stipendiet för romanen. Det var en högerregering som var ytterst ansvarig för morden på svenska arbetare, och vi har en högerregering i dag. I dag skjuter man inte arbetare, man utförsäkrar dem och ställer dem på bar backe i stället. Men arbetsmarknadsministern sa ju redan innan året började att 2010 skulle bli ett skitår. Så; bra eller dåligt av Radioteatern och Sveriges Radio. Det beror på hur man ser det. Jag säger bara: samma höger nu som då.
Och Holland gick till VM-final. Bra eller dåligt? Det beror på hur man ser det. Jag tycker nog att det är så där..... Det hade varit kul med uppstickaren Uruguay. 3,5 miljoner inv. och 41000 licensierade fotbollsspelare. Och nästan VM-final. Men Holland var snäppet bättre och så var det ju van Bronckhorsts 1-0-mål. En av de mäktigaste pärlor man sett på länge. Det skjöts fler såna förr..... Och du som tror att jag är en nostalgisk tillbakablickare, behöver bara ta en titt på dåtidens skytteligor.
På Facebook har jag redan flaggat för att jag ska starta en grupp för alla som tycker som jag. Nämligen att man ska ersätta inkast med inspark från sidlinjen. Nu vet jag inte hur man gör när man startar facebookgrupper så det får nog vara, men inkasten har blivit nåt helt annat nu än då. Då var det viktigt att man stod där bollen passerade sidlinjen, att man hade hela bollen bakom huvudet och båda fötter bakom linjen, och att man kastade med båda händerna.Annars dömdes det fel inkast. Det döms aldrig för fel inkast nu för tiden, utan inkasten blir långa målchanser i stället, och då är det bättre att man får en inspark från sidlinjen. Men herr Blatter har ju inget världsrekord i nytänkande, så.... Bra eller dåligt? Det beror på hur man ser det.
Jag undrar också om det närmar sig värmerekord. Åtminstone ser min trädgård ut som om det är så. Brun och förbränd, nästan lite som en öken. Bra eller dåligt? Det beror väl på hur man ser det. Bra för solälskare som jag, men dåligt för de kämpande blommorna och växterna i våra rabatter.
Men rådjuren i denna så soltorkade trädgård tycks inte bry sig. Dom traskar obekymrat omkring i trädgården och slafsar i sig av våra blommor. Nästan varje natt.Och om man nån gång kommer på deras kriminella verksamhet flyttar dom sig bara motvilligt en liten bit bort från den syltburk där dom ertappades med fingrarna i. Vilken dålig liknelse förresten!! Stilbrott! skulle Lill-Klas ha skrivit med röd penna i marginalen. Det var säkert bra att han gjorde det ibland, inte dåligt.....
Så romantiskt det måste vara med rådjur i trädgården säger våra vänner i stan. Det säger dom för att dom bor i stan och inte har några rådjur i trädgården.. Så det beror också på hur man ser det.
Och i Almedalen tuffar det på. Nu slåss Folkpartiet och Kristdemkraterna om vem som helst vill att de gamla ska få rätt att komma ut varje dag och att dom ska få rätt att välja vilken mat dom ska få äta. Naturligtvis bör dom ha den rätten, men lite märkligt är det ju, att just dom partierna ropar på lagstiftning, dom som redan tycker att staten lägger sig i för mycket. Men det är bra att dom slåss inbördes. Det beror visserligen på hur man ser det, men borgarna brukar börja slåss inbördes innan det är dags för val.
Undrar om inte den här drapan håller på att bli för lång nu.... Drapa förresten. Undrar om Lill-Klas hade godkänt det ordet. Drapa (isl. drápa) var i fornnordisk skaldedikt ett högstämt kväde, ofta tillägnad en kung eller en jarl. Numera även namnet på en typ av kortnovell, som består av exakt 100 ord. Så den här drapan har blivit för lång. Och det beror inte på hur man ser det... Det är bara att räkna.
Och Holland gick till VM-final. Bra eller dåligt? Det beror på hur man ser det. Jag tycker nog att det är så där..... Det hade varit kul med uppstickaren Uruguay. 3,5 miljoner inv. och 41000 licensierade fotbollsspelare. Och nästan VM-final. Men Holland var snäppet bättre och så var det ju van Bronckhorsts 1-0-mål. En av de mäktigaste pärlor man sett på länge. Det skjöts fler såna förr..... Och du som tror att jag är en nostalgisk tillbakablickare, behöver bara ta en titt på dåtidens skytteligor.
