Jag tror att det var på 70-talet, i samband med Jesusrörelsens framväxt i Sverige som dom kom. Bildekalerna, som man skulle fästa på bakrutan, för att på det sättet vittna om Jesus, medan man körde bil, och utan att behöva säga nåt. Jag tyckte aldrig om dom där. Inte för att jag körde som en biltjuv, åtminstone inte hela tiden, men ibland bröt även jag säkert mot en och annan trafikregel, och att åka fast för fortkörning och samtidigt ha en dekal med texten "Vittne för Jesus" eller nåt annat käckt? Nej det var ingen bra kombination, så det fick vara för mig.
Jag minns att en av dessa bildekaler hade texten: "Även den som har det bra behöver Jesus." Tänkt för stora, dyra bilar då, kan man väl förmoda. Och eftersom tanken flyger fritt, kom jag i går på nytt att tänka på just den dekaltexten. Och det i samband med socialdemokraternas förtroenderåd. Hur det kan bli! Mona Sahlin höll ett av sina allra bästa tal som partiledare, och hon pekade på flera allvarliga missgrepp både i valrörelsen och i de senaste årens socialdemokratiska politik. Hur partiet helt misssat medelklassen och medelklassens olika ställningstaganden och värderingar. Till friskolor, till RUT, till privata alkternativ i vården, till fastighetsskatten och till en massa andra röda skynken för socialdemokraterna. Undrar just varför Mona inte höll det talet långt tidigare.... Hur når vi medelklassen? Dom som har jobb, bor i villa och reser både till fjällen och utomlands varje år. Även den som har det bra behöver......
De flesta som har ett jobb, har det förhållandevis ganska bra i Sverige. Både i jämförele med motsvarande grupper i andra länder, och framförallt i jämförelse med dom som saknar jobb, är sjuka och utförsäkrade. Av den gruppen, friska och i arbete, röstade bara 22% på ARBETARPARTIET socialdemokraterna i årets val. 22%!!! Folk har alltså uppfattningen att socialdemokraterna är möjligen ett parti för arbetslösa, för invandrare och för traditionsbärande pensionärsgrupper. Men för dom som har det ganska bra, åtminstone förhållandevis, framstår partiet som en samling nej-sägare. Så fort vi kommer till makten ska vi avskaffa RUT, vi ska återinföra fastighetsskatten ( även om vi kallar den skatt på förmögna)och vi ska sätta stopp för friskolorna. Bl. a. Alltså nej till det som en majoritet av det arbetande folket tycker är ganska bra. Valfrihet i vården, rätt till bra skolor för barnen, och nån som mot rejäl och vit betalning hjälper till med städningen, när jag själv inte hinner. Nej till sånt, och dessutom ja till ett samarbete med vänsterpartiet, som fortfarande av de flesta kallas kommunister. Tur att min pappa slapp uppleva det.....
Även den som har det bra behöver socialdemokraterna. Det blir den stora utmaningen för den nya partiledaren, för en förhoppningsvis mycket förnyad partistyrelse och för ett nytt parti, som vill återta regeringsmakten. Både jämlikhet och utveckling, som Mona uttryckte det. I ett tal, som samtidigt avslöjade hennes stora svaghet. En ledare leder. Det framgår av namnet. Och det har hon inte gjort, åtminstone inte i den riktning som hon pekade ut i går. Med hela handen, faktiskt. Och vem blir då den som får ta sig an den uppgiften? Ingen aning faktiskt, men jag tror inte att Sven-Erik Österberg är mannen.. Kom hem Margot!!!!
