Jag vill börja med att be eventuella läsare från Gävle eller från Australien om ursäkt. Förlåt, men nu tänker jag bli lite lokal. Nej, inte lokalpatriotisk utan lokal!
I stortockholmsområdet transporterar två pendeltågslinjer hundratusentals resenärer till och från huvudstaden varje dag. En går mellan Södertälje- Märsta och en mellan Bålsta- Västerhaninge. Dom flesta av dessa hundratusentals resenärer låter sig transporteras därför att dom bor på ett ställe, och har sina arbeten på ett annat ställe i någorlunda anslutning till dessa linjer. Jag nämner detta därför att spelar en viss roll i det jag nu tänker ondgöra mig över.
Alla dessa trafikanter, och jag har själv under åtskilliga år kunnat räkna mig till den skaran, är ett segt och tålmodigt släkte. Vagnfel, signalfel och växelfel är ord som vi sedan länge har införlivat med vårt ordförråd. Pendeltågstrafiken fungerar nämligen inte! Och speciellt inte vintertid!! Och det innebär att massor av stockholmare varje dag kommer för sent till jobbet, tvingas arbeta hemifrån och missar viktiga affärsmöten. Det innebär också att Storstockholms Lokaltrafik ( SL, för läsare från Gävle och Australien...) under 2009 tvingades betala ut 7.878.903 kr i s.k. resegaranti till strandsatta resenärer. Nästan åtta miljoner av skattepengar för ett pendelkaos som återkommer varje år. Men det fiffiga är, att vid kraftigt oväder som snöstorm t.ex. utgår ingen resegaranti. Och ändå är det just oväder som tex. snöstorm, som orsakar merparten av detta elände. Men kunskapen om det faktum att det snöar på vintern, mycket ibland t.o.m, har ännu inte nått till SL:s styrelserum.
I går åkte jag med buss 839 från Dalarö kl.13.35. Den avgick punktligt och ankom till Handen lika punkligt kl.14.08. Trots snö. Mycket snö. I Handen byter jag till pendeltåget från Västerhaninge, som avgår från Handen 14.16 med ankomst till Stockholm kl.14.40. Trodde jag! Men tåget var inställt och nästa tåg mot Stockholm väntades. cirka 14.56. Cirka!! Det betyder alltså att de ansvariga hos SL eller hos Stockholmståg eller var ansvaret nu ligger, inte hade en aning om när nästa tåg skulle komma. Ett växelfel i Sundbyberg tidigare hade orsakat stora följdförseningar uppgavs det i högtalarna. Följdförseningar. Det var ett nytt ord för mig. Liksom lövhalka, som SL tillförde svenska språket när tiderna inte kan hållas, därför att löven faller från träden på hösten. Det var bara att sätta sig och vänta i terminalbyggnaden. Om man nu kunde hitta någonstans att sitta. Handenterminalen är nämligen varken mysig eller sittvänlig, utan en urtrist byggnad från 70-talet. Ingen möjlighet att köpa ens den minsta frukt. Och en kopp kaffe? Nix! Nåja, tåget kom till slut och jag anlände till Stockholm efter mer än två timmars resa från Dalarö. 45 km på två timmar. Räkna gärna ut den medelhastigheten! Och det var nästan lika illa när jag skulle hem på kvällen. Och för att nu ingen ska tro att jag är speciellt drabbad och förföljd kan jag meddela, att hustrun för några dagar sen satt fast i en pendeltågsvagn i fyrtio minuter på spåret mellan Skogås och Handen. Är då familjen Östman speciellt utsatt? Nej, inte på minsta vis. Tidningen Stockholm City berättar om 30-årige Herman Solberg från Ulriksdal, som i onsdags morse satt fast i 40 minuter på pendeltåget och missade viktig tid på jobbet. Han satt fast 3,5 timme sammanlagt den dagen. Så vi är många. Väldigt många!!
Och de ansvariga hos SL då? Jo, Lars Schyllander, som är driftsområdeschef på SL, säger att ”det är många snörelaterade problem just nu” Jo, jag tackar jag..... Liksom att han ”har stor förståelse för att folk blir irriterade” Låter ju trösterikt. Det kommer ju fler vintrar med kyla och snöfall. Lika överraskande varje gång....
