lördag 13 mars 2010

Järngänget och 1929 års sångbok

Känner Du till järngänget? Jasså inte…. Hur som helst så var det dom, som under mer än 30 år skötte Huddinge sjukhus. Ja formellt visserligen bara neonatalavdelningen K49, som sedan blev K78 och visserligen bara på natten. Och visserligen inte alla nätter utan bara vissa, men ändå….. Visst skötte dom Huddinge sjukhus. Jag som är gift med en av dem, har sett det på nära håll….

Nu när pensionsreglerna har utsatt sjukhuset för attentatet att ställa Järngänget offside, och därmed också hotat vården i Stockholm, så fortsätter Järngänget att träffas. För att tala om hur mycket bättre allt var förr, kanske. Jag vet ju inte, eftersom deras möten är slutna sammankomster.

Denna utvikning förklarar varför jag häromdagen kom över 1929 års upplaga av Frälsningsarméns sångbok. Någon i gänget hade tyckt, att hustrun gott kunde få den. Denne någon hade fått den av sin svärmor, och skulle själv inte sjunga många strofer ur den, så varför inte…. Och när den gavs ut hade den kostat 2.50 i inköp. 2,50 för 650 inbundna sidor…..

Ett raskt hopp tillbaka till slutet av 1800-talet lär oss, att den då för tillfället arbetslöse metodistpredikanten William Booth av en händelse ( säger dom som inte tror på Guds ledning) ställde sig i spetsen för något som helt anspråkslöst hade namnet Östra Londons Kristna Väckelseförening. Fast på engelska då förståss. Detta kom så småningom om att bli Frälsningsarmén, gatans, de kyrklösas och de gudlösa massornas kyrka. I Jesu namn gick man till strid mot barnprostitution, hemlöshet och allsköns annan djävulskap. Femåriga alkoholister, cancerframkallande produktion av svavelhaltiga tändstickor, vedervärdiga arbetsförhållanden på alla typer av arbetsplatser, osv, osv. Inga problem var främmande för Booth och hans armé. En social sammanslutning av drömmande världsförbättrare? Nej, en armé för att frälsa världen och rycka den ut Djävulens käftar. Just det. Det var precis det språket man använde. Och nu kommer vi då äntligen till 1929 års röda sångbok….

Tredje versen i sång 401 säger t.ex. ” Kom och fatta Andens svärd, drag det käckt mot synd och värld!” Och i en annan sång proklamerar man att ”vår store Konung segra skall och härska över världen all”. Eller varför inte lyssna till raderna ”Sverige för Gud, må vårt motto det vara, domsdagen nalkas med hast för vår jord”.

Frälsningsarmén blev tidigt ett udda inslag i kristenheten. Med både uniformer, marcher och annat som anstår en armé i krig. Men framförallt med en passion att verkligen ta krigsbyte från Djävulen genom att erbjuda frälsning för var och en. Och man fanns överallt. Gator och torg blev kyrkorum och gatuteater blev metoden. Fast man använde termen friluftsmöte. Eller torgmöte.

Har Frälsningsarmén slutat med sånt? Jag fick frågan häromdagen, och svarade käckt: Nej då, inte alls! Fast i mitt stilla sinne undrade jag vart det Järngäng tagit vägen, som kunde offra allt för Jesus… Har det kanske blivit för mycket lovsång i vackra kyrkolokaler och för lite strid ute, där kriget pågår med lika stor kraft som när 1929 års sångbok kostade 2.50? Men det är ingen idé att kasta sten när man själv sitter i glashus. Jag har också medverkat till detta i så fall.. Jag enrollerade mig som soldat i kriget 1964. Tiderna har förändrats och i dag får man ingen sångbok för 2.50. Nej det är sant. Men sant är också att det fortfarande råder krigstillstånd i världen. Gott står mot ont, rätt står mot fel, sant står mot falskt och Gud står mot Djävulen... Är vi med eller mot? Är Du? Är jag?