Jag har skrivit om det förut. När jag för ungefär ett år sedan lanserade en ny teori om klimatförändringarna. Men med en temperatur på nästan trettio minusgrader långt ner i Västergötland, förtjänar den att upprepas;Tänk om Ragnarök närmar sig!
Först kommer fimbulvintern, som varar i tre år utan mellanliggande sommar. Och det här är ju den andra i rad. Och hur var det med sommaren, egentligen? Och sen krig! Det behöver jag ju inte ens kommentera. Därefter kommer tre tuppar att gala. Nja...det är väl möjligen dom som saknas då. Men i alla fall: En tupp hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar - en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning, och här behövs ingen fantasi. Tänk bara på Pakistan. Sen kommer skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser den gudomliga varningssignalen i Gjallarhornet, och nog är väl klimatmötet i Cancun en varningssignal. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt, och tanken går för mig osökt till Uppenbarelsebokens skildring av slaget vid Harmagedon. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil, världsträdet består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande.
Och i Bibeln har vi Uppenbarelsebokens skildringar om tidens slut och Guds folk i paradiset........
Och Valan, kvinnan som vet allt sjunger: Osådda skola åkrar växa, allt ont sig bättra; Balder skall komma. [...]
En sal ses fagrare än solen stånda, täckt med guld, på Gimle.
Men i den sista versen avslöjar hon att ondskan inte helt har förjagats från världen genom Ragnarök:
Då kommer dunklets drake flygande, en blank orm, nedifrån, från Nidafjällen. I fjädrarne bär, och flyger över slätten, Nidhögg lik./ Nu skall hon sjunka.
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök.
Detta påminner kanske inte om Eva och Adam,men däremot om Noa och hans fru, som överlevde floden. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna, de goda gudakvinnorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder. Balder, som sades vara bäst av asarna. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt. Han styr den nya världen tillsammans med Nanna.
Det finns flera likheter mellan traditionen om den vite Balder och Vite Krist. Balder beskrevs till exempel som "den vitaste av asar" och Kristus kallades på flera nordiska språk Vite Krist.(fornisländska: Hvítakristr)Båda är framställda som goda och lidande gudar, båda dör och blir begråtna; Och kristendomens dualistiska motiv, kampen mellan gud och djävul, som vi känner väl kan också återfinnas i konflikten mellan Balder och Loke.
Men Anders! Inte tror du väl på det där? Nej det har jag inte sagt, men medge att det finns intressanta likheter. Människan har i alla tider funderat över de eviga frågorna. Varifrån? Och vart? Och ute gnistrar Fimbulvintern och det är 30 grader kallt i Västergötland......
onsdag 1 december 2010
I huvudet på en f.d nörd
Jag var med redan på AIK:s tid. Ja, inte Gnaget då, utan Alfredshems IK alltså. Inte från början visserligen, men från mitten av 50-talet har jag nog följt laget. Eller LAGET som det stavas Nolaskogs. Under många år följde jag nog lika nära som andra nördar, men sen alltmer på avstånd. Lite av medgångssupporter har jag nog också blivit, det måste medges.
Säsongen 1958/1959 spelade man sin första säsong i högsta serien, Division 1 Norra. Och den sejouren i högsta serien blev bara ettårig. Jag tror inte att man tog en enda poäng faktiskt. Därefter åkte man under några säsonger hiss mellan division 1 och 2, för att 1962/1963 slutligen etablera sig i högsta serien. Apropå det så undrar jag vart forna storheter som Karlberg, Morgårdshammar och Rönnskär tagit vägen? Det var ju dom, som AIK slogs med om platserna i högsta serien, Plus Hammarby, som ju lagt ner verksamheten efter att länge ha levt över sina tillgångar. Och Strömsbro, som väl ätits upp av Brynäs.
