Idag ska jag vara politiskt korrekt. Med andra ord ska jag göra som alla andra och blogga om klimatkonferensen. Jag lovade,när jag återupptog bloggandet, att inte vara så seriös som vid det förra försöket. Men i dag är det inte är inte speciellt betungande att vara en smula seriös eftersom klimatkonferensen och dess resultat kanske blir livsavgörande för oss alla. Och inte bara för oss. Ett mig närstående barnbarn, 17 år, sa härom sistens: Farfar! Jag kanske tillhör den sista generationenen!….. Det är det det handlar om i Köpenhamn.
Häromdagen lämnade en stor del av U-landsdelagationerna konferensen eftersom man inte ansåg att förhandlingarna var fruktbara. I-länderna försöker, som vanligt, smita undan sitt ansvar och U-länderna reagerar. Alldeles utmärkt!! U-länderna har under flera århundraden blivit förbigångna, utnyttjade och våldtagna av det som idag är I-länder. U-länderna har med sina råvaror, sina marknader och sin arbetskraft bidragit till vårt välstånd. U-länderna har hela tiden suttit på åskådarplats och tittat på medan I-länderna gjort som dom velat på den spelplan som kallas världen. U-länderna vill inget hellre i dag än att skapa väl fungerande samhällen för sina befolkningar, och för dom innebär det att en fungerande produktion av västerländska mått måste skapas.Men för att det ska bli möjligt måste den rika I-världen börja mäta sin välfärd med andra mått.
När vi i den rika delen av världen skapade vår välfärd och vår rikedom var det inte tal om några begränsningar eller tak. Ingen sa, att vi inte fick släppa ut vad vi ville eller bygga hur som helst. Vår rikedom skapades på dels vår egen miljö-och klimatbekostnad, men framförallt skapades rikedomen på U-ländernas. Dom fick betala vår nota Det gäller i stor utsträckning än idag, då stora delar av dom utsläpp, som sker i U-länderna idag, inte sker för att den inhemska befolkningen ska få ökad materiell standard. Istället sker utsläppen för att vi ska kunna få nya Nikeskor varje vår eller andra häftiga produkter som våra fattiga kusiner från landet tillverkat åt oss. Industrialiseringen har i drygt 150 år varit till stor nytta och glädje för oss, men den sker fortfarande på våra villkor.
Det är mot den bakgrunden som avgörandets stund nu har kommit i Köpenhamn. USA, EU och Japan skjuter till pengar, visst gör man det, men problemet är att en stor del av dessa pengar är biståndsmedel, som var tänkta just som pengar till mat, utbildning och kläder till världens fattigaste människor. Nu går i stället dessa pengar till koldioxidsnåla bilar och utsläppsrätter. Man kan inte både ha kakan och äta upp den. Men däremot kan man baka fler kakor och dela med sig av dom mer frikostigt. Men man undrar hur bra bagare Obama och Reinfeldt är. Och jag undrar också om två-spårslösningen, som tydligen blir resultatet av konferensen, egentligen är ett trixande på de rika ländernas villkor. En fortsättning av Kyotoprotokollet gynnar u-länderna, även om bara en minoritet av världens länder undertecknat det. Men en långsiktig politisk överenskommelse för åren bortom 2020.…….??? Då är barnbarnet 27 och kanske en del av den sista generationen. För hur många politiska överenskommelser har inte brutits genom åren?
