"We apologize....." Australiens förre premiärminister var den förste. I samband med med sitt tillträde uttalade han de förlösande orden. Årtionden av tystnad och förnekande bröts plötsligt. Och premiärministerns och parlamentets erkännande av övergrepp mot den australiska ursprungsbefolkningen, aboriginerna, kändes ärlig och uppriktig. Under mycket lång tid trängdes aboriginerna tillbaka med alla medel. Barnen togs från sina föräldrar för att uppfostras till "vita" och den mark, som man ägt i generationer beslagtogs. Fram till 1967 betraktades aboriginerna inte ens som medborgare i det land där man bott i 50000 år.
Några andra statsmän, ofta på andra sidan jordklotet, har följt efter och erkänt felsteg och övergrepp. Men i Sverige då?..
Här beslutade riksdagen år 1921 att inrätta Rasbiologiska institutet och dåvarande Medicinalstyrelsen gav tillstånd till sterilisering av människor, vars gener inte ansågs lämpliga att föra vidare. 63000 människor steriliserades under åren 1935-75 för att avlägsna oönskade människor ur samhället. En stor grupp utgjordes av förståndshandikappade, men även "lösdriveri", alkoholism och "sexuell lösaktighet" var skäl till sterilisering. Nu tvingas dagens svenska politiker be om ursäkt och på typiskt svenskt sätt sker detta genom att man betalar ut en ekonomisk ersättning. Steriliseringsersättning har hittills utgått med 279 miljoner kronor till 1595 personer som kunnat intyga att de tvångssteriliserats.
Här finns mycket att lära både för stater, organisationer och för oss alla som individer.
Vad kommer då morgondagens politiker att tvingas be om ursäkt för? Kanske för det sätt på vilket vi behandlar gamla människor i dag. Eller för det sätt på vilket vi behandlar klimatfrågan. Eller hur vi tar emot människor som flyr undan krig och förföljelse. Många gånger sitter ursäkten långt inne och kommer fram först när vi står där, inmålade i ett hörn.
Som kristna är vi förlåtelsens ambassadörer. Och det handlar om att vi måste vara föredömen såväl privat som offentligt. Hur behandlas t.ex homosexuella i den kristna s.k. gemenskapen i Sverige i dag? Och hur många invandrare har vi i dag i svenska frälsningsarmékårer i den så internationella Frälsningsarmén? Och fysiskt och psykiskt handikappade? Har de någon plats?
Jesu pedagogik var att inrätta små minisamhällen där det nya livet i gemenskap med honom kunde beskådas. Om livet i lärjungagruppen liksom i den första församlingen kunde man säga: Kom och se! Kom och se vad som sker när människor, som själva blivit förlåtna, lever ett nytt liv tillsammans. I den fungerande kristna församlingen är man även i dag snar till förlåtelse. I en fungerande kristen gemenskap behöver inte kommande generationer be om ursäkt för dagens försyndelser. I den gemenskapen lever man i förlåtelsen!
Vem eller vilka behöver jag be om förlåtelse i dag? Och du?
