Hur långt ska ett blogginlägg egentligen vara? Säkert finns det inga givna mått på det, och en av mina gamla svensklärare sa en gång att en uppsats blir inte nödvändigtvis bättre för att den är lång. Men säkert inte nödvändigtvis sämre heller, och en av mina bloggarvänner skriver ofta långt, åtminstone längre än jag, men också väldigt bra. Så det är väl med blogginlägg, som med predikningar och politiska och andra tal att det är innehållet snarare än mängden ord, som avgör kvaliteten. Men så har vi ju det här med twitter också. Ett alltför kort blogginlägg kan kanske hänvisas till twittret, något som jag aldrig prövat. Men jag vet, att där kan man inte breda ut sig, ens om man vill, utan utrymmet är rent tekniskt begränsat.
Men, som min rubrik antyder, blir det en kortis i dag. Inte riktigt twitterlängd, men nästan.
Jag har under en tid irriterat mig på att företrädare för alla politiska partier alltmer har börjat använda uttrycket "skapa förutsättningar för" I valrörelsen vimlade det av politiker, som såg politikens uppgift som just att skapa förutsättningar för. För företagande, för ökad internationalisering, för bättre infrastrukturer och för en massa annat.Skapa förutsättningar men lämna lösningarna till andra.... Till dom kapitalstarka, till dom som har ordet i sin makt och till dom som finns i dom rätta nätverken.
Men för mig, med en klassisk folkrörelsefostran har det alltid handlat om mer än så. Det har handlat om att identifiera problem och att visa på lösningar. Att gå före. Och det är något helt annat än att bara skapa förutsättningar.
Jag ska nu inte trötta med att peka på att det socialdemokratiska partiet är i kris. Det har det redan skrivits spaltkilometer om. Eller vad det nu heter i de nya medierna, där man inte nödvändigtvis skriver i spalter.... Men den extra partikongress, säkert partiets viktigaste, som samlas i mars nästa år, måste göra mer än att skapa förutsättningar. Den måste, precis som både profeter och partistrateger gjorde förr, när både profetior och strategier var viktiga. Den måste ge oss visioner. Politikens uppgift måste bli att måla framtidslandet och att peka ut riktningen dit. Hur ska ett jämlikt och globaliserat Sverige, med lika förutsättningar för alla, se ut om tio år? Och hur tar vi oss dit? Det kanske var det man menade när man i valrörelsen sa att "Alla ska med!" Men man sa inte vart, och inte heller hur det skulle gå till. Nej det skulle tydligen var och en få bestämma. Politikens uppgift skulle vara att skapa förutsättningar. Men så gick det som det gick också..... Och vi hade aldrig fått den världsunika välfärdsmodell, som stod som modell för hela världen en gång, om inte handlingskraftiga politiker gått före och visat vägen. En modell, som nu snabbthåller på att raseras, när det bara ska skapas förutsättningar.
Inte twitterkort alltså, men......
