Måste ett blogginlägg som börjar med det nattsvarta ordet SYND verkligen bli mörkt och svart? Kanske inte. Låt oss se!
Det var ju synd att MoDo inte gick till slutspel. Nej det var möjligen trist, men inte alls SYND. Och inte heller är det SYND att våren dröjer. Det är kanske tråkigt, men inte SYND. Men ska vara aktsam med orden.
Ordet SYND är bibliskt och är en översättning av ett hebreiskt ord, som närmast betyder ” att missa målet”. Ordet användes under antiken som en bågskytteterm. I bibliska sammanhang används ordet första gången i samband med syndafallet, dvs. det tillfälle när mänskligheten beslöt sig för att överge Guds plan med skapelsen för att i stället försöka på egen hand. Med känt resultat…. SYND är alltså att hamna någon annanstans med sitt liv än där Gud hade planerat.
Då är miljö-och klimatmissarna SYND. Vi misshushållar med resurser, som är ändliga, och vi lämnar över en sargad och i stora stycken blödande planet till barn och barnbarn. SYND! Då är naturligtvis alla krig i alla tider SYND. Gud hade planlagt en värld, där syskon skulle leva tillsammans i fred och frid. Men hur blev det? SYND… Förtryck och utsugning av andra människor är SYND, liksom det faktum att klyftorna mellan dem som har, och dem som saknar, ökar hela tiden. SYND! Men också förtal, skvaller och baktaleri är SYND, eftersom det är oförenligt med Guds plan om kärlek och sammanhållning.
Jag är kristen. Det framgår av presentationen av mig och min blogg på den här sidan. Och det torde också ha framgått av flera blogginlägg. Åtminstone har det varit avsikten. Men i mitt frikyrkliga arv bär jag också med mig spår av den s.k. syndkatalogen. I en tid när det var viktigt för väckelsens pionjärer att på olika sätt visa det nya liv man levde tillsammans med Frälsaren, stämplades allt som hade att göra med det gamla liv, som man lämnat, som just synd. Därför blev det synd att dricka vin, något som man gjort innan man blev frälst. Det blev synd att dansa, av samma skäl. Men det har också inneburit att flera generationer frikyrkoungdomar aldrig lärde sig att dansa. Och jag hör till den gruppen. Inte SYND, men väldigt trist. Under en tid var det också synd för flickorna att ha högklackade skor, som väl möjligen är synd om fötterna. Det var synd att måla sig, att anlägga vissa typer av frisyrer mm.mm. Undrar förresten varför syndkalaogen var längre för kvinnor än för män…..
I dag talar man inte om syndkatalog, och väl är väl det. Men vi är många, som bär med oss alldeles onödiga skuld- och skamkänslor, därför att begreppet SYND feltolkades för oss.
I dag har kyrkan lämnat syndkatalogen bakom sig, men frågan är då i stället hur det märks på en människa att han eller hon är en Jesu efterföljare i dag. Det borde naturligtvis vara så att ett rättvisepatos, en vilja att i alla lägen stå upp för sanning och rätt, att stå på de svagas och utstöttas sida och att se världen i ett både globalt och lokalt perspektiv borde utmärka dagens kyrkfolk. Om det är så, är världen att gratulera. Den kommer då att förändras i den riktning Gud vill och förväntar sig. Och om inte--- så är det SYND.