Länge var ju laget bygdens lag, och dom nyförvärv som införskaffades, kom från Järved, Örnsköldsviks SK och Nyland. Nyland var ju faktiskt föregångaren när det gällde ångermanländsk ishockey, och vem glömmer t.ex Sten Olsén, som f.ö.fick tröja nummer tre efter övergången. De första värvningarna utanför distriktet kom nog från Västerbotten, och då glömmer ingen naturligtvis målvaktsjätten Gunnar ”Bäckis” Beckman, som kom från Teg. Och tillsammans med t.ex Nicke Johansson och bröderna Nordström byggde man upp ett av Sveriges bästa lag. Och byggmästare var naturligtvis Carlabel ”Kabben” Berglund, som tränade laget i mer än 20 år. Som läsaren märker sitter nördtakterna fortfarande i.
Bygdens lag alltså, men också Sveriges plantskola nummer ett. Jag behöver ju bara nämna namn som Anders Hedberg, Foppa, Markus Näslund och tvillingarna Sedin för att var och en ska förstå vad jag talar om. Inget svenskt lag har fostrat så många NHL-stjärnor, som MoDo, som jaget ju heter sedan 1964. Reaktionerna på namnbytet nådde ända upp till kommunfullmäktige, men innebar också många fördelar i form av ökad sponsring.Och sånt var viktigt redan då. Den konstfrusna hockeybanan fick väggar och tak i samma veva, och på så sätt förvandlades den delen av idrottsplatsen Kempevallen till Kempehallen. Den standardhöjningen innebar bl.a. att jag inte behövde köpa en korv utan bröd i andra pausen för att värma fingrarna och inte heller behövde jag längre gå de sex kilometrarna hem efter matcherna för att få liv i de stelfrusna fötterna.Jag kunde åka buss och sjunga med dom övriga segerrusiga supportrarna
1979 kom det första SM-guldet och det har ju sedan följts av ytterligare ett. Men 1979 hade hockeynörden sedan länge flyttat från orten, och det blev alltmer kärlek på avstånd. Sån kärlek har ju också ofta en tendens att svalna, och så också denna. MoDo-nörden förvandlades alltmer till en medgångssupporter, medan en mig närstående son tidigt övertog rollen som familjens MoDo-nörd. Men det är klart att han tagit intryck av sin far, som ju faktiskt var barndomskompis med flera av dåtidens stjärnor. På den tiden kunde man faktiskt gå ner till sargen på Hovet och snacka med Christer Nilsson och Sune Ödling i periodpauserna. Och då fick sonen följa med. Och att ha en pappa som spelat fotboll med Foppas pappa har satt djupa spår i det uppväxande släktet.
Och framtiden då? För MoDo alltså. Redan året efter det första SM-guldet började problemen, och laget var faktiskt ur den högsta serien redan 1984. Sedan har man ju hamnat utanför slutspelet de två senaste säsongerna, och även den nu pågående säsongen ser ut att sluta på samma sätt. Det är visserligen långt kvar, men hittills har laget inte imponerat. Framgångssupportrar kräver ju just framgång för att stämma upp hejaropen, och Tjalles lagbygge har hittills imponerat högst måttligt, om jag säger så. Laget har ju dessutom blivit samma främlingslegion som alla andra lag i elitserien, och då är det ju lika mycket en tjock plånbok som hård träning som krävs för framgång. Och jag är rädd att lag från små orter kommer att förlora plånboksmatchen. Titta bara på Leksand och Rögle t.ex. Och då hjälper det föga att de olika juniorlagen fortfarande håller hög klass.
Så ett tips från en framgångssupporter är att kräftgången kommer att fortsätta, och att laget om några år har etablerat sig som ett av Allsvenskans topplag med Leksand, Okarshamn och Borås som motståndare. Men inte mer än så, tyvärr! Men det är klart att hjärtat fortfarande säger HEJA MoDo!
Säsongen 1958/1959 spelade man sin första säsong i högsta serien, Division 1 Norra. Och den sejouren i högsta serien blev bara ettårig. Jag tror inte att man tog en enda poäng faktiskt. Därefter åkte man under några säsonger hiss mellan division 1 och 2, för att 1962/1963 slutligen etablera sig i högsta serien. Apropå det så undrar jag vart forna storheter som Karlberg, Morgårdshammar och Rönnskär tagit vägen? Det var ju dom, som AIK slogs med om platserna i högsta serien, Plus Hammarby, som ju lagt ner verksamheten efter att länge ha levt över sina tillgångar. Och Strömsbro, som väl ätits upp av Brynäs.
