Behövs det en ytterligare kommentar om Egypten och händelserna där? Media är ju fyllda av kommentarer hela dagarna, och bloggvärlden svämmar över av tankar om vad som pågår på Tahrirtorget i Kairo. Om du därför väntar på några sensationella nyheter från min utsiktspunkt kan du sluta läsa här. Men jag utlovar ju smått och gott om smått och stort i min blogg, så varför inte. Särskilt gott är det ju inte, det som sker där på torget, men stort, och större kan det komma att bli. Undrar just varför alla har börjat säga Tahrir ( med ach-laut) förresten. När dramat började för nu snart två veckor sedan sa vi alla, utom möjligen Sveriges Radios Cecilia Uddén, Befrielsetorget, men nu har vi lärt oss ett arbiskt ord. Torget heter f.ö. Midan Tahrir (ميدان التحرير, [meˈdæːn el-, ettæħˈɾiːɾ) på arabiska.
Det stora i det som sker är naturligtvis att folket i arabvärldens folkrikaste land reser sig mot ett förtryck, som varat i decennier. Fast än så är det nog mest fråga om en stor del av "folk" i mångmiljonstaden Kairo. Jag undrar om "folk" i de enkla bostäder, som vi passerade längs vägen när jag besökte Egypten, är med i kampen. Och hur mycket dom vet, om vad som sker. Där har vi då ett av problemen i den demokrati som man kämpar för på torget. Att sprida tankar och idéer om allas lika värde och om fri-och rättigheter till massorna. Folkbildning kallas det och är en hörnpelare i varje demokrati. Ett annat problem är sen vad man kämpar för där på torget. Vilken uppfattning har man om demokrati i ett land som levt med diktatur åtminstone sedan 50-talets statskupp. Kung Farouk, som blev kung redan 1936 var för övrigt ingen förkämpe för vanligt folks rättigheter han heller. En tradition, som egyptierna ju levt med sedan faraonernas tid Och sen kom Nasser, Sadat och nu Mubarak. Hosni Mubarak var f.ö tänkt som nån sort övergångslösning när Anwar Sadat mördades 1981 av sina egna militärer. En övergångslösning, som varat sen dess....
Kampen på Befrielsetorget kommer naturligtvis att avgöras av hur USA ställer sig. Mubarak har under alla år var en stabil bundsförvant till USA, och därför har Obama och Hilary Clinton tassat mycket försiktigt i torgets utmarker. Stabila allierade och bundsförvanter är ju viktigare för USA än hur dessa skaffar sig sin stabilitet. Så kanske behöver vi påminna oss om, att USA alltid främjar sina egna intressen, inte fred och demokrati i nån sort allmän mening. Men nu tycks i alla fall USA ha höjt tonläget en aning. Det skulle nog EU och Sverige beöva göra också. Carl Bildt har ju varit närmast löjeväckande de senaste dagarna med sina till intet förpliktande utttalanden. Men han ingår kanske i samma klubb, som Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, som i ett uttalande från Bryssel i går menar att president Mubarak är en ”vis man”. Fredrik Reinfeldt höjde i alla fall tonen i går när det visade sig att ett stort antal journalister angripits på torget. "Journalisterna är ju vara ögon och öron på plats för att vi ska kunna känna engagemang" sa han. Ganska välfunnet, faktiskt.....
Hur kommer kampen att sluta? Mitt tips är att när USA en gång bestämt sig, så kommer Mubarak att tvingas beställa fram en helikopter. Och detta långt innan valet i september. Det val som Carl Bildt ser som lösningen på problemen. Och vilka som sen ska ta över? Ja, där har nog Egypten lång väg att gå. Men det är i alla fall löftesrikt när människor börjat tro på sin egen skaparkraft och förmåga. Även om det är sorgligt och skamligt att det måste till blodspillan innan det får ske.....
