Jag har bara väntat på det. På att någon bloggare skulle se Eyjafjallajökull och det som sker där som ett tidens tecken. Ett tecken på att domedagen kommer och att Jesus kan väntas på skyarna. Självklart har vulkanutbrottet lite domedag över sig och mycket riktigt; domedagsbloggarna har börjat dyka upp. Och också bloggar där kristna hoppar på varann om huruvida vulkanutbrotten finns förutsagda i Bibeln eller inte. Problemet är nog allvarligare än så.
Själv tror jag inte att det är domedagen, utan det är ett vulkanutbrott, men vi behöver naturligtvis ändå vara redo när Jesus kommer. Jag tror också att det många gånger är okunskap om vad Bibeln egentligen säger, när folk pratar om domedagen hit och dit. Inte minst i tider som dessa är det viktigt att komma ihåg att Jesus inte kom för att döma, utan för att rädda en hel värld. Han kom för vår frälsnings skull. Och frälsta, räddade, blir vi när vi tar emot honom. Och än finns det faktiskt tid.
Det här är alltså ”bara” ett vulkanutbrott, varken mer eller mindre. Och inte nödvändigtvis något tidens tecken. Men ordet BARA känns lite malplacerat och är därför satt inom citationstecken. Och det pågår med oförminskad kraft. Ingen vet hur lång tid det kan ta innan vulkanen lugnar ner sig, säger Reynir Eyvindur Böðvarsson , seismolog i Uppsala, och lite av en kändis i svenska media numera. Jag kan förresten aldrig upphöra att fascineras över islänningarnas namn. Hördur Hilmarsson och Gudfinna Johannisdottir är två andra. Men det är en annan historia.
Utbrottet kan pågå i dagar eller också i veckor eller månader, säger Bödvarsson ,och påminner om Eyjafjallajökulls senaste utbrott 1821. Då pågick aktiviteten i över ett år. Ett år med flygstopp i hela Europa!!! Då går min semesterresa till Barecelona om en månad upp i rök. Eller snarare i aska….. Men det är väl ett mindre problem i så fall. Det som pågår just nu beräknas kosta en miljard om dagen, bara för svenskt näringsliv. För Island, som redan står på randen till konkurs, är det stora problemet just nu förutom hotande översvämningar, att askmolnens giftiga ämnen fluor och svavel sprids. Boskap som får i sig de giftiga ämnena med gräset på marken och vattnet de dricker. Och de förgiftas och kvävs. I molnen finns också mikroskopiska glaspartiklar och det är enligt Bödvarsson dessa glaspartiklar, som är farliga för flygplanens jetmotorer. Fluor förresten? Det är väl det jag borstar tänderna i…..
Jag slås av hur oerhört sårbart vårt samhälle är. Och hur lätt vi tvingas stå handfallna när själva naturen tar ton. Och då påminns även jag om Bibelns ord om rådlösheten vid tidens slut… Men jag tror att det nu borde handla mer om sammanhållning, hjälpsamhet och kreativt tänkande än om rådlöshet. Kanske kommer det,som vi uppfattar som katastrof, att hjälpa oss till nya uppfinningar och nya sätt att sköta kommunikationen mellan människor än genom dyra och sårbara flygresor. Och klimatet kan komma att påverkas om molnet ligger kvar länge. Är inte det ytterligare ett skäl att att påskynda ansträngningarna mot ett mer klimatsmart samhälle?
Men framför allt får vi kristna inte ta det inträffade till intäkt för nån sorts skrämselpropaganda om att Eyjafjallajökull ska sätta punkt för tiden. Bibeln igen: Ingen vet dagen eller stunden, säger Jesus i Matteusevangeliet. Men håll er vakna!!!
