Jag trodde att julen var slut för länge sen. Men en titt i schemat för i dag, lördag (varför måste man egentligen ha ett veckoschema när man är pensionär??) säger mig, att det är jul- och nyårsfest i eftermiddag. Så kör för det då!
Men annars är julen definitivt över på Baldersvägen. Elljusstakarna försvann häromdagen, och så mycket julpynt i övrigt har vi inte haft. Detta eftersom vi firade julen på annat håll. Ett håll, som i det här fallet är Ålsgårde, Danmark.
Men förresten är det nog inte riktigt slut än. Julgardinerna hänger nog uppe än. Jag säger NOG, eftersom jag är dålig på att lägga märke till gardinbyten och sånt. Men visst hängde hustrun upp andra gardiner strax före jul, och nog är det dom som hänger uppe fortfarande. Och vackra är dom. Hon är bra på sånt också, hustrun!
Så var det dagens jul-och nyårsfest då. En av kårens soldater, tyckte att vi nog behövde en sån, nu när alla kommit tillbaka igen efter jul-och nyårshelgernas förskingring. Vilket märkligt ord, förresten, men i det här fallet menas bara att många av kårens medlemmar bor i Stockholm bara tillfälligt, och har Vasakåren bara som ett tillfälligt andligt hem. Under storhelger så skingras man alltså, och åker till sitt riktiga hem. Men nu är alla alltså tillbaka och då tyckte den handlingskraftige brodern att det behövdes en jul-och nyårs-välkommen tillbakafest. Sagt och gjort! En gång i tiden var folkrörelsesverige fullt av den handlingskraften. Inga arbetsgrupper, inga långdragna diskussioner, inga styrelsebeslut. Här behövs en jul-och nyårs-välkommen tillbakafest. Då ordnar vi en sån då! Mera sånt!!!
Och nog behöver vi även i dag påminna varann om Fredsfursten, julens huvudfigur. Jag tänker på Afghanistan och jag tänker på Tunisien. Och så tänker jag på migrationsminister Tobias Billström. Han som hjärtlöst skickar tillbaka förföljda kristna till Irak. Trots att FN och andra organ sagt att det bör han inte göra. Utan att på något sätt förfalla till att på minsta vis sympatisera med Sverigedemokraterna så behöver vi en ny och annan invandrings-och migrationspolitik. Hur många skall vi ta emot och varför? Och hur många ska få stanna här även när deras omedelbara skyddsbehov har upphört? Och varför? Och Karl-Bertil Jonssons julevangelium behöver läsas i dag också, en månad efter jul. Ta från dom rika och ge till dom fattiga…. Eller som Bibeln uttrycker det:En utjämning ska ske. Trycket från dom riktigt fattiga i vårt land på Frälsningsarmén och andra hjälporganisationer har den här julen varit större än kanske någonsin. Allt fler blir allt fattigare också i vårt land. Men givmildheten hos svenska folket har också ökat. Flera hjälporganisationer redovisar nära nog all-time-high när det gäller julinsamlingsresultatet. Allt medan Billströms chef, Fredrik Reinfeldt fortätter att tala om ytterligare skattesänkningar. Mindre offentligt stöd till dom riktigt fattiga alltså! Men han är snart ensam om det! Även Reinfeldts allianskollegor har börjat sätta ned fötterna nu. Kanske en regeringskris under uppsegling. Och detta medan socialdemokraterna fortfarande inte vet på vilket ben dom ska stå….
Men först alltså en jul-och nyårs-välkommen tillbakafest. Med både tomte, trollkarl och dukade bord. Så trevligt det låter. Julen kanske borde vara intill påska ändå…
