Jag finns i två versioner. Ja, det vill säga inte jag personligen, men jag på Facebook. Det kanske är det som på psykiatrispråk kallas dissociativ identitetsstörning och som är ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter (kallade alteregon), där varje alterego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning. Nja, jag vet inte, jag. Så komplicerat och allvarligt är det nog inte. Det är nog bara så att jag upprättat konton på Facebook med två olika epostadresser. Lätt gjort, kan man tycka, och det var det också. Men så mycket svårare det är att bli av med den ena personligheten. Jag har t.o.m.fått frågan om jag vill bli vän med mig själv. Vad svarar man på en sån fråga? Alltnog så finns jag alltså i två versioner, och nu har jag slutligen meddelat på facebook vilken av versionerna som är jag....... Så så nu vet Ni det, alla ni som är vän med mig på Facebook och även ni, som tänker bli det.
Det var väl annars Folkpartiet, som gav kluvenheten ett ansikte. Gunnar Heléns ansikte närmare bestämt. Han var fp-ledare under första hälften av 70-talet, och i ett ganska berömt tal myntade han detta uttryck. Och det kanske är därför som inte så många är folkpartister. Det kostar på att vara kluven.
Och Werner Aspenström gjorde ett poetiskt ideal av att vara kluven. Han såg en ära i att vara både bondsk och österländskt vis. Enkelheten i hans dikter är försåtlig. Han var en mycket klipsk diktare som var skeptisk mot intellektualismen. "Sardinen vill att burken öppnas mot havet" – det är en av hans många minnesvärda formuleringar, vad han nu menade med det. Kluvet i alla fall.
Och på 80-talet försökte jag, utan att lyckas, att ta mig igenom en essäbok av Hans-Magnus Enzensberger med titeln "Ack Europa”. Det var när debatten om för eller emot EU ännu rasade i Sverige och Enzenberger menar i den boken att detta att vara europé är att vara kluven. Längre än så kom jag nog inte i boken, vill jag minnas.
Och att vara ansvarig för Systembolaget och kanske också att jobba där, måste väl också vara kluvet. Det handlar ju om att sälja men ändå inte sälja. Anitra Steen brukade på sin tid argumentera för sänkta alkoholskatter. Då rasade nykterhetsrörelsen mot Steens självpåtgna politikerroll. Hennes efterträdare Magdalena Gerger ser det nu som sin uppgift att propagera för ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin. Men den politikerrollen kommer ingen nykterhetskämpe att ifrågasätta.
Och så har vi det här med Julian Assange och Wikileaks. I den frågan är mina åsikter kluvna, och det utan att jag på minsta sätt är folkpartist. Att en vildsint datanörd, som Assange var i början, och delvis säkert är fortfarande, lyckas knäcka nästan all världens diplomatkoder är imponerande. Och även om han drivits av att bara visa, att det har varit möjligt att ta sig in både här och där, så har vi ju som en sorts bieffekt fått veta vilka samtal som pågår mellan skål och vägg när politiker på hög nivå träffas. T.ex. har vi fått veta att Carl Bildt gläfser som om han vore en stor hund fast han i själva verket är av högst medelmåttig storlek. Ett intressant bidrag till historieskrivningen, även om vi väl är många som haft det på känn länge. Detta å ena sidan. Men å andra sidan skall Assange naturligtvis ställas till svars om det nu är så att han våldfört sig på kvinnor i Sverige. Men mitt stalltips i den frågan ser ut så här: Assange kommer att utlämnas till Sverige, där åtalet mot honom läggs ned, varpå han utlämnas till USA. Han är ju inte ens en medelstor hund, som gläfst...
Men nu var det det här med mig och Facebook. Jag är en, även om jag finns på två ställen. Och med olika profilbilder. Hängde Ni med? Man kan bli kluven för mindre...