På Facebook har jag redan flaggat för att jag ska starta en grupp för alla som tycker som jag. Nämligen att man ska ersätta inkast med inspark från sidlinjen. Nu vet jag inte hur man gör när man startar facebookgrupper så det får nog vara, men inkasten har blivit nåt helt annat nu än då. Då var det viktigt att man stod där bollen passerade sidlinjen, att man hade hela bollen bakom huvudet och båda fötter bakom linjen, och att man kastade med båda händerna.Annars dömdes det fel inkast. Det döms aldrig för fel inkast nu för tiden, utan inkasten blir långa målchanser i stället, och då är det bättre att man får en inspark från sidlinjen. Men herr Blatter har ju inget världsrekord i nytänkande, så.... Bra eller dåligt? Det beror på hur man ser det.
Jag undrar också om det närmar sig värmerekord. Åtminstone ser min trädgård ut som om det är så. Brun och förbränd, nästan lite som en öken. Bra eller dåligt? Det beror väl på hur man ser det. Bra för solälskare som jag, men dåligt för de kämpande blommorna och växterna i våra rabatter.
Men rådjuren i denna så soltorkade trädgård tycks inte bry sig. Dom traskar obekymrat omkring i trädgården och slafsar i sig av våra blommor. Nästan varje natt.Och om man nån gång kommer på deras kriminella verksamhet flyttar dom sig bara motvilligt en liten bit bort från den syltburk där dom ertappades med fingrarna i. Vilken dålig liknelse förresten!! Stilbrott! skulle Lill-Klas ha skrivit med röd penna i marginalen. Det var säkert bra att han gjorde det ibland, inte dåligt.....
Så romantiskt det måste vara med rådjur i trädgården säger våra vänner i stan. Det säger dom för att dom bor i stan och inte har några rådjur i trädgården.. Så det beror också på hur man ser det.
Och i Almedalen tuffar det på. Nu slåss Folkpartiet och Kristdemkraterna om vem som helst vill att de gamla ska få rätt att komma ut varje dag och att dom ska få rätt att välja vilken mat dom ska få äta. Naturligtvis bör dom ha den rätten, men lite märkligt är det ju, att just dom partierna ropar på lagstiftning, dom som redan tycker att staten lägger sig i för mycket. Men det är bra att dom slåss inbördes. Det beror visserligen på hur man ser det, men borgarna brukar börja slåss inbördes innan det är dags för val.
Undrar om inte den här drapan håller på att bli för lång nu.... Drapa förresten. Undrar om Lill-Klas hade godkänt det ordet. Drapa (isl. drápa) var i fornnordisk skaldedikt ett högstämt kväde, ofta tillägnad en kung eller en jarl. Numera även namnet på en typ av kortnovell, som består av exakt 100 ord. Så den här drapan har blivit för lång. Och det beror inte på hur man ser det... Det är bara att räkna.
tisdag 6 juli 2010
In what we trust...
Grattis så här lite i efterskott, USA! Det var ju den 4 juli häromdagen, och det firade du säkert på en massa olika sätt, och det gjorde du alldeles rätt i. Så Grattis! På alla Dina sedlar och mynt står ju devisen "In God We Trust" och det finns många av Er som verkligen litar på Gud. Men inte alla. Och så är det väl överallt...
Men det är viktigt att vi verkligen litar på något eller någon. Tillit är viktigt. På en papperskorg vid Slussen såg jag häromdagen devisen "In Fruit We Trust". Det var någon fiffig fruktförsäljare, eller kanske dito importör, som uppmanade oss att lita på frukt. Undrar hur det går till? Lita på att den inte är besputad? Att den smakar gott? Att arbetarna på fjärran fruktodlingar får vettigt betalt? Eller kanske bara någon smart pr-snubbe, som vill påminna oss om nyttan med frukt.....
