Det här blogginlägget är jag inte säker på att jag ska skriva, så det är kanske lika bra att jag slutar här…. Jag har ju faktiskt inte sett en enda bandymatch live på fyrtio år....
Nej förresten; visst ska jag gratulera GAIS till att ha tagit steget upp i elitserien i bandy. Och visst behöver rikets andra stad ett elitlag också i bandy. Och visst behöver bandyn ett elitlag i Göteborg. Så grattis!!
Men likafullt är jag tveksam. Jag minns hur illa jag tyckte om när pollenkungen Gösta Carlsson inte bara byggde en ishall i Ängelholm utan även köpte ihop ett helt lag, som under namnet Rögle BK gick upp i högsta hockeyserien i mitten på 1960-talet. Och ännu mera tveksam blev jag när pollenkungen påstod, att bakom alla hans ekonomiska framgångar låg hans möte med varelser från ett UFO som landat i en glänta utanför Ängelholm den 18 maj 1946. UFO-monumentet i Ängelholm uppfördes senare på platsen, hockeyladan byggdes och Rögle blev med tiden ett riktigt bra hockeylag. Och nu har några kapitalstarka gaisare gjort likadant. Byggt en arena och köpt ihop ett lag.....
Men jag är född i en tid när fotbollslag, liksom bandy- och hockeydito representerade en ort, en bygd eller åtminstone ett landskap. Och fortfarande är det ju så, att lokalderbyn samlar mer folk än andra matcher. Det var inte bara MoDo som mötte Wifsta/Östrand utan det var även en kamp mellan Örnsköldsvik och Sundsvall. För att inte tala om när Djurgården mötte Hammarby. Då var det Östermalm mot Söder. Två skilda kulturer.
Men invänder du, eller åtminstone en mig närstående son, som jag diskuterat detta med åtskilliga gånger, så är det ju fortfarande. Derbymatcherna samlar fortfarande mest folk, och förresten är idrott på högsta nivå en del av den internationella upplevelseindustrin. Det viktiga är underhållningsvärdet, inte att grannens son är med och spelar. Men, och det är där tveksamheten till det här inlägget ligger; jag har svårt att att känna någon patriotisk kärlek eller ens känsla för ett lag, som är ett internationellt hopplock av högavlönade artister från tre, fyra, fem olika länder och där resten av laget kommer från alla väderstreck i Sverige, Inte en grannpojke så lång ögat når. Nej, han har värvats till något annat lag någon annanstans. Om han inte tröttnat och slutat redan innan han nådde a-lagsnivån. Och i det lag som nu under namnet Göteborgs Atlet och IdottsSällskap kliver in i bandyns finrum finns inte en enda göteborgare!! Gör det nåt och i så fall vad?
Min blogg innehåller smått och gott om smått och stort. Dagens inlägg hör troligen till avdelningen smått. Fast kanske inte förresten. Idrotten är landets största folkrörelse och i synnerhet lagidrotterna är oslagbara när det gäller möjlighter att fostra fram laganda och sammanhållnimg. Om man nu väljer att satsa på det. Det kan nämligen också hända att såna egenskaper får stå tillbaka för krav på resultat och ekonomisk avkastning. Men idrotten skapar också förebilder. Och där är det kanske inte så viktigt om förebilden kommer från Tjeckien eller är grannens pojke. Målvaktslejonet Kalle Svensson var ju min ungdomsidol, och detta långt innan jag någonsin varit i Helsingborg. Så visst; Heja GAIS och Grattis!
