Jag undrar just hur många bloggar som just i dag innehåller ett inlägg med samma rubrik som min, eller nån liknande? Det är nyårsafton och alltså dags igen att göra nån form av tillbakablick och delbokslut. Jag tror att, trots att det är mycket stim och ståhej över nyårsafton, det kan vara ganska nyttigt att nån gång varje år titta tillbaka. Kanske främst för att lära för framtiden, som ju är den tid, där vi ska tillbringa resten av våra liv. Den här gången är det då kapitlet 2009 som ska summeras. Bra eller dåligt? Framgångsrikt? Lyckligt? Svaret på dessa och andra bokslutsfrågor beror helt på vilka glasögon jag sätter på mej när jag nu sätter mig till rätta för att summera året som gått;
På någon sorts allmänt plan är det väl ordet KRIS som framträder. Finanskris,arbetsmarknadskris, klimatkris och kris både för regeringen och för Saab. Och MISSLYCKANDE. Sällan har väl ett så stort och i förväg uppskrivet internationellt möte som klimatkonferensen i Köpenhamn, slutat i ett så fantastiskt magplask och fiasko. Uselt måste betyget bli för alla världens ledare, som skulle säkra världen åt kommande generationer. Men också HOPP.Unga människor som protesterar mot politikernas schabbel med miljö och klimat, och människor i Trollhättan, som trots krisen lägger 70000 kr i Frälsningsarméns julgryta med devisen:handla rätt! Det är hoppfulla tecken.
På mitt alldeles privata plan har mycket hänt, och det mesta är positivt. Hustrun och jag håller fortfarande ihop efter 41 års äktenskap,och som nyblivna pensionärer har vi mer tid för varann än någonsin. Barnen har jobb och bostad ( ingen självklarhet numera),och barnbarnen växer till. Ett barnbarn har börjat skolan och ett har börjat i gymnasiet.Spännande och nytt för båda. Tillsammans gjorde hustrun och jag en spännande semesterresa till Nordkap, något som kan rekommenderas, och jag firade studentjubileum. För 45 år sen sprang vi som nybakade ut på trappan till det som då hette Högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik, och jublade i tron att den ljusnande framtid var vår.....Dagens studenter sjunger väl också det, men tror dom på det, eller tror dom tvärtom att deras generation blir den sista? Buu igen åt deltagarna i klimatmötet i Köpenhamn.
Jag har alltså gått i pension under året. Lite i förtid men ändå. Omställningen från ett aktivt yrkesliv till en pensionärstillvaro var faktiskt inte alldeles enkel. Men efter några månader har jag börja vänja mig vid att kunna planera varje dag helt och hållet själv.Så pensionen förs också upp på pluskontot. Men det gör inte det faktum, att det under året upptäckts, att jag lider av diabetes.Precis som min mor och min morfar gjorde. Fast lider är absolut fel ord.Några tabletter om dagen och regelbunden kontroll av blodsockret, tillsammans med nyttig motion och omläggning av kosten, gör att jag mår bra. Motion måste det dock bli mer av, ta det som ett nyårslöfte för 2010! Men diabeteslivet är tråkigt. Tråkigt att inte kunna äta vad som helst, och tråkigt att regelbundet behöva besöka läkare ( hon heter faktiskt Baby i förnamn....)och diabetessköterska ( som är duktig och saklig, men ingen muntergök, precis.) Jag, som nästa aldrig i hela mitt liv behövt besöka såna ställen....
Sammanfattningsvis då: Ett spännande år som jag tackar Gud för. Och visst vill jag vara med ett år till, minst!Jag tror inte alls, som minister Littorin, att det blir ett skitår..... På det allmänna planet hoppas jag då på regeringsskifte, och på det privata planet? Nej det får bli min hemlighet..... Liksom eventuella nyårslöften.
