Den 31-åriga kvinnan är totalförlamad. I ett brev vädjar hon nu till Socialstyrelsen om att få dö.”Det är min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter det att jag har sövts”,skriver kvinnan.Sedan sex års ålder har hon varit bunden vid en respirator. Hon lider av en allvarlig,obotlig, neurologisk sjukdom och hennes tillstånd försämras gradvis. ” Jag kan inte andas själv. Inte ens ett enda andetag. Jag kan ej heller röra mig någonting”,skriver hon i brevet som dikterats för två kuratorer vid Danderyds sjukhus, enligt Svenska Dagbladet.
Kvinnan ber Socialstyrelsen om att få avsluta sitt liv på ett värdigt sätt "så länge jag ännu har kropp och hjärna i behåll".
Ingemar Engström, läkare och ordförande i Läkaresällskapets etiska delegation, ger kvinnan sitt stöd. Den här patientens önskemål om att få avbryta behandlingen måste tillgodoses. Allt annat är tvångsvård. Det här är enligt kolleger en fullt beslutskapabel person som under lång tid uttryckt en önskan om att få dö, säger han till SvD. Enligt honom har kvinnans ansvariga läkare vänt sig till Läkaresällskapet för råd. Delegationen har nu skrivit brev till Socialstyrelsen för att få ett klarläggande.
Så svårt—men ändå så självklart. Jag bad i går mina vänner på Facebook om deras åsikt i ärendet. Inte många hörde av sig, vilket inte alls är konstigt. Frågan är jättesvår. Har jag rätten till mitt eget liv? Är inte sjukvårdens uppgift att bota, lindra och trösta—i den ordningen? Och måste jag inte kunna lita på att det är just det sjukvården sysslar med, och ingenting annat?
Men den här kvinnan har inget liv. Hon existerar bara med hjälp av respiratorn och har så gjort i 25 av sina 31 levnadsår. Hon ber nu inte om någon form av aktiv dödshjälp utan bara om att slippa sin existensuppehållande ”vård”. Hon är vid sina sinnens fulla bruk, och har skrivit ( med hjälp av två kuratorer) ett klart och redigt brev med en anhållan om att få dö en värdig död.
För mig är det självklart att hennes önskan skall beviljas av Socialstyrelsen. Vi måste ha rätt att bestämma över vår egen kropp och välja bort smärta och ångest i livets slutskede. Vi måste ges rätten att själva bestämma om vården ska avslutas, om vi lider av en sjukdom som det inte finns någon bot för. I Socialstyrelsens riktlinjer från 1992 står bl. a att ”Alla människor har rätt att få bestämma över sitt eget liv , få bästa möjliga vård och att få dö under värdiga former”. Riktlinjerna är dessutom allmänna eftersom varje patient måste bedömas individuellt. Men det står också att "en grundläggande regel är att åtgärder, vars enda syfte är att orsaka en patients död, aldrig är tillåtna – inte ens om patienten själv begär det”.
Så svårt, men ändå för mig: så självklart
