En av fördelarna med att vara pensionär är att man kan lyssna på radio på tider, då man tidigare knappt visste att radion sände. I SR P1 sänder man på förmiddagarna ett utmärkt program som heter Tendens. Den här veckan är temat "Knegarmoralen" och i går intervjuades Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, som skrivit en bok om min pappa! Boken heter "Mig äger ingen", och handlar förståss om hennes egen pappa, härdmästaren Leif Andersson på Metallverken i Västerås. Men den kunde lika gärna ha handlat om min pappa, härdmästaren Knut Östman på Hägglund&Söner i Örnsköldsvik! Dom hade alltså samma jobb och tillhörde samma generation.Men framför allt: dom hade samma inställning till jobbet. Knegarmoralen var deras!
För pappa var arbetet den främsta hederssaken. Det handlade om att alltid vara där, att alltid vara i tid och att alltid ställa upp.Jag minns hur pappa nedlåtande talade om dom unga, som flera minuter innan fabriksvisslan ljöd, stod färdiga att få stämpla ut och gå hem. Och när fabriksvakten ringde mitt i natten för att härdugnarna hade stannat, var det bara att stiga upp och ta cykeln de kilometer det handlade om för att sätta igång ugnarna igen. Och jag kan inte tänka mig att pappa nån gång fick något extra, varken i lönekuvertet eller som kompledigt för dom insatserna. Hörde förresten aldrig pappa nämna ordet kompledigt en enda gång. Jobbet krävde, och då ställde man upp.
Arbetet var också en investering i en bättre framtid. En framtid då själva arbetet skulle tillerkännas ett högre värde än i dag. En framtid som tillhörde arbetaren i en tid då den verkliga arbetarklassen tagit över. Men också en investering i sina barns framtid. Jag var den första i familjen som fick gå i gymnasiet och fick ta studenten. Jag blev lärare och Åsa Linderborg blev författare och kulturskribent. Allt tack vare knegarmoralen.
Och denna moral är klart smittsam. Vi 40-talister ser arbetet åtminstone nästan på samma sätt. Ingen generation har så få sjukdagar som vad vi har, och det är säkert en kombination av knegarmoralen och Luther!Han, som såg pliktuppfyllelsen som något från Gud själv.
Programmet innehöll också intervjuer med ordförandena för våra två största politiska ungomsförbund. Där framkom, och det var viktigt, att de flesta unga människor i dag vill inget hellre än att få ett arbete. Viktigt därför att motsatsen ofta framställs både i media och i den politiska vulgärdebatten. Unga är lata, vill inte arbeta utan bara spela dataspel. Och dom kan inte heller sköta ett arbete eftersom dom bara ska resa hela tiden. Så låter det ofta, men detta är alltså helt fel!! Även en ung generation vill arbeta, även om synen på vad som är ett arbete skiljer sig från härdmästarens syn. Arbetet behöver i dag inte nödvändigtvis utföras på en arbetsplats, utan kan lika gärna ske hemma, på bussen eller i ett annat land. Och intressant var också att höra, att det pågår en återgång hos unga människor i synen på arbetet. Det viktiga håller på nytt att bli att få ett arbete. Inte nödvändigtvis inom IT eller media.Lärare, polis eller sjuksköterska går precis lika bra. Och det viktigaste är inte heller längre att bli kändis!
Och lärare, poliser och sjuksköterskor måste också vara på plats och sköta jobbet. Comeback för knegarmoralen kanske....