Det är full fart i Almedalen just nu. Vi ska lita på att Reinfeldt ska måna mer än andra om landets arbetare, och vi ska lita på att Ohly tänker beskatta borätter hårdare. I dag får vi höra vad folkpartiet vill att vi ska lita på. Dom brukar ju lova mer åt alla, och lite hårdare tag mot vissa, så vi får väl se. "In Björklund we trust"...... Åtminstone ca 6% av oss
I dag skriver DN om Victor Müller igen. Det var ett tag sen. Du minns väl honom? Det var ju han som utan ryska pengar köpte SAAB med ryska pengar. Han med Spyker Cars. Litar du på att han har tryggat framtiden för Trollhättan? Jag gör inte det
På tal om Mûller så kan inte Tyskland lita på honom i VM-semifinalen i morgon. Thomas alltså. Han är avstängd efter två gula kort. Men den som följer min blogg, vet ju att jag bett om lov att få ändra mig. Så jag litar på att Tyskland klarar av Spanien. Jag litar nämligen på Joachim Löw ändå. Trots att han käkar snor i direktsändning och trots att han inte har några pärmar under armen. Som Lasse Lager. Och Johan Cruyff då? Litar Holland på honom inför dagens match mot Uruguay? Han vet ju alltid hur fotboll ska spelas, liksom han alltid vet hur fel alla förbundskaptener gör och har....
Tyskland-Holland i final på söndag. Lita på det!!
Och kan vi lita på SMHI? Dom har ju varit på sitt soligaste humör en tid nu, och vi har sett dem rita solar över hela väderkartan dag efter dag. Jo jag litar på att Arne Hagmarker och hans kompisar fortsätter med det ett tag till. Och hur det än blir med vädret så ritar dom snyggare väderkartor än vad Gösta Salomonsson, Leo Rannalet, Gösta Sjölander, Curry Melin, och Arturi Similä gjorde på sin tid. Minns Ni dom? Det var ju dom som trollband oss vid väderkartorna på sin tid. Men John Pohlman var i alla fall roligare. Det var roligare väder på hans tid....
Så; in what do we trust? Jag litar i alla fall på att du läser det här. Kanske på stranden eller i hängmattan. Alla laptoppar ju numera. Jag också. Och i trädgården behöver det vattnas. Lita på det!
Och in God we trust. Absolut. I alla lägen.
Men det är viktigt att vi verkligen litar på något eller någon. Tillit är viktigt. På en papperskorg vid Slussen såg jag häromdagen devisen "In Fruit We Trust". Det var någon fiffig fruktförsäljare, eller kanske dito importör, som uppmanade oss att lita på frukt. Undrar hur det går till? Lita på att den inte är besputad? Att den smakar gott? Att arbetarna på fjärran fruktodlingar får vettigt betalt? Eller kanske bara någon smart pr-snubbe, som vill påminna oss om nyttan med frukt.....
Det är full fart i Almedalen just nu. Vi ska lita på att Reinfeldt ska måna mer än andra om landets arbetare, och vi ska lita på att Ohly tänker beskatta borätter hårdare. I dag får vi höra vad folkpartiet vill att vi ska lita på. Dom brukar ju lova mer åt alla, och lite hårdare tag mot vissa, så vi får väl se. "In Björklund we trust"...... Åtminstone ca 6% av oss
I dag skriver DN om Victor Müller igen. Det var ett tag sen. Du minns väl honom? Det var ju han som utan ryska pengar köpte SAAB med ryska pengar. Han med Spyker Cars. Litar du på att han har tryggat framtiden för Trollhättan? Jag gör inte det
På tal om Mûller så kan inte Tyskland lita på honom i VM-semifinalen i morgon. Thomas alltså. Han är avstängd efter två gula kort. Men den som följer min blogg, vet ju att jag bett om lov att få ändra mig. Så jag litar på att Tyskland klarar av Spanien. Jag litar nämligen på Joachim Löw ändå. Trots att han käkar snor i direktsändning och trots att han inte har några pärmar under armen. Som Lasse Lager. Och Johan Cruyff då? Litar Holland på honom inför dagens match mot Uruguay? Han vet ju alltid hur fotboll ska spelas, liksom han alltid vet hur fel alla förbundskaptener gör och har....
Tyskland-Holland i final på söndag. Lita på det!!
Och kan vi lita på SMHI? Dom har ju varit på sitt soligaste humör en tid nu, och vi har sett dem rita solar över hela väderkartan dag efter dag. Jo jag litar på att Arne Hagmarker och hans kompisar fortsätter med det ett tag till. Och hur det än blir med vädret så ritar dom snyggare väderkartor än vad Gösta Salomonsson, Leo Rannalet, Gösta Sjölander, Curry Melin, och Arturi Similä gjorde på sin tid. Minns Ni dom? Det var ju dom som trollband oss vid väderkartorna på sin tid. Men John Pohlman var i alla fall roligare. Det var roligare väder på hans tid....
