Jag har varit pensionär i ett år nu och folk är väldigt intresserade av hur det känns. Hur känns det? är faktiskt den vanligaste frågan jag får numera. Folk är mer intresserade av det än av hur det kändes att jobba. Hur känns det att vara pensionär? Ja, efter ett år i rollen finns det kanske anledning att fundera över det.
Jag ramlade in i pensionärsrollen helt plötsligt, kan man säga. En omorganisation på jobbet gav mig ett erbjudande att gå ett år i förtid, och det var ett erbjudande, som jag inte kunde motstå. Men samtidigt gav det mig bara ett par manader att tänka över hur det skulle kunna bli, detta nya liv. Ingen lång startsträcka med nedräkning, som andra 64-åringar brukar ha. Bara att tömma skrivbordet och gå. Nja, inte riktigt, men snabba ryck i alla fall.
Och det var inte alls så enkelt, som jag kanske hade förställt mig. Nya rutiner, och nya sysselsättningar skulle ju ersätta det gamla och invanda. Ett 41-årigt arbetsliv skulle ersättas av något helt nytt och oprövat. Inte åka buss 6.20 varje morgon, inte lunch på Sturegatan varje lunch, och inte hem med direktbussen 16.35. Och framförallt, ingen kontakt längre med kompisgänget på jobbet. Och inte heller med arbetsuppgifterna av vilka de flesta var ganska eller t.o.m. mycket stimulerande. Så hur känns det då?
Jo, tack, nu känns det bra, och det är ju egentligen först nu, som jag blivit pensionär på riktigt.65+. Men inkörningssträckan var bitvis lite knagglig, som sagt. Jag har dock upptäckt att nya uppgifter har dykt upp efter vägen, så nu leder jag både bibelstudier och säljer Stridsrop. Och dessutom har jag avancerat till suppleant i kommunens socialnämnd. Och så har jag tid!! Tid att träffa barnbarn och goda vänner.Och tid att resa! Barcelona och Nora har det blivit t.ex. Och Polen ska det bli. Jag har alltid velat resa, så det känns riktigt bra.Och tid att titta på TV på dagtid. Både fotbolls-VM och friidrotts-EM. Tack för det!
När jag gick i pension lovade jag också mig själv att försöka skriva en bok, om tankar och erfarenheter, som livet givit. Och försöka gäller fortfarande, även om inriktningen kanske har ändrats något under resans gång. Så vi får väl se....
Pensionärstiden ger också perspektiv åt arbetslivet.Om det skulle mycket mer än ett blogginlägg kunna skrivas, men i dag läser jag i tidningen att vi producerar fem gånger så mycket i dag som man gjorde på 30-talet. På i stort sett samma arbetstid. Vilka slutsatser drar vi av det? Om vi sammanträdde mindre skulle vi kanske t.o.m kunna förkorta arbetstiden. Tvärtemot vad Reinfeldt säger både om högre pensionsålder och längre arbetstid.
Så; jo, tack; det känns riktigt bra att vara pensionär.även om PRO får vänta ett tag...
