måndag 18 oktober 2010

Buller, bång och Svarte Filip

Jag har varit i Göteborg. Det är alltid trevligt att komma till Göteborg. Så också denna gång. Huvudskälet var en kurs om Frälsningsarmén för nyanställda just i Frälsningsarmén. Och så många trevliga människor det finns!!!! Det hade jag nästan glömt, sedan jag gick i pension. Jag kombinerade kursen med några andra engagemang, och kom då att nyttja spårvagnen. Göteborgs spårvägar är det största spårvägssystemet i Sverige med 12 linjer och 130 hållplatser. Antalet passagerare är drygt 100 milj/år, varav jag var några stycken.

Hade jag bott lite mera centralt kunde jag ha nyttjat hyrcykeltjänsten Styr och Ställ i stället. ( ställ i stället är väl lite göteborgshunor!)Tjänsten invigdes i augusti med 20 stationer. Jag nyttjade den som sagt inte, men blev förtjust i namnet. Lite göteborgsk kumor där också. Styr ckeln och Ställ den sedan!! På min väg med spårvagn nr 1 passerade jag varje gång Sveriges äldsta slagverksbutik, som med samma härliga humor naturligtvis heter Buller och Bång. Jag kommer nog aldrig att få anledning att besöka en slagverksaffär, men namnet tilltalade mig.

Jag har för vana att försöka att komma i tid till saker och ting. Så också till spårvagnsresor. Och medan jag stod och väntade i det vackra höstvädret, dök vagnen med namnet Svarte Filip Johansson upp. Spårvagnarna i Göteborg har personliga namn
Och Filip Johansson har fått en vagn uppkallad efter sig. Liksom t.ex. jazzpianisten Jan Johansson, Pompelina och Elfrida André. Pompelina är en för mig okänd storhet medan Elfrida André var domkyrkoorganist i Göteborgs domkyrka mellan åren 1867-1921. Sveriges första dessutom. Hon var född den 19 februari 1841 i Visby, och dog den 11 januari 1929 i Göteborg. Och efter sin död blev hon alltså sedermera spårvagn. Liksom alltså även Svarte Filip. I tider när man kan vinna Fotbollsallsvenskans skytteliga med 18 gjorda mål på 30 omgångar ( 27 spelade hittills) kunde jag känna mig glad att få¨göra en tur med Svarte Filip. Filip Johansson född 21 januari 1902 i Surte, död 1 november 1976, var en svensk bandy- och fotbollsspelare med siktet perfekt inställt. Han gjorde säsongen 1924-25 39 mål på 21 matcher. Han är därmed den herrspelare som gjort flest mål under en och samma säsong. En bedrift som f.ö. Hanna Ljungberg också presterat. Johansson med den svarta kalufsen spelade i klubbarna Fässbergs IF, IFK Göteborg och Gårda BK. Han började karriären i Surte IS som ungdom men gick sedan till Fässbergs IF men lämnade denna klubb då den hade nekats att vara med i den första säsongen av fotbollsallvenskan. Därefter spelade han i IFK Göteborg mellan 1924 och 1933. Han avslutade karriären med att spela i Gårda BK som på 1930-talet gjorde åtta säsonger i allvenskan till 1936. Jag kände historiens vingslag där jag satt i vagnen. Tänk om man vid Brunnsparken hade kunnat byta till Gunnar Gren eller Sven Rydell. Min gamle barndomsvän Totta Näslund har också blivit spårvagn. Men nån fotbollsspelare blev han aldrig, Totta.....

Förresten var det med Svarte Filip som jag passerade Buller och Bång. Det var nog det det blev, när han nätade 39 gånger under en säsong. 39 mål på 21 matcher. Avdic och Gerndt: Släng Er i väggen!!