Så; in what do we trust? Jag litar i alla fall på att du läser det här. Kanske på stranden eller i hängmattan. Alla laptoppar ju numera. Jag också. Och i trädgården behöver det vattnas. Lita på det!
Och in God we trust. Absolut. I alla lägen.
söndag 4 juli 2010
Är det egentligen nån idé?
Jag lovar i introduktionen till min blogg att komma med både grunda och lite mera djupsinninga funderingar omkring smått och stort i min omvärld. Det mesta i den omvärlden kretsar just nu om sommar, sol och fotbolls-VM, och då inställer sig frågan: Är det nån idé att blogga om just det? Är inte allting om just dom ämnena redan sönderkommenterat, genomtwittrat och färdigbloggat? Eller har jag upptäckt något, som kanske inte alla andra redan tänkt på och ventilerat......
Bara ett sydamerikanskt lag kvar när semifinaldramat drar igång till veckan. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall. Och att det sydmerikanska laget skulle vara Uruguay? Dom vann visserligen VM både 1930 och 1950, men ändå. 1950 blev ju min ungdoms stora idol, Kalle Svensson, Rio-Kalle med hela svenska folket, förresten. Han fick för övrigt sitt smeknamn "Rio-Kalle" efter en fantominsats i matchen mot Brasilien, och inte, som många tror, efter finalen mot samma Brasilien 1958. Vid förlusten mot Brasilien var publiksiffran för övrigt 133 000 åskådare, vilket fortfarande står som rekordet för ett svenskt klubb- eller landslag. Man kan också konstatera att det svenska laget valde att inte ha med några av proffsen, vilket uteslöt flera av de spelare, som varit med och tagit OS-guld i London 1948, bland andra Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm. Detta gör bronset mer imponerande, eftersom andra lag använde proffs. Men Uruguay vann alltså, och frågan är om det är dags igen efter 60 år.
Elaka tungor sägar förresten att det är bra att Europa dominerar, eftersom det är här pengarna finns. Och då var det ju tur i så fall att Afrikas hopp, Ghana blev utslaget i kvartsfinalen efter tidernas drama. I Afrika finns nämligen inga pengar. Inte i fotbollen heller......
Och Erik Hamrén är på rätt väg. Fortsätt att släppa fram unga hungriga spelare ur U-21-laget i landslaget!! Titta på Tyskland!! Tunga, fyrkantiga Tyskland har genom unga, fräscha tillskott blivit både snabbare och mera lekfulla. En seger för fotbollen!!! Om man får ändra sitt tips under pågående turnering, sätter jag en slant på Tyskland. Brasilien mot Spanien var ju annars mitt finaltips, men Brasilien är ju redan hemma med skammen tung på sina axlar, och Spanien? Nej det vete katten efter matchen mot Paraguay. Så min gode Hamrén! Pensionera stora delar av landslagstruppen och börja om. Men fortsätt gärna att försöka motivera Zlatan! Artister av världsklass har vi inte för många av.
Och är det egentligen nån idé att tycka till om något annat än fotboll i dessa dagar? Almedalsveckan börjar ju i dag t.ex. Men det finns säkert massor av bloggar om den redan. Detta utan att jag har kollat. Fredrik Reinfeldt ska ju redan i kväll försöka presentera moderaterna som allmänintressets parti framför andra. Nja... det är nog i grund och botten samma höger nu som då. Och längst ut till höger har nu definitivt kristdemkraterna placerat sig. Detta efter sitt riksting i Örebro. Sambeskattningen åter, utbygggt vårdnadsbidrag och annat som definitivt ska hålla lågavlönade kvinnor borta från arbetsmarknaden. Hemmet behöver ju också skötas. Synd bara att seminarieserien G-som i Gud i Visby luktar KD lång väg. Gud skulle annars behövas i Almedalen. En rättvis, kärleksfull Gud, som står på de svagas sida.
Det hade annars varit kul att vara med i Almedalen, så ett annat år kanske. Man har ju ändå blivit suppleant i kommunens socialnämnd.....