Länge var ju laget bygdens lag, och dom nyförvärv som införskaffades, kom från Järved, Örnsköldsviks SK och Nyland. Nyland var ju faktiskt föregångaren när det gällde ångermanländsk ishockey, och vem glömmer t.ex Sten Olsén, som f.ö.fick tröja nummer tre efter övergången. De första värvningarna utanför distriktet kom nog från Västerbotten, och då glömmer ingen naturligtvis målvaktsjätten Gunnar ”Bäckis” Beckman, som kom från Teg. Och tillsammans med t.ex Nicke Johansson och bröderna Nordström byggde man upp ett av Sveriges bästa lag. Och byggmästare var naturligtvis Carlabel ”Kabben” Berglund, som tränade laget i mer än 20 år. Som läsaren märker sitter nördtakterna fortfarande i.
Bygdens lag alltså, men också Sveriges plantskola nummer ett. Jag behöver ju bara nämna namn som Anders Hedberg, Foppa, Markus Näslund och tvillingarna Sedin för att var och en ska förstå vad jag talar om. Inget svenskt lag har fostrat så många NHL-stjärnor, som MoDo, som jaget ju heter sedan 1964. Reaktionerna på namnbytet nådde ända upp till kommunfullmäktige, men innebar också många fördelar i form av ökad sponsring.Och sånt var viktigt redan då. Den konstfrusna hockeybanan fick väggar och tak i samma veva, och på så sätt förvandlades den delen av idrottsplatsen Kempevallen till Kempehallen. Den standardhöjningen innebar bl.a. att jag inte behövde köpa en korv utan bröd i andra pausen för att värma fingrarna och inte heller behövde jag längre gå de sex kilometrarna hem efter matcherna för att få liv i de stelfrusna fötterna.Jag kunde åka buss och sjunga med dom övriga segerrusiga supportrarna
1979 kom det första SM-guldet och det har ju sedan följts av ytterligare ett. Men 1979 hade hockeynörden sedan länge flyttat från orten, och det blev alltmer kärlek på avstånd. Sån kärlek har ju också ofta en tendens att svalna, och så också denna. MoDo-nörden förvandlades alltmer till en medgångssupporter, medan en mig närstående son tidigt övertog rollen som familjens MoDo-nörd. Men det är klart att han tagit intryck av sin far, som ju faktiskt var barndomskompis med flera av dåtidens stjärnor. På den tiden kunde man faktiskt gå ner till sargen på Hovet och snacka med Christer Nilsson och Sune Ödling i periodpauserna. Och då fick sonen följa med. Och att ha en pappa som spelat fotboll med Foppas pappa har satt djupa spår i det uppväxande släktet.
Och framtiden då? För MoDo alltså. Redan året efter det första SM-guldet började problemen, och laget var faktiskt ur den högsta serien redan 1984. Sedan har man ju hamnat utanför slutspelet de två senaste säsongerna, och även den nu pågående säsongen ser ut att sluta på samma sätt. Det är visserligen långt kvar, men hittills har laget inte imponerat. Framgångssupportrar kräver ju just framgång för att stämma upp hejaropen, och Tjalles lagbygge har hittills imponerat högst måttligt, om jag säger så. Laget har ju dessutom blivit samma främlingslegion som alla andra lag i elitserien, och då är det ju lika mycket en tjock plånbok som hård träning som krävs för framgång. Och jag är rädd att lag från små orter kommer att förlora plånboksmatchen. Titta bara på Leksand och Rögle t.ex. Och då hjälper det föga att de olika juniorlagen fortfarande håller hög klass.
Så ett tips från en framgångssupporter är att kräftgången kommer att fortsätta, och att laget om några år har etablerat sig som ett av Allsvenskans topplag med Leksand, Okarshamn och Borås som motståndare. Men inte mer än så, tyvärr! Men det är klart att hjärtat fortfarande säger HEJA MoDo!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)