I Almedalen måste också Mona kliva fram som den statsministerkandidat, som jag vill se henne som. Det rödgröna förslaget från i går om ytterligare förstärkningar till välfärden var annars bra. Mer av sånt i Almedalen, tack! Även om det kommer att dömas ut av moderaternas partisekreterare, som nog är det suraste och grinigaste, som svensk politik kan vissa upp just nu. Inte för att min partikamrat Ibrahim Baylan är nån muntergök heller, men som Schlingmann.... Icke?
Och sommarvädret då? Det får gärna fortsätta så här. Ingen idé, egentligen, att önska sig nån förändring.
Sen är det också den 4 juli i dag. Så grattis USA!
Bara ett sydamerikanskt lag kvar när semifinaldramat drar igång till veckan. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall. Och att det sydmerikanska laget skulle vara Uruguay? Dom vann visserligen VM både 1930 och 1950, men ändå. 1950 blev ju min ungdoms stora idol, Kalle Svensson, Rio-Kalle med hela svenska folket, förresten. Han fick för övrigt sitt smeknamn "Rio-Kalle" efter en fantominsats i matchen mot Brasilien, och inte, som många tror, efter finalen mot samma Brasilien 1958. Vid förlusten mot Brasilien var publiksiffran för övrigt 133 000 åskådare, vilket fortfarande står som rekordet för ett svenskt klubb- eller landslag. Man kan också konstatera att det svenska laget valde att inte ha med några av proffsen, vilket uteslöt flera av de spelare, som varit med och tagit OS-guld i London 1948, bland andra Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm. Detta gör bronset mer imponerande, eftersom andra lag använde proffs. Men Uruguay vann alltså, och frågan är om det är dags igen efter 60 år.
Elaka tungor sägar förresten att det är bra att Europa dominerar, eftersom det är här pengarna finns. Och då var det ju tur i så fall att Afrikas hopp, Ghana blev utslaget i kvartsfinalen efter tidernas drama. I Afrika finns nämligen inga pengar. Inte i fotbollen heller......
Och Erik Hamrén är på rätt väg. Fortsätt att släppa fram unga hungriga spelare ur U-21-laget i landslaget!! Titta på Tyskland!! Tunga, fyrkantiga Tyskland har genom unga, fräscha tillskott blivit både snabbare och mera lekfulla. En seger för fotbollen!!! Om man får ändra sitt tips under pågående turnering, sätter jag en slant på Tyskland. Brasilien mot Spanien var ju annars mitt finaltips, men Brasilien är ju redan hemma med skammen tung på sina axlar, och Spanien? Nej det vete katten efter matchen mot Paraguay. Så min gode Hamrén! Pensionera stora delar av landslagstruppen och börja om. Men fortsätt gärna att försöka motivera Zlatan! Artister av världsklass har vi inte för många av.
Och är det egentligen nån idé att tycka till om något annat än fotboll i dessa dagar? Almedalsveckan börjar ju i dag t.ex. Men det finns säkert massor av bloggar om den redan. Detta utan att jag har kollat. Fredrik Reinfeldt ska ju redan i kväll försöka presentera moderaterna som allmänintressets parti framför andra. Nja... det är nog i grund och botten samma höger nu som då. Och längst ut till höger har nu definitivt kristdemkraterna placerat sig. Detta efter sitt riksting i Örebro. Sambeskattningen åter, utbygggt vårdnadsbidrag och annat som definitivt ska hålla lågavlönade kvinnor borta från arbetsmarknaden. Hemmet behöver ju också skötas. Synd bara att seminarieserien G-som i Gud i Visby luktar KD lång väg. Gud skulle annars behövas i Almedalen. En rättvis, kärleksfull Gud, som står på de svagas sida.
Det hade annars varit kul att vara med i Almedalen, så ett annat år kanske. Man har ju ändå blivit suppleant i kommunens socialnämnd.....
I Almedalen måste också Mona kliva fram som den statsministerkandidat, som jag vill se henne som. Det rödgröna förslaget från i går om ytterligare förstärkningar till välfärden var annars bra. Mer av sånt i Almedalen, tack! Även om det kommer att dömas ut av moderaternas partisekreterare, som nog är det suraste och grinigaste, som svensk politik kan vissa upp just nu. Inte för att min partikamrat Ibrahim Baylan är nån muntergök heller, men som Schlingmann.... Icke?
Och sommarvädret då? Det får gärna fortsätta så här. Ingen idé, egentligen, att önska sig nån förändring.
Sen är det också den 4 juli i dag. Så grattis USA!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)